Norra Slottsgatan 13, att växa upp där på 1920-talet – av Märta Hiller gn sonen Hans Hiller

 

 

 

Min mammas år på Norra Slottsgatan 13

 

En berättelse skriven 2003 av min mamma Märta Hiller.

 

  Mamma Märta (Andersson) på gårdsplanen vid 4 års ålder 1928.

 

Den 1 oktober 1925 flyttade mina föräldrar till Slottsgatan 13. Den dagen snöade det. Jag föddes i maj 1924 och kunde gå själv när vi flyttade in på Slottsgatan.

 

Gården ägdes av Lindbloms. Fru Lindblom hade en matservering och hennes man hade en affär. Jag blev då bekant med Ingrid Sahlström som var barnbarn till Lindbloms. Vi var födda samma år och vi blev lek- och skolkamrater.

 

Ingrids föräldrar var unga och mina föräldrar var gamla. Mina föräldrar och jag flyttade in efter två gamla makar som var i 80-årsåldern. Deras namn var Skog. När mina föräldrar kom och tittade på lägenheten satt makarna Skog och åt ur en stor stekpanna som stod mitt på bordet. Fru Skog sade till fru Lindholm ”nya kvastar sopar bäst”. Hon menade mina föräldrar.

 

  Klickbar bild för förstoring 

En bild av min mormor Mina Andersson från 1954 med Renströms hund Derby på gården N Slottsg 13

 

Ingrid kunde inte gå när vi flyttade in. Jag kommer ihåg henne med ett förkläde med två fickor och en napp i varje ficka. Hon kanske var äldre då, eftersom jag kan se henne framför mig som hon såg ut då. Hon var så fin tyckte jag med mörkt hår (jag var blond). Vi lekte på gården när vi började vara utomhus. Vi bakade lerkakor på sommaren och lekte att vi hade en affär. På vintern gjorde vi rum i snön, eftersom det var mycket snö på gården. Ibland fastnade vi i snön. Vi spelade också kula, hoppade hage och bollade med två bollar.

 

   Klickbar bild för förstoring 

Mycket lek på gården.

 

Ingrid fick fina leksaker av sin farfar, bla en dockvagn. Ingrids pappa kom hem med en röd buss i plåt. Det hade varit ett paket kaffe i den. Vi kunde dra bussen i ett snöre.

 

När Ingrid fyllde år kom hennes farmor med korgar fulla av frukter. De hade en villa i Hemnäs. Mamma och jag fick följa med dit en gång. Det var så fint där. Ingrid hade kalas när hon fyllde år den 29 augusti.

 

  Klickbar bild för förstoring

Trivsam gårdsinteriör

 

Vi började skolan den dagen också, vilket var en stor dag. Ingrid och jag fick sitta i samma bänk. Vår fröken hette Hildur Collin. Vi bodde nära Norra skolan. Ingrids morbror Karl-Gustav hade också haft Hildur Collin som lärarinna, så vi visste därför att hon var sträng. Karl-Gustav retade alltid Ingrid och mig . Jag fick heta  ”Märt-Anders” och Ingrid ”Pling-Plong”.

 

Det var en trevlig gård som vi bodde på och vi blev som en stor familj. Vi fick vara med på födelsedagar, bröllop, julgransplundringar och begravningar. Ingrids morfar dog samma dag som jag fyllde 8 år. Jag hade också julgransplundringar.

 

Mina föräldrar och jag uppvaktades av Ingrids föräldrar och hennes mormor vid födelsedagar. Jag minns än idag Ingrids mammas goda kakor  och maränger. Ingrids mamma var också duktig på att rita blommor. I affären som Ingrids morfar hade köpte vi tuggummi för 2 öre. Det var olika färger på dem och vi böt tuggummi med varandra.

 

I samma hus som vi bodde fanns också en Sofie Eriksson med son Viktor. Sonen var Typograf och han hade en hund. En gång när Ingrids mormor hade kokat pölsa till restaurangen och ställt ut pölsan att svalna så kom plötsligt hunden och började äta av pölsan. Alla ropade på hunden men han kom inte. Till slut ropade de på min mamma som fick tag på hunden. Då var hunden antagligen mätt. Viktor fick till slut göra sig av med hunden för den vara inte att lita på. Viktors mamma hade städat på Läroverket. Tant Sofie blev inte så gammal.

 

Ingrids mormor (som ägde matserveringen) hade en tant som satt skalade potatis om dagarna. Tanten saknade tänder och bodde på ett ålderdomshem. Hennes namn var Hemgren och hon var född 1864. Hon var 5 år vid Gävles stora brand 1869.

 

När vi började skolan och hade nya kläder på oss sade tant Hemgren ”vad fula kläder ni har”. Vi såg väl malliga ut när vi gick på gården. En dag kom vi hem med en bok, Pelles nya kläder. Det fanns också en man på Gården som hette Toftén och han hjälpte till med snickeriarbeten och andra saker som behövdes på gården.

 

På somrarna kom det cirkusfolk och åt mat på serveringen. De fick äta ute på gården. Ibland hade de en apa med sig och de gav biljetter till Ingrids mormor och Mattila som var gift med Ingrids moster. Jag fick följa med Ingrid på cirkus, det glömmer jag inte. Ingrid fick vara brudnäbb när hennes moster Frida gifte sig med Arvo Mattila. Jag och Ingrid lekte sedan brudpar hela sommaren. Jag hade också turen att få vara brudnäbb samma år då min kusin gifte sig i Långshyttan.

 

När vi var 8 år så sattes det in toaletter i husen (innan dess var det utedass).  Ingrid och jag var hemma på en frukostrast och såg då när Viktor Eriksson gick in på utedasset. Vi gick då in på dasset och kastade papper och telefonkataloger på honom. Hur kunde vi komma på något sådant ?

 

Det planterades en fin berså på gården, där familjerna träffades ofta och drack kaffe. Vi blev som en stor familj. Ingrids pappa köpte en Ford och jag fick följa med på en del bilturer. Viktor Eriksson flyttade när jag var 11 år.  Vi flyttadeupp i den lägenhet där han hade bott. En Homeopat Hellström med fru flyttade in i vår gamla lägenhet. Han höll till mycket i sin vedbod och tillverkade en ”evighetsmaskin”, som aldrig blev riktigt färdig.

 

På gården fanns också en tvättstuga. Det tog en hel dag att tvätta kläder. Det fanns också en stor pannmur som skulle eldas med ved. På vintern så tvättades det inte så ofta. Kläderna skull hängas på en utomhusvind. Det var stelfrusna kläder som man fick torka över spisen. Det fanns också en annan vind, men där fick man inte alltid torka kläder. Där bodde pigor som arbetade i köket.  Det var noga med att det inte skulle droppa från kläderna. På somrarna hängde man tvätt på gården.  Det var klädstreck över hela gården. Min pappa hjälpte ofta till med att sätta upp streck. På våren kom alla ut med sina sängkläder.  Kläderna skulle piskas och vädras. Då Hellström piskade kläder så blev det ett stort dammoln över gården. Ingrid och jag var ofina nog att skratta. Det gillade han inte.

 

Vi stod ofta i porten och tittade. Det fanns en ölstuga på gatan. Där gick det in många gubbar och drack pilsner. Gymnastiken hölls utomhusLäroverksgården. Det var en fröken Fischer som ledde gymnastiklektionerna. Det var roligt att titta på.

 

Det kom många matgäster till fru Lindbloms matservering och det var livligt vid lunchtid. En matgäst hette Sverre Dahl. Han hade en verkstadKansligatan. Sverre körde motorcykel, var väldigt vig och gjorde konster på gården – bla så körde han motorcykeln upp för en planka.

 

Ingrids mormor var en duktig affärskvinna. Hon gick ut på torget och var duktig på att pruta. Torghandlarna kom till serveringen med hela lådor med kött och lingon. En man kom med stora isblock. Det var ju isskåp som gällde på den tiden. En ölutkörare kom med sin häst. Honom skrek vi källargubben till när han passerade. Han sprang då efter och skojade ”nu tar jag er”. En springpojke kom från Edvard Lindblom med varor. Han skrek alltid till oss ”vad malliga ni är”. Dagligen kom det en pojke med färska frallor.  Jag kan än idag se framför mig när Ingrid och hennes mamma åt dessa färska frallor.

 

Ingrid hade en kusin vid namn Börje som bodde hos sin farmor. Börje brukade också ha julgransplundringar. Hans faster Anna var jultomte och kom med påsar med mycket gott i. När Ingrid och jag tog en promenad, så gick vi runt kvarteret.

 

När Ingrid fyllde 12 år så fick hon en syster Anna-Lisa.  Vi såg efter henne så fort vi kom hem från skolan.  Vi drog henne i vagn upp till Boulognerskogen och Stadsträdgården. Där matade vi änderna med bullar. Då var Anna-Lisa så stor att hon satt upp i vagnen. Vi hittade på tokiga saker. Det fanns en skog uppe i en backe, där vi släppte ner barnvagnen. Anna-Lisa tyckte det var roligt och skrattade. En gång så stjälpte vagnen och hon ramlade ur. Vad rädda vi blev. Ingrid rusade fram och tog upp henne och jag tog hand om vagnen. Som tur var så gick det bra. Detta gjorde vi aldrig om någon mer gång. När Anna-Lisa blev äldre stod hon under mina föräldrars fönster och ropade ”Andersson kola”. Min mamma kastade då ut kola till henne.

 

Under två år så gick Ingrid och jag i Norra skolan. Därefter så började vi på Islandsskolan. Vi hade Sigrid Norén som lärarinna. Vår lärarinna hade haft polio och var halt. Ingrid gick 2 år på Islandsskolan och började därefter i Själanderska skolan. Jag blev kvar 4 år på Islandsskolan. Sedan började jag i Högre Folkskolan.

 

    

   Klickbara bilder för förstoringar

 

Jag gifte mig och flyttade 1945. Mina föräldrar bodde på Norra Slottsgatan 13 i 35 år. Jag kommer alltid att minnas åren på Slottsgatan. Det vare en riktig familjegård med fina vänliga människor. Ingrid och jag har fortfarande kontakt. Vi ringer alltid varandra när någon av oss fyller år. Jag går ofta över gården där vi bodde och tänker att här har vi suttit och lekt. Det fanns inte gräs på gården, men vi lade ut en filt och satt där med våra dockor. Nu är det år 2003: Ingrid och jag pratar med varandra på telefon varje vecka. Ingrid är änka sedan 2 år, hon har 4 barnbarn. Vi har nu känt varandra i 78 år.

 

Min mamma Märta dog den 29 mars 2007. - Hans Hiller.

 

 

Samtliga bilder nedan är klickbara för förstoring.

 

     

 

 

  

 

    

  

 

  

 

Denna underbara berättelse är nedtecknad av MÄRTA HILLER  genom sonen HANS  HILLER

Flera av dessa foton är insända av EVALENA SOBOTKA  vars familj också bodde där.

Stort tack till alla inblandade för ett genuint stycke Gävlehistoria att bevara till eftervärlden.

——————————–

28 januari , 2013

Sammanställt och kompletterat med bilder av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website