Dalapalatset borgarnas steg mot Brynäs

Publicerat i Gefle Dagblad 25.11.85

Åke Nyléns tidningsurklipp

När Brynäsgatan år 1900 bröt sig i genom vid Dalapalatset strök ett dussin fiskargårdar med. Inne på Dalapalatsets tom skulle skeppare Nordsbäcks gård klara sig i 40 år till.

Dalapalatset blev borgarklassens första utmanande steg mot Brynäs

Dalapalatset på Södra Skeppsbron och Brynäsgatan — ett av Gävles berömda palats från sekelskiftet är aktuellt just nu. Det har nyligen rustats för åtskilliga miljoner och hyresgästerna håller som bäst på att flytta in. I dag berättar Ingvar Henricson, verksam på byggforskningen, om palatsets historia och om vilka planer som fanns en gång men som inte realiserades.

Gävles tre palats byggdes alla på 1890-talet: Gevalia-, Central- och Dalapalatset. De står ännu kvar. Dalapalatset fick, i motsats till vad många tror, inte namn efter dalmasarna på bygget. På några av portarna syns än Gefle-Dala Järnvägs bevingade hjul. Det här var en materialisering av förutseendets princip: Järnvägsbolagets pensionsfonder omvandlade till tegel.

Dalapalatset var också den nya borgarklassens första riktigt utmanande steg in mot arbetarstadsdelen Brynäs. Det skulle bli några små trippanden till. De två husen nästgårds vid Södra Fiskargatan och det intill Immanuelskyrkan som Riksbyggen rev för några år sedan.

Ut från Brynäs och in mot staden norr om ån ståndscirkulerade i stället sjökaptener och skeppsbyggare av fiskarsläkt, allehanda fabrikörersom börjat som rep- slagare, smeder, gelbgjutare, cykelreparatör, garvare, konfektkokare, brädgårdsinspektörer, knäckebrödsbagareeller lådsnickare. Eller ännu flottare följande järnvägschefen Asker ut mot den nya Villastaden som i dag utövar en så stark lockelse på det nya, vackra folket. En del drogs till huvudstadens mysk och myrra och andra, som garvaren Karl Åberg, fortsatte ända till San Francisco.

Dalapalatset var också tänkt att fortsätta längs Brynäsgatan. Det syns på den oavslutade gaveln. Men även på den tiden kunde prognoserna gå käpprätt åt helvete. Den stora industriutställningen 1901 som skulle inleda en ny tid i affärer med elektricitet, gas, ånga och manicker blev för Gävle i stället en bortre parentes till det sena 1800-talets framstegstro

I 40 år till kunde skeppare Nordbäcks gamla fiskargård ligga kvar på Dalapalatsets tomt. Vad tänkte han väl om sina nya grannar, Erik Nordbäck, när han gick omkring här vid sekelskiftet och väntade på att åldern och spriten skulle befria honom från alla minnen? Den dödliga kylan från isbergen runt Kap Horn, all den satans fågelskiten från Peru som Rettigs tjänat guld på, veckors väntan på medvind ut genom motströmmen i Gibraltar sund. Hur han en gång tänkt skjuta sin förste styrman på skeppet Amazon.

Till den Nordbäckska gården hörde också det här uthuset där fiskarna Vidlund och Berg kvarterat in sina grisar, kor och häster vid mitten av 1800-talet.

Söp han kanske ibland ihop med sina fina grannar, grosshandlare Sandelin, vice häradshövdingen Sandström, stadsläkare Åman, disponent Holmström, kamrerarna Ekbom, Hagberg och Holmström, hamningenjören Norbeck, trafikchefen Nettelbladt vid Gefle-Dala järnväg, konsul Berndtsson, handelsresande Gullberg eller rentav kammarherren, greven och överstelöjtnanten Johan Casimir de la Gardie? Tänkte han kanske på vad man brukat säga, att eken, kräftan och grevarna aldrig gingo norr om Dalälven? Vid alla kalfatrade, kopparförhydda gamla kapare, vilka förbannade lögner.