07 Husvagnen

HÅKAN LEIJDING – känd Gävle-profil berättar:

 

 

HUSVAGNEN

Med lite tur flyger det stekta sparvar in i munnen, som man brukar säga, när allt går ens väg och pengarna rullar in.

 

Stekta sparvar

 

En av campingplatserna på Costa del Sol låg bara några hundra meter från min bostad. Den var fullpackad med husvagnar från när och fjärran. På nummerplåtarna kunde man se länder som Norge, Finland, England, Frankrike, Danmark, Tyskland och Sverige plus andra platser. De flesta var långliggare som kom ner över vintern och huvuddelen var helt vanliga människor men det fanns också en och annan “Kalle världsvan”.

En dag ringde en av dessa “världsvana” på min dörr och undrade om jag ville köpa hans husvagn.

– Nej tack, sa jag, jag har bostad.

– Du förstår, sa han, – jag måste sälja eller flytta innan månaden är slut så jag vet inte hur jag ska göra, måste få bort vagnen inom en vecka.

Jag svarade att jag inte var intresserad men lovade att komma förbi nästa dag och titta. Denne “Kalle världsvan” hade fått nåt ryck och parkerat två husvagnar intill varandra för att bygga ihop dem till en mindre villa. Så han hade börjat att riva ur all utrustning i den ena, soffor, diskbänk, kylskåp etc.

Eftersom en husvagn har väldigt tunna masonitväggar invändigt hade en del av väggarna följt med vid hans utstädning så isolering stack fram här och där. Kylskåpet hade han inte fått ut genom den smala dörren så det stod mitt på golvet. Eltrådar hängde och slängde både här och där. Alltså en helt förstörd husvagn. Han berättade att han haft flera spekulanter men ingen köpte.

– Jag tror jag förstår varför, sa jag.

– Och inte har jag nåt drag på min nya bil så jag kan inte flytta den heller, klagade han.

Sista dagen i månaden åkte jag förbi och frågade,

– Har du sålt vagnen ännu ?

– Nä det är för djäv… och imorgon måste jag betala en månadshyra.

– Köp vagnen sa han, du får den billigt.

– Jag vill inte ha den sa jag men jag kan dra den härifrån så du slipper månadsavgiften, och då spar du två och ett halv tusen. Jag hade dragkrok på min bil.

– Kan du inte åtminstone betala lite ? frågade han.

– Nix, jag vill inte ha den.

– OK, då, sa han efter en minuts tänkande,… ta skiten.

Vi skrev ett kvitto och husvagnen var min. Jag drog hem vagnen och nästa dag satt kylskåpet på den plats det skulle stå och en hurts framför så den blev inbyggd och samtidigt skymde den trasiga väggen. Jag lagade elledningarna. Fyra SJ pallar fick bli en bädd som jag klädde in med plywood, la dit en madrass och ett överkast. Och nu såg husvagnen ganska skaplig ut efter en dags arbete och skulle nu duga för någon som behövde en tillfällig sovplats. Jag hann precis bli klar när en person ringde på dörren och frågade om husvagnen var till salu.

– Javisst, sa jag, och jag sålde den för sju tusen kronor. Hälften kontant och hälften på tolv månader. Och så drog jag tillbaka vagnen till Campingen och en plats som bara var cirka femtio meter från den plats jag hämtat den två dar tidigare.

– När några månader hade gått kom mannen och sa att han inte kunde betala mer och att han skulle åka tillbaka till Sverige.

– Jag vill inte ha nåt för den, – bara du kunde hämta den innan månadsskiftet så jag slipper en ny hyra.

– Varför gerdu bort den ? frågade jag.

– Ja men jag har ju bott billigt den här tiden och är fortfarande skyldig pengar så jag tänkte du skulle väl inte säga nåt om resten, om du fick vagnen tillbaka.

Det var kul, femtusen i plus och fortfarande vagnen kvar. Nästa köpare var en norrman som betalade tusen kronor i handpenning och ville ha vagnen nerdragen igen till Campingen. Så det blev en tredje sväng till samma plats.

Han skulle möta mej klockan sex i entrén. Jag var där med vagnen och väntade och väntade. Folk kom förbi och frågade:

– Är du här med den där husvagnen ..igen?

– Japp, sa jag, jag lever på det här. Jag väntade i två timmar men – ingen norrman.

Två veckor senare sålde jag husvagnen till en person som skulle bygga hus uppe i bergen och ville ha en rastbod dit han kunde gå för att fika och villa sig ibland.

För femtusen kronor kontant lovade jag att också dra upp vagnen till hans tomt uppe i bergen i Mijas.

Än idag nästan tio år senare skojar folk med mej och alla de gånger jag sålde husvagnen. Så jag tycker inte det finns nån anledning att klaga på campare.

– Jag tycker dom är både trevliga och givmilda. –eller hur ?

Håkan Leijding

Vem är Clara Salander?

———————————–

Sidan är sammanställd av Lisse-Lotte Danielson.

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website