Publ i GD och Arbetarbladet oktober 2015
En enkel blå lådkamera följde Ingrid Landberg genom 84 år och blev nog avgörande för hennes yrkesval. Till tioårsdagen fick hon välja födelsedagspresent, och det blev ingen docka utan kameran.
Ingrid hette Karlsson som flicka och växte upp i Grängesberg, där pappan var timmerflottare. Samhället präglades av att dynamit dels framställdes där, dels användes av det lokala gruvbolaget för sprängning av gruvor. När mamman dött i TBC flyttade den då 16-åriga Ingrid till sin morbror i Öregrund. Efter att ha arbetat som hushållshjälp i några familjer fick hon anställning på mejeriet i Öregrund.
1944 gifte hon sig med David Landberg och bodde med honom i Norrskedika nära Öregrund men under en period även i Ervalla utanför Örebro. I Norrskedika hade hon en tjänst på kommunkontoret. Familjen växte med barnen Tommy, Stefan, Margareta, Håkan och Rosita, men trots allt hushållsarbete och klädsömnad för barnen hann hon fotografera flitigt och gick med i Öregrunds fotoklubb.
Efter en flytt till Gävle 1955 drev David först en livsmedelaffär på Norra Kungsgatan och kom senare till en matgrossistfirma.
Ingrid anslöt sig till Gävle fotoklubb och dokumenterade stadsdelar som bara få år senare skulle förändras totalt, i moderniseringens namn. På 1960-talet utbildade hon sig som flyglotta i Kristianstad och fotograferade från luften.
I familjens stora hus på Fleminggatan kunde barnen ta hem sina kompisar, och Ingrid hade utrymme för mörkrum och fotoutrustning. Tillsammans med Bengt Berling, Gunnar Möller och Börje Skoog bildade hon Bildgrupp Gavle. De fyra gjorde bland annat fotoresor till Irland, England och Polen, var mycket framgångsrika och vann priser. 1975 fick bildgruppen kommunens kulturstipendium.
Med barnen Rosita och Håkan agerande i Gäve lyriska teater och i Furuviksbarnen – där även brodern Stefan deltog något år – fotograferade Ingrid föreställningarna och Furuviksbarnens resa till och uppträdande i Göteborg. Hon och David flög till Uzbekistan, Island och Lofoten och gjorde resor med barnen instuvade i en Volkswagenbuss – alltid med kameran till hands.
Men hon var mångsidig, sydde hattar, arbetade i keramik, höll hantverkskurser i Andersberg på uppdrag av socialtjänsten och undervisade i fotografi på Sörbyskolan. Hon målade i olja, bland annat porträtt av barn och barnbarn, och ledde från 1980-talet också kurser i måleri.
När det statliga byggforskningsinstitutet i mitten av 1970-talet utlokaliserades från Stockholm till Brynäs, skulle dess årsbok, som jag var redaktör för, skildra de nya lokalerna i bild. Bildgrupp Gavle fick uppdraget och Ingrid kom med sin kamera och gjorde ett uppskattat arbete. Jag var nyinflyttad och hon blev min första vän i Gävle. Det ledde till en nästan 40-årig vänskap.
Ingrids bilder går rakt in i hjärtat. De är ömsinta, visar ofta vardagsmänniskor i vardagssituationer. Med sitt känsliga handlag fotograferade hon gärna trivialiteter som lätt förbises: en katt på fönsterblecket till ett rivningshus, entrén till Privata strykinrättningen på Vågskrivargatan, en man som står på en stege och tänder en gaslykta… Den bok som Länsmuseet gav ut med hennes foton från främst 1960- och 1970-talets Gävle.
“I färskt minne”, är ett bestående prov på hennes konstnärskap.
Sista tiden fick Ingrid god omvårdnad på Vallongården. Hon somnade in lugnt och stilla den 12 september 2015. Hon blev 94 år.
Barbro Sollbe
————–
Public- 23/10 2015 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!
