Info om Tidning och publiceringsdatum saknas.
Åke Nyléns tidningsurklipp
Valls herrgård – monument över framsynt jordbrukspolitik
Del 25. Industrialismen
Klickbar bild
Det är en vanlig uppfattning bland experter att den upprörande svälten i Afrika beror på felaktig jordbrukspolitik — eller brist på jordbrukspolitik. Regeringarna i Afrika har satsat alltför litet på jordbruket. De har framför allt varit inriktade på att tillfredsställa stadsbefolkningens behov.
En vanlig attityd bland byråkraterna är ett slags förakt mot jordbruksbefolkningen. Motsättningarna mellan stadsbor och lantbor är stora. Gynnandet av stadsnäringarna har lett till en ökad inflyttning till städerna och en utarmning av landsbygden.
Det kan inte ske någon industrialisering och standardhöjning i underutvecklade länder om inte jordbruket först genomgår en omvandling. Ett effektivt jordbruk med hög produktivitet är en absolut förutsättning för ekonomiskt framåtskridande.
Jordbruket måste kunna producera ett överskott av livsmedel och råvaror som ska konsumeras i den industriella sektorn och det är välståndet hos bönderna som gör det möjligt för dem att utgöra en marknad för industrins produkter.
Just så var gången i Sverige — och andra västländer. Den ekonomiska förändringen började inom jordbruket, vars omvandling blev en förutsättning för industriell utveckling och ökat välstånd. Produktionsökningen inom jordbruket berodde först på nyodlingar, därefter på nya och effektivare jordbruksmetoder.
I en faktaspäckad uppsats i Från Gästrikland 1964, “Gästriklands jordbruk vid mitten av 1800-talet och lantbruksskolan på Vall“, visar Gunnar Hobroh att Gästrikland inte gjorde något undantag från övriga Sverige när det gällde att rationalisera jordbruket och därmed skapa en fast grund för ett modernt näringsliv.
Den odlade arealen utvidgades. Genom en sänkning av Storsjön erhölls nya odlingsmarker. Med hjälp av särskilda anslag från landstinget och under hushållningssällskapets ledning satte man igång utdikning och torrläggning av myrar i sydöstra delen av Valbo socken och i angränsande delar av Hedesunda socken.
Under 1850- och 1860-talen övergick en del bönder till en enklare form av cirkulationsjordbruk, ett fyrskiftesbruk, där en fas av fyra innebar att jorden låg i träda. I de andra tre faserna förekom en blandning av spannmåls- och foderväxtodling.
På några större jordegendomar gick man ännu längre. På Torsåkers prästgård använde man sig av ett nioskiftesbruk av helt moderna dimensioner. Det nya cirkulationsjordbruket, som på lång sikt förbättrade jorden och kraftigt ökade avkastningen, underlättades av laga skiftet, som sammanförde de spridda ägorna i större, sammanhängande enheter.
Även andra metoder ökade produktiviteten. Gödslingen av jorden blev noggrannare genom användning av guano och thomasfosfat — om än i blygsam skala. Jordbruksredskapen moderniserades också långsamt, men så småningom undanträngdes dock årdret av plogen. År 1873 inköptes ett betydande antal slåtter- och skördemaskiner till länet.
Bostaksskötseln förbättrades. Utländska rasdjur inköptes, både nötkreatur och hästar. Avelsverksamhet belönades genom premieringar. Distriktsmejerier inrättades, något som i långa loppet ledde till att boskapen stallfodrades hemma i stället för fodring i hagar och på fäbodvallar.
Hushållningssällskapet i länet, bildat redan 1814, understödde jordbrukarna genom räntefria lån. Man kunde få lån till grunddikning, täckdikning, torrläggning, anskaffning av tjurar och hingstar, av träd och “buskar. Dessutom betalade hushållningssällskapet frakt av handelsgödsel.
Sällskapet utdelade belöningar, premier och priser för framgångsrikt arbete, för odlingsflit, för plöjning, som man håll tävlingar i, för uppfödning av djur, för tillverkning av redskap och hemslöjdsalster samt för framställning av lantmannaprodukter.
Som ett bestående monument över den framsynta jordbrukspolitik för hundra år sedan som hindrade att Sverige förblev ett fattigt u-land står Valls herrgård på regementsområdet i Gävle. Vall är numera upplåtet åt militären men var från början kungsladugård under Gävle slott. Åren 1859 till 1889 användes herrgården som lantbruksskola.
Klickbar bild
Skolans uppgift var att ge eleverna “praktisk jordbruksutbildning och därvid bland annat lära dem tekniska nyheter. . . Men de fick också teoretisk utbildning. Skolkursen blev tvåårig. Skolan blev på så sätt en utbildningsanstalt för jordbruksförmän på de större jordbruken och för vandringsrättare, motsvarande våra dagars jordbruksinstruktörer.”
Lantbruksskolan vid Vall hade också en verkstad för tillverkning av jordbruksredskap. Där gjordes bland annat harvar med trä- eller järnställningar, frösånings- och hackelsemaskiner. Man utprovade nya metoder och redskap, som sedan infördes i Gästriklands jordbruk, täckningar, olika plogtyper, kompostberedningar och liknande.
Genom en effektivisering av modernäringen genomförd av driftiga jordbrukare i samband med framåtblickande myndigheter lades grunden till Sveriges välstånd. Utan ett väl fungerande jordbruk där det privata initiativet tas tillvara och belönas, är ett verkligt materiellt framåtskridande knappast möjligt.
LENNART ÖDEEN
————————————————————————————-
December 28, 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be