Strömma är en del av Gävles historia av Kjell Hertzman

Publicerat i Gefle Dagblad fredag 5 mars 1999. 

 

Var rädd om Strömma – en del av Gävles historia!

 

Källa är Åke Nyléns tidningsurklipp

 

Stävar mot Strömsbro. Ägir har just lämnat Sehlbergs brygga. På andra sidan syns Östra badhuset där Gefle Simsällskap höll sina första uppvisningar 1888.

 

Byggde Bobergs brandstation.

Byggmästaren J.F Lindeberg var född 1830 i Småland och dog i Gävle 1893. Han bygg­de flera viktiga byggna­der i Gävle, vurmade för stil och kvalitet och tog ibland pengar ur egen ficka för att för­sköna byggnadsverken. Trots sin stora verk­samhet som byggmäs­tare är han så gott som okänd i Gävles historia.

 

 

Byggmästaren Johan Fre­drik Lindeberg var en små­länning som efter en mellan­landning i Västerås kom att hamna i Gävle. Det var i sam­band med den stora stads­branden i Gävle 1869, som grosshandlaren Per Elfstrand den äldre, kallade honom till Gävle. Lindebergs första upp­drag, som han klarade med glans, blev att restaurera Elfstrands hus vid Rådhustorget och därmed blev han accepte­rad i den trånga krets som då styrde staden.

 

Lindeberg kom verkligen att sätta sin prägel på Gävle då han kom att uppföra flera viktiga och monumentala byggnadsverk, som allmänna läroverket, länslasarettet (han byggde för övrigt fyra andra länslasarett), två stora folkskolor, teatern, stadshu­set, brandstationen, Central­palatset och Centralhotellet. Det senare gjorde han dessut­om ritningarna till.

 

LINDEBERG BLEV kvar i Gävle, men han verkade även i Sundsvall där han byggde ett stort bankhus före 1888 års stadsbrand.

 

 

Efter det att Sundsvall brun­nit ner, återkom Lindeberg och där restaurerade han stadshuset och ett stort bank­hus samt blombergska, wessénska och kihlmanska husen och han uppförde även andra byggnader i Sundsvall. Linde­berg var även verksam i En­köping där han byggde stads­huset. I Sala byggde han ett stort bryggeri och i Falun ett av de tidigare nämnda fyra länslasaretten.

 

Lindeberg var väl insatt i den snåriga trävarubranschen och han handlade med skog, timmer och sågat virke, bland annat i trakterna kring Ockelbo. Han drev också Sundsbro ångsåg vid Ockel­bo.

 

Lindeberg ville dock flytta ner ångsågen till Gävle, med alla transportmöjligheter som där stod till buds, både på land och vatten. År 1888 köpte Lindeberg mark omedel­bart söder om egendomen Lexvall, som på den tiden låg i Hille socken. Marken köpte han av kapten Pousette som ägde ett hemman i Sätra. Lin­debergs avsikt med köpet var att uppföra en ny ångsåg och den stod färdig mars/april 1889. Egendomen kom att kallas för Strömma ångsåg. Det hörde liksom till att sätt namn på sina egendomar och den traditionen var gammal i Gävle.

 

FÖRUTOM SJÄLVA sågen med ett stort maskinhus, byggde Lindeberg även ett bostadshus åt sågens arbeta­re. Timret till sågen flottade Lindeberg på Testeboån ända från Ockelbo och kanske än­nu längre uppifrån. Då timret först måste flottas ner till skil­jen och timmermagasin i Inre fjärden och sedan upp till Strömma, kunde det bli lite trassligt för ångbåten.

Det var Ägir som körde flera turer om dagen mellan Strömsbro och Gävle. Då det är ganska strömt vid Ström­ma (som sig bör) var det be­svärligt att ta upp timret till sågen utan att störa ångbåts­trafiken.

AV DEN ANLEDNINGEN ut­färdades 1891 en lokal för­fattning, som ålade ägaren av Strömma ångsåg att inte hin­dra ångbåtstrafiken då man skulle ta upp timmer till så­gen. Samma förmaning fick även ångbåtarna, som å sin si­da måste anpassa turlistan så att ägaren till Strömma ång­såg, utan hinder, kunde ta upp timmer tre gånger om dagen. Som vanligt var vid de gamla ångsågarna så kolade man of­ta i långmilor, så kallade såg­verkskol på avkap och ribbor från sågningen.

 

DE ÅREN SÅGEN var i drift, 1889-1903, så tycks den ha gått för fullt under den tid på året man sågade.

 

Ett försök från ägarna till Avaströms ångsåg, en bit längre ner efter ån, att få hy­ra in sig på Strömmasågen av­visade Lindeberg med moti­veringen att han hade mer än fullt själv.

 

1893 avled byggmästaren Lindeberg och därmed blev Strömma ångsåg nedlagd. Året efter sålde änkan sågens gamla maskinhus till stabbläggarna Anders Olsson och Johan Stålhammar från Sätra (Stålhammars backe).

 

Båda arbetade vid Ava­ströms ångsåg. De båda stabbläggarna byggde om maskinhuset till bostadshus och hyreshus.

 

Huvuddelen av marken kom dock i händerna på grosshandlaren L G Hellberg i Gävle, som uppförde ett stort fotogenförråd på platsen.

 

TROLIGTVIS VAR det pro­blem med att lagra fotogen in­ne i Gävle med tanke på brandfaran.

 

Vid Strömma var det ingen större fara och fotogenfaten kunde lossas från båt, vad kunde vara bättre?

 

Efter många snåriga turer sålde grosshandlare Hell­bergs sterbhus tomt och foto­genförråd till Anders Olsson. Det gamla fotogenförrådet byggdes strax in i ett stall då Olsson hade hästar.

 

Stallet står kvar än i denna dag. Strömma är fortfarande kvar i släkten Olssons ägo och platsen har sin historia.

 

Var rädd om Strömma. Det är en del av Gävles historia.

KJELL HERTZMAN

februari 18, 2012

 

——————————-

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website