42 Eric Samuel Sparre, del 2 kap XXXXII

 

En mycket spännande krönika av ELLEN HAGEN om livet på Gävleborgs slott.

ERIC SAMUEL SPARRE (1776-1843)

LANDSHÖVDING 1813-1843

I SINA MEMOARER skriver Malla Montgomery-Silfverstolpe att hon sammanträffat med sin halvsyster Ulrika Montgomerys blivande make, kabinettskammarherren Eric Sparre. och att han gjort ett mycket gott intryck. Efter deras giftermål jular hon år 1810 med dem på Cederhielmska släktgården Lindholmen i Uppland. Ulrikas mor var Märta Ulrica Cederhielm och hennes bror Josias kallade sig Montgomery-Cederhielm.

Eric Samuel Sparre blev efter studier i Uppsala kanslist och därpå auskultant i Svea hovrätt och fick häradshövdingsfullmakt 1801. Därpå följde några års hovtjänst som förde till befattningen som kabinettskammarherre hos Carl XIII. Efter att ha varit lagman i Västerbotten och Ångermanland utnämndes Sparre till landshövding i Gefleborgs län och ståthållare på Gefleborg år 1813. Han blev där den femte i ordningen av ätten med detta namn.

Karl XIII (Karl II av Norge)

Landshövding Sparre vinnlade sig om att lära känna sitt län och sin residensstad. Han gjorde under åren täta resor till länets skilda delar och det var på djupgående kunskap hans ämbetsberättelser vilade. Ur dem kan hämtas att Gefle år 1827 hade 4,836 mantalsskrivna innevånare. Stadsborna drev, utom sina yrken och hantverk, även jordbruk på små lotter runt om staden, vilka sköttes med stor sorgfällighet, främst inriktad på foderavkastning. Höet såldes till kringliggande landsbygd, vilket säkrade tillförseln av mjölk för stadens behov. Fabriksrörelsen var obetydlig, dock fanns tre av någon betydenhet, en segelduksfabrik, ett sockerbruk och en tobaksfabrik. Vidare fanns det ett tegelbruk och ett oljeslageri samt en spegelfabrik, dessa dock icke av större omfattning. Medelpriset för ett dagsverke var 29 skilling 4 runstycken banko.

Fisket hade av ålder utgjort en av stadens väsentligaste näringsgrenar. Det idkade ” – skriver landshövdingen – “av en särskild borgerlig Societet, utgörande 118 medlemmar”. Handel och sjöfart kom dock i främsta rummet. De förnämsta exportartiklarna var järn och trä. Importen gällde salt sill, råsocker, kaffe och tobaksblad från utländska orter.

Stadens innevånare ägde 102 större och mindre fartyg, fiskarnas jakter oberäknade.

Under 1827 hade 24 fartyg nybyggts vid varvet i Gefle.

Hur nitiskt Sparre genast tog sig an sina länsbors angelägenheter visar en händelse från hans första år i ämbetet. En handlande Rahm i Gefle hade under förtvivlan och tårar anförtrott landshövdingen den olycka som drabbat honom. Ett nybyggt skepp, som jämte lasten var hans och familjens hela förmögenhet, hade på sin första resa genom danska kaperier rövats från honom.

Sparre sätter sig genast – i nov. 1813 – i förbindelse med statssekreteraren von Hartmansdorff och söker genom honom hjälp hos K. Maj:t. “Vore det icke möjligt – skriver Sparre – att genom Handels- och Finansexpeditionen, eller kanske med Cabinettetsbiträde, komma i underhandling med Danska Regeringen för att på drägliga villkor få återlösa Skepp och Last?” – Många brev växlades i detta ärende, men vad utgången blev är okänt.

Statssekreterare von Hartmansdorff

Lantbruksakademien grundades 1811. I planen för denna ingick, att under akademien skulle ställas ett så kallat hushållningssällskap i varje län som skulle tjäna densamma såväl med att få kännedom om de särskilda landsdelarnas tillstånd och behov som att förmedla upplysning och hjälp. Sällskapen skulle stå under ledning av landshövdingarna såsom deras ordförande och för att sätta det hela i gång skulle dessa “var och en i sitt län utse de tolv första ledamöterna, vilka därefter skulle äga att komplettera sig med andra”. Som Gefleborgs läns hushållningssällskaps stiftelsedag kan anses den 28 jan. 1814, då landshövding Sparre tillkännagav sitt val av dess tolv första ledamöter, bland vilka var Carl Söderhielmfrån Tolffors, samt herrar Elfbrink, Elfstrand, Ennes, Garberg, Rettig och Strömbäck från Gefle.

Den förtroendeställning Sparre intagit vid hovet i Stockholm behöll han även sedan Bernadotte blivit tronföljare. Som nybliven konung besökte Carl Johan i sällskap med den unge kronprins Oscar länet och blev på det ståtligaste mottagen av Gefle stads myndigheter och befolkning och av ståthållaren på Gefleborg. En bild av högtidligheten återges i en skrift, tryckt 1830, och i det tidstypiska i skildringen skulle förlora på att inte ordagrant återges:

Oscar I av Sverige och Norge

“Den 23 september på aftonen 1819 anlände H.M. och Kronprins Oscar till Gefle från Falun genom Hedemora. – Sedan Konungen passerat den nya bron öfver ån, som nu för första gången var öppnad för trafik, syntes borggårdsmuren, såväl som sjelfva portiken och slottsgården, som Herr Grefven och Landshöfdingen Sparre hade låtit ganska väl upplysa med marschaller. Så snart Konungen täcktes stiga ur vagnen och sätta foten på den yttre slotts trappan, hälsades Hans Maj: ts ditkomst i underdånighet med första skottet af de 128, som lossades af stadens eget artillerie.

Hans Maj: t överraskades än vidare med en angenäm surprise vid uppgåendet genom slottets vestibul, första stora trappan uppföre, i hvars fond strålade Konungens krönta Namn-Chiffre, sammansatt af brillierande och starkt upplyste fascetterade chrystaller, omhägnad med ett skönt draperi och sirad med svenska och norska fanor och vimplar.

A ömse sidor voro uppställde trepieds med brinnande vaxljus och under hvilken decoration, på en upphöjning af 2 trappsteg, visade sig i antagen attityde af statyer, uti hvita costymer, 3: ne de små grefliga barnen formerade en liten groupe, hvilken, då Konungen uppkom i trappan, nedsteg och i underdånighet presenterade åt Hans Maj: t, sonen en lagerkrans, och döttrarna en oliveqvist samt en blomsterbouquete.

I andra våningen vidtog en kedja af 60 stadens unga fruntimmer, hvilka, alla klädda i hvita tuniquer med grön a la grec, samt ekelöfsguirlander passande till costymen, anförde af Fru Grefvinnan och 2:ne andra fruar, omgåfvo den öfre trappans begge sidor och formerade en haije, hvilken emellan sig i festoner uppbar en myrtenguirlande och räckte intill salongen af de för Konungen utsedde rum. – Alla dessa uppvaktande behagade Hans Maj:t låta för sig presentera och betyga dem nådig tacksamhet för deras attention.”

Nästa afton gav Gefle stad till ära för de kungliga gästerna bal å Rådhuset. Femhundra personer av båda könen voro inbjudna och i Assembleerummet hälsade en “chor af valda man- och fruntimmersröster” Konungen genast vid inträdet, med den nya folksången. H. K. H. Kronprinsen öppnade balen med Fru Grefvinnan Sparre och täcktes sedermera dansa med fru Öfverstinnan von Post, f. Garberg, samt med Borgerskapets Äldstes v. ordförande Turdfjells fru.

Då ännu icke största delen bland folket och allmänheten, för trängsels skull, icke möjligen kunnat få inträde i slottet, rådhuset och hos grosshandlare Ennes, medan konungen och kronprinsen der vistades, så lät Herr Landshövdingen tillika med Herr Lagman Lodin och Herr Grosshandlare Ennes foga de benägna anstalter, att dessa hus och rum nästa afton åter edairerades och öppnades, på det äfven stadens innevånare af alla classer med deras barn och tjänstefolk måtte lämnas önskat tillfälle att bese den inredning och den ameublement samt de prydnader, som voro vackra rester af de hedersbetygelser, som ägnats landets fader och dess hyllade son.”

Eric Samuel Sparre var en av de två landshövdingar – Cronstedt var den andre – som i trettio år bodde på Gefleborg och utan avbrott utövade sitt ämbete. Samma år han lämnat tjänsten och flyttat till Ribbingebäck i Uppland slutade han sina dagar. Han sörjdes djupt av sina länsbor, som under de många åren städse fått röna bevis på hans välvilja och hjälpsamhet.

Ribbingebäck är känt främst på grund av Ribbingebäcks herrgård, vilken förr i tiden tillhörde bland andra Eric Samuel Sparre, som avled på platsen år 1843. Herrgården ägs numera av församlingen Livets Ord i Uppsala. Byn består av enfamiljshus samt bondgårdar och är belägen vid länsväg C 571 cirka 6 kilometer söder om Järlåsa.

Porträttet är av J.A. Gillberg.

S.P.A

Eric Samuel Sparre 1776-1843

—————————————————-

Lejondal

Lejondal är en herrgård i Upplands-Bro kommun.

Lejondal har som egendom betraktad existerat åtminstone sedan 1500-talets första hälft. Egendomen kallades då Bro-Lövsta. Bredvid den nuvarande huvudbyggnaden finns “herrgården”, som förmodligen är uppförd i början av 1800-talet på initiativ av landshövdingen Eric Samuel Sparre, som köpte godset 1810. 1843 ärvdes Lejondal av sonen, Erik Josias Sparre, som var landshövding i Älvsborgs län. Vid hans död 1886 testamenterades egendomen till dottern Louise Ulrika, gift med Louis De Geer av Leufsta. Det är efter makens död som Louise De Geer låter uppföra den nuvarande huvudbyggnaden. Bevarade brev från grevinnan till arkitekten Isak Gustaf Clason visar att byggnaden huvudsakligen uppfördes mellan 1889 och 1891, men ännu 1898 var den inte fullt inredd.

 

Byggnaden, i dagligt tal kallad Lejondals slott, brukar i allmänhet betraktas som uppförd i “vasastil”. Det finns förvisso detaljer som går att härleda till vasarenässansen, men det finns också tydliga influenser från t.ex. Loiredalens slott i Frankrike. Interiört kan man spåra influenser från engelska slott och herrgårdar från 1500- och 1600-talen.

Lejondal fungerade som privatbostad fram till 1943, då egendomen såldes till Stockholms Stadsmission. Organisationen drev där ett gästhem fram till 1975. Sedan såldes egendomen till Lars och Margaretha Hallen, som valde att använda slottet som konferenscenter. Funktionen är densamma idag. Lejondals slott och gods ägs idag (2008) av familjen Talamo

 

——————————

Länkat och sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments

Leave a comment

name*

email* (not published)

website