Karl-Einars beskrivning – Mellan Himmel och Jord

KARL Einar JOHANNESSON, känd Gävletecknare.

Ur “Mellan himmel och jord”.

 

Denna sida tillägnas Karl Einar Johannessons minne som ett tack

för hans fantastiska arbete att i olika böcker beskriva och bevara

Gefle på 1800- och 1900-talet.

 

Dela här hans Gävlebeskrivningar samt dokumentation om statsbilden på 1900-talet.

DU SKALL VÅRDA DET TRÄD I VARS SKUGGA DU SITTER.

/Karl Einar Johannesson, Västra Flygeln Slottet, Gefle (Karl Einar avled år 2004).)

 

————————————-

 

Tornväktarna i Hel. Trefaldighets Torn mm

av Karl Einar Johannesson

 

OBS. När ni klickar på en länk och kommer in i Gefle Dagblads arkivmåste ni klicka

TVÅ ggr på tillbakapilen i översta vänstra hörnet för att återgåtill denna skrivelse.

För länkar som leder till andra filer än Gefle Dagblads arkiv krävs endast ENklick

på tillbakapilen för att återgå.

 

 

Bilder från kyrktornet,

 

Om det var tornväktarna, som skötte om signaleringen när fartygen anlände till Gefle, är jag inte 100 % säker på, men troligast skötte dom också om denna syssla, förutom att varna om det brann någonstans i staden.

Tornväktama var 6 st till antalet. De tjänstgjorde två i taget. De som hade vakt om natten i tornet turades om på så sätt, att den ena vakten vakade och den andre låg och vilade i en lår.

 

 

Foto från kyrktornet.

 

Norrlands-Posten intervjuade år 1927 i dec. ringaråldermannen Erik Eriksson, som bl. a. berättade att det kunde bli ordentligt kallt.

 

I mars månad 1988, var jag själv uppe i tornet tillsammans med Gunnar Bredenberg, för att “kolla” om låren fanns kvar. Ja den fanns där.

 

När vi var däruppe i tornet berättade Gunnar, att när han var liten grabb, fick han hjälpa sin far som hade plåtslagerifirma på S. Kungsgatan, med att ta bort fjällpanelen som tornet då var täckt av. I dag är det kopparplåt som tornet är klätt av.

 

Gunnar, han fick ett rep runt magen och så firades han ned på tornets tak och fick ta bort “fjällen” . Sedan fick han tjära “fjällen” nere på Stora Holmen, som numera kallas Alderholmen på Sefbomsrepslagarbana.

 

Det var ofta så, att barnen i familjerna fick hjälpa till med försörjningen. Året var 1928.

 

Om vi går tillbaka till tornväktarna, var det så att tornväktarna skulle varna om elden bröt ut i staden.

 

För att närmare ange var någonstans det brann, fanns det ett visst system.

 

Sex slag på en av klockorna, vilken vet jag ej, betydde att det brann på Nynäs gård eller i Strömsbro.

 

Tidigare innan Hel. Trefaldighets torn blev byggd, fanns tornväktarna i Rådhusets torn.

 

 

image002

image004

 

————————————

 

Eldsvåda på 3:e Tvärgatorna i Brynäs

 

 

Eldsvåda

här i gården anmäles genom signal på Brandskåpet vid hörnet av Kasern- och

3:e Tvärgatorna eller på närmast tillgängliga telefonapparat. Soteld anmäles

medelst telefon eller bud.

 

Ovanstående skylt av kartong, satt i farstugan i en fastighet på 3:dje Tvärgatan. Skylten angav var det röda brandskåpet med glas fanns. Den som larmade måste ha sönder detta först för att kunna dra ut ett handtag. På så sätt fick brandkåren larm om att den skulle rycka ut för att släcka elden.

 

Alla fastigheter i Gävle, hade sådana skyltar med hänvisning till närmaste brandskåp.

 

Skyltarna, var tryckta av Åhlström & Cederbergs Boktryckeri som låg i Centralpalatset. Tryckeriet gick senare i konkurs.

 

I tidningarna för januari 1950, kunde folk läsa: “De gula lamporna, har nu blivit ett uppmärksamt inslag i stadsbilden. De skvallrar om att de brandlarm och polistelefoner, finns placerade på 42 platser i staden.

 

 

Gamla brandredskap läderhink, svabel och spruta.

 

————————————

 

Dödskallebelysning vid Gammelbron

 

De flesta har väl hört talas om att Hel. Tref.kyrkans lutande torn.

 

När kyrkan byggdes 1639 – 1643 hade man murat upp basen av nuvarande tornet ungefär i nivå med långskeppets höjd och täckt in gaveln ovanför med bräder. Nu måste man ta bort denna brädvägg, varför vinden fick fritt spelrum under kyrkans tak. Då utbröt en orkan, som lyfte av stora delar av taket.

 

1780 stod det vackra och monumentala tornet färdigt. Men glädjen och tillfredsställelsen blev inte långvarig. Tornet som uppförts utan verkliga grundarbeten började vika sig åt söder och väster.

 

Överintendentsämbetet tillstyrkte förstärkning av grunden medelst pålning. Det blev ett besvärligt arbete. När man började gräva vid tornets bas träffade man på en mycket stark källåder, som vattenfyllde schaktet och hotade underminera tornet. Avlopp måste grävas mot Gavleån. Det blev en dyr affär som höll på att ruinera församlingen.

 

Tornets förfall fortskred mycket hastigt. Den 23 juli 1782, lutade tornet 17,5 tum och nio månader senare 20 tum. Det var först genom den genomgripande grundförstärkningen 1936 – 1938, då hela kyrkan sattes på betongpelare med fäste på grundberget som den fortskridande lutningen hejdades.

 

Några noteringar om kyrkan: År 1837 föll korset på tornspiran ned.

 

På 1840 talet ersattes spånbeklädnaden på sidoskeppen med plåt.

 

År 1820 togs bogårdsmurenkring kyrkan bort och ersattes med järnkedjor. Arkitekt Wranér ledde restaureringen 1936 – 1938 som tillrättalade de misstag som tidigare hade gjorts i kyrkan.

I och med kyrkorestaureringen, så grävdes en mängd med dödskallar och ben från skeletten fram, vilka var begravda i kyrkans golv.

 

Det finns bilder i stadsarkivet, där man kan se dödskallar och ben i stora

trälårar.

 

————————————

 

 

Badhuset Najaden i Stadsträdgården

 

Badhuset Najaden, stod ungefär där Milles änglar musicerar i dag, men det hörs ingenting. Det byggdes och stod klart 1843 och jämnades med marken 1956. Namnet Najaden kommer från kvartersnamnet Najaden. Ett kafé fanns en trappa upp och på en gammal emaljskylt som arkitekt Tiveskoghade i sin ägo och som jag fick låna ett tag med text “Servering å Terrassen ”

 

Grabbarna runt västra Vägen, Byggmästargatan och Kaplansgatan hade sitt eldorade på 50 talet, när de lekte i de fallfärdiga resterna av Najaden. Fortfarande är det folk som hör av sig och som “fikat” på Terrassen.

 

———————————–

 

Slädparti efter branden 1869

 

Om det förekom några slädpartier före branden är 1869 vet jag inte. Förmodligen så skedde slädpartier med ett mindre antal deltagare.

 

Efter branden l 869, blev det mera fart på slädpartierna. Om vintern hölls det i regel två slädpartier av den s. k. societeten, ett andra av borgerskapets världsligt sinnade del.

 

Deltagaren i ett slädparti var väl i regel en ung herre, som mer eller mindre häftigt “slog” för någon ung dam.

 

Förarbete, sedan man fått damen att acceptera inbjudan till slädpartiet, var att skaffa hästar.

 

Stadens grosshandlare hade ju hästar, och även många handlanden samt bryggerierna. Så i de flesta fall kunde man få låna en häst. I regel kördes slädarna med en häst, i bästa fall med två.

Hästarna hade blå sidenrosetter vid öronen och likadant syntes rosetter på slädnätet.

 

Att de kunde köra, antogs vara fallet, och var det väl oftast.

 

Slädarna var i allmänhet avsedda för en häst, men det förekom även slädar som drogs av två hästar.

 

På den bestämda tiden samlades slädarna på Nya Salutorget (senare Stortorget) dit de kom insvängande en isänder med vita slädnät och klingande bjällerkransar.

 

Sedan alla samlats satte sig karavanen i rörelse, och med arrangören i täten och under munter bjällerklang, slingrade sig tåget i raskt trav ut ur staden.

 

Man for vanligen ut till någon större bondgård eller annat ställe, där man drack glögg och därifrån for man sedan tillbaka till staden, till balen som väntade.

 

 

image006

 

Ovanstående bild togs 1908. Den togs utanför Teatern. Stortorget hade tydligen övergetts som samlingsplats.

———————————–

 

Ritad karta av K.E. Johannesson

 

 

 

Många gator och gränder har fått nya namn.

 

Bl. a Norra Trädgårdsgatan som nu heter Slottsträdgårdsgatan

 

Del av Hamiltongatan hette tidigare Södra Trädgårdsgatan som idag hela gatan heter Hamiltongatan.

 

Klockgjutargrändoch mänga andra gränder är helt

försvunna

 

———————————–

 

RETTIGS TOBAKSFABRIK

Södra Rådmansgatan/V. Islandsgatan

 

Det var inte så konstigt, att strejk utbröt bland arbetarna på Rettigs tobaksfabrik. Förmännen som ledde arbetet var tyskar och av den hårda typen.

 

Hur det än var så flickor är flickor, och ibland hade väl arbetskamraterna lite skvaller för sig. Det blev lite högljutt och skrattet kom loss, då mulnade förmännen till och flickorna fick “plikta” och det gällde f.ö. all personal. Plikta det betydde helt enkelt att de fick avdrag på sin redan magra lön.

 

Det är inte underligt att det blev strejk på Retligs Tobaksfabrik. Arbetarna samlade in pengar och startade en egen kooperativ cigarrfabrik Yrkesskickligheten fanns ju och den nya fabriken fick heta FRAM och lokalerna låg i huset Nygatan 3/ Vågskrivaregatan.

 

Starten var samma år som den stora utställningen här i Gefle 1901.

 

AB Svenska Tobaksmonopoletstartade 1915 och då upphörde fabriken.

 

 

Rettigs Tobaksfabrik

 

———————————–

 

Efter Rettigsepoken på S:a Kungsgatan 1

 

Och när Rettigs flyttat ut, flyttade Axel Lidholmin med familj i paradvåningen, som vette åt slottet.

 

Axel Lidholm hade stor affär på Drottninggatan 30 med både herrekipering, konfektionsavdelning, gossekipering och skrädderiavdelning med tyglager. Det var en stor firma inom beklädnadsbranchen. Axel Lidholm, hade en personbil av märket Reo. På den bilen fanns det mycket mässing att polera och det fick hans privatchaufför göra

 

Broms och växlingsreglage på Reon var placerade utanför bildörren.

 

 

1923.

 

 Bilden visar hur Axel Lidholms affär såg ut på Drottninggatan 30. Högst uppe på taket ovanför entrén satt en skylt med texten REGINA.

 

     

Ovanstående 3 foton är klickbara för att visas i större format.

 

2011.

 

Det var en biograf: som låg på Hattmakaregatan 5. På biograferna förr var det inte bara filmer som visades, utan det hölls konserter av olika slag.

Sedan renoverades Regina och fick sluttande golv med nya fåtöljer och då fick biografen heta Royal.

 

 

 

Royal

 

I dag har lokalerna övertagits av Friskis & Svettis.

 

 

Royal-lokalen.

 

 

 

 

———————————-

 

Diverse …

 

 

Tecknad vy från Hamiltongatan. Uthuset “inom murarna” är i dag borta.

 

 

 

———————————-

 

Godiskiosken vid badhuset Najaden.

 

 

Godiskiosk

 

Johan Wilhelm Boman startade godiskiosken i Stadsträdgården. Den låg inte långt från Milles änglakör, lite nord väst.

 

 

Milles änglakör

 

Boman född 1873 – död 1957.

 

Året var 190l, och det var en stor utställning här i Gävle.

 

Helsans Vattenfabrik byggde 3 st kiosker i samband med denna utställning. En låg på Brynäsgatan 10, den andre vid Centralstation och den tredje i Stadsträdgården, och det var den som Johan Boman hade hand om.

Johan var driftig för han hade karamellfabrik på N. Fältskärsgatan 22 och på Holmsundsgatan som heter något annat idag, mellan 3:dje och 4:de Tvärgatorna, där arbetade 10 anställda .

 

Firman måste ha varit stor för han hade en s. k. handelsresande som hette Arell, som åkte runt och sålde till affärerna.

 

Det var fotogenlyse som stod för belysningen med s.k. strumpor på som gjorde belysningen tillfredsställande. Fotogenlamporna gav också god värme.

 

Kiosken var öppen även om vintrarna.

 

Jag frågade Olle Bohman hur hygienen sköttes och han sade att Johan hade ett avtal med badmästare Åströmsom bodde på Västra Vägen, där Johan kunde sköta sina toalettbestyr och tvätta av sig då och då.

Bl.a såldes cocosbollar till ett pris av 5 öre, gelehallon, klubbor av olika smaker, s.k. munkar för 10 öre.

 

 

Ritning över Hemgården.

 

———————————-

 

Strömdalens Restaurant – Värdshus

 

 

Sid_41_Stromdalens_restaurant_a_1933

 

Strömdalens Restaurant är i dag ett minne blott.

 

Nedanför kraftverket går ännu i dag en gångbro från Stadsträdgården till södra sidan nedanför Strömvallens träningsplan. Går man till höger från bron kommer man fram till Silvanum.

 

 

 

Från början fanns det en utomhusdansbana öster om huvudbyggnaden. Bakom huvudbyggnaden spelade gubbarna på kägelbanor, det var populärt i början av seklet. Det var Gubbar med västar, vita stärkta skjortor, cigarrer och grogglas i hand som dryftade affärer. Börsen var inte intressant då utan det var priser på spannmål etc.

 

 

 

———————————-

 

Kiosken i Stadsträdgården.

 

 

 

Vi är kvar i stadsträdgården. Kiosken i Stadsträdgården var en serveringskiosk där besökarna kunde njuta av en kaffetår med tillhörande bröd.

 

Ovanför fanns och finns en väg som går över dammbron och mynnar ut i närheten av blomsterkiosken. Det är den vägen som skiljer Stadsträdgården från Boulognerskogen.

 

Den som startade Kiosken i Stadsträdgården, var en apotekare som hette C. W. Berlin och året var 1878. Han kallade sin servering för Kioskeni Stadsträdgården.

I gamla adresskalendrar står det serveringeni stadsträdgården.

 

Senare fick serveringen namnet Solglimten och fanns ännu kvar på 1960-talet.

 

Bredvid kiosken fanns en liten utomhusscen, där det bjöds på levande musik. Innan det blev servering etc. på platsen, så betade prostens kor på holmarna. Holmarna ingick i prästarrende. därför kallades dom förr för prostholmarna.

 

 

 

 

Café Boulogne – Senare Strandpaviljongen.

 

 

Räcker – Skridskobanans tidning.

 

———————————

 

Dammen vid Boulognerskogen.

 

Vintersport

 

På vintrarna, åkte folk skridskorpå dammen i Bolougnerskogen.

 

Mitt i dammen fanns en fyrkantig paviljong, där musikanterna kunde sitta och spela i. Det fanns hinkar med kol, som värmde något så när.

 

Liknande uppvärmning fanns nere vid Gavleån nedanför Grand Hotel,där det också ordnades en skridskobana. Så att musikanterna slapp frysa allt för mycket.

Någon har sagt att orkestern satt på Grands veranda, vilket är fel. Skridskobanan vid Grand Hotel var dekorerad med granar.

 

 

 

Skridskobana på Gavleån på 1920-talet. Detta missade vi i vintras trots den rejäla kylan!

 

Vid Gefle Valskvarnfanns det även en liten skridskobana. Den fanns väster om kvarnbyggnaden.

 

Nedanför Svängbronåkte folk skridskor. (En bro som kunde bära ett järnvägståg men även öppnas för fartyg skulle byggas. Bron svängdes med handdrivet maskineri. En tid fanns en fast anställd brovakt, kallad Svängarn.)

Vid Nyhamnfanns en skridskobana, som folk måste betala för att åka.

 

Mest populärast av alla banor var nog dammen vid Boulognern.

 

Den var så populär att ” Organ för Skridskobanan vid Boulognerskogen” gav ut en tidning i A3 format med mycket annonser och kåserier i samma stil som Grönköpings veckoblad.

Deras första nummer gavs ut 1909. Den såldes för 10 öre lösnummer.

 

 

Nu 27/2-

 

2011.

 

———————————

 

 

Nya Musikpaviljongen år 1919

 

Musiklivet i Boulognerskogen tog sin början för säsongen på Kristi himmelsfärdsdag.

 

Publiken talrik och hjärtans nöjd naturligtvis. I år har man också fått en ordentlig paviljong, för den populära musikkåren. Fått är rätta ordet. ty den har skänkts av trävaruhandlaren Nyberg. ( (N.A. Nyberg, Trävaruaffär, N. Kanalen ) och firman Olrog,genom inspektor Asplund och firman Sjöström, har gratis bestått målningen.

 

För den som inte vet det förut, upplyses att konserterna i Boulognerskogen gives varje kväll kl. halv 8 – 10 utom torsdagar då Frälsningsarménhar monopol på musikintresset däruppe.

 

Det här var Kristi Himmelsfärdsdagen år 1919

 

 

 

———————————

 

 

Boulognerskogen och Stadsträdgården

 

Gränsen mellan Stadsträdgården och Boulognerskogen, går mellan Dammbron och gång och cykelvägen som leder till Blomsterkiosken.

 

Serveringen som låg på Prostholmama kallades mr Kiosken i Stadsträdgärden, med separat musikestrad, som rymde några musikanter.

 

Prostholmarna var arrendemark till prosten, som hade kor som betade där. Boulognerskogen hette Kroknäsudden. även där betade prostens kor på arrendemark.

 

 

Gräns mellan Boulognerskogen och Stadsträdgården – OBS stor fil, bläddra med hissarna.

 

———————————

 

Viadukten vid Kaserngatan över Järnvägsspåren.

 

I dag, när du färdas över järnvägsspåren vid Kaserngatan, antingen du går, cyklar eller kör bil, så färdas du på en relativ ny bro.

Från början var det järnvägsbommar, som hindrade trafikanterna från att passera över Kaserngatan når tågen kom.

 

Självklart blev det gnissel från allmänheten, som väntade på att tågen skulle passera. Därför byggdes en bro för att gångtrafikanterna skulle slippa vänta. Bilar, hästkärror och cyklister fick vackert vänta på att järnvägsbommarna skulle gå upp.

 

Bron över järnvägen invigdes 26.4.1919 Den revs i början 1930-talet.

 

Det skedde en olycka, där en liten flicka som bodde i Bagar-Anderssons hus på 4:e Tvärgatan ramlade ned under lek och förolyckades.

 

Många barn, lade sig på bron när ångloken skulle passera, för att bli omsvept av ångorna En populär “lek” på den tiden.

 

 

 

———————————

 

Swings Rakblad….

 

Fabriken, som tillverkade Swing rakblad, hette AB Svenska Rakklinga. Den som startade fabriken hette Emil Zeidlitz.

Det var Sveriges första rakbladsfabrik.

 

Firman var från början förlagd till Sandviken, men flyttade till Gävle är 1934. Fabriken tillverkade rakblad och rakapparater under märket Swing.

 

Tillverkningsmetoderna moderniserades och utökades i samband med nybyggnation. Nya maskiner anskaffades, så att stansning, härdning, polering, slipning och strigling av bladen d.v.s. allt från stålbandet till det färdiga rakbladet utfördes inom företaget.

 

Swingbolaget kunde berömma sig för att då äga den mest ultramoderna och effektiva maskinuppsättning, som då kunde komma ifråga inom rakbladsindustrin. Swing var det första företag som introducerade det rostfria rakbladet.

 

En annan rakbladsfabrik fanns på N. Kungsgatan 21 och hette Ruben Hallquist Rakbladsfabrik.

 

Swings låg på Södra Esplanadgatan 38, som idag och heter Murengatan.

 

 

 

———————————

 

 

HAMNRÅTTOR.

 

Hamnråttor, har väl många hört talas om, men aldrig sett.

 

 

Stora råttor

 

På 40-talet, bjöd Gefle Stuveri AB på en båttur för mäklare, skeppshandelsfolk och liknande ut till Engesberg bl.a för att spela fotboll. Färden gick vidare ut till Eggegrund. Det hela var trevligt engagerat När vi åter kom till Gävle och lade till utanför Tullhuset, som idag inte finns kvar, dök det upp ett par stora hamnråttor vid kajen som slogs med varandra.

 

Det var en kuslig upplevelse.

 

En kompis som “körde” för Anderssons Åkeripå 3:dje Tvärgatan körde en dag en s.k. lastare med schaktblad på. Han körde på 2:a Magasinsgatan då det dök upp en stor hamnråtta som attackerade schaktbladet, dessutom väste råttan så att han blev rädd.

 

Kompisen som körde maskinen, var tvungen att köra över råttan. Han sade efteråt att det var värsta han varit med om.

 

Konsum, hade på Tredje Tvärgatan 23, både speceributik, charkuteributik och mjöl och brödbutik. I fastigheten fanns det också hyreslägenheter.

 

En av hyresgästerna berättade för ett tag sedan för mig, att det blev avfall från charkuteributiken. Råttorna drogs som magneter dit.

 

Konsum skaffade en stor bur för att fånga råttorna och varje vardagsmorgon, så vittjades buren d.v.s. råttorna dränktes i ett stort kar med vatten.

 

Den första Konsumbutiken utgjordes av en källarlokal i fastigheten Första tvärgatan 23. Denna lokal fick föreningen hyra för 12 kr om året. Källarbutiken utdömdes emellertid efter några månader i Gävle. Föreningen fick skaffa sig ny butik, belägen i fastigheten Tredje tvärgatan 23.

 

Den lilla butiken i källarlokalen i Brynäs var öppen endast fredags- och lördagskvällar. Styrelsens medlemmar arbetade själva bakom disken. Trots de primitiva förhållandena gjordes inga eftergifter i fråga om kontrollen. Allting skulle redovisas, inte ett öre fick gå förlorat. Inte räknade man med begreppet ”svinn” på denna tid. Vad som gick förlorat vid uppvägning och packningar av olika varor, skulle ersättas av de styrelsemedlemmar, som stått i butiken. Johan Hållander var fader till det kontrollsystem, som under namn av ”Gävlesystemet” spred sig till några andra föreningar i landet. Varje vikts- eller måttenhet av olika varor antecknades vid inköpen och vikten eller måttet på alla olika försålda kvantiteter bokfördes noggrant. Vid inventeringarna fick ingenting saknas.

 

 

Chark 1923.   Mjölk 1920

 

 

Speceributik 1920

 

 

Källa: När Konsum ALFA firade 40 år 1938. Lisse-Lotte Danielson

 

 

Det var likadant på många platser. Men å andra sidan det fanns inte många lösningar på problemet. I dag kan du ringa Anticimex som klarar både det ena och det andra.

 

——————————–

 

Ridhuset på Stora Holmen

 

 

 

Där ridhuset låg rostas det kaffe i dag. GEVALIA – kaffe.

 

Ridhuset låg på Stora Holmen, mellan HoImkanalen och Drottninggatan. I ridhuset var det olika arrangemang.

 

Där övervintrade många cirkusar men på slutet försvann doften av sågspån och hästskit. I stället ersattes dessa av dofter från bensin och olja, för ridhuset användes till garage och bensinstation.

 

 

 

——————————–

 

 

1941.

 

 

2011.

 

 

 

Vestra Nygatan 15

 

Förr i tiden så kallades alla gator som låg väster om N, Kungsgatan för Vcstra Nygatan – Vestra Drottninggatan och alla gator som låg öster om N. Kungsgatan kallades för Östra Drottninggatan etc.

Idet här fallet så låg Vestra Nygatan vid Stortorget eller Stora Torget alltså väster om N. Kungsgatan.

 

I fastigheten fanns i hörnet E. Petterssons Möbelaffär, den firman var etablerad 1876 och var H.K.H. Kronprinsens Hovleverantör.

Sedan fanns symaskinsaffären Singer.

 

TapetIagret som sedermera flyttade upp till Marielund där i dag Rusta säljer sina artiklar. Före Tapet1agret på V. Nygatan fanns en cykelrep.verkstad.

 

Olssons Blomsterhandel hade även en avdelning i källaren som sålde akvariefisk och tillbehör till akvarium. Han som sålde akvariefisk etc. och var biografmaskinist om kvällarna på biografen Roxy.

 

 

 

I huset fanns även en restaurant som hette Temperancemed 2 olika avdelningar. En som du fick betala 10 öre mer, för där var det dukat med vita dukar, samt en vanlig utan dukar.

 

I en annons som tyvärr blivit förlagd kunde jag läsa att det fanns en karamellaffär, där du förutom karameller etc, även kunde köpa saft. I samma kvarter fanns även Wiklunds Tobak.

 

Tvärs över gården på baksidan av huset I trappa upp, fanns det en karamellfabrik. Carl Klein Dragéfabrikmed adress N. Skeppargatan 13, men det var i samma fastighet V. Nygatan 15.

 

Reimers G. Fotograf hade teI.nr 497 med anknytning till bostaden. Filialen låg vid Kungsbäck i samma hus som café Bogårdenserverar sina gäster i dag. Reimer var känd fotograf och han kan vi tacka för många fina “geflebilder” Han hade även utställningar på sina alster och tidningar var där och gjorde reportage.

 

——————————–

 

A.C. Janssons Konditori och

 

A.C. Janssons Karamell och Safttillverkning

 

 

 

Efter A.C. Janssons karamelltillverkning kom troligast Carl Klein dit med dragéfabrik. Klein skulle få varor från Stockholm med en av Sveabolagets fartyg, och då aviserades firmorna med s.k, notiser, om att de hade varor att hämta vid kajplatsen, utanför Gävle Norra.

 

Varje kajplats hade sitt nummer för att folk skulle kunna orientera sig, var någonstans de olika fartygen låg eller skulle ligga. Det var ett måste för mäklare, skeppshandlare, tullare, lotsar etc.

 

I sin fabrik av dragéer hade Klein en rad med remdrivna blandare, tillverkade av koppar. Från början var dragéerna små men efterhand som de hade fått olika blandningar blev dragéerna större och större och ljudet blev starkare och starkare. Jag kommer ihåg att det var svårt att föra ett normalt samtal, utan Klein pekade på sitt kontor, där ljudnivån inte var så hög.

 

I samma hus startade också Tapetlagret, som sålde billiga tapeter. Gubbarna som expedierade hade grå s. k. lagerrockar.

 

Singer Symaskinerhöll också till på Nygatan 15.

 

Johan Jansson som var en av Furuviksparkens stöttepelare, arbetade med blommor hos Ohlssons Blomsterhandel.

 

——————————–

 

En färd med en av Bönabåtarna

 

 

 

 

Bönabåt

 

Direktör Eric Hammar, var den som grundade biografen Röda Kvarn. I hans regi. gjordes en film som fick heta “En färd .ed Bönabåten” . Året var 1912, när den visades på Röda Kvarn.

 

 

Röda kvarn

 

Som alla gamla filmer, så blev den här filmen också förstörd. Men av oskadade delar av filmen, så gjordes det kopior som förvaras i Stadsarkivet.

 

Filmen började med att Bönabåten lägger ut, och på räcket till Svängbronhänger en del av ledighetskommittén. Svängbrogänget av 1912 års generation.

 

Det gänget avlöstes av yngre “original” som så småningom blev Tucken, Lattan, Lager, Taggen, Sundsvalls-Emil, Barcelona, Vagg-Emilm.fl.

Idag finns ingen svängbro och inte heller något svängbrogäng. Bl.a, innehöll fotografierna av filmen, Bönans l:a tilläggsplats vid Svängbron.

 

En man med seglarmössa som är Sven Haglund, från firman Haglunds mössfabrik, fröken Bibbi Svedlund på väg till Engesberg, konsul, Otto Norell. Fotot från Engesbergs Nils Svedlund med cykel. Vid Storsands brygga möbelfabrikör E. Petterssonoch till höger stod hans fru Karin.

 

Bilderna är intressanta och visar familjer och medlemmar från socialgrupp 1.

 

——————————–

 

Mer om Bönan

 

 

Lördagsdans på Bönan och Harkskärshambo.

 

 

Bönan Hotell och Wahlmans Mek. Snickerifabriks katalog. Snickerifabriken

 

låg på Brynäs intill Ahlgrens Tekn. fabrik med adress Bomhusgatan, som i dag heter Styrmansgatan.

 

 

Böna Hotell. Böna Dansbana

 

 

Böna Café Restaurant Strandgården

 

 

Böna Kapell

 

——————————–

 

Adolf Thunander – Handelsagent

 

Dom kallade sig för handelsagenter. De var ombud för olika firmor, Det kunde röra sig om både det ena och det andra.

 

Filip Andersson, han arbetade på Gävle Galvan och sålde radioapparater på sidan om. Den han sålde åt var Norborgs Radio, som höll till i Sjömanskyrkan, och som sedermera flyttade till S. Kungsgatan i Gavlegårdarnas nybyggda hus, där även konditori Lidoserverade drycker av olika slag samt bakverk.

 

 

Sjömanskyrkan: Foto Gun Wigh

 

 

   

 

 

 

Filip Andersson övertog Norborgs rörelse och rörelsen fick heta Filip Anderssons Radio & TV.

 

Men nu återgår vi Adolf Thunander, han gjorde sig tid åt sina kunder pratade och diskuterade samt rökte cigarr Havanna nr 2.

 

Jan Modig, som i dag bor i Bönan bodde i ungdomsåren i Karskär. När han kom hem luktade det cigarrer. Då kunde han säga till sin mor “har Thunander varit här “. Och svaret blev ja.

 

Thunander sålde även kostymer, och för att ta mått på kunden gjorde han följande: Han spände upp ett stort papper på väggen och kunden fick ställa sig mot papperet och Thunander ritade av profilen.

Sedan skickades papperet med kundens mått till fabriken, som sydde upp kostymen.

 

Thunander hade även prover på tyger med sig, som kunden fick välja Proverna finns kvar i släktens ägo.

 

Thunander sålde dessutom radioapparater som Elkompanietpå Nygatan N. Centralgatan hade i lager.

 

 

 

——————————–

 

Fisktorget – Hamntorget

 

Det gamla Fisktorget med all kommers av fisk – grönsaker – frukt – blommor och diverse inläggningar är i dag ett minne blott.

 

Där var livlig kommers. I kanalen lade fiskarbåtarna till – fisklådorna lossades med nyfångad fisk, strömming och nyrökt böckling. Många gävlebor hade sina favorithandlare som de uppsökte för att göra affärer med.

Fiskmåsarna skränade och doften av nyrostat kaffe från kafferosterierna lade sig över Fisktorget när vinden låg till. Stånkande från de ångeldade loken, ångan och signalerna från loken bidrog till stämningen. Ibland kunde folk se främmande folk från andra länder med andra språk. De kom från fartygen som låg i hamnen.

 

När torghandeln var slut på onsdagar och lördagar kom KoMaja som hette Johansson i efternamn och Hjalmar Carlqvist för att sopa och städa efter kommersen.

 

KoMaja, bodde på Brynäs i hörnet av Styrmansgatan och 5:te Tvärgatan. Styrmansgatan hette tidigare Bomhusgatan. Där hade hon en fastighet, som det även fanns en lagård med kor, som betade på ängarna i omgivningarna Därifrån såldes mjölk i kundens egen mjölkkanna.

 

Bernt Wibergliten yngling då, bodde tillsammans med sin familj i närheten av KoMaja. Bernt tog med sig familjens mjölkkruka genom vardagsfönstret, sprang ned till KoMaja, som satte mjölkstrålen från spenen direkt i krukan. Det var snabbetjäning. Bernt sprang hem och där satt familjen och väntade på mjölken till gröten.

 

Bernt, sade vid ett tillfälle. “Herregud, tänk. att man klara livhanken, vi drack ju opastöriserad mjölk”.

 

 

 

Fisktorget.

 

——————————–

 

En vandring bland butikerna från biografen ROXY

 

fram till Lindbloms Hörna

 

 

 

 

Interiören igen.

 

På teckningen kan du se hur Drottninggatan i Gävle såg ut på 1950 talet. Gatubilder som nästan alla tyckt om har ersatts med kubistiska och rektangulära betonghus i tråkiga färger.

 

På teckningen ser du Roxyförst till höger. Vi går från höger till vänster eftersom perspektivet är lagd så.

 

Roxy, en fln biograf som låg på Stortorgets södra sida Konkurrenten Saga höll sina föreställningar på västra sidan av Stortorget och gatan som Saga låg på hette N. Skeppargatan. I dag finns inte den delen av Skeppargatan utan där huserar Domus varuhus.

 

 

Saga

 

Vi återvänder till grabbarna, som hänger och står vid sina cyklar. De resonerar säkert om de skall gå på bio eller se en fotbollsmatch på Strömvallen.

 

I tobakshandeln, där kunde du köpa” The Saterday Evening Post” ett amerikansk magasin som hade utsökta illustrationer av Norman Rockwell en av amerikas främste illustratör och konstnär.

Vem har berättat detta för mig ?

 

Jo hon heter Maud Pettersson och arbetade i slutet av sin arbetsbana i receptionen i Gävle Stadsbibliotek, när hon inte var ute och följde med bokbussen till stan’s ytterkanter. Jag får tacka henne för tips etc.

 

 

 

Nu fortsätter vi vandringen och i hörnet av Drottninggatan och N. Kansligatan fanns Lindgrens Herrekipering och möbler. Möbler såldes i källaren. BI. a såldes stilmöbler. Allmänt kallades affären PantLindgren, därför att Lindgren böljade med en pantaffär på Kyrkogatan 17 mitt emot Strand Hotell som sedermera blev Folkets Hus och sedermera revs. Idag finns HeartBreak mot Gavleån annars är det Banverketsom huserar i lokalerna.

 

 

 

Strand Hotell – senare Folkets Hus.

 

Tidigare före Banverket var det FoIksamsom hade sina kontor där.

 

N. Kansligatan mellan Kyrkogatan och Drottninggatan var en gatstump som också försvann i och med byggande av nya huset .

Nu går vi över N. KansIigatan och hamnar i Hallbergs Bokhandel. Just i hörnan där svenska flaggan sticker ut.

 

 

 

Hallbergs bokhandel – exteriör.

 

Vidare har vi Percy Luck, där kaffekvarnshjuIen snurrar och ut på gatan strömmar de mest förförande dofter av nymalet kaffe.

Efter Percy Luck fanns en tvättinrättning.

 

En trappa upp i huset kunde du, om du hade problem med fötterna få dessa omskötta av Norbergs FotkIinik.

Nästa affär var Bladinssom sålde både ur och glasögon.

 

I hörnet av Drottninggatan och N. Kungsgatan fanns Edvard Lindbloms, som med sina skyltfönster avslutar kvarteret, för att nu har vi kommit fram till Rådhustorget och har stadshuset i sikte.

 

 

 

Lindbloms hörna t.v.

 

Behövde du gardiner, filtar, täcken etc. då var du välkommen till Bylund’s. Fick du främmande besök och inte hade någon plats för dina gäster. Då kunde du ringa till Ströms Pensionatoch beställa rum.

 

Ville du ha en försäkring fanns Försäkringsbolaget Hansa redo att skriva ut en försäkring. Trygg fanns inte då. Sedan blev det Trygg Hansaför att bara bli Trygg.

 

Frös du om fötterna och ville ha ett par präktiga varma sockor, då vände du dig till systrarna Brandt, som hade Bernssons Garnbod. Dessa systrar var vänligheten själva.

 

En gång var systrarna bjudna upp till vaktmästaren på ROXY som bodde i samma kvarter. Och till kaffet frågade han systrarna om det skulle smaka med en liten likör till kaffet Då svarade systrarna nästan unisont “Vi nyttjar inte starkt. men vi tar seden dit vi kommer”.

 

I affärerna i de här fyra husen, har du kunnat köpa mat, möbler, gått in i bokhandeln och köpt dig en bra bok, provat en ny kaffeblandning från Percy Luck, köpt nya gardiner från Bylunds, försäkrat dig hos Hansa och försäkrat dig om en bra plats på Roxy.

 

Före föreställningens början har du kanske köpt en Marabou chokladav en vithårig dam som var gift med vaktmästaren på biografen.

 

Du kanske har sett en rysare så att du har kramat ihop chokladen som smetat av sig på din kostym. Vad har du då gjort? Jo lämnat in den till Tvättinrättningen som var granne med Percy Luck. .

När du går ut från bion har det blivit mörkt. Gaslyktorna sprider sitt milda sken. Skyltfönstrens lampor och butikernas skyltar är tända.

 

Biopubliken strömmar ut från Roxy och Saga. Korvgubbarna i sina korvstånd, står reda att mätta åtskilliga biobesökare.

 

 

 

 

 

Många söker sig till Nygatan mitt “ströget”. Det hörde liksom till. Det var kväll i vår gamla stad.

 

Källa:

 

 

 

———————————–

Materialet är sammanfattat och övriga bilder och länkar är framtagna av Lisse-Lotte Danielson.

Uppdaterat 2012-12-13

eXTReMe Tracker