10 Ernst Larsson Creutz, del 1 kap X

 

 

En mycket spännande krönika av ELLEN HAGEN om livet på Gävleborgs slott.

ERNST LARSSON CREUTZ(1585 – 1635).

STÅTHÅLLARE och “LANDZHERRE” 1632 – 1635

 

CREUTZ ÄR EN gammal finlandssvensk adelssläkt, som utgått ur det nyländska medeltidsfrälset. Ättens namn anknyter sig till sköldemärket, ett andreaskors, omgivet av fyra stjärnor. Den förste som begynte använda släktnamnet Creutz var Ernst Larsson, som skrev sig herre till Sarvlaks. Han undertecknade Finlands adels trohetsförsäkran till hertig Carl 1602. Han blev överste för Tavastehus infanteriregemente 1625 och ståthållare i Dorpat två år därefter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tavastehus Regemente

 

Den 12 mars 1632 gjorde han sitt inträde i Gefle stads rådstuga och – enligt protokollet – ”presenterade H. K. Majt:s fullmacht att Hans Herlighet för en Wältillförordnad Landzherre erkännas skulle”. I nästa rådstuguprotokoll nämnes han Ståthållare.

 

Genom länets utsträckning hade han alltjämt kontakt med sitt ursprungliga hemland, där han ägde stora gårdar och alltjämt var chef för sitt regemente. Men då det stora kriget på tysk botten krävde mer och mer folk sändes Creutz av riksrådet i början av året 1632 för att hämta hela regementet och därutöver 500 hästar. Folk och trupper fördes samman från alla orter och Creutz var säkerligen nitisk då det i detta avseende gällde att prestera det mesta möjliga från det stora länet, men han tålde ingen inblandning av obehöriga. Riksrådsprotokollen berätta, hur Creutz en dag infann sig vid rådets sammanträde medförande en med bojor belagd ung man, som anklagades att medelst falskt pass och ”Fältherrens” – Jakob de la Gardie – signet samla unga karlar och öva dem. Han hade redan fått ihop två kompanier. Man undrar hur han födde och försörjde dem. ”Trodde sig intet ont gjort, endast det som nyttigt och behövligt var.” Men rådet ansåg motsatsen, han fördes i häkte och vad hans öde sedermera blev, därom har protokollen intet att förmäla.

 

 

Skjutstjänsten var ett problem, som den ene hövdingen efter den andre sökte lösa, men som endast tycktes bli allt svårare. De gårdar, som låg utmed ”de store landsvägarne”, blev pressade till det yttersta. Creutz försökte ordna så att bönder, som bodde inåt landet, skulle hjälpa dem som ”lågo vid vägen”, men de förras jordbruk blev lidande av att dragarna måste föras 10-12 mil bort för att stå till tjänst vid skjutshållen.

 

Av Creutz brevväxling med Gustaf II Adolf finnes åtskilliga brev bevarade. Vid konungens likfärd förde Creutz södra Finlands fana.

 

 

Hilding Nyman (1870-1937) målade Gustav II Adolfs likfärd

 

 

Creutz var som många den tidens ämbetsmän först och främst krigare och en kraftfull och energisk sådan. Ett häftigt lynne, som bragte många av släkten i svårigheter, hade han fått i arv och förde vidare till sina söner. Mången handgriplighet skrevs den tiden på rusets konto och man översåg ofta med ”affären”, även om den kom att gälla livet. Så blev fallet med Ernst Larsson Creutz. Vad uppträdet gällde vet man inte, endast att Peter Dufva till Munkeby en dag år 1635 stack ned ståthållaren. Dufva tycks ha hållit sig undan och förblivit på fri fot. I registraturen av 1649 kallas han ”en ogudaktig sälle”.

 

 

Creutz var gift med Katarina Hess von Wichdorff, änka efter hauptman Hans von Vegesack, och erhöll genom henne Malmgård m.fl. egendomar i Finland.

 

 

Malmgård

 

Hans två söner Lorentz Creutz d. ä. och Ernst Johan kom att intaga mycket framstående platser i både svensk och finländsk statsförvaltning.

 

 

Det enda porträtt som lär ha funnits av Creutz förlorades vid ett skeppsbrott på Ålands hav. Bilden visar gravstenen över Creutz och hans makas grav i Pernå kyrka, Finland.

 

 

 

——————————

Länkat och sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments

Leave a comment

name*

email* (not published)

website