Handel och hantverk i Birka PUG 2009-21-06 av Björn Ambrosiani

PUGs program våren 2009.

PUGs program hösten 2008.

PUGs program våren 2008.

Björn är professor, knuten till Riksantikvarieämbetet , där han varit verksam med olika uppgifter under 50 års tid.

BIRKA

Birka var under vikingatiden en viktig handelsplats i svearnas rike som kan göra anspråk på att ha varit “Sveriges” första stad, varvid begreppet “stad” inte kan jämföras med senare städer som Sigtuna och Lund. Ända sedan medeltiden har Björkö i Mälaren, belägen i Adelsö socken, Uppland, ansetts vara identisk med denna handelsplats. Vår enda skriftliga källa från tiden då Birka existerade är ärkebiskop Rimberts “Vita Anskarii” från runt 870, dvs. en berättelse om Ansgars liv. Ansgar vistades själv i Birka två gånger. Birka nämns i Ansgarsvitan som Birca, och vilket anses vara en latinisering av Björkö. Birka omtalas av Adam av Bremen runt 1070 men platsen låg då öde. Stadsbildningen på Björkö uppvisar stora likheter med Hedeby i dagens Nordtyskland, men paralleller finns även till norska Kaupang.

Man vet inte vilken kung som anlade Birka omkring år 790 och hur stort hans makt var.. På närbelägna Adelsö byggdes en kungsgård, Hovgården, varifrån kungen kunde övervaka handeln. Cirka 700-1000 personer tros ha bott i Birka när staden var som störst. Köpmän från när och fjärran med dyrbara handelsvaror sökte sig till staden. I början kom varor från arabiska länder, senare från syd- och västeuropa. Det rörde sig om byteshandel och man bytte inhemska varor som järn, päls, horn och bärnsten mot silvermynt (som man smälte ner och gjorde om till smycken), siden, glas och kryddor.

Idag finns runt 2300 gravar på Björkö. Ett flertal olika gravtyper finns representerade, antingen innehållande brand- eller skelettbegravningar. De rika fynden från utgrävningarna berättar om ett samhälle med stark hierarki och stora skillnader mellan både klass och kön.

År 829 sändes Benediktinermunken Ansgar till nuvarande Sverige eftersom en kristen missionär efterfrågats av svearnas kung, Björn. Vid ankomsten begav sig Ansgar först till kungsgården vid Hovgården på Adelsö för att få kungens tillstånd att verka i Birka. Där grundade Ansgar sedan en kristen församling. Ansgar lyckades inte att kristna Birka. År 852 återkom han, men även den resan var ett misslyckande. Birka blev aldrig en kristen stad Som en minnesvård över Ansgar och hans missionsarbete restes år 1836 det stora stenkorset, Ansgarkorset, på höjden inom den gamla fornborgen på Björkö.

Hjalmar Stolpe, arkeolog, etnograf, född 23 april 1841 i Gävle, död 27 januari 1905. Son till justitieborgmästaren i Norrköping Carl Johan Stolpe och Katarina Vilhelmina Charlotta Eckhoff. Gift 1875 med Emmy Holmgren.

Hjalmar Stolpe genomförde systematiska grävningar på Björkö under 1870- och 80-talen. Han var utbildat Entomolog och letade efter bärnsten för att studera inneslutna insekter. Han fann bärnsten men gjorde även många arkeologiska fynd. Stolpe grävde, undersökte och dokumenterade under tio år gravhögarna på “Hemlanden” och den “Svarta jorden”. Han lade grundstenen för alla framtida forskningar över Birka. Ett av hans största fynd var en silverskatt bestående av 450 islamiska silvermynt och ett stort antal silversmycken som låg på ett järnfat. Hans fynd är idag basen i dokumentationsmaterialet från vikingatiden och många av föremålen ligger fortfarande ouppackade och outforskade.

Hjalmar Stolpe var verksam vid Historiska museet mellan åren 1874-1900 och gjorde under tjugo års tid stora utgrävningar på Björkö.

Han började inte sin bana som arkeolog. Han var i själva verket entomolog och kom till Björkö för att studera bärnsten, eftersom det ofta finns insekter av olika slag inkapslade i den stelnade kådan som utgör bärnsten. På Björkö fanns häpnadsväckande mycket bärnsten, vilket var underligt eftersom den egentligen inte ska finnas i Mälaren. Stolpe började fråga sig om den verkligen fanns där naturligt, eller om den hade fraktats dit av människor. Han upptäckte också snart att Björkös kustlinje hade mycket mer av intresse att erbjuda än bärnsten. Efter några dagar hade han hittat så mycket fornlämningar att han bad om pengar från regeringen för att kunna fortsätta gräva. Arkeologi blev sedermera Hjalmar Stolpes huvudsakliga inriktning och det är mycket tack vare honom som Björkö blivit så betydelsefull för svensk arkeologi.

Stolpe arbetade mest med att gräva fram gravarna på Björkö, i synnerhet i Hemlanden där han grävde ut 674 gravar. Han grävde också fram 196 gravar nära Borg. De gravlagda hade i många fall begravts tillsammans med mängder av olika tillhörigheter, som svärd och smycken.

Stolpe förde anteckningar över sina upptäckter bland Björkös gravar – hans anteckningsböcker förvaras idag på Antikvarisk-Topografiska Arkivet i Stockholm. Där förvaras även de noggranna planritningar som han lät göra av många gravar.

Tidigare arkeologer var ofta rena skattletare – de mer dyrbara fynden togs om hand medan vanliga vardagsföremål ofta kastades bort. Stolpe gick i stället systematiskt till väga och fann att allting hade sitt eget värde, i alla fall om man var intresserad av att studera de vikingatida nordbornas vardagsliv.

Den rika Svarta Jorden hamnade också i fokus för Stolpes uppmärksamhet. Han grävde ut ett område på ungefär 4 000 kvadratmeter, men tyvärr vet man idag inte exakt var schaktkartorna förkommit. Allt som allt tillbringade Hjalmar Stolpe tjugo år med att arbeta på Björkö. Han samlade ihop ett gigantiskt material. Arkeologi var dock inte Stolpes enda intresse. Hans stora intresse i livet blev att studera traditionella kulturer runt om i världen – arkeologin blev mer och mer ett medel att bekosta dessa studier. Stolpe blev senare en av de stora bidragsgivarna till Riksmuseets etnografiska avdelning – idag Etnografiska museet – som han även förestod från år 1900. År 1903 utnämndes han till intendent och professor.

Björn Ambrosiani grävde i Svarta jorden på Björkö 1969–1971, och var sedan projektledare för grävningarna 1990–1995.

Björn Ambrosiani, född 8 mars 1928, är en svensk arkeolog och före detta statstjänsteman. Han har varit yrkesverksam vid Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museum, bland annat som forskningschef inom museets tidigare organisation. År 1998 erhöll han professors namn.

Ambrosiani disputerade 1964 vid Uppsala universitet med avhandlingen “Fornlämningar och bebyggelse. Studier i Attundalands och Södertörns förhistoria”. I mitten av 1960-talet ledde han utgrävningarna av fornborgen på Henriksdalsberget och mellan åren 1969-1971 ansvarade han för de första utgrävningarna av Birkas stadsområde Svarta jorden på Björkö sedan Hjalmar Stolpes grävningar på 1870-talet.

Ambrosiani var även projektledare för den senaste utgrävningen i Svarta jorden vilken ägde rum 1990-1995. I samband med denna publicerade han ett antal populärvetenskapliga böcker om arkeologi med Birka och Björkö i fokus. Dessa skrevs tillsammans med programledaren och producenten Bo G. Erikson. Ambrosiani medverkade vid denna tid återkommande i Eriksons Vetenskapens värld, främst i programserien “Birka – Vikingastaden”.

Ambrosiani är idag pensionerad, men leder fortfarande Birkaprojektet vid Riksantikvarieämbetet, främst som huvudredaktör för publikationsserien Birka Studies.

——————————

Senast uppdaterad: 2009-03-31

Länkat av Lisse-Lotte Danielson.

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scroll to Top