Nedre Bergsg 13,11 och 24 samt Smedjeg 12

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder.

Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar

Hos sjömän och tobaksfolk i kvarteret Lärpojken

Den förste kände ägaren till fastigheten Nedre Bergsgatan 13 hette Knut Hillgren (f. ca 1741, d. 1808). Efternamnet kan möjligen antyda, att han eller hans släkt var bördig från Hille, men något klart belägg för den saken har ej kunnat anträffas. Den egna gården på Gamla Söder tycks han ha skaffat sig omkring 1790, men långt dessförinnan synes han ha bott i denna stadsdel; i varje fall namnes en person med samma namn i l:a kvarterets mantalslängder på 1780-talet. Till yrket var han ursprungligen sockerbruksarbetare, men gav sig sedermera muraryrket i våld, ehuru han aldrig tycks ha kommit så långt att han kunnat etablera sig som egen mästare.

Hillgrens son Anders (f. 1765, d. 1797) gick i unga år till sjöss, och efter att under kriget 1789—1790 ha tjänat K. m:t och Kronan i örlogsflottan som “mindre befaren matros” återgick han till handelsflottan och seglade från 1793 som bl. a. styrman. Han trädde 1795 i gifte med Ingrid Catharina Fornberg (f. 1770) och torde ha bott med sin familj i fädernegården. Men hans äktenskap blev tämligen kortvarigt, i det han avled ombord i oktober 1797, två år efter det hans dotter Stina Cajsa kommit till världen.

Ett år efter makens bortgång gifte Ingrid Catharina Fornberg om sig med sjömannen Carl Östlund (f. 1778), och i detta äktenskap föddes 1805 dottern Anna Helena, men sedan tycks Östlund ha tröttnat på sin familj och lät icke höra av sig på åratal. Han betraktades med tiden som död på havet, men en radanteckning i kyrkboken antyder, att han helt enkelt övergivit maka och barn i hemlandet. “Gift i England, enl. kofferdikapten Noréns försäkran” står det i husförhörslängdens marginal.

Hemma hos fadern bodde också muraregesällen Hillgrens tvenne döttrar, gifta med var sin sjöman, Anna-Stina (f. 1764, d. 1795) med Anders Jerström och Brita Greta (f. ca 1770, d. 1800) med Anders Sjöberg. Båda familjerna upplöstes emellertid ganska snart. Hustrurna rycktes bort av allhärjaren lungsoten, Jerström avled ombord i främmande land, troligen 1804, och Sjöberg flyttade efter makans frånfälle till Stockholm.

Den övergivna styrmanshustrun fann så småningom sin tröst i den i gården inneboende ryske tobaksarbetaren Ivan Saffranow och såsom frukt av denna förbindelse föddes 1814 sonen Johan Reinhold, sedermera sjöman, samt ett par år senare en dotter, som dock avled i späd ålder. Troligen 1821 flyttade hon med sin ryske älskare till Göteborg, men återkom redan påföljande år till Gävle.

Den närmaste anledningen till återflyttningen synes ha varit den gamla Södergårdens försäljning. Mot en försäljningssumma av 233:16 rdr riksgälds överlät nämligen Knut Hillgrens i Stockholm bosatta arvingar sjötullsvaktmästaren P.E. Molin och hans maka, f. Hillgren, – densamma till laxnotdrängen Johan Wallström i augusti 1822. Wallström transporterade i sin tur köpet tre veckor senare på styrman Östlunds maka, vilken i sin tur överlät halva gården på Saffranow och den andra hälften på tobaksarbetaren Lars Bergman.

Paret Saffranow-Östlund tycks sedan ha bebott sin gårdshälft till 1827, då ryssen sålde sin del och i stället köpte en Söderfastighet (nr 64), där han sedan bodde med sin styrmansänka till hennes frånfälle 1828 och sedan gifte sig med Anna Christina Blomberg (f. 1800).

Köparen av den Saffranowska hälften var tobaksarbetaren Eric Söderling, som dock samma år transporterade den på ägaren av andra gårdshalvan Lars Bergman, och så var då åter de två gårdsdelrna sammanförda till en enhet.

Även i fortsättningen blev fastigheten föremål för en del tillkrånglade affärer, som åstadkom att den ännu en gång under ett par decennier blev delad i två hälfter. Bergman överlät nämligen 1841 ena hälften till sjömannen Magnus Nordin, som 1846 tillhandlade sig även andra halvan. Nordin (f. 1806, d. 1881) var sjömansson från Örerund, inskrevs vid Gävle sjömanshus 1827 och seglade därefter med Gävlekofferdister till 1849, då han av vissa anteckningar att döma avvek från sitt fartyg i Elseneur och tre år senare ströks ur sjömanshusets rullor. Han tycks dock senare ha återvänt till Gävle.

Nordin och hans maka i andra giftet sålde 1849 ena gårdshälften till ogifta Anna Elisabeth Rörquist, och tjugo år senare kom hans återstående gårdshälft “genom särskild förskrivning av Nordin” i Gävle stads fattigvårds ägo.

Det direkta skälet för denna “förskrivning” är icke bekant, men man kan måhända gissa till, att den gamle sjömannen och hans maka kände med sig, att de på ålderns dagar behövde någon, som tog vård om dem, och av denna anledning beslöt överlämna både sig själva och sin lilla egendom i ”fattigvårdens händer”.

Detta antagande styrkes också av Fattigvårdsstyrelsens sammanträdesprotokoll för den 27 december 1869, där det i par. 2 heter:

”Sedan sjömannen Magnus Nordin, vilken å egna och sin hustrus Anna Elisabeth Nordin vägnar avlämnat föreskriven bouppteckning och skriftlig förbindelse, underskriven av makarna Nordin, blevo de upptagna å ordinarie stat, mannen under nr 5 i fjärde graden och hustrun under nr 15 i tredje graden, varjämte sysslomannen anmodades att genast låta brandförsäkra halva gården nr 148 i denna stads1:a kvarter, vilken fanns upptagen bland makarna Nordins till fattigvården förskriven egendom.”

Men ännu en gång skulle dock halvorna komma att förenas. Den Rörquistska delen, som 1876 köpts av hästhandlare L. E. Johansson, såldes två år senare till sömmerskan Christina Olsson, vilken 1883 även inköpte Fattiggårdens fastighetsdel.

Sedan dess har de båda gårdshälfterna fått hänga ihop. De ägs sedan 1932 av garveriarbetare Erik August Lövström.

——————————————————–

En baggargård, som blev hemvist för konstsalongen “Svarta katten^”

Omkring 1750 omnämnes i Gävle en man vid namn Jöns Persson Jäderham (f. 1726, d.1772), bördig från Ovansjö, vilken efter sin inflyttning till staden försörjde sig som baggarkarl. Att han dock alltjämt hade förbindelser med sin födelsebygd därom vittnar den omständigheten att han 1754 där vigdes vid Ovansjöflickan Catharina Johansdtr (f. 1728), som dock före giftermålet troligen, tjänade hos något herrskap i Gävle.

Jäderham bytte med tiden yrke och blev husttimmerman, och sannolikt timrade han också själv sin gård på Gamla Söders backkrön vid Nedre Bergsgatsan 11, där det då ännu fanns gott om tomtutrymme. Där bodde han sedan till sin bortgång.

Man skulle kunnat vänta, att sonen Olof (f. 1759) skulle överta gården efter faderns död, men därav blev intet. Som så många av Gamla Söders söner blev också Olof Jäderham sjöman vid 18 års ålder och seglade sedan som jungman och matros till 1782. På hösten 1781 tog han hyra på Gävlebriggantinen ”Anna Catharina” (65 svåra läster) destinerad till sydeuropeiska hamnar, men från den resan återvände han aldrig till hemlandet. Den 16 febr. 1782 förliste fartyget utanför staden Isigny på kusten av Normandie i Frankrike. Det vill dock synas, som om matrosen Jäderham kom ifrån händelsen med livet i behåll, ty Gävle sjömanshus rullar säger om honom, att han “vidare tagit hyra”, men tillägger sedan “ej tillbakas kommen”, varför han avfördes ur matrikeln 1783.

När hans syster Anna Brita 1794 gifte sig med sjömannen Petter Bäcklin (f. 1762, d. 1808), skrevs denne in i tomtboken som husbonde på gården. Han var torparson från Valbo och hade tydligen tagit sitt efternamn efter födelsebyn Bäck, Hans sjömanssaga, som inleddes 1785, då han mönstrade på ett Gävlefartyg som kocksmat (köckspojke), förflöt betydligt lugnare än svågerns. Han namnes i fortsättningen först jungman och sedan matros, samt slutligen från 1704 och till sitt frånfälle som timmerman.

Den gamla gården hade nu blivit ett riktigt sjömanshem, och typiskt är, att även Bäcklins enda barn, dottern Margareta Catharina (f. 1799), blev maka till en sjöman Han hette Anders Höglund (f. 1794) och var son till torparen Jacob Andersson och Brita Andersdotter i Högbo. Efter sju hundår som kocksmat, jungman och matros seglade han från 1821 som timmerman ombord, men 1843 slutar matrikelanteckningarna om hans resor, och tre år senare avfördes han definitivt ur rullorna. En sista notis, tydligen ditskriven följande år, nämner dock att han avlidit i Amerika 1847.

Hans familj bodde emellertid kvar i gården ända till 1857, då den äntligen fick en ny ägare. Det var skomakeriidkare C. J. Berglund, som då köpte den för 930 rdr banco, men han blev inte gammal på platsen. Två år senare förvärvades den nämligen av järnbäraren L P. Eklund för 1800 rdr, och i den Eklundska släkten stannade den sedan till 1917.

Efter denna tid hann gården dock byta ägare ännu ett par gånger, innan den 1956 inköptes av Gävle stad för 15.000 kr, och nu skvallrar ett par skyltar om, att den införlivats med Gamla Söders konstnärskvarter. Den ena skylten tillkännager, att “Dalerik, silversmed” härskar i själva boningshuset, den andra, att hörnhuset mot Vagnmakaregränden inrymmer “Svarta Katten, konstsalong“. Med sin ålderdomliga gatlykta på husgaveln skvallerspegeln på ett av fönstren utåt gatan och det kraftiga vårdträdet strax innanför grinden, skänker den lilla baggargården en pittoresk och rofylld anblick, där den liksom dragit sig undan för att ruva på sina minnen, ostörd av den moderna tidens larm och motorbuller nere på Södra Kungsgatan bara ett stenkast därifrån.

——————————-

Om två århundradens ägare till gården Smedjegatan 12

I hörnet av Smedjegatan och Övre Bergsgränd finns på 1747 års stadskarta angiven en ensamt liggande tomt, som bär numret 115. Den fick vid omnumreringen i slutet av 1700-talet numret 145 och blev i tidens fullbordan Lärpojken 3.

När tomten först bebyggdes, är ovisst. Vissa tecken tyder på, att det skedde någon gång under 1700- talets första hälft, och gårdens förste kände ägare var tornväktaren Michael Sandström. I slutet av 1720-talet var denne Sandström tegeldräng i staden, men stod tydligen i riskzonen att bli tagen till knekt, varför han i juli 1728 vände sig till magistraten med bön att få komma under stadens beskydd. Den 3 juli nämnda år fick han också löfte om att fr.o.m. hösten bli stadens ordinarie “sotfällare” och. “tomväktare ad interim”, för den händelse någon av de ordinarie tornväktarna skulle missköta sig eller eventuellt frivilligt lämna sin tjänst. Men redan i april 1729 placerades Sandström som järndragare och avlade 26 april den sedvanliga jämdragareeden inför magistraten. Han synes emellertid senare ha antagits till tornväktare, och tituleras så i 1744 års dödbok. Det året avled nämligen hans maka, och Sandström beslöt i detta sammanhang att avyttra gården på offentlig auktion.

Högsta anbudet på gården — 240 dal. kopparmynt — avgavs därvid av kofferdibåtsmannen Peter Biörkman (f.1718), bördig från Ovansjö, vilken 1740 börjat segla med kofferdifartyg från Gävle. Vid Sjömanshusets tillkomst 1754 inskrevs han i dess rullor, gjorde 1765 en resa som skeppare på Stockholm med jakten “Filippus“, antogs därefter till lotsdräng i staden och utsågs till ordinarie lots i Gävle distrikt genom fullmakt av 17 apr. 1766.

Gift med en hilleflicka vid namn Anna Persdotter, som tjänade i staden, fick Biörkman flera barn. men efter hans bortgång beslöt sterbhusdelägarna att auktionera bort gården på Gamla Söder 1787, och den inköptes därvid av slottsvaktkarlen Anders Säfström (f. 1737, d. 1813). För gården, som då bestod av “en stuga med kammare, en källare under därå uppsatt, dock ofärdig kammare samt en liten stallgårdsbyggnad”, erlade Säfström 64:24 rdr specie. I den Säfströmska familjens händer kvarblev gården sedan ända till 1830, och där bodde såväl hans änka och döttrar som hans måg styrmannen Johan Hedlund, (f. 1787).

Hedlund var valbopojke, och gjorde sina läroår på sjön 1806— 1808, men då kriget bröt ut sistnämnda år, trädde han i tjänst vid örlogsflottan som “välbefaren matros”. Efter omkring ett års krigstjänst fick han dock avsked på grund av sjuklighet, varefter han åter gick i kofferditjänst, seglade som timmerman från 1810 och som styrman från 1823, tills han 1824 blev borgare och skeppare i staden och anförtroddes befälet på briggen “Orion” Han dog i Gävle 1830.

Samma år sålde svärmodern gården till sjötullvaktmästaren Pehr Gabriel Bohman, som behöll den i 13 år, men då kom den åter i sjömanshand. Bohman hade själv betalat 400 rdr banco för fastigheten, men nu fick han ut 500 rdr banco för densamma. Köparen hette Anders Lundberg (f. 1809), var son till smeden Anders ? i Älvkarleby och hade 1835 gått till sjöss som kock på ett gävlefartyg, samtidigt som han tycks ha bytt ut sitt fadersnamn mot det mera alldagliga Lundberg. Det var i samband med sitt gifte med gävleflickan Maria Charlotta Nygren (f. 1821), som han nu bosatte sig på Gamla Söder. Själv vistades han dock mest till sjöss och seglade som matros och timmerman under åren 1835-1859. Sjömanshusets rullor anger, att han slutligen avled “i Atlantiska oceanen den 29 oktober 1859”.

Det var väl antagligen makens frånfälle, som föranledde hans efterlämnade hustru att 1864 sälja gården och bidragande orsak var väl också, att hon fick bra betalt för den. Försäljningssumman uppgick nämligen till inte mindre än 1300 rdr banco, men köparen, hemmansbrukaren Anders Gustaf Lindberg, tycks nästan genast ha ångrat sig och överlät i sin tur samma år fastigheten till åkaren Erik Åsberg för samma pris.

I 29 år förblev gården sedan i Åsbergs ägo, närmare bestämt till 1893, då den i snickaren Carl Pettersson fick ny innehavare, och i dennes släkt befinner den sig alltjämt.

————————————

Skogvaktare Kiällberg, en pionjär bland bebyggarna av kv. Mästaren

Det nuvarande kvarteret Mastaren på gamla Söder bestod i början av 1700-talet endast av stenbackar och kåltäppor samt en och annan lada. Mot mitten av seklet började emellertid även denna mark att tas i besittning för bostadsbebyggelse, och självfallet var det därvid kvarterets norra, efter Nedre Bergsgatan belägna del, som därvid först kom att exploateras.

En av de tidigaste bebyggda tomterna där var Nedre Bergsgatan 24 och därom heter det i stadens tomtbok av 1785: ”Peter Källberg. 1745 d. 15 nov. fått inhägna denna tomt med 4 års frihet, som expirerade blevo vid 1749 års slut”.

Denne Peter Kjällberg (f. ca 1705, d. 1771), som således kom att bli denna tomts förste innehavare och bebyggare, var skogvaktare till professionen, men hans härkomst är för övrigt oviss. I sitt äktenskap hade han flera barn och sedan hans änka bebott gården något tiotal år efter hans bortgång, sålde sönerna Nils, Petter och Hindrich Kiällberg den i två omgångar till tobaksspinnaregesällen Hans Barth. Denne köpte alltså 1781 ena gårdshälften, bestående av en kammare med vind över, en liten bod och halva tomten med därpå stående körsbärsträd för 13:10:8 rdr specie och fyra år senare förvärvade han också resten av gården och blev ensam herre på täppan.

Barth var född i Västerås på 1730-talet och tycks ha inflyttat till Gävle omkring 1770 med sin familj. Med tiden synes han – åtminstone för en tid – ha övergivit tobaksspinnareyrket och givit sig till artillerihandlangare, sannolikt på Fredriksskans. I september 1774 förlorade han såväl sin maka, Christina Lindberg (f. ca 1736) som sin 12-årige son Hans Jacob, vilka båda omkom genom drunkning vid Edskön i Hille. Redan ett halvt år därefter gifte han dock om sig med en änka vid namn Anna Dahlman (f. ca 1734), bördig från Stora Tuna socken i Dalarna och några år senare skaffade de sig gården på Gamla Söder.

Måhända var just detta gårdsköp orsaken till att Barth kort därefter måste sätta sig i skuld hos handelsmannen Hans Orre och nödgades underteckna en revers på skuldsumman, som uppgick till 18:14:8 rdr specie, samt därvid ställa både gården och all annan lösegendom som säkerhet. Då likvid för reversen uteblev, drog Orre saken inför rätta och i mars 1789 gick gården på exekutiv auktion. Barth måste alltså jämte sin familj lämna den, varom mera i ett följande kapitel.

Det var fabriksmästaren Anders Norberg, som avlämnade högsta budet — 28:0:4 rdr specie — vid auktionen, men han transporterade omedelbart inropet på järnbäraren Peter Lönngren (i 1753).

Lönngren var född i Hållnäs, men kom sannolikt i unga år till Gävle. 33 år gammal gifte han sig med en bondflicka från Hemlingby, vid namn Ingrid Berlin, och i detta äktenskap föddes tre barn, varav en dotter och tvenne söner. Dottern Stina Cajsa (f. 1788, d. 1818) gifte sig med den från Visby bördige sjömannen Johan Höggren (f. 1787), vilken sedan hustrun avlidit i barnsäng gifte om sig och ett par år därefter rymde från sitt fartyg i London och sedan ej vidare lät höra av sig. Lönngrens båda söner, Peter (f. 1791) och Anders (f. 1797) gick också till sjöss. Peter lärde sig 1820 styrmanskonsten av kapten Birger Rothoff och seglade sedan ett par decennier som styrman på Gävlefartyg. Han övertog också efter faderns frånfälle fädernegården, som blev kvar i släktens ägo ända till 1863.

I fortsättningen blev ägarebytena tätare, och ett par år under 1880- talet var gården t.o.m. delad i tvenne hälfter, som dock snart återförenades Sista gången ägobyte skedde var 1955, då den för 29.000 kr förvärvades av åkeriägare Johan Oscar Jansson i Östervåla.