02 Bokhyllan

 HÅKAN LEIJDING – känd Gävle-profil berättar:

 

Skötte tidigare bl a en Auktionskammare här i Gävle.

BOKHYLLAN

Att driva Auktionskammare är väldigt trevligt och roligt speciellt om man har fina saker att ropa ut. Ofta kommer mycket folk på ens annonser. Folk gillar att gå på auktion. Men allt som säljs på en auktion har inte alltid saker folk lämnat in. En del är egna inköp från kunder som kanske bara har nån enstaka sak att avyttra. Det kan vara både enklare och smidigare att betala kunden direkt och sen sälja det själv, så att säga, på auktion. En gammal dam som bodde i ett äldre tvåvåningshus som nu skulle rivas för nybebyggelse ringde en dag och ville sälja en stor fin ekbokhylla och hon undrade om jag ville komma och titta på den. Naturligtvis ville jag det. Ekvar inne, vid den här tiden. Ekbokyllan var en sån där gammal gedigen sak med hyllor på var sida om ett skåp med vacker glasdörr. Hyllan var runt 3 meter lång och cirka två meter hög. Ärligt berättade damen att någon hade varit där tidigare men bara bjudit 200 kronor och det tycket hon var för lite för denna fina klenod.

– Och hur mycket har frun tänkt sej då ? frågade jag.

– Åtminstone 250 kronor tycker jag den är värd, svarade damen.

– Ok, jag köper den!

Sagt och gjort och tänkte att jag nog skulle kunna sälja den för 500 kronor på auktion. Men först måste jag åka och hämta nån som kunde hjälp mej bära ner bokhyllan från andra våningen. Den var inte särskilt tung men som sagt ganska stor.

Den som varit in i gamla tvåvånings sekelskifteshus vet hur trapporna såg ut. Långa breda kilformade trappsteg som gick som en halvmåne ner till bottenvåningen. På vinden brukade hyresgästerna hänga tvätten för torkning. Dagen efter köpet hade jag fått tag i en medarbetare och vi åkte ner till stadsdelen med det gamla trähuset. För att hämta min bokhylla. Bokhyllan gick ut precis – åtminstone till hälften, sen fastnade vi i trappstegen. Jag gick först ner baklänges och min medhjälpare bar i övre ändan. Jag såg från min position att det var över ändans fotklossar som fastnat i trappstegen. Så jag sa:

– Låna en hammare och knacka loss “fötterna” på bokhyllan så kommer vi ner.

Med viss möda lyckades han få loss fotklossarna utan att skada bokhyllan. Jag kunde höra den gamla damen kommentera där på övervåningen men jag kunde inte höra vad hon sa – bokhyllan täckte hela trappen. Så gick det då en bit till, vi pressade oss steg för steg.

Böj nummer två på trappen och tvärstopp. Vi hade fastnat i tak och i trappsteg. Vi hade pressat bokhyllan över de sista stegen så det gick inte att backa heller. Hur vi än försökte rycka, dra, slita och bända så satt bokhyllan där den satt. Folk ville komma förbi upp till andra våningen.

– Ledsen, ni måste vänta, vi har fastnat. Det gick inte att komma förbi. Jag såg bara fötterna på min medhjälpare när jag tittade uppåt. Så vi ropade omväxlande till varandra:

– Skjut på, dra, vänta osv.

Efter tre timmar måste vi ge upp. Folk som skulle upp började bli irriterade. Vi också. Jag knackade på en dörr på bottenvåningen och undrade om jag kunde få låna en såg. Javisst, sa mannen som öppnade och kom med en gammal bågsåg för ved,väl använd.

– Du, ropade jag till min medarbetare, jag ska försöka såga loss gaveln så kanske bokhyllan “säckar ihop” så vi kommer ner.

– OK.

Jag sågade och sågade. Eken var hård som flinta och sågen slö. Jag var genomsvettig innan gaveln lossnade. Men ingenting hände, bokhyllan satt där den satt.

– Jag måste försöka få bort ryggen också på nåt vis.

– OK.

Ryggen på bokhyllan var en gedigen helrygg i tunn ekplank, både limmad, skruvad och spikad. Till slut lyckade jag få en fot och sparkade ut ryggen. När den lossnade ramlade den fina glasdörren utför trappen med ett kras. Nu hade grannarna börjat samla sig – inte bara från det här huset men också från husen intill. Och alla kom med goda råd. Nu hade nästan fyra timmar gått och toleranströskeln var ganska låg kunde man nog säga. Bokhyllan satt fast trots att halva entrén var full av “virke”.

– Om vi sågar av hyllan på mitten där dörren satt då måste ju skiten säcka ihop, sa jag.

-O K.

Svårt att komma åt men efter en halvtimmes nötande kom jag igen och med en hammares hjälp lyckades jag få få isär det som nu var kvar av bokhyllan. Äntligen. Nu hade det gått fem timmar sen vi startade. Jag var trött, svettig och förbannad. Vi lastade upp resterna av bokhyllan på vår Picup truck. Hade aldrig trott att en bokhylla kunde innehålla så mycket virke. Den gamla damen var alldeles förtvivlad över det öda som drabbat hennes klenod. Så jag måste fråga henne.

– Hur i hela fridens namn fick dom UPP bokhyllan?

– Ja, det var länge sen, sa den gamla damen, men jag minns dom tog den över balkongen.

Håkan Leijding

 

Vem är Clara Salander?

 

———————————–

Sidan är sammanställd av Lisse-Lotte Danielson.

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website