36 Ulrika Maria Tessin, del 2 kap XXXVI

 

 

En mycket spännande krönika av ELLEN HAGEN om livet på Gävleborgs slott.

 

ULRIKA MARIA TESSIN(1694-1765).

 

GIFT MED FREDRIK HENRIK SPARRE

 

1640-TALET hade Ulrika Tessins farfar, Nikodemus Tessin d. ä., i kungligt uppdrag sänts till Gefle för stadens planering och återuppbyggnad efter tidigare eldsvådor. Han stannade ganska länge för att, som det kallades, “afsticka” kvarter och byggnader. Kanske det talats om detta i släkten, så att det inte blev att komma till ett alldeles obekant samhälle, vid flyttningen till Gefle efter makens utnämning till ståthållare och landshövding i Gefleborgs län.

 

Livet på Gefleborg” under Sparres tid får man en levande bild av genom de utförliga dagboksanteckningar, som Carl Gustaf Tessin vid sitt besök 1757 ingen dag försummar att göra. Vid sin ankomst fann han sin kära syster “nog dålig, men till lycka bättre än som blivit sagdt”. Hennes välbefinnande hade “lidit av den stränga wintern och det starka hafstöcken, som mot qvällen drar in öfver staden”. Då grevinnan Tessins hälsotillstånd förbättrats måste brodern, trots sin ömma tillgivenhet, få ge hennes krämpor, liksom allt annat, ett litet satiriskt skämt. “Min kära syster plågas af wärck än i höger, än i wenster sida. Wärcken i höger sida lisas af archiater Rosens pulfwer, i wenster af doctor Hegardts.” Strax därpå tillägger han, “kan skämta därom, då nu min kära syster, Gudi Ärad, war blifwen så mycket frisk, att hon förmådde lemna sitt rum och wara med i salen”, då middag var ordnad för en del gäster.

 

 

 

Dr Hegardt

 

Tessin nämner bland de inbjudna landssekreterare Marschall, häradshövding Wahlberg, prosten Melander, borgmästarna, rådman Badhe och Söderhielms från Tolffors. Förmodligen var bordet då dukat med det inom länet vävda duktyget.

 

 

Landssekreterare Marschell

 

Både landshövding Sparre och hans maka var mycket intresserade av Thomas Bennets verksamhet vid Flors “LinneFabrique” i Hälsingland och beställde av honom “stora damastdukar, tio alnar långa och fem alnar breda, med Sparrevapnet och Ordensstjärnor i mönstret”. Tessin omnämner även den vackra servisen och de ståtliga silverpjäser som prydde bordet.

 

Den förnämliga och långväga gästen blev naturligtvis samvarons medelpunkt och en mer fängslande underhållning hade de närvarande väl sällan fått lyssna till. “Den som länge har färdats, har mycket att förtälja,” skriver Tessin i sin dagbok, “jag har sett trettionio krönta hufvuden, tjänt under fyra Herrar och varit accrediterad till Åtta Kejsare, Kungar och Drottningar.”

 

Nyårsdagen 1758 åhördes högmässan i kyrkan, där från predikstolen kungjordes “det under förlidet år i Gefle stad 100 voro födde, 100 lik begravde och 33 par vigde”. ­”Aftonen tillbragtes hos förutvarande landshövdingen Carl Gustaf Cronhiort och hans grevinna.”

 

De följande dagarna var man instängd på slottet av “rasande urwäder”. Men Tessin njöt av att vid en flammande brasa få sitta i fred med böcker och penna. Han fördjupade sig i studier av stadens och länets historia. Vad Tessin lärde känna om Gefle stad, både genom böcker och egna iakttagelser, gav honom stor aktning och varm sympati för densamma. Människorna fann han energiska, pålitliga och vaket intresserade. “Jag ser dagligen med nöje” – skriver han – “att Svenska Rikets allmänna glädje och sorg äro här mera gemensamma, än på många andra orter beklagligen spörjes.” Gästfrihet och älskvärdhet mötte han i de många hem han gästade i staden, och på bruken och kraven på renlighet, prydlighet och vård av hus och hem, – säger han – stod tydligen högt överallt i länet. “Inga vägglöss i Gefle”, präntar han en dag med utropstecken, “skepps­laster av dem i Stockholm!”

 

 

Stjernsundsur

 

Om slottsrummens utseende och möblering ger dagboken och andra anteckningar en del detaljer. Salen hade “ett stort engelskt bord med skivor”, tjugofyra läderstolar, Stjernsundsur, jaktstycken på väggarna, “Konung Carl XII:s Contre fait och Herr Generalen och Landshövdingens eget d.o”. Salongen hade vackra målade dörröverstycken, soffa och fåtöljer av röd schagg med dynor, två små thebord. porträtt av “Hertiginnan af Holstein” och “tre stycken målade gracer”. Stora sängkammaren hade tapeter av “halfsiden brokad. gula och röda och en praktsäng med gul damast”. I ett litet kabinett hade tapeterna målade figurer och en stor länstol var klädd med “sydd hårduk”. Det gästrum, som Tessin bebodde, hade en “paradsäng, klädd med grönt siden, draperier med guldbroderier, tofsar och fransar”.

 

Bland festligheterna nämner han en middag hos borgmästare Omnbergs, “som bor på sockerbruket Steneberg utanför sta´n, frun är en dotter av Brukspatron Krapp. Redeligt, hedersamt och wälfägnande folk.”

 

 

Omnberg

 

En hel dag tillbragtes på Tolffors “hos Brukspatron Söderhielm, han har en Plan till fru och fyraårig son. Hans svärmor, revisionssekter Plans enka, en högst angenäm fru, bor hos sin måg”. En annan dag åkte hela familjen på slottet med sin gäst i släde till “Herr Grill på hans Bruk”, förmodligen Söderfors.

 

Efter en månads vistelse hos sina kära anhöriga bestämde Tessin avresan till den 24 januari 1758. Myndigheterna i Gefle kom på avskedsuppvaktning och framförde sina önskningar om en god resa. Magistraten överlämnade en textad hyllningsadress. Fru rådmanskan Badhe framlämnade å egna vägnar en del förträffliga recept, som Tessin utbett sig, på huskurer mot varjehanda ålderns krämpor, därtill fyra vackert flätade lappkorgar och en burk hjortron, “vilka vackra och förträffliga gåvor” med livligaste tacksamhet antecknades i den rymliga dagboken.

 

I avfärdens ögonblick kastades ned några rader, som visar hur gripen Tessin var inför skilsmässan: “Ömmast intagen och djupt rörd öfwer min kära Systers och Swågers wänskap och tillgifwenhet, wärdfolk som gäst numera gambla, råkas måhända icke mer i denna werlden, men siälen tryggar wid tanken att wi en gång mötas i rymder, der af intet wår sammanlefnad kan störas.”

 

Brev från Tessin till “kära syster Ulla” talar om de “lyckliga dagarna i Gefleborg”.

 

Hans intresse för “det gambla slottet” levde upp med Ulla Tessins styvson Carl Sparre, som 1763 efterträdde sin fader som ståthållare och landshövding.

 

 

 

Carl Sparre

 

 

Ulrika Tessins porträtt är målat av Gustaf Lundberg.

Ulrika Tessin

 

——————————

Länkat och sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments

Leave a comment

name*

email* (not published)

website