Nygatan 3 – 1972 (förr) Morsan grät – 1985 (nu)

Publicerat i Arbetarbladet Fredag 1 nov 1985

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

 

 

Kar-Erik Wahlberg bodde i 22 år på Nygatan 3, mellan 1950 – 1972. När återvände till huset blev han glad över hur fint det blivit.

 

– Huset var nergånget re­dan när vi flyttade hit. Och inte blev det ju bättre under alla år vi bodde här. Fönstren vågade man knappt öppna för vi var rädda att dom skulle ram­la ut på gatan. Karl-Erik Wahlberg är 41 år. I mer än halva sitt liv har han bott i huset Nyga­tan 3.

 

Han har inte varit in i huset sedan hans föräldrar flyttade därifrån 1972.

 

I familjen Wahlbergs sal sit­ter i dag yrkesinspektionens distriktschef, Bo Barrefelt.

 

–               Här har jag suttit många gånger och tittat ut över Ströget. Man såg hela Nygatan – ända ner till järnvägen, sä­ger Karl-Erik när han slår sig ner i det lilla tornrummet i sa­lens ena hörn.

–               Här hade vi alltid jul­granen, tillägger han.

 

Karl-Erik kommer mycket väl ihåg när familjen flyttade hit.

 

–               Det var 1949 och jag var fem år. Vi kom på nyårsaf­tonen och hade julgranen klädd på flaket från Lexe. Jag minns att min farbror sa: Gott Nytt År! precis när han hakade upp takkronan.

 

 MORSAN GRÄT

 

Pappa Nils, mamma Mar­git, storasyster Ingegerd och Karl-Erik tyckte alla att de fått en fin bostad.

 

–               Men morsan grät när­ hon fick se alla dom höga fönstren för det krävdes så mycket gardiner.

 

Wahlbergs nya bostad var en stor fyrarummare. Det var 27 meter från entrén vid Vågskrivargatan 5 till tornrummet mot Nygatan.

 

–               Ändå var lägenheten halverad, berättar Karl-Erik. Tidigare hade den 11 rum och kök

–               Vi var dom enda som ha­de badrum – ett fint ett med grönt kakel och ett grönt kar.

 

 

CENTRALVÄRME

 

Annars var det inte så myc­ket bevänt med moderniteterna. Gasspisar var standard och bara några få av hyres­gästerna hade wc i lägenhe­terna. De som bodde inåt går­den hade torrdass ute en bra bit in på 50-talet.

 

Fastigheten fick central­värme redan 1933. Pannan eldades med ved och Karl- Erik minns de stora vedtra­varna ute på trottoaren.

–               När oljan kom blev det varmare, så länge den räck­te. Men oljan tog ju slut emel­lanåt.

 

Husets ägare, grosshand­lare Åkerlund i Ockelbo, var inte särskilt intresserad av sin fastighet.

–               Han skänkte takkronor till kyrkan i Ockelbo i stället för att rusta vårat hus. Det pratades det ju en hel del om i trappuppgångarna.

 

Karl-Erik minns inte att han någon gång sett Åker­lund.

–               Det var en kvinnlig vakt­mästare som skötte huset. När något element läckte kom hon upp och tog ut sitt tuggummi och tryckte dit det.

 

 

LEK I HISS

 

Karl-Erik hade givetvis en hel del kompisar i huset. Han och hovfotograf Östlings tvil- lingpojkar  gick i samma klass och sågs alltid tillsammans.

 

–                     Inne på gården fanns en stryk- och tvättinrättning, som hade en stor torkvind. Upp dit gick en liten hiss med en korg som man drog upp för hand med ett rep.

–                     Den där hissen for vi och åkte i förstås till våra mammors förskräckelse.

 

Vägg i vägg med familjen Wahlberg bodde bilinspektör Thimerdahl.

 

–                     Deras pojke hette Åke och var några år äldre än jag. Han var lite idol bland oss grabbar. Och det var högtidsstunder när man fick komma in i hans rum och titta på alla hans tekniska grejor.

 

 

ÄNGLAR I TAKET

 

Trots att Wahlbergs lägenhet inte längre finns kvar i ursprungligt skick, så får vi ändå en bra bild av hur familjens bostad såg ut en gång. I sovrummet, innanför salen, står ännu den vackert utsmyckade kakelugnen. I tak och runt dörrar finns dekorationern kvar.

 

–               Målningarna i taket ser precis likadana ut som när jag var liten, säger Karl-Erik och pekar på änglarna, blom­morna och musikinstru­menten.

 

I dag tycker Karl-Erik att han hade ett vackert barn­domshem. Men som barn tyckte han att där var kusligt ibland.

 

–               När jag någon gång blev lämnad ensam gick jag hellre ut på stan. Det var så stort här och man kände sig osä­ker.

 

När Karl-Erik Wahlberg flyttade från Nygatan 3 var han less på kåken. Han tyckte det bara var sopor alltihop.

 

–               Men nu är man glad förstås, när man ser hur fint det har blivit.

 

———————————————–

 

I DAG  1982 – NU

 

Nu bor inte en enda människa på Nygatan 3. Men huset sjuder ändå av liv. De fyra nuvarande hyresgästerna ägnar sig åt helt olika verksamheter.

 

På nedre botten, i hörnet mot Vågskrivargatan, har det i mer än 50 år funnits en damfrisering. Många Gävlebor minns säkert Svea Hultin.

 

I dag huserar Dick Lennartsson i lokalen. Tillsammans med hustrun Bodil driver han Dick & Bodil, en kombinerad friser- och konstsalong.

 

En av väggarna pryds av Mona Söderbergs grafiska blad, en senare version av den oljemålning som är omslagsbild på den här bilagan.

 

 

I bottenvåningen hyr också Annika Wallberg affärslokaler. Sedan ett och ett halvt år driver hon huvvårdsbutiken Din hy.

 

Större delen av huset hyrs dock av yrkesinspektionen, som också håller till i den nybyggda delen av huset. Ett 30-tal personer arbetar vid myndigheten.

 

Hela andra våningen av det gamla huset disponeras av länsskolnämnden.

————–

Detta materiel är framställt av:

Arbetarbladets reportrar Ulf Jönsson och Ulf Nilsson som har skrivit materialet.

Välvillig hjälp har även lämnats av Väinö Helgesson från Gävle kommuns Centralarkiv, Barbro Eriksson från Folkrörelsernas arkiv i Gävleborg samt Göran Hedlund från Länsmuséet.

 

—————————

maj 23, 2012

Sammanställt och kompletterat med foton av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..