Syster Lillemor på Brynäs – av Hans Dahlin, Del 7-(8).

 

 

Se nedanstående innehållsförteckning.

 

Varje del öppnas i ett separat NYTT fönster. När ni har läst  denna, STÄNG detta fönster för att återgå till huvudsidan.

 

 

Syster Lillemor, 87år och still going strong.

 

 

Pigg 87-åring

 

Jag måste erkänna att jag är lite nervös när jag går in genom hyreshusets ytterdörr. Det är då jag kommer på att jag inte vet vad syster Lillemor heter i efternamn (mina vänner kallar detta förvirrade fenomen för en Dahlinare). För mig har hon aldrig haft något annat namn en syster Lillemor. Något efternamn var aldrig nödvändigt. Alla visste vem hon var. Ofta står bara förnamnen som initialer till efternamnet. Jag hade behövt det omvända. I denna trappuppgång på Högbergsgatan stod dock hela förnamnen. Det finns bara en Lillemor på  adressen.

 

Jag ringer på.

 

SysterLilllemor är smärt, rörlig och förvånandsvärt lång. De bruna ögonen är vakna och nyfikna. Jag bjuds på cider och cappocino till mina medhavda konditoribullar. När jag frågar om hennes hälsa får jag veta att hon klarat sig bra genom livet. Ett styggt diskbråck ledde dock till operation, men annars har hon klarat det fysiska arbetslivet bra. På gamla dar slet hon dock av ett överarmsmuskelfäste som begränsar hennes förmåga att lyfta tungt, åtminstone med höger arm.

 

En känd och älskad Brynäsprofil

 

Det var via en annan uppväxtkamrat, Christer Wallin, som fick jag kontakt med allas vår syster Lillemor. Många är vi brynäsbarn som har goda minnen av denna diakonissa som for kors och tvärs över Brynäs, alltid beredd att vårda, hjälpa och stötta. Hennes följeslagare var en svartvit collie vid namn Jacki. Med åren införskaffade hon ytterligare 3 collies. Sista hunden var en psykiskt tilltufsad vinthund, som fick ett värdigt hundliv i syster Lillemors ägo.

 

Norrbotten-Värmland-Gästrikland

 

Syster Lillemor är född 1922 i Luleå i ett icke kristet hem. Till den flickskola hon gick, kom en präst som skulle undervisa flickorna i kristendom. Prästen var stilig och alla flickorna blev fnittrigt förtjusta. Han föreslog Lillemor, efter en tid, att hon skulle gå en 5-årig  diakonutbildning. Första året var ett prövoår där personens lämplighet/individuella fallenhet avgjorde de fortsatta studierna.  Några blev diakonissor andra blev socialarbetare och någon musiklärare. Yrkesinriktningen inskräkte sig dock inte till endast dessa tre yrkesutbildningar. Alla typer av arbeten som kunde praktiseras inom kyrkan fanns representerade.

 

Inför invigningscermonin praktiserades 10 stilla dagar. Detta innebar att man i bön och retrit förberedde sig. Under denna tid drabbades Lillemor av tvivel. Hon kände att hon inte var som de andra. Osäker på sin gudstro vände hon sig till biskop Sven Danell. De knäböjde tillsammans och något hände, något som fyllde Lillemor med kraft och övertygelse. Från den dagen var tvivlen borta. År 1945 blev hon diakonissa, vilket vid den tiden innebar ett löfte om att leva i celibat.  Man vigde sitt liv till den uppgift man givits.  Detta krav mildrades med åren för att helt försvinna på 70-talet. De första två åren som diakonissa arbetade systerLilllemor på ett litet lasarett i Värmland. 1947 kommer syster Lillemor till Gävle och Brynäs.

 

Första uppdraget

 

I samband med att avgående syster Lotten skulle avtackas, närvarade även ersättaren, den då 25-åriga syster Lillemor. Vid detta festliga tillfälle kom besked om att en sjuk man behövde hjälp. Syster Lillemor fick uppdraget. Med ritad karta skyndade hon till adressen.

 

Mannen låg svårt sjuk i sängen. Vid sin sida hade han sin dotter och son, 17 respektive 19 år. Mannen dog innan något kunde göras (det visade sig röra sig om gengasförgiftning, en inte alldeles ovanligt dödsorsak vid denna tid).

 

I denna svåra stund undrar Syster Lillmor försynt om de kanske skulle läsa något ur bibeln. Någon sådan fanns inte i hemmet. Inte heller någon psalmbok kunde hittas. Däremot hittades en sångbok. När Syster Lillemor, på måfå, slår upp en sida i boken, läser hon ”Vid död mans spår”. Denna visa visade sig innehålla en mycket passande och tröstande text. Det blev en fin stund.   

 

A-lags mottagning

 

Nere i hamnen vistades de utslagna och nattetid sov man bl.a. i sandlådor, sådana som användes till att sanda isade gator. Dessa ”lagösa” män tillbringade dagarna med att spela kort och dricka det de kom över. Pga av en brännskada blev syster lillemor kallad till hamnen. En man hade bränt sin rumpa rejält. Brännsåren krävde daglig tillsyn och med kaffe och smörgåsar gick hon dagligen till hamnkvarteren och skötte mannens rumpa. Så småningom kom även de andra gubbarna med allehanda småblessyrer. Många var dock svårt nedgångna. Denna spontana sjuksköterskemottagning kastade ljus över dessa människors odrägliga levnadsvillkor.

 

Tillsammans med den dåvarande socialtjänsten ordnas ett härbärge på Södertull. Rumpan läkte och gubbarna fick ett värdigt boende.

 

Vilken är drivkraften?

 

Att vara diakonissa innebar ett liv där andras väl och ve alltid sätts i första rummet. Hur orkade hon?

 

-Människokärlek, svarar SysterLilllemor utan att tveka.

-Det uppstod något speciellt mellan mig och Brynäs, inte stadsdelen som sådan, men människorna, tillägger hon med värme i rösten.

-Brynäs var en fattig arbetarstadsdel, med många behov och problem. Folk var sällan aktivt troende. Istället rådde en slags god arbetarmoral mellan människor, en slags gammaldags hederlighet, om man så vill. Man hjälpte varandra.

 

Staffans församling

 

Detta hus  uppfördes 1856 och fick ytterligare ett våningsplan 1930. Högst upp i huset bodde två diakonissor. Där bodde syster Lillemor fram till 1990. Huset sprudlade av aktiviteter, inte minst för barn och ungdomar.

 

Gift med Mårtsboslim!

 

Vid ett tillfälle under en gudstjänst i Staffans kyrkan satt en irriterad Mårtsboslim och klagade högt med sin djupa källarbas. Han blev så småningom allt argare och till slut gjorde han en ansats att springa upp i predikstolen för att ge pastorn en snyting. Lillemor, som satt bänkraden bakom Slimmen, grep in och höll tillbaka Mårtsbo med alla krafter. Som en skadad tiger kämpade han emot järngreppet bakifrån. Till slut kom han loss. Då hade dock ilskan klingat av. Efteråt, vid kyrkkaffet, beklagade någon det inträffade, men pastorn viftade bort detta och beklagade istället frun till den arge mannen (SysterLilllemor). Han hade i tumultet inte sett vem det var som höll fast uppviglaren.

 

Ett liv i människornas tjänst

 

På olika sätt har syster Lilllemor arbetat och stöttat Brynäs befolkning. Under 40 år som diakonissa och som kyrkvärd i 30 år. Hon berättar snabbt och en smula forcerat. Jag måste koncentrera mig för att hänga med i alla turer. Bl.a berättar om hur Pastor Bolinder, en person som syster Lilllemor för övrigt uppskattade mycket, bestämde att alla äldre församlingsbor som fyllde jämna år skulle   gratuleras  personligen av honom själv och andra representanter för Staffans församling. Detta pågick under många år. Syster Lillemor berättar vidare att inte alla uppskattade denna gest från kyrkan, men att det allra oftast blev fina relationsskapande möten.

 

Fortfarande aktiv.

 

Syster Lillemor är fortfarande aktiv. Till nyligen var hon programansvarig för Soldatkyrkans regelbundna aktiviteter för ”Vi som fyllt 60”.

 

Numer är hon ”bara” aktiv i någon enstaka kyrklig styrelse. Lägenheten på Högbergsgatan fungerar fortfarande som en liten mottagning. Människor kommer för enklare omplåstring eller för att tala i förtroende med en medmänniska som levt ett långt osjälviskt liv i brynäsbornas tjänst.  

 

Hans

—————————————————————

 

Innehållsförteckning

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Del 7

Del 8

…………………

mars 27, 2013

Gå till Startsidan   Sammanställt   

  av  lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments

Leave a comment

name*

email* (not published)

website