Byggmästare Gunnar Fahlstedt berättar, Del 1

 

 

 

Del I

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta är en återblick, sedd med en byggmästares ögon över ett företagande inom bygg- och fastighetsbranschen.

 

Det börjar egentligen med vår farfars födelse 1844. Ett annat betydelsefullt årtal är 1888, då vår far Ansgarius kom in i byggverksamheten som 13-åring och hantlangade åt farfar som satte upp kakelugnar av egen tillverkning i bostadshus som byggdes i Stockholm på 1880-talet.

 

Nästa årtal av vikt är 1907 då pappa hade sin första anställning som byggnadsverkmästare vid ombyggnaden av en 1600-tals krog, Skomakarekällaren vid Slottsbacken i Stockholm. Lokalerna iordningställdes för Överståthållarämbetet.

 

1913 etablerade sig pappa som egen byggmästare efter att ha varit anställd som arbetsledare vid byggandet av Naturhistoriska Riksmuseet vid Frescati i Stockholm.

 

Flytten till Gävle skedde 1916 i och med uppförande av en villa på Kungsbäcksvägen 17 i Villastan. Verksamheten bedrevs med hjälp av alla fyra sönerna, Harry, Martin, Sven och Gunnar som efter avslutad skolgång började i företaget, under skiftande perioder fram till Ansgarius bortgång 1949.

 

Företaget övertogs då av Sven född 1919 och Gunnar född 1924 under namn Ansg. Fahlstedts Byggnadsfirma Sven o Gunnar Fahlstedt. Företaget utvecklades och ombildades till aktiebolag 1957.

 

Under åren 1949 fram till 1979 byggdes i egen regi och som entreprenader 1500 bostäder i form av radhus, villor, kedjehus och lägenheter i flerfamiljshus. Dessutom bedrevs ny­ om – eller tillbyggnader åt såväl privata som kommun och landsting som uppdragsgivare. En reparationsavdelning inom företaget utförde arbeten åt privata företag, Televerket, Posten, kommuner och försäkringsbolag som beställare.

 

Dessutom tillverkades under några år byggnadssnickerier vid en snickerifabrik på Näringen som vår far startat på 1920-talet. Under åren 1970 till 1983 ingick ett dotterbolag under namnet Fahlstedts Måleri AB.

 

 

Från 1960 fram till 2001 pågick fastighetsförvaltning av byggda och inköpta fastigheter omfattande sammanlagt drygt 400 hyresobjekt i form av bostäder, hotell. restauranger, biograf och kontor. I avvaktan på att finna ny hyresgäst till Hotell Aveny drevs även hotellverksamhet under en kortare period.

 

 

Hotell Aveny

 

Det har varit och är mycket nöjsamt att få se tillbaka och minnas vad som hänt och att få fram händelser före min tid.

Krönikan omfattas även av min egen och min familjs historia.

 

Ett stort tack vill jag framföra till Mats Sandström, syster Brittas sonson för hans stora arbete vid släktforskning av mamma Elsa Bergmans släkt som jag fått tagit del av, ett arbete som utfördes under hans gymnasieår.

 

Vidare vill jag tacka vår dotter Karin som varit till ovärderlig hjälp att bistå mig med redigering och layout samt tekniken vid arbetet i datorn. Även ett tack till Lasse Wallström, Karins sambo, för redaktionell hjälp.

 

Gävle i februari 2008

 

Släktens historia

 

Pappa Johan Ansgarius Fahlstedts släkt

 

På pappas sida kommer man endast tillbaka till hans farmor som var ensamstående med ett barn, en pojke som blev min farfar. Vad som framkommit tjänade hon som piga på en bondgård i Falköpingstrakten. Hennes namn var Johanna Eriksdotter född den 5/8 1829 i Kinnevad Skaraborgs län. Föräldrarna, torparen Erik Olofsson, född den 8/6 1788 i Vågtorp Hällestad och Maja Olofsdotter, född den 8/2 1791 Knaggården Kinnevad. Far och mor till Erik Olofsson var mjölnaren Olof Eriksson och Stina Nilsdotter, Maja Olofsdotters far kom från Wärmland och var bonden Olof Jonsson född 1757, moder Maria Larsdotter född 1760 i Kinnevad.

 

Vår far Johan Ansgarius föddes den 4/2 1875 i Arkhyttan, Stora Skedvi, Kopparbergs län. Fadern var Anders Johan född den 27/6 1844 i Liden Luttra Knaggård Skaraborgs län. Modern hette Karin Larsdotter född den 4/8 1840 i Snöåby Järna Kopparbergs län. Föräldrarna var bonden Snö-Lars Nilsson född den 22/6 1817 i Snöåby som 1837 vigdes med Anna Jonsdotter född 16/5 1813 även hon från Snöåby. Ytterligare en generation tillbaka var Nils Nilsson född den 22/2 1768 och död den 22/4 1846 gift 1792 med Carin Larsdotter 2/2 1769 båda från Snöåby. På mödernet härstammade Karin Larsdotter från bonden Nils Nilsson, född den 10/9 1726 vigd 1761 med Elin Andersdotter född den 17/8 1738 båda från Järna.

 

Föräldrar till Carin Larsdotter var bonden Lars Jonsson född den 28/1 1727 gift med Karin Maltesdotter född den 3/9 1731 båda från Järna.

 

Föräldrar till Anna Jonsdotter var bonden Jonas Ersson född 9/11 1774 i Järna gift 1802 med Carin Persdotter född den 9/3 1775 i Snöåby, Carins föräldrar hette bonden Pehr Persson född 5/1 O 1740 vigd 1770 med Karin Maltesdotter född 5/8 1748, båda från Järna.

 

Där slutar den hittills gjorda släktforskningen.

 

Mamma Elsa Eugenia Fahlstedts släkt

 

 

 

Föräldrar var handelsföreståndaren Bror Isak Bergman född i Älvsbyn den 20/2 1842 avled den 19/11 1925 som gifte sig med Lovisa Eugenia Kock född den 8/9 1850 i Piteå, avled den 2/2 1905 i Luleå. På vår morfars sida var släktleden som följer. Bror Isaks föräldrar var Komministern Johan Isak Bergman född den 20/8 1802, död den 1/2 1862, jordfäst med gravsten som fortfarande är rest strax utanför kyrkan i Älvsbyn samt Carolina Amalia Kock född den 24/6 1809 i Lövånger, avled den 23/5 1881 i Älvsbyn. De vigdes den 2/1 O 1834.

 

Johan Isaks föräldrar var klockaren Esaias Bergman född 1761 gift med Carolina Lovisa Flaur född 1769 i Umeå Landsförsamling.

 

Esaias föräldrar var borgaren i Luleå Gabriel Bergman född 1732 död 1784 vigda 1764 med Barbara Åberg född 1737 avliden 1797 i Luleå.

Carolina Lovisas föräldrar var komministern Christian Flaur född 23/1 O 1737 död 1779 i Umeå gift med Sara Qvist född 1749 död den 26/9 1841 Umeå.

 

Carolina Amalias föräldrar, komministern Gustav Kock, född den 12/7 1776 i Svenbyn Piteå Landsförsamling, död 1863 i Älvsbyn, vigd 180 l med Albertina Wilhelmina Schildt, född 1780 i Kalmar. Gustav Kocks föräldrar var nämndemannen Johan Nilsson född 1723 i Piteå Landsförsamling, gift med Brita Johansdotter född 1724 i Piteå.

 

Albertina Wilhelminas föräldrar var majoren Göran Axel Schildt född den 20/9 1750 i Väderum Tuna, Kalmar län vigd 1773 med Ulrica Westerstrand född 9/8 1752 i Nynäs Hjorted, Kalmar län.

 

Mamma Elsas mor hette Lovisa Eugenia Kock född den 28/9 1850 i Piteå död den 2/2 1905 i Luleå Landsförsamling. Föräldrar var Kanslivaktmästare Bror Ulric Kock född den 16/9 1807 i Nybyn Nysätra Västerbottens län gift 1832 med Elsa Johansdotter född den 27/12 1811 i Övre Byn Älvsbyn död den 18/11 1893 i Luleå Stads församling. Fader till Bror Ulric var komministern Gustav Kock född den 12/7 1776 död den 8/3 1883 född i Svenbyn Piteå Landsförsamling gift 24/1 1801 med Albertina Wilhelmina Schildt född den 19/1 1779 i Edshult Jönköpings län död den 6/1 1839 i Karungi Karl Gustav Norrbottens län.

 

Föräldrar till Gustav Kock var nämndemannen Johan Nilsson född 1723 i Piteå gift med Brita Johansdotter född 1724 i Piteå.

 

Albertina Wilhelminas far var Majoren Göran Axel Schildt född den 20/6 1750 i Väderum, Tuna Kalmar län vigd 1773 med Ulrica Vesterlund född den 9/8 1752 i Nynäs Hjorted Kalmar län.

 

Elsa Johansdotters föräldrar var smeden Johan Johansson 1777 i Byn Älvsbyn gift med Greta Maltesdotter född 1785. Johans föräldrar var bonden Johan Johansson född 1733 i Älvsbyn gift med Märta Nilsdotter född 1743 död den 20/10 1809 i Älvsbyn.

 

Det kan nämnas att Georg Axel Schildt var huvudman för adliga ätten Schildt åren 1795-1803.

 

Det förekommer tidigare namn än Georg Axel såsom Johanna Margareta Braun, Axel Mattsson Cruus af Harfvila, Anna Björnsdotter, Karin Göransdotter (Stiernsköld) Tavastland, Ingeborg Siggesdotter (Sparre af Rossvik), Kerstin Månsdotter (Natt o Dag), Måns Bengtsson (Natt o Dag), Bengt Stensson (Natt o Dag), Sten Bosson (Natt o Dag), Bo Bosson (Natt o Dag), (Aspenäsätten), Knut Jonsson (Aspenäsätten). Ingeborg Svantepolksdotter död före 1341, Benedicta Sunesdotter, Helena Sverkersdotter (Sverkerska ätten), Sverker Karlsson (Sverkerska ätten) Sveriges konung född 1164 död 1210, Karl Sverkersson Sveriges konung död 12/4 1167, Sverker den äldre Sveriges konung död den 25 /12 1156.

 

Några ytterligare namn som skall insättas i rätt tidsföljd: Eleonora Benedikta von Post född 1677, Catarina Schildt född 1642, Anna Axelsdotter (Cruus af Edeby) död 1672.

 

 

Ansgarius Fahlstedt

 

Ansgarius barndom, ungdom och utbildning

 

 

 

Farfar, kakelsugnsmakaren Anders Johan som var född 1844, gesällvandrade utomlands och intogs som medlem i Stockholms Kakelugnsmakare-Fackförening som nr 45 den 12 juli 1883. Medlemskapet blev enligt uppgifter om inbetalade avgifter endast till och med september 1884. Hans första utbildning var till plåtslagare men övergick sedan till ovannämnda kakelugnsmakare.

 

Enligt vad pappa berättade tillverkade farfar kakelugnar i egen fabrik i Arkhyttan i Dalarna under vinterhalvåret, för att under den varma årstiden frakta ner dem till Stockholm och där montera upp dem i hus under uppförande. Pappa följde med honom från det att han var i 13-årsåldern för att hantlanga vid uppsättningen. På detta sätt kom han att börja som murare och var med i murarlag som uppförde centralt belägna byggnader i Stockolm. Bland de som arbetade i samma lag fanns en murare vid namn Johansson, vars son senare kom att bli stor pamp och uppbyggare av Konsumentkooperationen i Sverige. Hans namn var Albin Johansson.

 

Farfar flyttade med sin familj från Arkhyttan och bosatte sig i egen gård i Hedemora. Efter att farmor avlidit, gifte han om sig och fick i det äktenskapet tre barn.

 

Pappa Ansgarius fick erbjudande att arbeta i Sandviken under 1890-talet, hans beskrivning av sitt leverne fram till och med första decenniet på det nya seklet bilägger jag en avskrift av längre fram i krönikan.

 

Till Luleå kom han i början av det nya seklet och träffade där Elsa Bergman. Mamma bodde ej långt från Jernverket i ett litet samhälle som heter Karlsvik och tillhör Nederluleå Gammelstad, det ursprungliga Luleå innan det flyttade till dess nuvarande plats på kartan. De vigdes den l april 1907 i Nederluleå Gammelstads kyrka. Gammelstads kyrkstugor har av FN förklarats som världsarv.

 

De flyttade därefter ned till Stockholm och bodde på Schelegatan.

 

Under sin tid som murare i Stockholm bedrev han kvällsstudier under fyra års tid på Tekniska Skolan.

 

 

Sin första anställning som verkmästare erhöll han hos byggnadsingenjör Ljungqvist och medverkade bland annat till ombyggnad av den mycket gamla krogen Skomakarekällaren på Slottsbacken i Gamla Stan. Han var även med vid uppförande av Djursholms Läroverk för att sedan bli arbetsledare för uppförande av Naturhistoriska Riksmuseet i Frescati. Det var ett av Stockholms största byggnadsverk vars omkrets var l kilometer.

 

 

 

Ansgarius anteckningar ur minnet nedtecknade i oktober 1933:

 

Påbörjade min skolgång i Arkhyttan år 1881 och avslutade den i Lövåsens skola våren 1887. Började som drängpojke i Kullbacken, Arkhyttan, samma år och fick samtidigt med glädje i arbetet mitt andra hem, var där under min konfirmationsläsning, vilken avslutades till påsk 1889. Stannade kvar sedan till i oktober månad samma år, då jag på min fars önskan reste till Stockholm för att börja arbeta på Åkerlindska kakelfabriken, där min far var anställd som kakelugnsmakare. Jag fick anställning som formare, vilket arbete utfördes på ackord, anledningen var att jag ansågs för liten att arbeta på timme. Arbetade där under två år till hösten 1891, då min far sålde sin kakelugnsfabrik i Arkhyttan i Stora Skedvi. Omedelbart därefter köptes gård i Hedemora, och på hans inrådan slutade jag i Stockholm och reste hem för att hjälpa till att flytta till Hedemora. Arbetade en tid dels med att i sällskap med min far sätta kakelugnar som lärling och dels hantlanga.

 

Påsken 1892 reste jag i sällskap med min far åter till Stockholm för att börja bli utlärd kakelugnsmakare, men fick återvända då jag ej erhöll något arbete, återvände till mitt nya hem i Hedemora, men blev min vistelse i Hedemora ej långvarig. Vid en på den tiden i Hedemora s.k Murarmästare, som hade sitt arbete om somrarna förlagt i Sandviken blev jag erbjuden arbete som murarhantlangare, vilket jag antog med tacksamhet och fick fri bostad i s.k. Stora kasärnen tillsammans med sju övriga Dalkarlar från Siljansnäs och Leksand. Började min bana i Sandviken med att göra bruk för hand och bära bruk tillsammans med två kraftiga kullor och erhöll för detta arbete kronor 1 :40 per dag (11 timmar), men gjorde knappast rätt för den avlöningen om jag jämför med kullornas arbete. På hösten 1892 reste min arbetsgivare till sitt hem i Hedemora men rekommenderade mig anställning hos Byggmästaren vid Sandvikens Jernverk och erhöll jag då en timpenning av 11 öre. Och en stor del av vintern 8 timmars arbetsdag. Efter en tid blev jag erbjuden att på söndagarna hantlanga åt murare som på söndags förmiddagarna lagade de S.k. Vällugnarna i jernverket och erhöll då för söndagsarbetet en och en halv dags arbetsförtjänst, vilket var välbehövligt och lätt förtjänta slantar då arbetet i allmänhet var avslutat klockan 11 och började klockan 7 fm. Det ingick i Byggmästarens åliggande att tillhandahålla arbetare till olika avdelningar i jernverket då brist av en eller annan anledning uppstod. Således arbetade jag i gjuteriet och klensmedjan, men trivdes ej med arbetet, erbjöds på våren åter arbete hos murarmästaren, vilket jag antog. Fick dels arbeta som hantlangare, dels slå pligg i träväggarna utvändigt för underberedning för puts, kom så åter på hösten 1893 i arbete hos Byggmästaren och var sysselsatt med diverse arbeten i jernverket tills jag fick ett bestämt arbete i verket på våren 1894 för att slipa hylsor för tubtillverkningen (rörtillverkningen), som då ej var fullt utexprimenterat, fortsatte med detta arbete tills jag på våren 1896 fullgjorde min värnplikt vid Oskar-Fredriksborgs fästning i 68 dygn.

 

Våren 1897 började jag åter med murningsarbete dels inom och dels utom bruksområdet och erhöll som murare en dagpenning av 2 kronor, vilket ej ansågs dåligt då en grovarbetare på den tiden hade en timpenning av 14 öre och 11 timmars arbetsdag, således kr. 1 :54, men så var ej levnadskostnader och hyra för bostad så stora. Ett enkelrum på Yttre Sandviken kostade 5 kronor per månad.

 

I maj månad 18991ämnade jag Sandviken och reste till Stockholm, då jag förstod att någon praktik som murare ej kunde erhållas i Sandviken och samtidigt visste att Tekniska Skolan stod till förfogande på aftonkurser för en billig Penning.” Skolans aftonkurser bevistade jag sedan i fyra år regelbundet lektioner varje kväll emellan klockan 5-7 och klockan 7-9 och i minnet gläder jag mig ännu med vilket intresse för oss arbetsynglingar lärarpersonalen fullgjorde sitt värv.

 

Jag sökte och erhöll arbete som murare på Skeppargatan, om jag ej tar fel på nummer 6 och fick omedelbart besked att jag måste bli medlem i murarförbundet, i händelse detta beviljades, erhöll om några dagar besked att jag skulle erlägga inträdesavgift, varefter inget hinder mötte att arbeta som murare. När första avlöningsdagen kom var jag nyfiken på hur stor timpenning jag skulle få och blev glatt överraskad då jag erhöll 55 öre per timme trots att jag visste att jag ej var kompetent murare och den bestämda timpenningen var 60 öre. Efter att jag varit med att murat upp detta hus hade murarbasen Holst ej något mera arbete för tillfället, det blev att söka nytt arbete vilket erhölls omedelbart hos en murarbas Magnusson som erbjöd mig arbete vid Norrmalmstorg, Svenska Lifförsäkringsbolagets fastighet, vilket hus jag var med och murade upp från grunden. Ansågs då kompetent och erhöll full timpenning 60 öre per timme. Huset blev uppmurat till jul och skulle börja putsas invändigt på våren 1900 (efter de då gällande byggnadsbestämmelserna i Stockholm, att invändig puts ej fick påbörjas tidigare än efter tre månader sedan huset var uppmurat). Var på nytt arbetslös ungefär tre veckor men fick då arbete vid Grevturegatan, en magasinsbyggnad vid Frejs hyrverk. Sedan den byggnaden var uppmurad fick jag åter arbete med puts vid Svenska Lifförsäkringsbolagets hus, tills strejk utbröt och jag blev erbjuden arbete i Kalmar, reste omedelbart i maj dit där vi murade ett Riksbankshus i två våningar, timpenningen var där endast 42 öre, men väsentligt billigare levnadsomkostnader än i Huvudstaden. Reste på entreprenörens för Riksbanksbygget anmodan till Växiö för att vara med att komplettera en nybyggnad för fattigvården därstädes och stannade där i två månader och trivdes utmärkt, men arbetet blev färdigt och då var det att packa kappsäcken och resa åter till Kalmar där arbete fanns. Som det var i september månad och jag fortfarande tänkte på Tekniska Skolan. I Kalmar arbetade jag endast till månadens slut varefter jag tog sjövägen till Stockholm igen dock med en viss tvekan med anledning av att jag var erbjuden plats som Byggnadsverkmästare i Kalmar, men klokt nog var min egen uppfattning att jag ej hade tillräcklig praktik inom byggnads facket, vilket jag många gånger senare fått erfara. Kom i alla händelser iväg från Kalmar efter en avskedsfest som värdinnan på matlokuset anordnat.

 

Efter att åter ha installerat mig i Stockholm fick jag arbete som murare i Wikanderska villan på Djurgården som då höll på att iordningställas och fortsatte i aftonskolan på kvällarna. Strax före jul blev jag utan arbete men nyttjade tiden med att tillsammans med en del kamrater om förmiddagarna gå och rita på skolan vilket ej mötte något hinder fast några lärare ej stod till förfogande.

 

I januari månad 1901 fick jag åter arbete vid Sabbatsberg hos förut omnämnda murarbas Magnusson, varvid en upptagningsanstalt för sjukhuset uppfördes, detta var en mindre byggnad, så det dröjde endast några veckor, varefter vi flyttade arbetsplats till Norra Kyrkogården. Där uppfördes ett bostadshus för arbetare vid Kyrkogården. När detta var färdigt blev jag efter en del småarbeten med om att på sommaren mura upp Sundsvallsbankens hus på Frejgatan och gick sedan i följd till ett hörnhus Grevgatan och Riddargatan, ett dito i hörnet Frejgatan och Upplandsgatan, ett hörnhus Frejgatan och Vallhallavägen, Matteuskyrkan, även så krogen vid “oläslig” Gränd. Våren 1902 var jag med att putsa Stockholm-Vesterås-­Bergslagens hus vid Vasagatan.

 

 

 

I maj månad, då jag och en kompis åtog oss att mura upp en masugnsbyggnad med flera byggnader vid Herrängs Gruvor i Roslagen och debuterade jag för första gången som murarbas efter att i fyra år pluggat vid Tekniska Skolan. Vilket jag vill nämna att det varit till gagn både då och senare i livet. På senhösten 1902 var det färdigt att köra i gång med jemverket och då var vi byggnadsarbetare överflödiga, och kanske befolkningen i allmänhet ej hade något emot att vi lämnade platsen, då på den tiden byggnadsarbetare ej alltid uppträdde som gentlemen, utan på fritiden, lördagskvällar särskilt var det en viss risk att sammanträffa med vederbörande.

 

Ja så styrdes kosan åter till Stockholm och efter en veckas ledighet började jag mura tillsammans med mina gamla kamrater på ett hörnhus strax intill kyrkan vid Vanadislunden och hade vi huset uppmurat i det närmaste till jul.

 

Jag reste då till Gefle på julafton efter att på morgonen lovat min gamla arbetsgivare Ingenjör Andersson att redan annandag jul resa till Hallstahammar för att det var särskilt brådskande med att mura en ugn för elektrisk zinkmalmsexprediment. Vi började klockan två på natten mot tredjedag jul och höll på att arbeta till nyårsafton med endast tre-fyra timmars vila per dygn förutom matrasterna och lyckades provköra ugnen på gamla året, vilket var avtalat. Sedan detta prov lyckats murades ännu en ugn under normal arbetstakt, varefter Hirden till Stockholm följde.

 

På våren 1903 arbetade jag på Bergsgatan mitt för nuvarande polishuset där vi putsade ett hus invändigt, varefter jag var murarbas vid uppförande av gårds- och gatuhuset Dalagatan 20, uppmurandet var ej färdigt förrän på senhösten, med anledning av att konflikt hindrade arbetet. Först efter tre månader sedan huset var uppmurat fick puts påbörjas enl. byggnadsförordningen. Jag fortsatte arbetet tills på hösten 1904 då nämnda fastighet var fullt färdig och inflyttad, den ägdes av Byggmästare Rossander.

 

Jag och en snickare Ekman hade tillsammans köpt en tomt av Max Vibom i Kungsholms villastad och under sommaren huvudsakligen på söndagarna uppfört en stuga på rum och kök i vilken jag på hösten inflyttade och bodde ensam där över vintern och cyklade eller gick in till staden på mornarna och hem på kvällen efter att ha arbetat på Sankt Eriksgatan och Drottningholmsvägen vid Sankt Eriksbron, två nya fastigheter som uppmurades under vintern.

 

På våren i maj reste jag till Luleå, där Karlsviks jernverk var under byggnad sedan hösten 1904. Jag var när detta arbete påbörjades erbjuden att sköta murningsarbetet, men avböjde erbjudandet då jag inte hade lust att lämna min lilla stuga och Stockholm. Men min gamla chef ingenjör Hjalmar Andersson Djursholm, en driftig man som jag högaktade, var i en brydsam sitation i Luleå lyckades övertala mig att resa dit. I oktober månad samma år hade vi uppfört följande byggnader: ett maskin- och ångpannehus, ett anrikningsverk och generatorhus, då jag tänkte att åter åka till Stockholm.

 

Som en del murningsarbeten återstod som bolaget skulle utföra i egen regi, blev jag erbjuden att sköta dessa arbeten som jag efter tvekan antog, efter dåtida förhållanden rätt goda villkor, uppmurade vi till hösten 1906 två st masugnspipor, två st brikettugnar och tre st Bolindcrs stora överhettningspannor samt utförde en hel del kompletteringsarbeten.

 

I september månad 1906 ställdes färden åter till Stockholm och började jag arbeta vid ombyggnaden av Göteborgsbankens hus vid Brunkebergstorg, men arbetade där endast i 14 dagar då jag kom i konflikt med byggmästaren, som nog var minst lika häftig som jag. Började omedelbart på de s.k. Sannitiska Tomterna på Kungsholmen, där jag efter en kort tid blev murarbas för ett gatu- och gårdshus, vilken fastighet var under tak till julen samma år. På nyåret 1907 började vi ett nytt hus i hörnet av Drottninggatan och Brunkebergsgatan medan vi väntade på putsen på förut nämnda fastighet på Kungsholmen. Som jag nämnt förut skulle tre månader efter husets uppförande gå innan invändiga putsen fick påbörjas och hann vi gott uppföra en större hörnkåk på den tiden. När ovannämnda hus på Drottninggatan var uppmurat, flyttades åter till Kungsholmen, först putsade vi de förut nämnda husen invändigt varefter jag blev anmodad att sköta om murare och timmermän vid en nybyggnad i hörnet av Drottningholmsvägen och Sankt Eriksgatan. Då detta hus var uppmurat och i det närmaste putsat blev jag anmodad av min chef Ingenjör Ljungkvist som skulle bygga om gamla Skomakarkällaren i Slottsbacken, vilken fastighet inköpts av Stockholms stad för att ändras till lokaler för Överståthållareämbetet. I förbigående ett med de intressantaste ombyggnadsarbete jag skött som verkmästare. 1908 utbröt konflikt, men som Stockholms stad samtidigt höll på med reparationsarbeten å Överståthållarhusets b.v. med förstärkning för att bevara takutsmyckningar över salar, ett Tessins verk, blev jag erbjuden att sköta detta arbete under konflikten, vilket jag med tacksamhet antog och kom även att få arbetet färdigt innan konflikten avblåstes.”

 

Tyvärr slutade pappas mycket intressanta beskrivning av sitt liv fram till 1908. Mina två äldre bröder som ev. kan ha känt till en del av hans fortsatta verksamhet finns ju ej längre i livet så jag får försöka forska vidare i den mån det finns någon dokumentation om vad som hänt efter 1908.

 

 

Pappa Ansgarius verksamhet som byggmästare

 

Vi var sex syskon, Karin, Harry, Martin, Britta, Sven och jag själv. Karin född i januari 1908, Harry 1909, Martin 1912, Britta 1915, Sven 1919 och jag själv 1924. Sven och jag är födda i Gävle de övriga i Stockholm resp. Danderyd.

 

1916 flyttade familjen till Gävle i samband med att pappa byggde en villa på Kungsbäcksvägen 17 åt Kalle Wadlund, som var kontorschef på Ahlgrens Tekniska Fabrik, alltså Läkerol. Därefter byggdes Adolf Ahlgrens stora villa som ligger på höjden ovanför Strömvallen.

 

Pappa byggde även en villa på Floravägen åt direktör Fogelberg, ägare till Tekniska Fabriken Flora.

 

Sedan Ansgarius etablerat sig som byggmästare 1913 har bl. a. byggts följande fram till/1949:

 

 

Klicka på Ansgarius betyg.

 

 

 

 

 

 

!

——————————————————————

Länkat och sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website