Denna klickbara länk vänder sig enbart till ungdomar!
Källor: Jan Sterners bok “Tvåtusen år i Gävlebygden”. En oerhört intressant bok – Köp den!
“Gefle och dess slägter” samt “Ur Gävle stads historia” från 1946.
“Tokrektorn” av Alf Uddholm. 
Gävle stadsbild av Ture Karlström.
VIKINGATIDEN
Hur länge har Gävleområdet varit bebyggt? Östersjön täckte den nuvarande tätorten och stora delar av Gävletrakten under stenåldern men i Mårtsbo söder om Gävle fanns en boplats under yngre stenåldern ca 3200 till 2000 f.Kr.
Centralbygden i Valbo är mycket gammal. En av de äldsta byarna är Åby med gravfält från tiden 400-600 och påminner om uppländska gravfält från folkvandringstid. Vid den yngre järnåldern och århundradena före vikingatiden var nuvarande centrum i Gävle fortfarande havsbotten. Vattnet nådde fram till Blåsåsbacken och till området strax söder om Gävle sjukhus och Gamla kyrkogården. I väster ligger Gavlarna, det branta, djupt nedskurna strandpartiet i Gavleån vid Gavlebron och Gustafsbron.
Det finns en å vid namn Gävle (Gävlu) i Dalarna som gjorde att ånamnet Gävla gav upphov till benämningen på en bostättning med samma namn. Det skrevs Gäfle 1413, gäffla 1432 och Gäflla 1459. Denna ort, en gård eller ett fiskeläge, låg enligt ett par forskare just vid Gavlebron och Gustafsbron men enligt andra forskare låg den på Söder med anknytning till den gamla järnåldersbygden söder om nuvarande Gävle.
Under vikingatiden 800-1050 låg en försvunnen by eller gård vid Polhemsskolan med ett stort, nu utplånat gravfält. Namnet på denna gård är okänt. Det fanns marknadsplatser och en kan ha legat i det av järnhantering och jordbruk rika Valbo vid Vall inte långt från kyrkan. Det kan ha varit en samlingsplats för andliga angelägenheter och även en tingsplats för Gävletrakten.
Status som landskap fick gästrikarna 1314 enligt Kurt Åberg. Tidigare lydde vi under den uppländska lagsagan.
MEDELTIDEN
Vikingatågen upphörde ca 1050. En kunglig fogde var stationerad i kungsgården Vibro i Valbo där det förmodligen fanns en rik centralbygd och den äldsta kyrkan i Gästrikland. Man vet inte säkert när en by med namnet Gävle uppstod och inte säkert var.
Valbo socken omfattade under tidig medeltid även det nuvarande Gävleområdet, Söderby, Järvsta, Hemlingby, Brynäs, Bomhus och Harnäs. De ursprungliga sockengränserna ändrades ibland vilket man måste ta hänsyn till.
Vid 1200-talet var Gavleån troligen segelbar upp till fallen vid nuvarande Stadsträdgården. När en bro över ån byggdes är oklart men sannolikt har det skett på 12- eller 1300-talet. Det var Gammelbron. Det har ansetts att det var ett fiskeläge här, men snart skulle byn få rollen av handelsplats. Hamnen fick allt större betydelse, eftersom de troliga hamnplatserna vid Söderby, Järvsta och Hemlingby blev för grunda genom landhöjningen.
1336 meddelade Magnus Eriksson, att han p.g.a. kronans skuldsättning var tvungen att sätta Gästrikland i pant och 1364 pantsatte kung Albrekt Gästrikland till katolska kyrkan.
På 1390-talet kommer tyska sjörövare till Gävle. De seglade in här och rövade och brände byn på sin väg till Valbo där de byggde fästet Gaddaborg på Ön i Gavleån. Unionsdrottningen Margareta skickade dock dit trupper och de förstörde fästet 1398. Kyrkligt hör Gävle till Valbo under 1300-talet och har ännu ingen egen kyrka.
Ungefär 1350 drabbades Sverige av pesten som visade sig som variga bölder stora som ägg eller äpplen i armhålor och ljumskar och sist som svarta fläckar på armar och lår. Pesten yttrade sig som böldpest, då ca 70% dog inom några dagar och som lungpest, då dödligheten var ca 100%. En tredjedel av Sveriges befolkning beräknas ha dött. Särskilt de fattigaste drabbades.
I Norrland utplånades praktiskt taget alla i denna samhällsklass. Eftersom Gävle hade handelskontakter och sjöfart torde byn ha drabbats hårt och även därför att Uppland sägs ha varit hårt hemsökt av pesten.
Pesten
Den förste fogden över Gästrikland som nämns är Peder Skytte 1380 enligt Jonas Selggren och en av de första domarna var Joan Rödhe.
Fogdar
UPPLANDSLAGENOCH MAGNUS ERIKSSONS LANDSLAG
Ordförande för den uppländska rättens lagkommitté var Tiundalands lagman, Birger Persson från Finsta, den heliga Birgittas far. Han var alltså lagman även över Gästrikland.
Bland lagens bestämmelser var, att om man slog ihjäl någon på en vardag fick man böta tre marker, men om det skedde på en helgdag gick även samma belopp till biskopen, alltså fördubblades bötesbeloppet.
1400-TALET
Första gången Gävle nämns i källorna är denna landstingsdom från år 1432.
Källa: Ur Gävle stads historia, sid 37, kommentar av Robert Swedlund.
Sverige, Norge och Danmark var förenade i en union på 1400-talet och kung sedan 1441 var en tysk, Kristoffer av Bayern. Det fungerade bra med honom som kung och han höll sitt löfte vid trontillträdet att hålla sig till svensk lag och dela makten med ett råd av svenska män. Han dog 1448 men hann ge Gävle sina statsrättigheter två år tidigare 1446.
Kristoffer av Bayern.
Vid denna tidpunkt fanns ett torg i Gävle som troligen låg sydost om kyrkan med närhet till ån och en förmodad hamn med brygga och bodar där Gammelbron anlades. Ån var segelbar hit ända in på 1500-talet. Stadens utbredning var i väster till kyrkan, i norr till nuvarande Kyrkogatan och lösfynd av keramik av 1400-talstyp har gjorts i hörnet av Drottninggatan och Norra Centralgatan i kv Pechlin och även i kv Oxenstierna vid Kyrkogatan.
(I Ture Karlströms bok “Gävle Stadsbild” anges:
Det äldsta torget bör ha legat mellan medeltidskyrkan och ån vid den ena sidan och där den äldsta rådstugan låg på den andra sidan i nära anslutning till stadsvågen. Gammelbron skulle då ha fört över mot torget och ån var vid senmedeltiden segelbar ända upp mot denna plats. Branden var 1569. )
Odlingar, slåtterängar och betesmarker fanns på Löten, som sträckte sig i östlig-västlig riktning från Näringen, som då var havsbotten, till nuvarande Stadsträdgården och området norr därom. Små odlingslotter kan ha funnits även vid husen nära ån, där även avfall kan ha stjälpts ut. Ordet löt betydde just betesmark och utmark. På Löten fanns bodar, rior (torkhus för säd och lin), lador och stolphärbren. På det hela påminde staden under medeltiden mer om en bondby än en stad i nutida bemärkelse.
Det nuvarande Stortorget avvattnades med ett dike, som rann från nuvarande St. Ansgars hus till ån vid nuvarande Drottningbron. Så var det ända till fram på 1700-talet. Det fick flera små broar, smäckar över diket.
Gävle var alltså under 1400-talet ett grått och lantligt samhälle. Grått eftersom husen inte var målade. De var låga och oansenliga, timrade och placerade på enkla syllstenar och försedda med trä- eller torvtäckta tak med gräs. Gatorna var mer som vägar än som vår tids gator.
Vägar gick söderut via Gammelbron och västerut från fogdegården till Vall, Alborga etc troligen även till Gavlebron och vidare västerut till Valbo.
OFFENTLIGA BYGGNADER
Fogdegården var gissningsvid en stor timrad byggnad med svalgång och kanske påminde om Ornässtugan i Dalarna på bilden.
Fogdegård.
Kyrkan var en gråstenskyrka utan torn, ca 32 m lång och tolv m bred. Den tillkom förmodligen i samband med stadsprivilegierna på 1400-talet. Man vet inte om Gävle redan nu var en egen församling eller bara annex till Valbo. Först under tidigt 1500-tal fick Gävle en egen kyrkoherde så vitt man vet. Medeltidskyrkan brann 1605 och revs. Den var troligen omgiven av en mur. Så var det i alla fall i början av 1600-talet. Troligen liknade kyrkan i Gävle övriga bevarade kyrkor från 1400-talet enligt bilden.
Gammal kyrka
Rådhuset (rådstugan) låg som i andra städer vid torget. Rådet utsågs av borgarna men kungens fogde hade mycket att säga till om i en medeltida stan. Hur rådstugan såg ut vet man inte men den var säkert mycket enkel.
Ev fanns ett s k helgeandshus (fattig- och sjukstuga) som i andra medeltida städer vid kyrkan och i dess regi. Någon skola nämns inte men kyrkan kan möjligen ha haft någon slags undervisning. Det fanns sexton ”stadsskolor” i Sverige under medeltiden men Gävle nämns inte bland dem.
Det fanns smeder, laggare (tillverkare av laggkärl av trä och sammanhållna av vidjor), bältare, sämskare (sämskmakare = beredare av skinn), som hade sina illaluktande garverier nedanför kyrkan i ån.
Gävefiskarnas båtar kallades haxar, ett finskt lånord, men om de fanns redan under medeltiden vet man inte. Köpmännen sökte sig även till marknaden vid Älvkarleby kyrka, där det handlades med metaller, fisk och spannmål.
Gävlebons klädsel ifråga om männen var hosor, ett slags ”strumbyxor”, kolt, ett långt skjortliknande plagg och kappa. Över kolten och under kappan hade man en anorakliknande hätta, som slutade i en lång strut och den hängde ned på ryggen.
Hosor, manlig klädsel
Kvinnorna hade särk (linne med ärm), klänning med kort eller lång ärm, strumpor till knäna, löst hängande huvudbonad, som dolde håret och påminde om en nunnas, ett slags sjalett, ett tygstycke fäst över håret men med snibbarna hängande löst vid ansiktets sidor, inte knutna under hakan. Underkläder förekom troligen inte men däremot kolt. Skillnaderna mot männens kläder var ibland inte stora.
Sjukdomar ansågs vara Guds straff för begångna synder. Vidskepelsen frodades, ryggskott kallades trollskott och det var en trollkarl som satt på en. Hygienen var dålig men det fanns badstugor, där man också kunde dricka öl och träffa horor.
Badstuga för öl och horor
Under senare hälften av medeltiden vällde lågtyska (i norra Tyskland) in i svenskan, vilket var en följd av att nordtyskar flyttade hit i Hansans spår. Sverige hade som bekant tre tyska kungar: Albrecht av Mecklenburg 1363-89, Erik av Pommern 1396-1439, Kristoffer av Bayern 1440-48
Fartyg från Hansestäderna kom in till hamnen vid Gammelbron på 1400-talet, så nog fick Gävleborna höra tyska talas. Dessutom bosatte sig många tyskar i Stockholm, vilket hade stor betydelse för ”förtyskningen” av svenska språket.
1500-TALET
Under den nordiska unionen var Karl Knutsson Bonde kung i Sverige tre gånger, 1448-57, 1464-65 och 1467-70.
Karl Knutsson Bonde.
Sten Sture d.ä. var riksföreståndare 1470-1497, besegrade danskarna under kung Hans och blev riksföreståndare igen 1501-1503. Han fick stöd av stockholmarna, då han kastade ut danskarna och som motprestation gick han med på att utfärda förbud för Gävle och andra bottniska städer att bedriva utrikessegling. Det kan kallas en föregångar till ”Bottniska handelstvånget” på 1600-talet. Gävleborna fick inte föra ut sina varor annat än till Åbo och Stockholm. Förbudet gällde liv och gods och om stockholmarna orsakade gävleborna skada så hade de senare ingen talan. Det var ett dråpslag mot Gävle, men förbudet gällde endast handel på svenska kölar. Utländsk seglation på Gävle var tillåten. Först 1546 gav Gustaf Vasa borgarna i Gävle rätt att segla vart de ville och sälja sina varor med undantag av koppar.
Ärkebiskop Gustaf Trolle, som var medhjälpare till kung Kristian och satt i domstolen före blodbadet, begav sig till Gävle under en resa till Hälsingland för att övertala allmogen i kustsocknarna att inte delta i upproret. Trollet blev mottagen med bösskott och armborstpilar av gävleborna och fick ge sig av. Stockholmarna däremot stod på danskarnas sida. Stockholmarna gjorde till och med sina skepp redo att hindra köpmän från Gävle från att bedriva köpenskap och handel. Under befrielsekriget hade gävleborna tydligen tagit tillfället i akt att strunta i förbudet mot fri seglats.
1527 är kungen arg på Gävleborna, eftersom han anser, att de förtalat honom och uppmanar fogden att tala om för honom vilka det är som sprider rykten om honom. Gustaf Vasa visade sig snart nästan göra sig förtjänt av samma öknamn som sin danske fiende. Man skulle ha kunnat kalla honom ”Gustaf Tyrann”! Han ville tvinga Gävleborna till handel med holländarna, vilket var ofördelaktigt på grund av holländarnas höga priser på bl.a. salt.
Höga skatter, prisstegringar, varubrist och hårda tag mot kyrkan medförde uppror mot kungen i Dalarna – det första 1525, det andra 1527. Förhållandet mellan Gävleborna och Gustaf blev spänt. Inte blev det väl bättre efter det att han tagit deras fiske i Gavleån och lagt på dem hårda skatter.
1528 kom han till Gävle och träffade allmogen för att klara ut vad prästerna hade rätt att kräva och allmogens skyldighet att lämna i tionde. Den här gången inkvarterades han hos en borgare, han ville av någon anledning inte bo i Kungsgården, där slottet senare på 1500-talet skulle byggas. Det kan ju ha varit kallt, obekvämt och illa underhållet.
Kungen vidtog den stränga åtgärden att beröva socknarna deras kyrkklockor, vilket ledde till Klockupproret i Dalarna 1531, då flera dalkarlar miste sitt huvud. Missnöjet fanns även i Gästrikland men tog sig tydligen inte lika våldsamma former som i Dalarna, för några bestraffningar är inte kända.
1542 var kungen på väg till Stockholm från Kopparberget i Falun och besökte då Gävle. Det var samma år som Dackefejden började, så kungen är nu mjuk i munnen, när han befaller fogden Peder Larsson att värva krigsfolk, landsknektar och båtsmän.
Slug som kungen är förmanar han Larsson att fara fram med lämpor och god vilja och inte tala med gästrikarna om Dackes hotande uppror (det kunde ju smitta av sig!) utan istället för att tala om att trupperna skulle användas för att kväva Dackes upprorsstyrkor, så skulle fogden säga, att kungen ville ersätta tyska legoknektar med svenska krigare. Krigsfolk från Gästrikland kom att ingå i bestraffningsarmén, som besegrade Dacke. Hur många Gävlebor stupade i det inbördeskriget kan man fråga sig.
STADSBILDEN OCH BYGGNADER
Under 1500-talet ökade stadens befolkning till ca 2000 personer. Det nuvarande Stortorget måste fortfarande avvattnas med “Diket” ner till ån. Över det fanns flera “smäckar”, små broar eller spänger. De vanliga borgarhusen är av trä på enkla syllstenar och lika dem på 1400-talet. Efter branden den 29 september 1569 under Johan III:s tid gav kungen Gävleborna kompensation för de nerbrunna husen genom att befria dem från skatt, skjutsskyldighet med mera på villkor, att de rikaste i staden skulle bygga stenhus beklädda med tegel. Uppfylldes inte dessa villkor skulle skatten betalas. Det fanns bodar eller magasin av sten i stadens östra del och dessa skulle ha uppförts efter branden för att köpmännens varor skulle förvaras tryggare.
Branden 1569 utplånade nästan hela staden, kyrkan klarade sig dock. Man kunde se att nya gränder lades ut över medeltida bebyggelse, som förstördes av branden och tomter och gränder fick en sådan utbredning som man kan se på 16- och 1700-talets kartor. Märta Lindeberg tror i sin bok “Gefle på 1600-talet” att danskarna anlagt branden då Sverige låg i krig med Danmark och Johan III hotade i ett brev borgarna med dödsstraff om de hos sig inhyste utländskt folk – fast det utgör inget bevis för att fienden tänt på staden.
Efter branden skapades ett nytt torg vid Långgatan “Lilla torget”, som låg ungefär där Berggrenska gården är nu. Det nämns första gången 1640 i Tänkeboken. I Tänkeboken nämns också första gången 1575 “Nye Törgit”. Det framgår av Tänkeboken, att det ligger nära ån. Det kan inte vara annat än torget nedanför det kommande rådhuset, där den nya vågen byggdes. Det framgår även av den första Gävlekarta ca 1630.
(I Ture Karlströms bok “Gävle Stadsbild” anges:
Tänkeboken (1573-1659) nämner att ett nytt torg anlades i stadens centrum omkring 1580 och att ett äldre torg då gjordes till tomtmark. Ett av protokollen från 1585 nämner hur en tomt vid gamla torget har skänkts till Jören Pålssons änka och hennes barn som ersättning för tomten som fanns där nya torget nu finns samt att hon även fick bodar där den gamla vågen stod tidigare. Med det nya 1500-talstorget och stadsvågen i centrum måste tillkomsten av Nybron tillkommit på 1580-talet. Den låg något längre västerut än den nuvarande Kungsbron och ledde från östra delen av slottstorget in mot en triangelformad öppen plats på den norra stranden.
Alderholmen är nu p.g.a. landhöjningen betydligt större och genom det började en å, Östra Lillån eller bara Lillån, växa fram under förra delen av 1500-talet. På Islandet har det uppstått en rad små holmar ur det där grunda havet. Det är nu området vid Södra Skeppsbron. Islands Lillån har troligen ännu inte bildats.
Slottet: 1583 startade byggandet av ett nytt slott då den gamla timrade fogdegården från 1400-talet tjänat ut. Den hade också skadats vid branden 1569. Det skedde på befallning av Johan III, Gustaf Vasas son, kung 1568-92. I samband med slottsbygget behövdes en ny bro över ån och den låg lite västligare än den nuvarande Kungsbron. Den nämns första gången i Tänkeboken år 1587 som “Nyia stadz bronn”. Namnet blev Nybron till skillnad från Gammelbron.
Det fanns en rad byggnader nedanför slottet: stall, ladugård, bodar osv och en tullbod samt en smedja. Det är känt, att Karl IX var trädgårdsintresserad så det är troligen han som lät anlägga den stora Slottsträdgården väster om slottet. Den finns redan på den äldsta kartan ovan. Trädgården sträckte sig från nuvarande fängelset fram till den plats där de nya länsstyrelsebyggnaderna är nu och fanns kvar in på 1900-talet.
Rådhuset: Till brandkatastrofen 1569 låg rådstugan antagligen vid torget nära kyrkan. 1628 byggdes ett nytt rådhus där det nuvarande ligger sägs det allmänt i Gävlelitteraturen. I Tänkeboken 1574 nämns dock en tomt väster om “nye rådhstwffwon” och dess boderwmm” ligger vid “åånn”. Med ån måste avses Gavleån, inte Östra Lillån, som annars alltid kallas “Lille ån” osv i Tänkeboken. (Islands Lillån fanns inte då). Alltså låg sannolikt det provisoriska (?) rådhuset efter branden vid Gavleån, möjligen vid det nuvarande rådhuset. Eller skall man fatta det så, att nytt, permanent rådhus byggdes alldeles efter branden, inte 1628, som det allmänt uppges i litteraturen? 1575 nämns det nyanlagda “Nya torget”, som ligger “nära ån“. Det kan inte gärna vara annat än det som kom att kallas Rådhustorget under kommande sekler. (Det fanns en sydlig del av detta torg, som gick ner till ån). Annars har det sagts, att det rådhus som begagnades efter branden låg i kvarteret Armfelt eller på Öster. En gata på Öster kallades Gamla Rådhusgatan på 1700-talet, men detta namn kan ju gå tillbaka på en gammal felaktig (?) tradition.
Det går alltså inte att med full säkerhet fastställa var rådhuset låg närmast efter branden 1569, men det verkar som om det byggts där det nuvarande ligger.
(I Ture Karlströms bok “Gävle Stadsbild” anges:
I närheten av kyrkan och skolan bör också den äldsta rådstugan eller rådstuvan ha legat. Handlingarna om dess utseende brann troligen upp 1569. Om någon ny uppfördes därefter eller om stans styrelse sammanträdde i tillfälligt upplåtna lokaler är osäkert. År 1628 uppfördes en ny, ändamålsenlig byggnad för den nyinrättade magistraten. Borgarna ville inte vara sämre än staten och kyrkoförsamlingen. Kronan hade byggt slottet, församlingen höll på att bygga sin nya kyrka och nu ville borgarna bygga sitt hus – rådhuset).
Ett hospital (sjukhus) fanns på Gustaf Vasas tid men ingen vet var det låg.
Stadsvågen där exportvaror vägdes brann vid stadsbranden. Den låg nära vattnet vid bryggan nära Gammelbron. Inget motsäger, att den nya vågen efter branden byggdes nedanför det nuvarande rådhuset. Första gången den fanns på en karta var 1706.
Skolan: Den sägs ha legat där Gamla Grand och Frimurarhuset är nu, men ingen vet säkert. Den brann 1569 och den nya anlades öster om kyrkan. Gävles första skola var en trivialskola, dvs där studerades trivium, grammatik, retorik och dialektik=begreppsanalys. Trivialskola var liksom våra dagars högstadium, tidigare realskolan, en underskola till gymnasiet, men var helt olik dessa sentida skolformer och hade latinet som huvudämne. Skolan startade troligen på 1540-talet.
(“Ur Gävle stads historia” framgår att för tiden före 1540-talet råder stor ovisshet om det över huvud taget fanns en skola i staden, och i så fall av vilken karaktär? Å andra sidan behöver man ej flytta sig många år framåt i tiden från 1540-talet innan man mötes av “talet om Gävle ryktbara skola”. Den utgjorde rent av en av de främsta skolorna i riket och prisas högeligen av tacksamma lärjungar. Skolans första kända rektor hette Laurentius Olai Gestricius och levde här och verkade under 1550-talet och fram till år 1562, då han förflyttades till Stockholm som kyrkoherde. Tiden för skolans grundande kan ej med visshet fastställas. Att skolan redan under 1540-talet existerat är sannolikt, och på 1550-talet träder den fram som en mönsterskola i nordanlanden. En lektor Erik Alrot uppger i sin år 1720 utgivna avhandling om Gästrikland att “första upprinnelsen till Gävle trivialskola bör sökas i ett Bernhardinerkloster som här funnits”. Detta har dock starkt betvivlats att den främste kännaren av stadens historia, rektor Jonas Selggren.
Ur “Tokrektorn” av Alf Uddholm framgår att Trivialskolan hade sina rötter djupt nere i medeltiden. I början av 1700-talet följde man ännu i stort klostrens tidebönsschema med tretimmarspass. Lärare och djäknar klädde sig gärna i långrockar liknande munkkåpor och den stora allmänheten väntade sig fortfarande att de skulle försörja sig genom att, liksom munkarna, vandra omkring och samla allmosor, även om Gustav II Adolf försökt inordna sockengången i ett slags skattesystem med djäknepenar.
I Ture Karlströms bok “Gävle Stadsbild” anges:
Gävle har troligen redan under 1500-talet haft en trivialskola och det mest troliga är att den låg på nuvarande frimurarlogens tomt vid den gamla Smäckebron. Byggnaden förstördes vid 1569 års brand. Mycket snart, troligen redan under 1500-talets sista decennier uppfördes en ny skolbyggnad inte långt från kyrkan. Byggnaden var av timmer och torn som innehöll slagverk och ur. Den revs 1669. Åren 1969-1671 uppfördes en ny byggnad för trivialskolan och gymnasiet invid Hel. Trefaldighets kyrka. Det var en timmerbyggnad i två våningar och vind under ett högt sadeltag. Över takmitten uppfördes 1687 ett klocktorn med klocka, troligen från den äldre skolan då den bar årtalet 1664. Byggnaden finns ännu i behåll i Hemlingby, strax söder om den egentliga stan. Huset flyttades till denna plats 1838 efter att ha tjänat som auktionskammare och gymnastiklokal.)
Mer info om skolan :
Läs även en mycket bra länk om Biologiska museet.
Kyrkan: Den klarade branden 1559 liksom prästgården. Det var samma gamla gråstenskyrka utan torn som på 1400-talet. När klockstapeln byggdes vet man inte. Nu var Gävle en egen församling. Den förste kyrkoherden hette Canutus på 1520-talet. En kyrkoherde 1555-62 hette Nicolaus Olai
Helsingius och han blev biskop i Strängnäs 1562.
Hantverkare: Det fanns många olika hantverkare som skräddare, sämskare (skinnberedare), skommare (skomakare) och bältare. Klensmeder (smed som tillverkade små saker av järn: nycklar, verktyg, spik och liknande) och grovsmeder samt timmermän, laggare och kopparslagare.
Smedjor fanns bl.a. nedanför slottet och i Testeboån, skvaltkvarnar i Gavleån och Testeboån, såg fanns i Testeboån och den anlades 1554-58 av Gustaf Vasa som hade ett finger med i det mesta. Varv fanns möjligen på 1500-talet vid nuvarande Frimurarhuset och Gamla Grand tror man, eftersom det gjordes fynd där på 1800-talet som tyder på det. Det är dock mycket osäkert när detta förmodade varv anlades.
Befolkning: Vid 1500-talets mitt fanns 228 mantalsskrivna i staden men då räknades bara män. Gissningsvis uppgick befolkningen till ca 1500 personer. Bara de ogifta kvinnorna fick bära håret synligt. Nu fanns ett hospital. Hygienen var obeskrivligt dålig som vi ser det, med träck och allsköns orenlighet på gatorna. Epidemier rasade med pest, smittkoppor, rödsot, skörbjugg, kolera etc. Fattigdomen bekymrade faktiskt Gustaf Vasa som ofta uppmanade folket till nyodling för att bättre kunna försörja sig. Till allt annat elände med fattigdom och sjukdomar kom svår missväxt med svält på 1590-talet.
Krigen: innebar påfrestningar även för Gävle. 1563 utbröt krig mellan Sverige och Danmark och kung Erik begärde då två skepp av Gävle, men det blev ett välrustat fartyg. Trupper var då förlagda i Gävle. På väg till krigsskådeplatserna i södra Sverige?
Gästrikar deltog i Nordiska sjuårskriget på 1560-talet och 1594 mönstrades 486 man i Gävle för färd till Viborg. 1592 dog Johan III och efterträddes av sin son Sigismund. Gävleborgarna svor honom trohetsed vid kröningen och belöningen blev, att den nye kungen bekräftade Gävles stadsprivilegier. Man kan undra vad farbror Karl, som hade ideliga kontroverser med Sigismund, tyckte om Gävles stöd till honom. Han fördrev Sigismund och tog själv makten som riksföreståndare till 1604 och sedan som kung. Människorna i Gävle var då som nu tyngda av skatter, pålagor och regleringar från kronan.
Några kända Gävlesläktervid den tiden var: Behmer, Bellinus, Gevalander, Njurenius, Campanius, Aurivillius, Gavelius, Wolcker, Bure, Fallan, Franck, Unonius…. De ogifta kvinnorna hette t.ex Britha Hansdotter, Dordi Nilsdotter, Tvåål-Brita …
——————————-
Gästrikland
Under medeltiden var Gästrikland inte ett eget landskap utan bara ett vanligt hundare (efter 1347 härad) som ingick i Uppland. Det räknades därför inte heller som en del av Norrland, utan skogsområdet Ödmården mellan Gästrikland och Hälsingland uppfattades länge som Norrlands sydgräns.
Namnet Gästrikland är känt från 1253 (Gestrikalandia) och dess betydelse är omtvistat. Första gången som Gästrikland nämns som en egen provins var 1314, men då syftade det på en kyrklig indelning och det är osäkert när Gästrikland började räknas som ett eget landskap. Från och med 1490-talet började åtminstone sydsvenskar att alltmer betrakta Dalälven som gränsen mellan Svealand och Norrland. Gästriklands tillhörighet till Norrland blev sedan definitivt fastställd när landskapet 1642 överfördes från Upplands lagsaga till Västernorrlands lagsaga samt blev en del av Västernorrlands län. Fast vid det laget hade lagsagorna mist mycket av sin betydelse eftersom Svea hovrätt hade inrättats i Stockholm 1614. Tillsammans med Västernorrlands och Jämtlands län avskiljdes Gävleborgs län från Svea hovrätts domkrets 1942 och bildade då Nedre Norrlands hovrätt med säte i Sundsvall.
Länsindelning
1611-1620 ingick Gästrikland i änkedrottningen Kristinas livgeding, dvs. de områden som avdelats för att försörja henne. Hon arrenderade dock ut Gästrikland till sin son Gustav II Adolf som förenade landskapet med det omfångsrika Norrlands län, vilket även omfattade finska Österbotten. Såsom en del av livgedinget förvaltades Gästrikland 1632-1641 av änkedrottning Maria Eleonora. Därefter förenades Gästrikland med
Västernorrlands län med först Hudiksvall som residensstad och med gränser som varierade mycket under 1600-talet. 1642-45 motsvarade det dagens Gävleborgs och Västernorrlands län. Erövringen av Jämtland och Härjedalen 1645 innebar att en ny länsindelning infördes då Ångermanland,
Medelpad och Jämtland bildade det nya Härnösands län medan Härjedalen förenades med det som återstod av Västernorrlands län, vars residensstad från och med 1651 var Gävle. Härnösands län förenades med Västernorrlands län 1654, men 1658-60 ingick Jämtland och Härjedalen i det kortlivade Trondheims län och 1660-64 var även Västerbottens län förenat med Västernorrlands. Därefter var länsindelningen stabil fram till 1762 då Gästrikland, Hälsingland och Härjedalen avskiljdes för att bilda Gävleborgs län. 1810 avskiljdes Härjedalen från Gävleborgs län och därefter har detta län sammanfallit med Hälsingland och Gästrikland, dock med undantag av det glesbefolkade nordvästra hörnet där läns- och landskapsgränser avviker.
Stiftsindelning
Som en del av Uppland ingick Gästrikland i det Sigtuna stift som på 1130-talet flyttades till Uppsala och som från och med 1164 kallas för ärkestiftet.
Historia
Eftersom Gästrikland är ett litet landskap och beläget långt bort från någon riksgräns har det inte haft någon större betydelse i Sveriges politiska historia. Det var från början en del av det uppländska folkland som kallades för Tiundaland och som hade Uppsala som centralort. Tillsammans med Attundaland och Fjädrundaland slogs dessa folkland samman 1296 och bildade Upplands lagsaga där Upplandslagen gällde. Gästriklands tillhörighet till Tiundaland gör det också sannolikt att det i ett mycket tidigt skede ingick i sveakungarnas välde. Bebyggelsen i Gästrikland var länge enbart fördelad längs kusten och det är därför troligt att det ursprungligen ingick i Roden (eller Roslagen som det också kallades). Det var till
Gästrikland som Holmger Knutsson flydde efter att han hade förlorat slaget vid Sparrsätra mot Birger jarls trupper 1247, han kom emellertid inte undan utan togs tillfånga och avrättades.
Trots att Gästrikland inte tillhörde Norrland under medeltiden brukar man benämna Gävle (känd som stad från 1413, privilegier från 1446) som Norrlands allra första stad. I konkurrens med Stockholm blomstrade Gävle som Bergsslagens exporthamn och bedrev en omfattande utrikeshandel. Hela Gästrikland ingick i änkedrottningarnas livgeding under första halvan av 1600-talet, men för att förekomma olaglig handel med koppar via Gävle tog Gustav II Adolf över förvaltningen genom att arrendera landskapet från sin moder. Det bottniska handelstvånget som infördes 1636 innebar ett dråpslag mot Gävle eftersom det förbjöd alla städer norr om Stockholm och Åbo från att bedriva utrikeshandel. Även om Gävle från och med 1673 slapp de strängare bestämmelserna skulle dess utveckling hämmas betydligt innan handelstvånget togs bort helt och hållet 1765.
Gästrikland drabbades även hårt av häxprocesserna i slutet av 1600-talet (i Ockelbo avrättades 35 personer). Under det stora nordiska kriget slogs ett ryskt angrepp mot Gävle bort 1719, och 1721 härjades nordöstra Gästrikland av ryska trupper. Från och med 1800-talet har landskapets historia följt samma mönster som övriga Norrland.
————————-
Se även:
SLÄKTEN BERTIL LARSSON – BURE – Mer info om Bertil Larsson
SLÄKTEN HELLSTADIUS I,II, III, IV
———————
Vasaskolan 1557 – 2007
Elin Königsdotter – Kopparhandlare på 1500-talets mitt.
Ur Gefles förvaltningshistoria mellan 1500 – 1800.
—————————————-
Sammanställt och länkat av Lisse-Lotte Danielson