Där minnena talar, Folke Löfgren, Del 4

Där minnena talar – En rundvandring på Gävle gamla kyrkogård 1980

Ciceroner: Folke Löfgren och Stig Henricson

 

DEL 4.

 

Ciceroner: Folke Löfgren och Stig Henricson

 

 

Ernst Leonard Kjellerstedt — Först kremerad i Sverige

Disponent Ernst Leonard Kjellerstedt kremerades 1887 på Gamla krematoriet, Stockholm Norra. Han var den som först kremerades i ett svenskt krematorium. Urnan med askan efter honom finns på Nils Jakob Kjellerstedts grav väl synlig.

 

Nils Jakob Kjellerstedt drev stor kolonialvaruhandel i Gävle. Han föddes 1853 och dog 1897.

 

 

Kjellerstedts grav.

 

 

Begravningskapellen – Donationsgåvor

Eftersom Gamla kyrkogården till att börja med saknade begravningskapell, skedde jordfästningarna i Heliga Trefaldighetskyrkan. Därefter transporterades stoften till Gamla kyrkogården. För att råda bot på denna brist lät Per Ennes redan 1821 donera sitt kapell med undantag av gravvalven till Gävle församling.

 

Kyrkogården fortsatte att utvidgas och 1842 byggdes Elfbrinkska kapellet som sedermera donerades till kyrkan som begravningskapell. Genom krematoriets tillkomst har jordfästningarna successivt överflyttats till dess kapell.

 

1964 upphörde Enneska kapellet att tjäna som gravkor. Numera har även Elfbrinkska kapelleti praktiken upphört att fungera som begravningskapell. Underhållskostnaderna har blivit så dryga, att kyrkogårdsnämnden endast har möjlighet att bekosta det allra nödvändigaste.

 

 

Enneska kapellet

 

 

Elfbrinkska kapellet

 

Per Ennes — storköpman och redare

Per Ennes dy var född 1756. Han var son till borgmästaren i Gävle, Per Ennes d ä och hans maka Maria Eleonora född Wulf.

 

 

Borgmästaren Petter Ennes (f. 8/2 1714-d. 30/1 1797)

gift med

 

 

Maria Eleonora Wulff (1729- d. 19/4 1810)

 

 

Per Ennes genomgick Gävle gymnasium och blev student 1773. Under de närmaste åren efter skoltiden deltog han som volontär i arbetet på grosshandlare Peter Brändströms kontor. 1777 erhöll han fast anställning. Han tillvann sig sin chefs stora förtroende.

 

Per Ennes gjorde en utlandsresa år 1784, varvid han bl a besökte städer i Frankrike, England, Italien, Holland, Tyskland, Svenska Pommern och Östersjöprovinserna. Han har själv skrivit sin dagbok långt efter det att han avslutat resan.

 

1786 gifte han sig med sin principals, dåvarande kommerserådet P Brändströms äldsta dotter, Elisabet Margareta, kallad Lisette.

 

 

Pehr Ennes (1756-1829)

g m Lisette Brändström (1766-1822)

 

Per Ennes övertog svärfaderns rederi- och grossiströrelse 1787.

 

Han lät 1805 bygga en pampig byggnad som bostad och kontor åt sig och sin familj. Han ville nämligen bo lika fint som brukspatronerna i Gästrikland. Numera tjänstgör bostadshuset som Gävle stadshus.

 

 

Ennes palats.

 

 

På litografier före sekelskiftet ser vi också hur väl rådhustorget hade utformats och husen kring dem – t ex Per Ennes palats. Här kan vi tala om stadsbyggnadskonst som både en teknisk skicklighet och skönhet. Här ser vi en fast arkitektur i nyklassisk anda genomförd runt hela rådhustorget av en kvalitet som inte står Europas städer efter.

 

1806 blev Per Ennes baggardirektör. Det motsvarar i dag ungefär hamndirektör. Baggare betyder egentligen, att man muddrar upp lera från sjöbotten.

 

Per Ennes donerade 1.000 riksdaler banco till upprättandet av en bank, istället för att hålla ett gravöl över sin maka som avled 1822. Så gick det till när Gävle Stads Sparbankinrättades. 1824 blev Per Ennes honorär ledamot av direktionen för Gävle Stads Sparbank.

 

Svärfadern som grundade firman P Brändströms & Covar en stor man i Gävle som bl a donerade till sta­dens skolväsende.

 

Familjen Brändström vilar i ett särskilt gravkor vid Heliga Trefaldighetskyrkan omedelbart öster om kyrkan.

 

 

Gravkoret.

 

 

Här skall givas prov på Per Ennes minutiösa planering och noggrannhet när han företog sig något. För­modligen ville han ej vara sämre än sin svärfar. Han ville ha eget gravkor som svärfadern. I maj månad 1819 skrev han till Gävle församlings (då fanns endast en församling) kyrkoråd följande: “Jag anhåller därför, att en tjänlig och vattenfri plats måtte mig tilldelas för upprättande av gravkor och får i ödmjukhet föreslå antingen i mitten av gången c:a 20 alnar från nuvarande port med fasad åt landsvägen, om ej detta rubbar den kungliga fastställelsen kvarteret å tomtens reglering eller ock i mitten av nordvästra kvarteret med fasad åt landsvägen”.

 

Per Ennes föreskrev också vilka som skulle få vila i graven. Därom skriver han på följande sätt: “Jag förbehåller härmed hos varande och blivande kyrkoråd att behaga däröver den vård och uppsikt, att icke tillåta någon annan i denna grav nedsättas som icke är räknad till mina efterkommande i rätt nedstigande led. Härunder inbegripes mågar så länge de äro ogifta efter hustruns död och när ingen mer av min familj finnes, icke mer rum i gravarna finnes, får ingen sten upptagas, må graven innanför järndörrarna igenmuras.” På så sätt fick ju Per Ennes även bestämma efter sin död över vilka som skulle få vila i graven.

 

Per Ennes donerade gravkoret till kyrkan för att användas av gävle­borna. För gravkorets underhåll skänkte han 300 riksdaler banco i sedlar.

 

 

Ennes gravkor.

 

 

Räntan på detta kapital skulle tillsammans med begravningsavgifter från de som nyttjade kapellet användas för gravkorets underhåll. Dessutom föreskrev han, vad som skulle få brukas. Bl a kan nämnas ett krucifix i elfenben och ebenholts till altarprydnad, altarkläde av sammet med äkta silverfrans, ett svart kläde över katafalken, ett yttre finare svart kläde med silverkors och kort frans kring övre botten av katafalken. Dessutom fick användas en svartmålad katafalkvagn med lock och lådor inuti och med lås och gångjärn för att däri förvara inven­tariepersedlarna bortsett från smärre persedlar. I tre valv under koret vilar Per Ennes och hans ättlingar. Förutom Per Ennes med maka kan nämnas mågen Ludvig von Post som var överste och chef för Hälsinge Regemente, gift med Katarina “Cajsa” Sophie Ennes (1792-1820).

 

 

Elfbrinkska gravkoret

Den stora fina allén som går från Västra Vägen dels genom Stadsträdgården och dels genom Gamla kyrkogården anlades 1842. Ursprungligen var allén c:a 500 m lång, men den har kapats en bit. Allén består huvudsakligen av lindar i Stadsträdgården och lönnar på kyrkogården. Träden står i dubbla rader och utgör en ståtlig och vacker syn.

 

I samband med alléns tillkomst byggdes Elfbrinkska gravkoret. Det är placerat som en avslutning på allén och ligger i blickpunkten om man kommer från huvudentrén till kyrkogården.

 

Det var syskonen Elfstrand, Per, Ulla gift Elfbrink och Marie gift Göransson, som lät uppföra gravkoret. Egentligen borde ju gravkoret kallas för Elfstrandska gravkoret. Det var Carl Axel Setterbergsom gjorde rit­ningarna till gravkoret. Per Elfstrand övervakade personligen byggnationen och gjorde även flera ändringsförslag.

 

Elfbrinkska gravkoret bär grekiska stilideal med lekyther som dekorationer på fasaderna (Forngrekiskt lerkärl med handtag, användes ofta som gravgåva).

 

1850 skänktes gravkoret till staden för att användas vid jordfästningar. Förutom gravkoret överlämnades en fond på 2.000:— riksdaler banco för gravkorets underhåll.

 

 

Tre stenblock — Tre kamrater

När man vandrar omkring på Gävle Gamla kyrkogård finner man en hel del gravvårdar och stenar, som väcker intresse, dels genom sin form och dels genom sina inskriptioner. De namn, som omtalas på stenarna är kanske nu glömda, då de inte längre förekommer i stadens hävder. Därför kan det vara av intresse att veta något om de öden, vilka nått sin fullbordan på Gävle kyrkogård.

 

På västra sidan av gången förbi Elfbrinkska gravkoret mot Västra Vägen står tre stenblock lutade mot varandra. På var och en av dessa finnes initialer i förgylld skrift. Det är graven nr 41 i VI serien. I avsaknad av närmare text har fantasin haft fria tyglar att brodera. Det berättas att här ligger tre sjömän, som drunknat på redden eller att tre goda vänner dött i kolera.

 

 

Tre stenblock – Tre kamrater

 

Här skall givas exempel på versionen om två rivaliserande studentynglingar som kom i slagsmål om en vacker studentska. Slagsmålet urartade sig och slutade med, att en av grabbarna dödades. Den överlevande ynglingen vände sig då i raseri mot flickan som var anledning till slagsmålet och dödade henne. I sin stora förtvivlan dödade han därefter sig själv.

 

En annan version handlar om tre studenter som var ute och gick en stjärnklar vinternatt. Det blev kallare och kallare. Ingen ville gå in och slutligen frös de alla ihjäl.

 

Av urkunderna framgår först att graven inköptes 1866 den 4 aug. för en med. doktor Erik Locknersom under några år tidigare kommit till Gävle såsom privatpraktiserande läkare. När under 1866 års koleraepidemi ett särskilt sjukhus blev upprättat blev han dess läkare och avled i denna tjänst den 3 aug. Enligt dödsattesten avled han i kolera, men Norrlands-Posten ansåg dock nödigt att i sitt nummer den 4 aug. referera detta sålunda: “Dödsfallet, smärtsamt i och för sig och för de många vänner doktor Lockner här lyckats vinna, har ännu större betydelse i det den aflidne dog efter ansträngningar i det allmännas tjänst. Dessa ansträngningar, varunder doktor Lockner ådrog sig en förkylning, som vållade hans sjukdom, gifva dock en för allmänheten lugnande förklaring öfver det lika beklagliga som ömmande dödsfallet.” Det kan vara förklarligt, att ej vilja oroa allmänheten när redan 78 personer avlidit i kolera. Epidemin fortsatte med ytterligare 119 offer, vilket under juli—september det året gör minst 199 avlidna.

 

 

MAKALÖSA DOKTORER.

Erik Lockner stående från vänster. Övriga Nils Adolf Grundal, Alb Th Petre. Sittande OR Sandberg, P Kempe, F E von Sydow.

 

 

Snart härefter, 1866 den 23 okt., blev under högtidlig skarpskyttebegravning klädeshandlaren Per Waldemar Söderström jordfäst i samma grav. Han var son till klockaren i Årsunda Knut Widolf Söderström och Anna Staflund och kom till Gävle 1853 som bodbetjänt hos klädeshandlaren Jacob Nordblad. När denne dött 1855 i kolera övertog Söderström dennes affär. Han var en ivrig jägare och mycket verksam inom Gävle frivilliga skarpskyttekårs 1. kompani. Duktig skytt tog han ofta de högsta priserna såsom vid den stora skyttefesten den 6 sept. 1863, då han som 1. pris i högre avdelningen fick sex dukater, motsvarande 48 kronor. För sitt redbara och vänsälla sätt var han allmänt avhållen, vilket bl a tog sig uttryck genom skarpskyttarnas ovan omnämnda hedersbegravning. Han avled 1866 den 16 oktober i lungtuberkulos och synes ha varit utan familj.

 

Sedan dröjde det till 1868 den 16 febr. innan nästa grav reddes. Det var för ingenjören hos Lindahl och Runers Bolivar Kock, som var född i Stockholm 1825 den 12 april. Han kom till firman 1848 som elev och steg i graderna till faktor och bokhållare samt omkring 1866 som ingenjör. Även han synes ha varit en ensamstående person. Enligt uppgift skulle tre goda vänner redan under livstiden inköpt från Hille de tre stenblocken att resas på deras grav. Huruvida just den detaljen kan vara sannolik är nog diskutabelt. Men det framgår att åtminstone kolera och vänskapsband är sanningskärnor i legendbildningen. Så mycket är också klart, att de hade vänner vilka lät resa vården och hugga in initialerna.

 

 

Axel von Post — En av väckelserörelsens män

Då man går upp mot Elfbrinska gravkoret vilar på vänster sida vice häradshövding Axel von Post i en grav. Han var född 1817 och död 1906. Häradshövding von Post kommer alltid att minnas som en av väckelserörelsens förnämsta krafter i Gävle.

 

 

Axel von Post. Axels far var måg till Ennes som en generation tidigare fick ärva Åby gård(väckelsens högborg).

 

Axel von Post ärvde Åby Gård efter sin fader överste Ludvig von Post, chef för Hälsinge Regemente och sedermera generalmajor. Denne hade i sin tur erhållit Åby Gård som bröllopsgåva av sin svärfar Per Ennes d y. Axel von Post brukade gården under åren 1847—1859.

 

 

Åby gård.

 

Axel von Post greps tidigt av den religiösa väckelserörelsen och var med om att, redan år 1855, stifta Gefle Missionsförening. I samband med en schism inom föreningen utträdde han och 35 andra medlemmar. De bildade Gävle Evangeliskt Lutherska Missionsförening. Den är ansluten till Evangeliska Foster­landsstiftelsen, som sedermera uppförde nuvarande Sjömanskyrkani Gävle, von Post var varmt religiös.

 

På Åby Gård är det känt, att han hade konventiklar (privata religiösa sammankomster utan prästs närvaro).

 

Vid ett flertal tillfällen hade han Sveriges då inflytelserikaste lekmannapredikant Carl Olof Rosenius samt sångaren Oskar Ahnfeltsom gäster. Axel von Post var under en följd av år ordförande i Gefle Mis­sionsförening. Han blev sedermera även ordförande i Gefle Evangeliskt Lutherska Missionsförening.

 

 

Oskar Pettersson — Pionjär inom Sveriges Godtemplare

Oskar Pettersson (1850-1911), redaktör, känd godtemplare från Gävle som ansåg att “varje godtemplarloge borde göras till medborgarskola för sin ort”. P. var 1888-1900 sekreterare i Sveriges Storloge af Internationella Godtemplarorden. Han medarbetade i tidningarna Folkets Vän och Framtiden.
P. är begravd på Gamla kyrkogården, där ordensbröder reste en minnesvård.

 

Under Gamla kyrkogårdens högsta gravvård vilar Oskar Petersson. Han föddes den 5 juni 1850 i Stettin, där föräldrarna tillfälligt vistades (fadern var sjöman). Oskar Pettersson blev student i Gävle den 24 maj 1869. Därefter idkade han studier vid universitetet i Uppsala.

 

Oskar Petersson började sin bana i Gävle som privatlärare och blev senare även redaktör för tidningen “Framtiden”. I sin anmälan av tidningen sägs, att den skall vara ett särskilt organ för de arbetande klasserna. Långt innan studiecirklar och andra för denna verksamhetsgren speciella organisationer bildats, bedrevs direkt i nykterhetslogerna en propaganda för att främja allmänbildningen.

 

Oskar Petersson hyllade satsen, att varje godtemplarloge skall göras till en medborgarskola för sin ort.

 

Oskar Petersson inträdde i Godtemplarorden den 4 februari 1883 som medlem i Logen N:o 89 Norden, men flyttade sedan sitt medlemskap till Logen N:o 655 Nordens Framtid, båda logerna från Gävle.

På 1880-talet försiggick en världsomfattande långvarig och bitter konkurrens mellan ordensgrenarna “Hickmaniter och Maliniter“. En återförening beslöts på “världsstorlogemötet” i Saratoga Springs USA den 26 maj 1887.

 

Beslutet fick återverkningar även i Sverige. Bl a sammanslogs Gästriklands båda föreningar vid ett gemen­samt möte under ordförandeskap av Oskar Petersson.

 

Oskar Pettersson var under åren 1888—1900 bl a verksam som sekreterare i Sveriges Storloge av den In­ternationella Godtemplarorden.

 

Han var känd som en förträfflig talare, kraftig och skarp, en ordningsmänniska av första rang och dessutom god ekonom. Oskar Petterson var den som efter trasslet 1887—1888 bringat reda i Storlogens affärer.

 

Vid offentligt uppträdande föreföll Oskar Petersson karg och bitande. I mindre sällskap förstod han konsten att i hög grad vara gemytlig och underhållande. Oskar Petersson avled den 1 maj 1911.

 

 

Vänner reste stenen.

 

Sveriges Godtemplare reste minnesvården över sin pionjär.

 

 

Familjen Bång — Hantverkare, köpmän och donatorer

Den Bångska familjegravplatsen har ett av kyrkogårdens mest framträdande monument. Det syns på långt håll och är format som en grekisk Tolos med korintiska kapitäler. Kolonnerna (pelare) är av gjutjärn.

 

Bångsta familjegraven – grekisk Tolos.

 

 

Lars Augustin var den förste som fick sitt vilorum i gravplatsen. Han föddes den 29/9 1806 och var son till fiskaren Lars Bång och hustrun Anna-Britta född Åberg.

 

 

Lars Augustin Bång. (1806-1853).

 

Lars Augustin gick i Gävle trivialskola. Därefter skaffade han sig utkomst som fiskare och båtbyggare. 1838 anställdes han som skeppsbyggmästare hos handelshuset Elfbrink och Luth. Tillsammans med J A Forsberg drev han även en tid en firma som hette Forsberg och Bång. 1847 arrenderade Lars Augustin Bång Gävle Norra Varv(där nu Gamla Grand ligger). Trots sin ringa utbildning var han en synnerligen duktig skeppsbyggmästare. Hans båtar var kända långt över landets gränser.

 

Efter L A Bångs död övertogs varvsrörelsen av sonen Johan August Bång.

 

P g a stadsbranden 1869 nedlades varvet. J A Bång flyttade sedermera till Stockholm, där tiden delades mellan konstnärs- och affärsintressen. Han köpte tomter bl a där nu Stureplan ligger. Tomterna såldes senare med kompletta ritningar på blivande hus. John August gjorde sig goda förtjänster. Han avled 1912.

 

Familjen Bång är känd för sina donationer till kommunala institutioner o dyl såväl i Stockholm som i Gävle.

 

När KFUM skulle bygga sitt hotell på Nygatan 10 i Gävle hade man ont om pengar. Då reste KFUM-sekreteraren till Stockholm och undrade om han kunde få lite pengar till hotellet för KFUM:s verksamhet.

Han presenterade en tidningsartikel som Folke Löfgrenvarit med om att författa just om familjen Bångs liv och leverne i Gävle. Detta resulterade i att KFUM fick 25.000 kronor till sin verksamhet.

 

J A Bång uppförde ett fint lantställe åt sig på Fredriksskans. Det kallades Frivyoch var byggt i två våningar med överbyggd vind och hade en stor vacker park. Byggnaden är riven för c:a tio år sedan. På sista tiden användes den som ett sjömanshem. Numera är det ersatt av ett mindre hus, ett läsrum med café, för sjömän.

 

———————————————-

 

Källa: IGNIS Nummer 1 1980, Årgång 52.

Folke Löfgren

 

Se mer av Folke Löfgren här!

———————————–

Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website