Fredrik och Jenny Anderssons Gefle, Del 2

Se även Del 1.

Även i Furuvik började Jenny att samla barn till en söndagsskola. Det blev ett 30 tal barn, så att de träffades varje söndagseftermiddag. En Syförening bildades också och damerna hade möte på måndagarna kl 14.00 . Jenny skriver att det blev en härlig väckelse bland unga och gamla.

Julfesterna för barnen var populära och barnen och föräldrarnas glädje var stor.

Jenny ömkade för de sjuka och döende. Hon gick runt till de behövande och tröstade. Ibland de gamla var mor Strömberg; mor Trogen, Fru Wilhelmsson på Knaperåsen och mor Åsenlund som nu vilar i frid.

År 1923, skriver Jenny om hon minns rätt, öppnade Furuviksparken på nytt. Det blev ett stort uppsving i samhället. Deras affär fick vind i seglen på nytt. De flyttade upp affären till villan, där det blev en bra lokal. Jenny, hon steg upp klockan 3 på morgnarna för att baka wienerbröd och franska till affären som öppnades kl 07.00för då kom sommargästerna för att handla färskt bröd till frukost, innan de reste in till stan. Jenny och Fredrik lovprisade den goda ordning som blivit i Furuvik.

Fredrik, ja han fick mer arbete för Posten. Sedan anlade han en hönsgård för ett 50-tal höns, kalkoner och ankor. Äggen fick en strykande åtgång, t.o.m. så att ” man måste vänta på hönsen, medan de värpte”. Det inträffade flera gånger att kunderna väntade. Den som inte var särskilt glad åt tuppens morgonkackel var Birgit, som låg i hörnrummet och ville sova ut på morgonsidan efter kvällens sena ankomst från Furuviksparken.

Den yngling som fångade Birgits hjärta det var Bertil och han bodde mitt emot henne, tvärs över gatan och som fäst sina blickar på henne..

 

År 1922 så blev Greta bekant med Petrus Hellgren, en präktig man, som passade lilla Greta. De gifte sig och äktenskapet blev lyckligt. Då Greta väntade sitt andra barn som fick heta Siv, var även Björn det första barnet med samt mormodern och Jenny. Tilldragelsen gick bra. Siv föddes den 22 april 1929.

Signe hade lärt sig till tandtekniker i Gävle och fått ett arbete i Borås hos en duktig tandläkare. Hon blev bekant med en stilig herre som hette Arvid Karlsson som var föreståndare för brukshandeln i Rydal. Deras bröllop firades på Fredriksro, det blev ett fint och vackert bröllop och många gäster var inbjudna. De blev även uppvaktade med sång från Immanuelskyrkans sångare. Kyrkoherde Törnqvist från Valbo förrättade vigseln. Sedan var det middag och kaffe på eftermiddagen. Någon dag senare resta det unga paret till Rydal, till ett hem de själva inrett åt sig.

 

Morbror Gottfrid, musikfanjunkaren, hälsade på Jenny och Fredrik ibland, sedan hans hustru Frida lämnat honom. Jenny hade varit med på Fridas begravning, som var mycket vacker med hornmusik och sång av Operakören i Solna kyrka. Frida hade ju själv en gång sjungit i samma kör.

—–

År 1924, Jenny, skulle gå ned för kökstrappan i Furuvik och halkade och bröt vänster ben. Fredrik ringde efter sköterskan i Skutskär, som kom och lade ett präktigt förband som lindrade smärtorna. Ruth kom från sta’n och Helge Pettersson som hade bil körde dem till lasarettet i Gävle.

Jenny bror, musikfanjunkaren Gottfrid fick lunginflammation och hamnade på sjukhus där han senare avled.

Hans begravning gick i samma stil som hustruns. Några av hans kollegor inom musiken var med och spelade. Efteråt samlades begravningsgästerna på Stallmästargården där det bjöds på buljong och pastejer; som var en vanlig förtäring på den tiden före eller efter begravningar, välbehövligt efter kyla och blåst under färd till och från kyrkan och vid graven. Musikerna blev bjudna på middag.

Jenny fick en dag i december 1925 ett brev från en fru Svensson i Lappland som skrev att hon hade 4 barn och familjen var mycket fattig och att de önskade beg. kläder. Jenny hon ville undersöka saken litet närmare och lämnade över brevet till Werner Hedman som skrev till en evangelist som han kände i Lappland. Evangelisten skrev och talade om att han kände en familj Holmgren, som var ännu fattigare och hade 5 barn.

Jenny kände att här hade Gud en uppgift för henne, så hon började sy livstycken ( ett plagg som barnen använde förr i tiden ) varma livstycken till 5 barn och till barnens mor. Sedan fortsatte Jenny med att sy kalsonger till alla i familjen Holmgren. Strumporna köpte hon hos Knut R. Lindberg på Drottninggatan till bra pris. Paketet kom fram på julafton till den behövande familjen, men de visste inte varifrån kläderna kom, utan Jenny skrev ett brev senare och talade om varifrån kläderna kommit.

Och modern i den behövande familjen, skrev till Jenny ” då vi plockade upp alla plaggen och provade dem på oss, var alla plaggen passande, som om de var sydda åt oss, ett under ” Jennys vänskap med familjen varade i 10 år, och till varje jul sydde hon varsin klänning till flickorna och en kostym till pojken samt underkläder.

År 1937, så inträffade ännu en olycka. Jenny bröt båda sina armar. Transport till Gävle lasarett, där hon blev inlagd efter behandling i en sal med 14 patienter.

Ruth hämtade Jenny den dag hon fick lämna lasarettet , och fick stanna i sta ‘n hos Ruth som skötte om henne efter sjukhusvistelsen. Inte nog med det, efter några dagar hos Ruth fick Jenny en hjärnblödning. Ruth kontaktade då homeopat Lundström, som konstaterade att Jenny fått en lindrigare hjärnblödning. Jenny blev invalid i 3 månader och fick bra vård hos Ruth.

Så småningom kom Jenny hem till Furuvik, där säsongen pågick som bäst. Glädjande nog hade de fått tag på präktiga flickor, som hjälpte till med arbetet. Fredrik var glad att Jenny kommit hem igen. Jenny arbetade och stod i som vanligt med bl. a. att rensa bort ogräs i landen och skötte om hönsgården

Våren därpå skulle hon gå med en matkorg till mor Åsenlund, som låg sjuk Då halkade Jenny och föll mot en sten och bröt övre vänstra armen. Transport med Helge Pettersson till lasarettet. Doktorn samma doktor som behandlat henne för armbrotten, sade ” År fru Pettersson här igen.” Han gipsade Jenny och så fick hon återvända till Furuvik.

Under tiden hade Fredrik det väldigt jobbigt med affären och posten, han blev trött och otålig och grälade på folket i postluckan vilket var olyckligt. Tur att det inte fanns någon annan affär i Furuvik.

Men så kom Konsum, Jenny och Fredrik blev oroliga. Fredrik fick bl. a. hjärtfel som följde honom livet ut.

År 1937 blev både Jenny och Fredrik trötta på affärerna som ökade år från år. De talade om att annonsera ut affärsrörelsen

De annonserade ut rörelsen i Gefle Dagblad, men det blev inget svar. Men en dag i mars månad kom det in en herre i affären och frågade om den var till salu. Fredrik blev litet häpen. Den besökande tog då fram deras annons och visade Fredrik. ” Jag har väl kommit rätt ? ” “Jo, det är min annons “, svarade Fredrik. Mannen presenterade sig, Holm. Det visade sig att han var försäljningschefpå Ludv. Ericsson & Co med grossistlager på N. Skeppsbron 3 i Gävle d.v.s. det tredje magasinet i raden mot Gavleån. Ironiskt nog samma firma som hade bröderna Ville och Albert och som reste runt och sålde karameller, och som var i maskopi med Eriksson & Rabenius, som sålde karameller under falskt ursprung, och lurade Jenny och Fredrik. Förmodligen visste inte försäljningschefen Holm eller konsul Norenberg om den skumma affären.

Men Holm talade om att han hade ett ungt par med pengar, som ville köpa en speceriaffär. Någon dag senare kom det unga paret Karlsson ( de var ej gifta då) med försäljningschefen Holm för att se och höra omsättning och givetvis hur mycket affären skulle kosta. De såg intresserade ut och skulle återkomma.

Några dagar senare kom grosshandlaren Carl Norenberg, direktör för Ludv.Ericsson & Co själv ut till Fredriksro och såg på affären. Han sade ” Det här är en välskött affär. Det är så här, att jag skall bli Karlssons förlagsman”. Förlagsman d.v.s. den som stod bakom det hela finansiellt.

Någon dag kommer Holm och Karlssons ut och bjöd 28.000 kronor för affären. Jenny och Fredrik hade ett utgångsbud på 30.000 kronor. Men de accepterade 28.000 kronor. Holm skrev köpekontrakt och lämnade 500 kronor i handpenning.

Allt gick så fort. Tillträdet skedde den l juni men Jenny och Fredrik blev kvar till midsommar för att hjälpa de unga att komma igång. Det unga paret Karlssons gifte sig på midsommaren. Det var ett trevligt ungt par.

Men nu gällde det för Jenny och Fredrik att få tag på en ny bostad.

Fredrik var inne i Gävle i ett ärende och råkade möta fjärdingsman Sundberg och då passade Fredrik på att fråga om han hade någon villa till salu. ” Jo det har jag och den skall du köpa, den ligger i Hemlingby “. Sundberg tog med Jenny och Fredrik i sin bil och de åkte till Hemlingby för att se på villan. Ruth och Sven var med andra gången. Vi tyckte att villan låg väl långt borta, men den var fin och ny.

Tredje gången var Sundberg med, och de köpte villan för 16.500 kronor. Det fanns en inteckning på 10.000 kronor, och så fick de flytta in omgående.

Det var med vemod de lämnade Fredriksro och alla vännerna, gamla och unga som de hade haft en härlig tid tillsammans med. Sedan de acklimatiserat sig på den nya platsen började en tid av arbete i trädgården bl. a. anläggande av en köksträdgård.

Även i Hemlingby fick Jenny en andlig uppgift. Förra ägaren, som hette Hemgren sade till Jenny. “Nu skall fru Andersson, få på köpet att hälsa på min mormor, som bor här över ängen “. Det blev en kär uppgift. Jenny satte mormodern i en rullstol och körde henne hem till sig på kaffe. Blinda Mina var alltid med på dessa trevliga stunder. Fredrik skaffade kaniner, för det var mycket ont om kött och köttet var dyrt i butikerna.

Fredriks hälsa blev sämre och sämre med allt arbete, och Jennys hälsa sviktade också, så när det kom spekulanter, en lärarinna med sin man, hon hade fått plats i Hemlingby Skola, blev det affär av.

Nu gällde det att få tag på lägenhet inne i Gävle. Då ordnade det sig att Anton Johansson, bagaren hade en lägenhet på Hattmakaregatan 21, som passade de gamla och dit flyttade Jenny och Fredrik den 1 juli 1944.

På luciadagen den 13 december 1945 blev Fredrik väldigt sjuk. Det var hjärtat som krånglade. Ruth kom och ringde till Elisabethsystrarna som hon var bekant med.

Elisabethsystrarna tillhörde en katolsk nunneorden, som drev ett sjukhem i hörnet av Brynas gatan och 2: a Tvärgatan. De gav sjukvård i privathem.

Därvid var det ej tillåtet för dem – av ordensreglerna – att ta emot någon ersättning för egen del, vare sig i pengar eller traktering, den blygsamma avgiften gick till deras sjukhems underhåll. Dit till Elisabethsystrarna lyckades Ruth få plats för sin far. Fredrik blev hos Elisabethsystrarna 5 veckor. Den 1 januari 1946 dog Fredrik.

Nu sökte Jenny en ny lägenhet för sig. Nu när hon var ensamstående. Ruth hade en liten lägenhet i Centralpalatset, som hon hade för sin personals räkning, och den fick Jenny bo i och där hon trivdes gott. Hon disponerade även Lillstugan i Furuvik att vara i på somrarna, som Sven hade gjort i ordning åt henne.

År 1947 kom ytterligare en prövning för Jenny. Hon hade varit uppe hos Ruth och sedan när hon skulle gå ned till sig, så halkade hon i trappan och bröt vänster fotled. Ruth följde med upp på lasarettet. Jenny blev gipsad och ville sedan stanna kvar på lasarettet för att Ruth skulle slippa alla besvär.

Men Ruth tog hem Jenny till sig och blev där i nära tre månader.

År 1952 när Jenny gick ifrån frukostbordet på Centralcafé , råkade hon halka på isen på gården och fick vänstra höften krossad. Raida Hedenström var närvarande och kallade på hjälp. Anton och en man från bageriet bar upp Jenny till Ruth. Så kom ambulansen och skjutsade upp Jenny, där de efter tre dagar opererade henne. Jenny upplevde det som mycket plågsamt. Så gick det en månad, och Ruth ordnade en plats för henne på Elisabethsystrarna. Jenny kunde gå med käpp. Men så började spiken som de hade opererat in att lossna, så att hon ej kunde gå.

Läkaren hos Elisabethsystrarna remitterade henne till lasarettet. Återigen en plågsam operation då spiken opererades bort. Jenny fick ligga kvar på lasarettet i 6 månader.

Ruth ordnade så att Jenny fick komma till Hultafors, då ett välkänt sanatorium och sjukhem. Transporten skedde med en speciell järnvägsvagn, som var inredd till att transportera sjuka. Med på färden följde Anna Wallin och Ruths dotter Birgit. Jenny fick god vård och mycket besök under sin tid i Hultafors.

En regnig julimorgon fick hon lämna sjukhemmet, som ressällskap fanns Gullan. Men dagen efter stod sjukvagnen på Gävle Central. Sedan var det inte lång väg till Centralpalatset och Ruths våning där hon skulle vistas. De hade ingen sjukhjälp till Jenny, därför annonserade Ruth efter en dyl. En fru Gärda från Boden anställdes att sköta om Jenny. Jenny och Gärda trivdes med varandra. Men Gärda sade till övriga personalen i köket, att hon aldrig haft en sådan lätt plats. Hon gick och skröt med det. Ruth fick höra detta, och blev ursinnig, så att Gärda fick lämna sin plats.

Nu var det på tal om att Jenny skulle tillbaka till Elisabethsystrarna. Men då sade Jenny, “förr vill jag till fattigvården “. Men Ruth hade ordnat så att Jenny skulle få ett nyrustat enkelrum hos systrarna. Jenny möttes av mycken vänlighet som hon saknat förra gången hon var där. Det fanns en sjuksyster som hette Osea som blev Jenny till mycken god hjälp och oron för att vara på hemmet försvann.

Jenny fick ofta besök av sina anförvanter som kom med frukt, blommor och tidningar. Ruth och Sven kom troget, och när de åkte till Italien kom Birgit och Bertil istället.

Julen 1963. I Elisabethhemmet skedde också saker och ting. Syster Osea blev sjuk 3 veckor före jul och kunde inte sköta Jenny. Istället kom föreståndarinnan till hjälp. Då kom order från Stockholm att en sköterska från Gävle skulle till Karlstad och bli föreståndarinna. Föreståndarinnan i Karlstad skulle till Gävle och föreståndarinnan här i Gävle skulle placeras i Stockholm dit hon inte ville. Så kom efter jul Moder Lucia som var 72 år, glömsk och trött men god på alla vis.

Familjeregister

Fredrik Andersson född den 5 november 1871 i Tegelsmora prästgård

Charlotta Eugenia Pettersson, född den 4 okt. 1867 i Ramsta Socken namnet Eugenia blev Jenny i vardagstal

Fredrik och Charlotta förlovade sig den 13 april 1892 och gifte sig

den 18 februari 1893.

Barnen:

Ruth Eugenia Andersson född den 8 mars i Örbyhus år 1894

Sven Fredrik Andersson född den 8 september i Gävle år 1895

Signe Charlotta Andersson född den 24 mars 1897 i Gävle

Gunhild Eugenia Andersson född den 16 mars 1899 i Gävle

Margareta Charlotta Andersson född den 9 sept. 1900 i Gävle slutligen

Siri Regina Andersson född den 17 dec. 1903 också i Gävle

——————

Ett café som Centralcafé, skulle egentligen ha blivit K- märkt. Hur många personer ha passerat revy, kända och okända – fattiga och rika. Original – Alla de som levererat varor av alla de slag – bryggeriutkörare – Kolonialvarufirmor med sina produkter och innan kylskåpens tid iskarlar med is från upplagen vid Fredrikskans , det går inte att räkna. Anna Lisa Hillbom Storveta drack sitt morgonkaffe innan hon började lektionerna i Läroverket.

“Elvakaffe ” då bjöds det på kaffe. Anton Johansson Centralbageri, Ruth Pettersson Centralcafé, Otto Allier som hade herrekiperingsaffär i samma hus, Magnus Frelin sekr. I GIF, Gunnar Paulsson, Raida Hedenström, Birgit Joachimsson, Gunvor Johansson ( Antons dotter ) och var det någon som kom vid 11 snåret på förmiddagen så blev gästen också bjuden på kaffe med dopp. Is levererades från Isbolaget C.J. Melin till isskåpet som stod vid kallskänken innan kylskåpen kom. Slaktarn och brynäsaren Helmer Olsson levererade charkuterivarorna. Saltkött kokade personalen men övriga charkvaror som skinka, leverpastej etc kom Olssons med. Kaffe från Gevalia ca 2.000 kg gick åt per år. Originalen Slant-Magnus, Ko-Lundgren, 6:e budet han som var stadsbud nr 6, men fick bara heta 6:e budet. Kalle Runn ett original från Hille, sågade ved och sprang småärenden och fick mat för besväret, tog maten med sig ned i källaren där han gick av och an samtidigt som han åt. Fick även lite snuspengar. Jon Erik Öst besökte Nya hotellet och var han i form tog han fram fiolen och satt i gång och spelade i köket. Paul Robland var in och fikade ibland, han som komponerade stadsbudsvisan och var med Gävlepojkarna och uppträdde, hade revy på 40 talet i Gefle Teater. Han sålde Stadsbudsvisan till Sigge Fürst för 30:—

Alla de från glesbygderna som hade varit inne och handlat, och som tog en kaffe med bröd innan det var dags att släntra ombord på tåget.

Apropå is till isskåpen, så sent som till den stora jubileumsutställningen 1946 på Sätraåsen behövdes is och den togs upp vid Fredriksskans vid en vik innanför skansbanken för där utgick ett källdrag och därav följer att isen består av källvatten. Den var av god kvalité och blev också kemiskt undersökt så att inga orenligheter skulle lura sig in.

 

I som haven gommar. Läppar och tunga och sinnen att bruka I som ännu icke äro stenar, kom, jag ropar från bryggan vid Utvalnäs och Bönan en lekströmmingsdag när sjön ligger i bleke och båtar tuffar in

Direkt från ugnen med grovt salt spisad med fingrarna Man kan höra gudar våndas av avund. Böckling! Jag tar tre kast; nej ro hit med fyra! Förvisso är dessa fiskar värda en pilgrimsresa.

2.

Finns det månne ännu män, som med raska steg och öppet väderkorn styr sin kosa till de stånd på Torget där den rundmunnade läckerheten saluföres? Låt oss på stående fot ställa till med kalas och bjuda varandra nejonögonhalstrade eller stekta. Den tarvar ingen frukost som tär ett bast utan att blinka. Med flott i mungipan hälsar jag alla dessa fåkunniga som inte förstårr hur ljuvligt ett krås kan smörjas.

 

3.

Pojken PIX herr Läkerol pastiller och dragéer. Från Elfström svavel och tjärtvålen Reporia som är granris mot kinden,  Kaffe, jay Gevalia plus andra produkter O denna stad med farliga synder i Boulognerskog och hamn

Jag frågade flickan från Brynäs om det var tänkbart att få göra henne sällskap hem.

Hon svarade på dräpande stadsspråk: Nä, håll i ma!

 

4.

Farande som fisar i påsar mellan utminuteringsställe 1 och 2 och med många förrättningar på listan; Zimmermans, Bryntes, lasarettet på besök,

slår vi oss äntligen ner på det centrala kaféet.

Loket stånkar vid stationen. Ur folkets djup stiger den korta dialogen; Nu fatar vi så att vi hinner med tåget. Nej hellre än jag bonnar ner mig, så far tåget gå!

Finns det någon som har kvar på boken att frakta försiktigt i barnmorskeväska?

Ur Gefle Dagblads Julläsning 1966

av Stig Sjödin 47

——————————— 

 CENTRALPALATSET

Som alla vet vid det här laget, förstördes norra delen av Gefle vid stadsbranden år 1869.

Några byggnader klarade sig från branden: Hel.Tref kyrka som i gamla handlingar benämnd Stora Kyrkan i Gefle samt husen söder om kyrkan, Berggrenska gården och några fastigheter i kvarteret Rudan och Kanaljen mellan V. Vägen och Skomakargatan. På Alderholmen klarade sig Gefle Dala Jernvägs stationsbyggnad samt Hotell Fenix undan branden.

Centralstationen i Gefle ritades av stadsarkitekten M.A. Spiering och uppfördes under åren 1876 – 1877 och ägdes av Gävle -Dala Järnväg. Inför Gefle utställningen 1901 byggdes om under arkitekt S. Cronstedts ledning.

Genom påbyggnad av en tredje våning i husets mittdel, fick huset en bättre balans till Centralpalatset.

Gustaf Korsgren, faktor på Norrlands-Posten skrev några artiklar år 1937, samma år som Norrlands-Posten fyllde 100 år. Ur dessa har jag saxat följande

Förr i världen var nog inte Gefle den vackra stad som vi nu är så stolta över (skrivit år 1937)

Fanns det något vackert i byggnadsväg så sörjde 1869 års brand för att spoliera det.

En stor del av söder slapp dock den stora “brunnan ” och står nu där med sina kåkar med minnen om gången arkitektur.

Vi ha dock åtskilliga pärlor i byggnadsväg, exempelvis Slottet och Rådhuset, kvar sedan äldre tider, men för att gå ett 50-tal år tillbaka i tiden påminner sig en äldre Geflebo, hur staden tedde sig på en del centrala punkter.

 

En resande som kom till Ge/le, kunde när han / hon kom ut från Centralstationen skåda en stor skramlig tomt, som länge förblev oinhägnad (på tomten byggdes senare Centralpalatset). Denna tomt blev omsider kringgärdad av ett plank, som gjorde särskild “effekt” från stationen.

Det var ingen estetisk anblick varken för Geflebor eller hit anlända resanden. Hur skulle man pryda upp eländet ? Idén att placera tidnings och affärsskyltar lanserades och den första skylten som blev synlig, var en stor skylt för tidningen Norrlands-Posten, vars ägare Otto Serander, var den som gjorde verksam reklam för sin tidning. Hans exempel följdes sedan i rask följd, och så småningom dekorerades det långa planket med annonser i massor. Den resande fick något att se och studera. I alla regnbågens färger lyste dessa annonser till mötes, och man fick intrycket av att Gefle var om inte vacker, så dock affärsstad.

Den bästa tänkbara plats för annonsering hade beslagtagits.

Efter åtskilliga år inköptes denna tomt av en Geflebo, som förut i många år visat samhället en ovanlig förmåga av initiativ och framåtanda grosshandlaren Sten Nordström.

Det ståtliga centralpalatset kom till och säg om inte detta gör ett bättre intryck på både Geflebor och resande än den ruggiga tomten med sitt skramliga plank.

Gefle hade fått ett av sina första, verkligt prydliga hus, som fullt gör skäl för namnet Centralpalatset.

På en annan tomt i staden som ej heller gjorde något större skönhetsintryck, var den, där det nuvarande Gevaliapalatset ligger.

Här hade en mängd västgötaknallar hyrt sig platser för sin handel. Det var skor, textilier, korta varor, korgar och tusen andra ting som såldes från stånden. Tomten var inhägnad och låstes på kvällen för att inga obehöriga skulle komma åt varorna.

 

Gevaliabolaget kom till stånd och Gevaliapalatset byggdes. Det står än i dag i sin fulla prakt, påminnande om ännu en Geflebo med affärsblick och framåtanda, major Gustaf Swedlund, vilkens namn stod i spetsen för den verksamhet detta bolag under åren utvecklat.

Där Grand Hotell ligger, på Kyrkogatan, fanns förr en liten park som kallades för Gevaliaparken och som det gjorde Gefleborna ont att se försvinna i samband med byggandet av Grand Hotell. Insändarna i tidningarna klagade och betecknade slopande av parken som vandalisering.

Det hjälpte inte. Grand Hotell kom till och visst pryder byggnaden än i dag stadsbilden.

Och som det stod i Norrlands-Posten: får Grand Hotell en kamrat på andra sidan Gavleån, det Rettigska Museet, där en del gamla kåkar står, som det skulle glädja många få se försvinna, blir det straxt ännu en prydnad för Gefle.

Sedan skriver Korsgren följande: Kommer sedan konserthuset till, kan ingen säga att Södra Strandgatan är ful


 

KONSUL STEN NORDSTRÖM

Sten Nordström var en driftig person med många järn i elden. Han startade Hagaströms Tegelbruk, Gävle – Gefle Elektriska Belysnings AB – är med i Centralbyggnads AB – äger A. W. Nordströms Vinhandel med dess olika verksamheter – satt i styrelsen för Grand – Hotell dessutom fanns det säkert mera som han hade ett finger med i spelet. Han satt i många styrelser och hade en stark position. Han hade kontor givetvis i Centralpalatset och hjälpte Jenny och Fredrik Andersson med lokaler för café och hotell.

Den som styrde och ställde i Centralpalatset var konsul Sten Nordström.


 

Nordström

Sten Grosshandlare. Fyllde år här­omdagen. Deltog icke i fredagens spritdebatt, Gjorde sig ändå – till mot­sats mot flera andra farbröder

Infört i X-trabladet den 2.3.1913

CENTRALPALATSET

OCH  DESS SALUHALL

 

Nedanstående artikel var införd i tidningen Norrlands-Posten den 3 november 1893 och beskriver enligt nedan Centralpalatset och dess saluhall

Vid tiden för 1869 års stora brand i Gefle, rann dåvarande Lillån fram öfver den tomt där Centralpalatset nu reser sina tinnar högt. På tomtens nordöstra del låg det Elfbrinska huset.

Efter branden uppläts den stora tomten som delvis ägdes av staden och delvis af Elfbrinska arfingarna, åt bruksägaren Kristian Lundeberg

Han erbjöd tomtens fasta del åter till staden för 20.000 kr och det var en gång i frågasatt att där uppföra läroverkshus åt Borgarskolan, men staden sade nej.

Därför såldes tomten på sommaren 1891 för 32.500:— till Centralbyggnads AB och redan i juli samma år började man uppföra södra delen af det nu färdiga Centralpalatset. På hösten i fiol (1892) inflyttade man i husets södra hälft och delvis i den norra.

I dag den 3 nov. 1893, står hela huset färdigt, en affär som kostat i rundt tal en half miljon kronor. Ensamt i arbetslöner utbetalades cirka 180 tusen kronor.

Husets yttre är en mycket omstridd sak. Somliga finna det imposant andra rent af vackert och åter andra anse det vara fult.

Det är ritadt af den framstående arkitekten Ferdinand Boberg från Dalarna.

 

Det är en jättebyggnad. Det täcker tomtens hela yta som är 31.130 kvadratfot. Husets längd emot Centralbangården är närmare 300 fot och bredden mer än 100 fot.

Huset räknar källare i hela tomtplanet, fyra våningar och vindsvåning. Där inrymmes 133 rum, 18 kök samt en fyra våningars verkstadslägenhet med sammanlagdt 10 tusen kvadratfots golfyta. Genom huset leda ej mindre än 6 trappor, af dem 4 ända nedifrån källaren.

Byggnaden som är brandförsäkrad i bolaget Skandia för 475 tusen kronor, är täckt med svart plåt utom hvad beträffar tornens kupoler, som är täckta med kopparplåt.

Följer man huset från källaren till vinden, så finner man följande lokaler. Den nedan närmare omtalade saluhallen oräknad.

 

 

Saluhallen i Centralpalatset

Under Centralpalatsets gårdsplan, har man byggt en saluhall med 24 butiker och i planets gräns emot Kvartersgatan ( Centralgatan) 8 st bazarer.

Saluhallen som om dagen får sitt ljus genom ett ofantligt glastak, upplyses om aftnarna med 8 elektriska lampor , hvarjämte nedgångarne från Centralplan och från Kvartersgatan belysas med stora båglampor.

Meningen är att hålla hallens butiker öppna hela dagen, hvarigenom de, som så önska kunna slippa ifrån den egendomliga ottegången till torget. (Ottegången en gammal sed, ej kyrklig)

De 24 saluhallsbutikerna äro uthyrda sålunda:

Nr

1 Hedins kafé

2 En af oss okänd hyresgäst

3 Jakobssons Viktualiehandel

4 Göthes Brödvaror

5 Jensens Matvaruhandel

6 Svenssons Trädgårdsalster

7 Hellbergs Matvaruhandel

8 Fru Hanssons Brödhandel

9-11 Hanssons Trädgårdsalster

10-12 Gustins Lax-fågel och fiskaffär

13-15 Ågrens Köttaffär

14 F. Johanssons Trädgårdsalster

16 Bergs Sillaffär

17 Karlssons Frukt och Mataffär

18-20 Fernströms Köttaffär

19 Renards Viktualieaffär

21  Fru Ahlströms Diversehandel

22 Karl Tillbergs Viktualieaffär

23 Oscar Lindqvists smör-ost och äggaffär

24               Anderssons Hästköttaffär

 

Saluhallen öppnas 4 nov. 1893

—————–
 

Grand Hotél

Grand Hotél i Gävle stod klart till utställningen år 1901 och hotellrörelsen lades ner 1941, men den pampiga byggnaden i 1800 tals- rokoko står kvar som ett minnesmärke över en epok i affärsvärldens umgängesvanor.

Industrialismen hade brutit in och ett snabbt ekonomiskt uppsving kunde noteras i slutet av 1800 talet. Affärsmän i vårt land kunde – genom järnvägarnas tillkomst – snabbt förflytta sig från en stad till en annan för att göra upp större eller mindre affärer. De tidigare hotellen av värdshustyp blev otillräckliga. Det blev omodernt att ta emot affärskontakter i hemmen. De många nyrika krävde också lyxiga komfortabla miljöer.

Embryo till ett sådant hotell i Gävle var stadshotellet som låg i Stadshuset. Men det blev snart otillräckligt. Behovet av ett Grand Hotél växte sig allt starkare också i Gävle. Och vid sekelskiftet hade planerna mognat till utförande.

Det var Uppsala-arkitekten Ture Stenberg, som fick i uppdrag att rita det nya hotellet. Bland hans skapelser märks också Murénska Badhuset 1905 och Elverksbyggnaden vid Dammbron intill Silvanum.

Det nya hotellet måste förläggas nära Centralstationen och Gevaliaparken vid Lillans inflöde i Gavleån offrades.

Omgivningen var “ståndsmässig” med grannarna Börshuset; Frimurarhuset i nygotik med trappgavelfasader; byggt 1871 av J.F. Åbom, Sehlbergska Huset, Ferdinand Bobergs Centralpalats, byggt 1891 – 91 och Riksbankshuset från år 1898.

Ture Stenberg ritade Grand- Hotél i 1800 tals-rokoko som ett u- format palats mot Gavleån. Över det berömda musikkaféet placerades en stor veranda, skyddad för nordliga och ostliga vindar och med utsikt över ån. Två magnifika entrétrappor ledde in i hotellet från Strandgatan. Dessa trappor togs bort vid ombyggnaden på 1920- talet.

Hotellet inrymde många pampiga salar, där en hel del Gävlebor hade upplevt glada minnen. T.ex pelarsalongen ( där Wahlbergs Piano höll till – i dag restaurantrörelse )

engelska salongen, röda rummet i empirestil, musikkaféet i rokoko och vintermatsalen i renässans med höga träpaneler. I flyglarna fanns resanderum, hypermoderna för sin tid. Intill portierlogen fanns frisersalong och bibliotek, allt för gästernas trevnad och komfort.

I Grand Hotél fanns också sådana moderniteter som elektriskt lyse, centralvärme och 2 elektriska hissar, en för gästerna och en för varutransporter.

Nedanstående annons var införd i Gefleborgs läns kalender år 1902

Grand Hotél Gefle uppfört år 1900

60 eleganta resanderum och salonger

Stora ljusa upppackningsrum

Läs & Skrifrum

Elektriskt ljus och telefon i alla rum

Stora rymliga matsalar & kaféer

Biljard, Festvåning, Personhiss, Bad,

Elektriskt ljusbad, Raksalong

Rekommenderas vördsammast

Teodor Andersson

När gästerna avreste, klistrade personalen på en väsketikett med namnet Grand Hotél – Gefle.

Nere i ån vid Frimurarlogen, granne till Grand Hotell hade gymnasisternas idrotts och gymnastikförening vid Läroverket under en lång rad av år skridskobana för allmänheten – mot entré förstås – där Hälsinge Regementes Musikkår då och då gästspelade i en liten öppen paviljong ned mot ån, med en stor eldkorg, för att de skulle slippa frysa och bli stela i läppar och fingrar i bistra vinterkvällar.

Nedanför Svängbron i dag Fältskärsbron hade Gefle Idrottsförening också några år en skridskobana, däribland förekom maskeradbaler med åskådare på Svängbron och kajerna.

En skridskobana fanns uppe i Boulognerskogen på dammen före Strömdalens kraftverk. Norra delen av dammen användes vintertid om klimatet tillät till skridskobana. Ett podie byggdes för Hälsinge Regementes Musikkår. Och i takt med musiken kunde den skrinnande publiken åka runt och njuta av kanske valsen Skridskoåkarna. Där spelades också bandymatcher. Än i dag kan du på antikmässor etc hitta vykort med motiv från som det står i v. nedre kanten Gefle Skridskobana, taget av fotografen G. Reimers som hade sin bostad tvärs över dammen i huset som i dag kallas för Bogården. Skridskobanan hade en egen telefon . I 1909 års tel. katalog över Gefle kan man läsa Skridskobanan i Boulognersskogen tel 1419. Av Roland Liljedahl fick jag låna en tidning som gavs ut speciellt för skridskobanan. Den innehöll evenemang för anläggningen och många Gefleföretag fick annonsera i den. En slags sponsring redan då.

 Det skymmer på och åter en av ” våra ljusa nätter”. Strandgatan är tyst och öde, ty det är ganska sent. Från Grand ljuder dock ännu musiken, och om det vill sig riktigt väl kan den på kajen lyssnande publiken få höra en Herou eller en Claesson eller en Ulla Rasmussen.

Vid dessa tillfällen är Strandgatan ingalunda öde.

LOPPCIRKUS I

Central-Palatset

(Ingång från Centralplan).

öppet hela dagen fr. kl. 11 fm. —10 em.

 

Under juli månad år 1913, gästades staden av en loppcirkus och föreställningarna hölls i Centralpalatset

Själv har jag sett loppcirkus på Gröna Lund i Stockholm och året var 1968. Det var säkert det sista året som en loppcirkus visades i Sverige för att efter en veckas föreställningar på Gröna Lund kunde man läsa i DN att loppcirkusen upphört p.ga. brist på loppor.

Ovanstående teckning införd i Extra-Bladet den 6 juli 1913 och teckningen var utförd av A. Löthman.

I det populära TV-programmet Antikrundan, visade Peter Pluntky en del saker, för någon tid sedan, som tillhört en loppcircus: vagnar, anordning för lindans etc.

 

  JÄTTEDAMENFRÖKEN ELLEN.Första debut i Sverige CentralPalatset

(Ingång från Centralplan) Milt emot Centralstationen). Oavbrutna föreställningar från kl. 11 f.m. till 10 e.m. tills vidare.

Förevisningar i Diorama. Rysk tortyr av ryska politiska fångar. Från iuldagens revolution m. m.

  


SCALA BIOGRAFEN hette tidigare Gefle Biografteater, och en stor skylt hängde ut från väggen med namnet SCALA på Centralgata. Murenska badhuset och till höger Grand Hotell Som synes var det mycket intressanta föreställningar som Gefieborna kunde gå och se på i Centralpalatset

Muréns Brygga

Mitt på Centralbron, som i dag har förvandlats till en cykel och gångbro. Fanns förr en riktig bro. Mitt på Centralbron fanns nedgång till pontoner i rad och de kallades för Muréns Brygga . Bryggan låg nedströms och en trätrappa ledde ned från bron till bryggan.

Motorbåt avgår från Muréns brygga, kunde folk läsa om i tidningar som nedan.                                                                    

Kretsfäst

avhålles av

första kretsen av N. 0. V. å KULLSAND

Söndagen d. 4 Aug. kl. JO f. ra.—8 e. m.

•                Kl. 2,30 e. m.

FÖREDRAG

av Landstingsman P. A. Dahlberg, och

FA.BIA.N MÅNSSON.

Sång av John Sjödin.

Deklamation av 0. Pierrou.

Dans och lekar.

Kaffe, smörgåsar och läskedrycker serveras.

Motorbåt avgår fr, Muréns brygga lördag kl. 9 e. m. Söndag kl. 9,30 f. m. kl. 2 e. m. I övrigt hänvisas till bönabåtarna, vilka

anlöpa Katrineborg intill fästplatsen.                               

Alla, både ung och gammal liil Kullsand om söndag!

Kretsstyrelsen.
Annons 4.8.1912

 


 

Så här såg Centraiplan ut på 1920 talet, med tidningskiosk, som även tog betalt för bensin av de kunder, som hade råd att ha bil. Hotellet hade bytt namn till Regina Hotell & Järnvägsrestauranten (f.d. Nya hotellet) De skötte även om bensintankningen, som kunderna kunde få dygnet runt. Förutom tidningar i kiosken såldes även preventivmedel. Före kiosken hade en anskrämlig kur funnits närmare Centralcaféet, men det var på den tiden då det bara var hästkrafter. Den kiosken fick heta skandalkiosken på centraiplan. När preventivförsäljningen upphörde i kiosken tog R. Scheike hand om ruljangsen och rodnande ynglingar steg ned i källarplanet där bland plåster och gasbindor fanns det önskade. Skylten PARTILAGER AV TRIKÅVAROR tillhörde TH. Krokström. På 1930 talet byggde Shell en bensinstation vid Svängbron, då försvann pumpen på Centralplan.

 

Längst inne i cafélokalen finns en en stor väggrelief i keramik av den välkända Gävlekonstnärinnan Maggie Wibom, föreställande Rådhustorget i Gävle på 1800 talet.

När den en gång inte längre skall fylla sin uppgift borde museet eller Gävle kommun taga vara på den.

Väggreliefen kom till då Gävle firade 500 årsjubileum och Centralcaféet gjorde en ansiktslyftning

Det gjorde förresten hela stan . Jubileumsutställningen 1946 , var tänkt att visa vad nutidens (1946 ) Sverige kunde erbjuda det egna landet, grannländerna och den övriga världen. Och efter fem års krig måste alla krafter på nytt förenas.

Den andra utställningen 1901 också än utställning med klass, var att framvisa Norrlands då ännu inte tillräckligt uppmärksammade resurser och rikta intresset på Gävle, landsdelens dominerande sjöfarts och handelsstad.

År 1909 då Centralcaféet öppnade på sin nuvarande plats gavs också ut ett vykort med interiör och på exteriör. På interiörbilden kan man se målningar utförda av en konstnär. Det kan vara en herre som hette Hast el.dyl. som var anställd hos målarmästare Ragnar Östlund, som hade verkstad på Lilla Esplanadgatan 14. Östlund var från Trönö och yrkesmän och många samlare av skyltar kanske erinrar sig Gevaliaskylten med negerpojken som kliver över Sverigekartan med Gevaliakaffe. Den skylten levererades från målarverkstaden på Lilla Esplanadgatan 14.

I dag är det diskriminerande att använda färgade människor till liknande annonser och skyltar. Även Delicatos negerbollar har fått andra namn – delikatessbollar. Emil Bohlins kafferasten hade en

neger på en kaffeburk av plåt, som bar på en kaffesäck på ryggen och det lär väl inte passera i dag; men då var det OK.

Det finns en ” himla massa ” att skriva om . En “grej ” som inte skulle kunna passera i dag var , när Brazil Jack var här på turné med afrikanerna, så ordnade Brazil Jack så att, de fick sova i källaren på Centralpalatset. Brazil Jack själv logerade på Järnvägshotellet. Och när han var kaffetörstig ringde han till Centralkaféet efter kaffe. På den tiden fanns det speciella kaffekorgar, ovala med handtag och namnet Centralcaféet på sidorna, för över hela staden fanns dessa korgar med de olika kaféernas namn. Café Neptun på Fisktorget. Hade flickor som gick ut med korgarna och som fick namnet Neptuns dotter”. Då fanns det inga lunchrum att dricka kaffe i och kaffedrickande måste ske i smyg och många gånger satt personalen på toaletten och drack sitt kaffe.

Historierna är många men sidantalet är slut för tillfället, så undertecknad får tacka för sig och tackar för uppmärksamheten.

Karl Einar Johannesson

 

—————————————–

 

Startsidan

Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson – lisse-lotte@danielson.be

 

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website