Gävle Vapen, Södra Strandgatan 10

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder.

Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar

Gävle Vapen, virrvarrets förlovade kvarter

Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Nuvarande kvarteret Gävle Vapen tillhör utan tvivel de tidigast bebyggda delarna av Gamla Söder. På 1600- och 1700-talen var dock gårdarna på detta område ingalunda av samma storleksordning som nu. Där fanns då ett tiotal tomter» och man kan väl utan vidare gissa, att bebyggelsen mest bestod av envåningskåkar, som hårt trängdes om det snåla utrymmet.

Så småningom växte husen dock i höjd och tomterna i areal genom köp, sammanslagningar och regleringar av olika slag. Samtidigt som tomterna vidgades, minskades självfallet också deras antal, så att kvarteret numera omfattar endast fyra fastigheter. Och genom gaturegleringarna har dessutom Gävle Vapen fått en helt annan geometrisk utformning än det motsvarande 1600- och 1700-talskvarteret.

Fastigheten Södra Strandgatan 10, som ännu för ett tiotal år sedan bar gatunumret 6, kan räkna 1700-talstomterna n:ris 74—76 som sina »anfäder», och den äldsta kända anteckningen i dess sannolikt mycket äldre historia går tillbaka ända till 1624. I oktober det året utfärdades ett fastebrev såsom bekräftelse på att »Herr Steen Cappelan i Gefle köpt en tomt av Hustru Brijta, Anders Kofssons änka, för 100 daler».

Om de två huvudpersonerna i denna affärstransaktion är knappast någonting känt. Vad köparen beträffar kan det väl på goda grunder antagas, att han är identisk med kaplanen Sten Danielis Medelpadius, om vilken Ärkestiftets herdaminne berättar, att han blev stadskomminister i Gävle 1621 samt var kyrkoherde i Boteå (Västernorrland) 1632—1639, där han i början av sistnämnda år gick hädan.

Under halvseklet efter 1624 är även själva gårdens historia höljd i dunkel, men i slutet av århundradet träder den i stadens handlingar ofta nämnde krukmakarmästaren Otto Hansson Reinboth in i bilden såsom gårdens ägare. 1685 omtalar vidare stadens dombok, att Reinboth meddelats fasta på en intilliggande gård, som han för en köpesumma av 30 dal. kopparmynt förvärvat av hustru Sara Kruus, och som Reinboth inlemmat i sin tidigare fastighet.

Dubbelklicka denna bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Släktscema för Sara Kruus från Sehlbergs anteckningar.

Dubbelklicka denna bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Otto Hansson Reinboth från Sehlbergs anteckningar.

Dubbelklicka denna bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Släkten Reinboth från Sehlbergs anteckningar

Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Ägarelängd Reinbothska gården.

Reinboth (d. 1704) var gift med borgaren Biörn Nilssons dotter Anna och hade flera barn, som tog arv efter honom, bl. a. dottern Catharina och sonen Nils. Catharina hade i unga år gift sig med handelsmannen Andreas Åhman, men efter dennes död ingick hon (1699) nytt äktenskap, denna gång med borgaren Carl Wixner, troligen bördig från Forsa, vilken året förut hade kommit till Gävle. Det uppges, att han då »knafft hade kläder på kroppen», men likväl slog han sig på affärer, vilket dock snart resulterade i en strålande konkurs 1704.

På något obekant sätt tycks emellertid gården på Gamla Söder ha räddats kvar i den Reinbothska släktens ägo. På 1630-talet bodde där enligt mantalslängderna dels Catharinas son fiskaren Johan Otto Wixner d. ä., dels Nils Reinboths måg vågskrivaren Magnus Wirell och hans hustru Anna Christina Reinboth (f. 1710), vilka 1753 delade gården, så att Wixner blev ägare till tomten nr 74 och Wirell till nr 76. Till sistnämnda tomt hörde även ett vagnslider med tomt- beteckningen 76%, och vidare sålde Wirell ett stycke av sin mark, som avstyckades och åsattes numret 75. Köpare var timmermannen Anders Hanberg.

Nya affärs- och arvstransaktioner följde, vilka ytterligare trasslade till äganderättsförhållandena och virrvarret bland kåkarna i detta kvarter och regleringarna av Västra Islandsgatan och dess tvärgator ner mot ån samt anläggandet av Södra Strandgatan, bidrog på sitt sätt till att kvartersbilden blev ännu mera tilltrasslad. För den som numera med tomtböckernas och de äldre stadskartornas hjälp försöker skaffa sig klarhet ifråga om äldre tiders bebyggelse i denna del av staden, framstår också det hela, åtminstone till en början, som ett fullständigt hopplöst kaos. Men ger man sig bara tid att detalj granska detta i och för sig ingalunda ointressanta problem, så börjar dock så småningom lösningen skönjas.

Dubbelklicka denna bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Släkten Wixners scema

En blivande dalahövdings Gävlehem

Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Anna Christina Reinboth hade efter sin mans frånfälle gift om sig med vågmästaren Jonas Wettersand (d. 1778), och sedan även han avlidit, upprättade hustrun testamenten över sin egendom. Del äldsta av dessa är daterat 1778 och förordnade att framlidne skepparen Wikstens änka Anna Westberg, »som troget och väl tjänt min man och mig, samt i synnerhet honom under hans sjukdom», skulle erhålla en vret i Sörby. Ett annat testamente av 1782 är upprättat till förmån för Anna Christina Reinboths svägerska Anna Brita Wettersand att »besitta och nyttja all min fasta och lösa egendom, dock att hon därav använder och tilldelar min släkting, jungfru Maria Catharina Lönnqvist 1.000 dal. kopparmynt eller 55:26:8 rdr specie». Efter svägerskans död skulle egendomen övergå till »borgaren och skepparen Eric Wixners barn såsom även mina släktingar». Detta testamente ändrades dock 1786 så, att jungfru Lönnqvist »i avseende på nu emot förr ägande bättre villkor» skulle erhålla endast räntan av ovannämnda kapital.

Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

År 1791, då en ny tomtbok för Gävle stad tillkom, nämnes som ägare till tomten nr 98 (f. d. nr 76) »kontrollör Eric Wikmans änka», som kyrkböckerna bekräftar vara identisk med Anna Christina Reinboths ovannämnda svägerska Anna Brita Wettersand. Fastigheten fick vid denna tidpunkt sitt utseende delvis förändrat. Som kompensation för avträdd mark till den blivande Södra Strandgatan tillades fastigheten sålunda delar av den väster därom belägna tomten nr 99, ävensom mark som tidigare ingått i Vågmästaregatan.

Men även för »kontrollör Wikmans änka» gick så småningom nådatiden tillända, och enligt bestämmelserna i tidigare nämnda testamente tillföll då den f. d. Wettersandska fastigheten i stället skepparen Eric Wixners barn. Arvingarna var fem till antalet, och efter diverse underhandlingar dem emellan beslöts 1803, att handelsmannen Johan Otto Wixner d. y. skulle få lösa ut sina syskon för 1.000 rdr »i anseende till gårdens högst förfallna tillstånd och omöjligheten att densamma, utan en alltför dryg kostnad, som skulle medtaga hela dess värde, kunna reparera».

Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Några varaktiga framgångar som handelsman tycks Wixner icke ha haft, och ganska snart efter gårdsförvärvet lämnade han affärsbanan och fick anställning först såsom vågskrivare och senare som vågmästare i staden. Den senare tjänsten innehade han till sin bortgång, och hans affärer var då sådana, att kreditorerna tog gården som säkerhet. Formellt tycks den dock ha blivit kvar i familjens ägo till 1840, då den såldes på auktion och inropades av landssekreterare Olof af Geijerstam föi 6.800 rdr banco.

af Geijerstam (f. 1800, d. 1863), farfarsbror till den kände författaren Gustaf af Geijerstam, hade kommit till Gävle 1832, där han från att tidigare ha varit häradshövding knöts till länsstyrelsen s. å. som landssekreterare Han beklädde denna post till 1857, då han utnämndes till landshövding i Kopparbergs län och avflyttade dit, varefter han under de närmaste åren avvecklade sina engagemang i Gävle.

Så bytte då den gamla södergården ånyo ägare; köparen var sjökaptenen Carl Anton Brandt och köpesumman 20.000 rdr riksmynt.

Brandt tillhörde en släkt från Släp i Halland, av vilken ett par medlemmar inflyttade till Gävle i början av 1820-talet, båda såsom sjömän. Den ene av dem var Brandts fader, Carl Magnus Brandt, som inskrevs på stadens sjömanshus som styrman 1822, blev borgare och skeppare 1825 och sedan förde ett flertal av gävleflottans storseglare» bl. a. skeppen »Christina Lovisa», »Ceres» och »New York», Sönerna Carl Anton (f. 1829, d. 1884) och Per Axel (f. 1831, d. 1889) gick båda i faderns fotspår och avancerade med tiden till skeppare.

Carl Anton Brandt började sin sjömansbana 1847, och sedan han 1849—55 seglat som styrman och 1852 avlagt l:a klass sjökaptensexamen, blev han borgare och skeppare 1855. Som sådan förde han befälet på bl. a, barkskeppen »Daniel» (214,82 sv, läster) 1855—1861 och »Peru» (581,19 reg.ton) samt senare på ångfartyget »Alexander von Humboldt», en på sin tid välkänd hjulångare. Han avled i Stockholm.

Efter att ha varit sjömansgård i drygt sex år blev denna fastighet rektorshem, i det att rektor Carl Johan Moberg blev dess ägare. Under 32 år förblev den sedan i släkten Mobergs besittning till 1900, men därefter ha ägarna växlat ganska tätt, samtidigt som köpesumman successivt stigit, för att vid Gävle stads förvärv av fastigheten ha kommit upp i 185.000 kr.