Ledare – Integration. Vad kostar flyktingmottagandet?

Publ. i  GD 1/6 2016.

 

Vi bör absolut räkna på vad flyktingmottagandet kostar. Pengar rinner iväg utan kontroll och läggs på  ogenom­tänkta projekt och onödigt dyra lös­ningar som inte gör det lättare för nyanlända att etablera sig i samhället.

Att diskutera hur resurser används är nödvändigt.

 

Det senaste årets stora diskussionsämne har varit flyktingpolitiken. Inte sär­skilt överraskande eller märkligt med tanke på att situationen på olika håll i världen, framförallt i Mel­lanöstern, fått flykting­strömmarna till Sverige att öka markant.

 

I dagsläget har debatten dock allt mer kommit att handla om de kostnader som mottagandet av männ­iskor som flyr för sina liv innebär för det offentliga Sverige.

 

Gång på gång påstås från vissa håll att det finns en dold agenda, som innebär att såväl myndigheter som politiker försöker mörka hur mycket pengar det egentligen handlar om.

 

Man efterfrågar ärlighet och menar bland annat att de som motiverar flykting­invandring med att den är en behövlig resurs om vi ska klara välfärden, riskerar att vilseleda debatten.

 

Visserligen är det korrekt att diverse samhällsvinster inte är ett hållbart argument för att vi ska erbjuda skydd åt människor på flykt.

 

Men det är lika orimligt att använda kostnadsskäl för att försöka påvisa att stäng­da gränser och begränsad asylrätt är den väg Sverige borde slå in på.

 

Och det är tveklöst dit de flesta av de debattörer som gång på gång slår på stora kostnadstrumman vill kom­ma.

 

I stället för att skriva rakt ut att de tycker att det räck­er nu, och att Sverige inte längre bör erbjuda en trygg hamn för de människor som riskerar sina liv i gummibå­tar på Medelhavet, rabblas oändliga mängder siffror.

 

Oavsett hur nämnda grupps sifferexercis utövas lyckas resultatet dessutom alltid bli detsamma – att invandring på alla sätt är negativt för Sverige.

 

Om det nu är ärlighet som efterfrågas, låt oss då vara ärliga.

Det är inte på något sätt problematiskt att debattera eller räkna på flyktingin­vandringens kostnader.

 

Precis som när det gäller alla andra stora offentliga utgiftsposter som skola, sjukvård, äldreomsorg, in­frastruktur eller socialför­säkringar är det tvärtom nödvändigt att det ständigt pågår en levande och kon­struktiv diskussion om hur resurser används, på vilket sätt systemen är uppbygg­da, och vad vi kan göra för att se till att våra gemen­samma tillgångar brukas på det sätt som ger mest nytta för såväl individ som sam­hälle.

 

När det gäller flyktingmot­tagandet finns det onekli­gen mycket att önska, och kritik kan riktas mot såväl staten som kommunerna och Migrationsverket.

 

Pengar rinner iväg utan kontroll och läggs på oge­nomtänkta projekt och onö­digt dyra lösningar som inte gör det lättare för nyan­lända att etablera sig i sam­hället.

 

Men det är en sak att ifrågasätta de allt större kostnaderna för asylpolitken i ett sammanhang där grundförut–sättningen ändå är att Sverige ska vara ett land som står upp för asylrätten och tar emot dem som behöver skydd är. Att anse att det är dags att vända ryggen åt människor nöd en annan.

 

Om det är några som mörkar och vilseleder är det de som låtsas diskutera det ena, när det egentligen är det andra de är ute efter – sina mångordiga tirader på temat flyktingpolitik.

Malin Lernfelt

 


Publ. av LisseLotte Danielson för Gavledraget.com

Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website