Så växte nya Stigslund fram – Kjell Hertzman

Källa är Åke Nyléns tidningsurklipp

 

Publicerat i Gefle Dagblad Söndag 19 juli 1998 under KULTUR/nöje

MINNESVÄRT

 

Ny stadsdel. Det nya Stigslund syns också krypa närmare egnahemsbebyggelsen på Källlbacken.

 

Efter andra världskrigets slut kunde människorna i Eu­ropa äntligen börja planera för ett storskaligt och indus­trialiserat bostadsbyggande. På 1930- och 40-talet hade också förutsättningarna för detta storskaliga byggande skapats. Hyresgästerna, bo­stadskooperationen och de allmännyttiga bostadsföreta­gen kunde med statliga stöd och sociala ambitioner hante­ra dessa stora byggprojekt både som planerare och be­ställare.

 

En växande kår av intresse­rade arkitekter och stadspla­nerare hakade på. Billig olja från Persiska viken strömma­de in i landet, denna det nya konsumtionssamhällets vikti­gaste beståndsdel. Utan den­na billiga energi hade “lyck­ans land” inte kunnat byggas. (Fritt tolkat efter Tage Erlan­der).

 

Mellan 1945-1962 ökade Gävles befolkning kraftigt och en byggrusch, som ingen sett maken till sedan stads­branden 1869 kom igång. Sö­dersaneringen, stadens stolt­het, visades upp både för in­hemska och utländska besö­kare och folk från krigsdrabbade länder förundrades och beundrade. Även en stad som levat i fred kunde minsann raka rent när så behövdes.

 

Att det inte gick att riva ner hela stan, stod väl klart för de flesta och följaktligen plane­rade man för nya bostadsom­råden utanför de gamla stads­gränserna. 1 1953 års general­plan fanns både Sätra och Källbacken/Stigslund angiv­na som nya stadsdelar. (Sena­re kom hela stadsdelen att kallas för Stigslund).

 

GENOM ANDRA världskri­get hade den svenska textilin­dustrin fått några års andrum men dess död var nära före­stående. Lokalt representera­des den av Gefle Manufaktur AB i Strömsbro och visst be­hövde man pengar. Då Manu­fakturbolaget ägde största de­len av det gamla hemmanet Stig yppade sig ett gyllene till­fälle för staden att förvärva obebyggd mark.

 

Efter en tid av hårda för­handlingar köpte Gävle stad år 1956 cirka 2,6 miljoner ku­bikmeter av Gefle Manufak­tur AB och nu kunde man bör­ja bygga det nya Stigslund. Kvadratmeterpriset blev cir­ka 85 öre, en lysande affär för Gävle stad. I köpet ingick ock­så rätten att ta ut en kubik­meter vatten/sekund ur Testeboån, att använda till stadens dricksvattenförsörjning. Markförvärvet innefattade också 200 000 kvadratmeter parkmark och 8000 kvadrat­meter tomtmark på Strömsbrosidan.

 

Den nya stadsplanen för Källbacken/Stigslund god­kändes av Kungl. Maj:t den 10 oktober 1957. Strax därefter började man sätta spadarna i marken. Småhusen i kvarte­ren Kolaren, Traven och Re­set, var de som först började byggas. (Skulle vara roligt att få veta vem som först flyttade in).

 

Från förr. Det unga Stigslund någon gång under 1910- talet. I bakgrunden syns Stigslunds gamla skola. Barnen är fotograferade mitt på stora landsvägen mot Hille.

 

Av någon outgrundlig an­ledning fick man för sig att det gamla egnahemsområdet Källbacken låg i vägen för den nya stadsdelen. De 16 hu­sen på Källbacken jämnades med marken utan synliga pro­tester eller större ruelse. Att gårdarna var fullt funktions­dugliga och att folk trivdes hörde liksonm inte dit. Kanske ansågs husen “omoderna” vil­ket på den tiden var lika med en dödsdom. Ett annat nyck­elord var “saneringsmogen“. Denna term tillämpades på bebyggelse inne i staden och hus eller stadsdelar med den stämpeln på sig hade inte långt kvar.

 

Efter tidens mode och mak­tens märken, satsade man på nio höghus, markbrist var ab­solut inte skälet. (Se Skutskärs kommun som byggde ett enda). För att tillfredsstäl­la alla smakriktningar så byggdes också fyravånings­hus, trevåningshus, radhus och småhus. I sanning ett totalpaket.

 

GÄVLE STAD upplät marken mot tomträtt, denna underli­ga upplåtelseform där hus­ägaren betalar exploaterings­kostnaden för tomten om och om igen. Grundtanken var att det stigande markvärdet inte skulle få hamna hos enskilda personer utan i det goda sam­hällets fickor.

 

Detta tomträttsinstitut bör­jade lanseras bland socialis­tiskt inspirerade beslutsfatta­re i 1870-talets Tyskland men ursprungligen tycks idén hade framförts av den franske anarkisten J. P. Proudhon. I Gävle infördes tomträtten år 1948.

 

Ett av konsumtionsmodernismens grundbultar  var  affärscentret och följdriktigt invigdes “Stigslunds Shopping­center” den 1 december 1960. Här fanns post, apotek, herr­frisör, konditoriet Björnen, specialaffär för sport och mo­tor, Garn & Trikå, Konsums livsmedel och Gävle Livs.

 

Byggnadstakten hade varit nog så hög. Från starten på hösten 1957 och till början av 1962 var bostadsbeståndet färdigbyggt. Den nya Stigslundsskolan med dess intres­santa arkitektur, uppfördes i två etapper med inflyttning för lågstadiet 1961 och hög­stadiet 1963.

 

Höghusen väser rekordsnabbt. De undre våningarna är i det närmaste inflyttningsklara när montagebyggandet pågår högre upp. Åtta månader tar det att färdigställa ett sådant här niovåningshus

 

Höghus som svampar ur jorden

Ny metod snabbygger i Stigslund

Amerikansk fart kan man verkligen tala om när det gäller byggnadsfirman Gott­frid Lindgrens höghusbyg­gen i kvarteret Krönet i Gäv­les nya stadsdel Stigslund. På tre månader har man från grundplanet kommit nio vå­ningar i höjden och nu pågår yttertaksarbetet. För att kunna bygga ett höghus så snabbt fordras nya revolu­tionerande metoder, som vi­da avviker från gängse bygg­nadssätt. Lindgrens har som första företag i Gävle in­fört s.k. elementbyggeri för höghus och tack vare det­ta tillvägagångssätt kan ett hus färdigmonteras på myc­ket kort tid. Att det går raskt undan kan man förvis­sa sig om vid ett besök där. Man kan riktigt se hur hu­sen växer. Hela väggblock lyfts nämligen i höjden och på en dag har höghusen ökat med en våning.

——–

I dag är Stigslund en inbodd trivsam och väl etablerad stadsdel med god klang. Hög­husen har blivit ett karaktä­ristiskt inslag i landskapet och lyser ibland som ledfyrar i höstmörkret.

 

Stigslunds befolkning har dock minskat totalt sett sedan 1960-talet. Ett ökat ensambo­ende och den höga svenska ytstandarden har väl något med detta att göra. En svensk disponerar i dag 49 kvadrat­meter bostadsyta/person. Det lär visst vara mest i Europa.

 

 

KJELL HERTZMAN

februari 8, 2012

——————————-

 

Gå till Startsida

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website