DROTTNINGGATAN 7 – 15 i Gävle – av Folke Löfgren

 

Gefle Dagblad 24.11.86

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

 

 

DROTTNINGATAN

 

En nästan idyllisk stad växte upp i Gävle efter 1869 års stadsbrand. Man byggde oftast tvåvånings trähus efter Drottninggatan. I några fall hade man försett husen med en liten trädgårdstäppa. Inne på gårdarna fanns även stall och uthusbyggnader.

 

Detta är “komministergårdenDrott­ninggatan 5, som är ett litet smycke efter Drottninggatan. Endast några få gårdar efter Drottninggatan är kvar från tiden före sekelskiftet. Till huset hör en likbod med infart från Vågskrivargatan samt trädgård med fyra vackra lindar. Domkapitlet har uttalat att huset med tillhörande byggnader bör bevaras.

 

Drottninggatan 7

 

Huset efter komministerbostaden är det så kallade Örnska Änkehuset, som byggdes efter stadsbranden 1869. Det revs 1967. Tomten är i dag bebyggd med ett förvaltningshus för sta­dens församlingar. Det örnska änkehuset förvaltades av fattigvården. I fru Örns testamente står att “där skall underhållas i torftiga villkor stadde och Gefle stad tillhörande qvinnor nemligen handlandes enkor och avlidna handlandes äldre dött­rar“. Fru Örn avled 1843.

 

Drottninggatan 9

 

Hörnhuset mellan Kaplansgatan och Drottninggatan ägdes vid sekelskiftet av byggmästaren Nils Lundgren. Nils Lundgren etablerade sig i Gävle 1869 som skorstensbyggare och drev företaget med en sådan framgång att företaget 1940 hade uppfört 1.600 fabriksskorstenar med en sammanlagd höjd av mer än fem mil. Företaget hade från början sitt kontor i fastigheten. Kundkretsen utgjordes av stor­industrin i Skandinavien samt anlitades även på så långt avlägsna platser som Turkiet, Gamla Böhmen och Tyskland. Så heter det i. en skrift från 1940-talet.

Företagets siste disponent hette Arvid Björk. Han var en känd kommunalman i Gävle samt en tid rektor för stadens yrkesskola.

 

Sedan företaget upphört ägdes fastigheten av kaptenen vid I 14,  S R Sandberg. Huset revs för att lämna plats åt Domusbygget vid Stortorget.

 

Drottninggatan 11

 

Mellan Drottninggatan 9 och 11 fanns en stor lind.  Drottninggatan 11 även det ett tvåvånings trähus ägdes av snickarmästaren C F Modin. Det såldes senare till tapetseraren J Sörman som utvecklade rörelsen att även omfatta för­säljning av möbler med mera. Inte mindre än tre generationer arbetade i företaget. Särskilt minns man Ida och Sigurd Sör­man. Drottninggatan 11 var även det ett trähus i två våningar. Huset lämnade sedan plats åt Domusbygget.

 

Drottninggatan 13 och 15

 

Dessa fastigheter ägdes av fabrikören A Ferd Sjöberg. Sitt företag grun­dade han 1874. Den första fabriks­byggnaden uppförde han på Stapeltorgsgatan i staden för att senare flytta till Drottninggatan där han uppförde sin nya fabrik. Företaget ombildades 1917 till aktie­bolag. A Ferd Sjöberg avled 1925. Företa­get såldes sedermera till disponenten Sven Olving. Man tillverkade ullgarner med mera och kallades ibland även för A Ferd Sjöbergs ullspinneri. A Ferd Sjöberg var en helt igenom “self made” man. Sin affärsbana började han med att sälja Durkops velocipeder. “Velocipedryttarna” skulle för att följa med modeväxlingarna vara klädda i trikåer. Han skaffade sig stickmaskiner och började i liten skala att tillverka sådana. Då han slutade sin bana var 150 personer anställda i företaget som då övergått till att göra ullgarner. Sjöberg lärde sig flera utländska språk. Han var även botanist.

 

Hela norra sidan av Drottninggatan från Drottningbron ned till stora torget har rivits, kvar står endast komministerbostaden. Det har skett på endast tre å fyra decennier. De små tvåvåningsträhusen har försvunnit. Män­niskorna som bodde där är borta men staden lever vidare.

 

FOLKE LÖFGREN

 

Läs mer om folke här:

——————————-

juli 03, 2012

Gå till Startsida Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

Scroll to Top