08- Bertil Aspenbergs resa till Gävle på 40-talet – Kärrlandet 2.

Publicerad i Arbetarbladet  30 maj 2010  av Ulrika Rudberg

Uppdaterad 27 oktober 2010

 

Heliga Trefaldighetskyrkans lutande torn
Heliga Trefaldighetskyrkans lutande torn

 

Kajor, tak & fönsterbrädor

 

Lunchrasten tog slut, min mor gick ut på torget för att handla och min far tillbaka till jobbet. Själv slog jag mig ner på den väl tilltagna fönsterbrädan i köket, min  monitor till yttervärlden, där tiden blev tyngdlös. Rakt nedanför mig såg jag innergården med charkfabriken (vars lokaler senare skulle övertas av en guldsmedsverkstad) men bakom denna dominerades bilden av ullspinneriet, som upptog hela den västra delen av kvarteret. En hög skorsten i brunt tegel spydde ut en vitgul rök.

 

Fabriksfönstren var stora och uppdelade i rutmönster.  Bakom dessa kunde jag se hur stora balanshjul långsamt roterade och hur människor snabbt rörde sig, ungefär som i en stumfilm av Fritz Lang. Speciellt suggestivt var detta efter mörkrets inbrott, då varje fönster blev en Laterna Magica. En miljö som andades livlig industriell aktivitet mitt bland hyreshus och pulserande trafik. Och som till råga på allt var försedd med ett lovande och varierat utbud av tak som bara väntade på att utforskas.

 

Intrycket av produktivitet förstärktes av en säkerhetsventil som utan förvarning släppte ut ånga från spinneriets panncentral med öronbedövande visslingar som skrämde vettet ur kvarterets koloni av kajor.

 

Ut från fabriken kom en ström av garnnystan paketerade i smala, bruna kartonger som med hjälp av handtrallor transporterades över fabriksgården till färdiglagret.

 

Varje vecka gjorde spinneriets Scania en tur ner till inre hamnen och kom tungt lastad och svajande tillbaka till fabriksgården med nya sändningar av  råull. Denna var tätt packad i stora balar med exotiska namn och stämplar från fjärran länder och lastades omgående in i spinneriets råvarulager.

 

Och när jag sett mig mätt på allt detta var det bara att skifta synfält. Rakt nedanför mig låg charkfabriken med sin långa lastkaj och, lite längre till höger, träsvarveriet.  Men från min fönsternisch kunde jag bara se så långt som till  svarveriets bakdörr. Det var en färgstark och händelserik miljö.

 

Ett par kvarter bortom fabriken, nere vid ån,  reste sig vår församlingskyrka, den magnifika Heliga Trefaldighetskyrkan, där jag och mina bröder senare skulle konfirmeras. Tornet lutade faktiskt.  Inte lika mycket som det berömda italienska, men i alla fall tillräckligt för att vara en lokal attraktion. Men från min vinkel kunde jag inte se lutningen, tornet lutade tyvärr åt fel håll. Klockorna hade en vacker, djupt melodisk klang som jag för alltid förknippar med rofyllda söndagar och helgdagar. Vid rätt vind fångades klangen upp av huset KÄRRLANDET 2 för att tona ut på dess innergård.

 

Men det bästa var nog beredskapsövningarna.  På en knatte i koltåldern gjorde de ett outplånligt intryck. Där fanns en realism som skulle få dagens ”actionrullar” att framstå som möten i den lokala syföreningen.  Av den enkla orsaken att det varken handlade om film, TV, video eller DVD. Det var äkta verklighet.

 

Alldeles till vänster om mitt fönster löpte en stege från gården upp till taket. Jag minns strömmen av hjälmförsedda hemvärnsmän som vid dessa övningar passerade förbi på stegen med gasmaskburkarna dinglande i bältena.

 

 

Hjelm
Hjelm

 

Gasmaskburk
Gasmaskburk

 

 Ibland var hyresgästerna kallade att delta i övningarna. Trots att hela familjen var samlad, skrämdes jag av att sitta där på en träbänk instängd i det minimala, mörka skyddsrummet bakom en massiv pansardörr. Jag har ett vagt minne av att det var min mor som i egenskap av husets hemsamarit hade uppgiften att med en handvevad fläkt hålla skyddsrummet väl ventilerat.

 

Innerst inne tyckte jag nog i alla fall att mörkläggningsövningarna, då vi satte upp tjocka, mörka gardiner framför fönstren, var ganska mysiga. Lika ofta upplevde jag övningarna som spännande.

 

Sålunda var denna fönsterbräda min alldeles egna monitor mot yttervärlden –  och det var alltid direktsändning…

 


BERTIL ASPENBERG

 

Länk till denna artikel.

Gå till innehållsförteckning.

 

——————————————————————–

april 07, 2012,

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be med Ulrika Rudbergs och Bertil Aspenbergs tillstånd

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments