HATTMAKARGATAN – GÄVLES FLEET STREET – av Folke Löfgren

 

Gefle Dagblad 2.11.1984 / Redaktör: Björn Widegren

 

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

 

GENOM TILLKOMSTEN av Staketgatsleden och stadsdelen norr därom försvann ett stort stycke av det gamla Gävle. Vi fick, sedan grävskoporna gjort sitt, stadsdelen Nordost.

 

Om Norra Köpmangatan och Norra Kopparslagargatan har jag skrivit tidigare. Nu har turen kom­mit till Hattmakargatan. Några har kallat gatan för Gävles egen Fleet Street.

 

I kvarteren Masten och Bordsgos­sen på Hantverkargatan trycktes på 1930-talet morgontidningen Gefle Dagblad samt eftermiddagstidning­arna Arbetarbladet, Norrlandspos­ten samt söndagstidningen Nya Extrabladet. Det var de som arbetade på tidningarna som satte färg på gatan.

 

 

På redaktionerna fanns det poe­ter och författare, konstnärer, jour­nalister, duktiga yrkesmän som ty­pografer och sättare samt admini­stratörer. Bohemer och drömmare fanns det väl även och så är det än i dag.

 

Några personalrum eller matsalar höll sig tidningarna inte med, man fick gå på något närbeläget café och få sig en smörgås och kopp kaffe. På 1920-talet fanns det ett café i Arbetarbladets hus som hette Brio och i Gefle Dagblads fastighet låg Café Gevalia.

 

Några verkliga samlings­punkter för tidningsfolket blev inte dessa caféer. De mera politiskt intresserade gick till Café LinnéaNygatan 24.

 

DEN VERKLIGA träffpunkten för tidningsfolket i staden kom på 1960-talet att bli baren ”Ankaret” på Hattmakargatan 15. Den låg på neutral  plats mitt i krysset av Hattmakargatan och Ruddammsgatan.

 

Där träffades journalister, frilansare, konstnärer med flera för att koppla av över kaffekoppen och diskutera med kollegor. För många blev det vad man kallade en “ska­pande paus” i arbetet.

 

Med baren Ankaret var det något speciellt. En tidningsman kallade baren för “Millers saloon” syftande på dåvarande chefredaktörenArbetarbladet. Föreståndaren för baren kallades ibland för Bordsgos­sen Roland. Bordsgossen var egent­ligen namnet på kvarteret, där Gefle Dagblad har sin hemvist.

 

Kvarteret har i sin tur fått namnet från den gamla latinskolan i Gävle. De äldsta eleverna som fick sitta vid lärarens bord under lektionerna kallades då för bordsgossar.

 

Föreståndaren var högröstad och talade klartext med alla. Han tyck­tes känna varenda gäst och sa rent ut vad han tyckte om allt. Han satte färg på “Millers Saloon” eller An­karet som baren hette. I dag (1984)  står det på husväggen “Ristorante Pizzeria Don Peppino“. Baren Ankaret finns inte mer.

 

Ankaret fyllde samma uppgift som caféerna i tidningskvarteren Klara i Stockholm. Synd att det för­svann.

 

 

 

DEN IDYLLISKA Hattmakar­gatan finns inte heller mer. Där Hattmakargatan korsade Drottning­gatan låg förr vackra tvåvånings­hus. De hade hörnen mot Drottning­gatan avskurna, varifrån man kunde gå in i affärerna. Axel Lidholms herrekipering nu Herr-City AB har ingång i hörnet av Drottninggatan. Det är fortfarande vackert med sin fina ornamentering. Där Hattmakargatan korsar Nygatan var det tidigare avrundade hörn på husen.

 

 

 

 

“Det Rosa Huset” med Sehlbergs Uraffär har kvar sin gamla charm i två våningar. En påbyggd tredje våning bryter stilen. Jacob Wenn­bergs hus harmonierade väl med det “Rosa huset”. Det var ett tvåvånings hus med vackra fönster­stycken och gesimser under taket.

 

 

Huset är nu rivet och ersatt med en större tegelbyggnad. Där Hatt­makargatan bryter igenom Ruddammsgatan har våra båda dagstidningar kostat på sina fasader. På Arbetarbladets fasad mot Hattma­kargatan 12 finns en relief av en sågverksarbetare och en hamnarbe­tare, båda representerande yrken med anknytning till vårt landskap.

 

Reliefen som är gjord i granit är utförd av konstnären Edvin Öhrström.

 

</noscript>
<span data-src=
Relief: Till arbetets ära

 

Gefle Dagblads fastighet är från sekelskiftet. Det har kvar sin charm från den tiden med gesimser på väggarna under taket. Over hörnin­gången finns en stor klocka som visar rätt tid.

 

Mot Ruddammsgatan ly­ser en förstorad kopia av Gefle Dagblads vinjett från gamla tider.

 

SLUTET AV den gamla Hatt­makargatan är helt bortsopad. Sta­ketgatan som förr hade fyra gång­banor på Öster har gjorts om till en autostrada och på norra sidan av Staketgatan vidtar “Berlinmurens” höghus. Det fanns närhet till män­niskorna på gamla Hattmakargatan och det fanns service.

 

Till Stortorget gick man på ons­dagar och lördagar för att handla frukt, grönsaker och fisk med mera. På Hattmakargatan fanns det an­nars allt vad man behövde. En stor kringla hängde som skylt utanför Matilda Westbergs bageriHatt­makargatan 12.

 

 

Här såldes färska Wienerbröd och andra delikatesser. Matildas specialitet var Kristian X tårta med namnskiffer. Kristian X var den danske kungen som fram till andra världskriget visade sig för danska folket varje morgon ridande på en häst genom Köpenhamns gator.

 

Granne till Westbergs bageri var John A Sundkvists herrekipering. Hos “John A” på Hattmakargatan gick man in och köpte sin hatt, hette det.  Herrekiperingen drevs av “John A” med hjälp av tre söner Olle, Åke och Folke. Nästan mitt emot Gefle Dagblad låg Frans Olssons slakteriaffär som senare övertogs av Hagströms slak­teri i Strömsbro. Konsum Alfa hade en speceri- och diversehandel på Hattmakargatan 26 och i grannfastigheten låg H Åströms mjölkmagasin.

 

Det fanns många häståkare och stall på Hattmakargatan. Bröderna Eriksson drev åkeriHattmakar­gatan 18. De satt på sina flakvagnar med högra benet på flaket och det vänstra dinglande utanför vagnen. En av bröderna såg man på helg­dagarna i Heliga Trefaldighets kyrka klädd i så kallade citydress när han kom gående med håven och tog upp kollekt. Yngve Nilsson, som ägde Elkompaniet och bodde på Hattmakargatan 35, gick i Katol­ska kyrkan. Där hade han börjat som korgosse. Att vara ilgodsåkare tyckte vi småpojkar var finare än en vanlig åkare.

 

De körde fortare, trodde vi än de andra åkarna.

 

Efter gatan bodde skrothand­lare, trävaruhandlare, målare, sko­makare med mera. Man kan tycka att det var en brokig samling människor och hus. Allt passade emellertid in i miljön. Gatan var en idyll med både glada och goda sidor. En idyll som vi aldrig kan återskapa.

 

Se även!

 

FOLKE LÖFGREN

 

 

 

 

 

Läs mer om folke här:

 

——————————-

 

juli 02, 2012

 

Gå till Startsida

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website