59 Rickard Sandler, del 2 kap LIX

 

 

En mycket spännande krönika av ELLEN HAGEN om livet på Gävleborgs slott.

 

RICKARD SANDLER.( 1884 – 1964 )

 

LANDSHÖVDING 1941 – 1950

 

UTAN TVIVEL SKULLE man göra sig skyldig till en allvarlig – och förty klandervärd – felbedömning, ifall man påstod att Rickard Sandler nådde sin karriärs kulminationspunkt när han år 1941 utnämndes till landshövding i Gävleborgs län. Före denna tidpunkt hade han under en nära 30-årig parlamentarisk bana gjort sin rika begåvning och sin enorma arbetsförmåga gällande på många olika områden. Han hade med heder beklätt de förnämliga uppdragen som statsminister och utrikesminister, han hade varit Nationernas Förbunds församlings president och hade gjort en kulturpolitisk insats av rang genom att skapa vårt lands utan tvivel märkligaste folkbildningsorganisation – Arbetarnas Bildningsförbund – mycket annat att förtiga.

 

Redan år 1906 trädde Rickard Sandler för första gången i personlig förbindelse med den stad som i sinom tid skulle bli hans residensstad. Den 19 november nämnda år lästes i tidningen Arbetarbladet en notis av innehåll att “den från årets värnpliktsövningar så mycket omskrivne fil. kand. Rickard Sandler från Hola folkhögskola” väntades till Gävle för att som talare medverka vid en större festlighet på Strömdalen, benämnd “Barnens Dag” och “avsedd att inbringa pengar för söndagsskolans verksamhet”. Det bör kanske påpekas att fråga var om en socialistisk söndagsskola, som stadens arbetarorganisationer vid den tiden experimenterade med.

 

Festligheten ifråga hölls söndagen den 18november. I sitt föredrag över “Socialdemokrati och folkbildning” framhöll Sandler särskilt önskvärdheten av att partiet snarast möjligt inrättade en arbetarhögskola som utbildningsanstalt för arbetarrörelsens agitatorer och tidningsmän, samt såsom centralpunkt för partiets övriga folkbildningsarbete.

 

Det intresse för folkbildningsproblemen, som Rickard Sandler gav uttryck åt redan i detta föredrag för 49 år sedan, hade han säkerligen fört med sig från sitt föräldrahem. Fadern, Johan Sandler, var grundare av Hola folkhögskola och dess rektor under åren 1896 -1922. Denna skola stod alltid arbetarrörelsen nära och var emellanåt föremål för hätska förföljelser av representanter för de mera konservativa meningsriktningarna inom Västernorrlands län. Johan Sandler var även, vid sidan av sin betydelsefulla insats i det frivilliga folkbildningsarbetet, en inflytelserik kommunalman i sin hemort. Åren 1913 -­ 1918 tillhörde han riksdagens första kammare.

 

Rickard Sandler, född 24 jan. 1884, blev fil. kand. i Uppsala 1905 och fil. lic. i Göteborg 1911. Vid Hola folkhögskola var han lärare 1905-06 och knöts 1909 till Brunnsviks folkhögskola, där han under åtta års tid var verksam. Skolans rektor var han 1925, men andra uppdrag tvingade honom dock att tämligen snart lämna denna befattning. I Arbetarnas Bildningsförbund, som skapats på Sandlers initiativ, innehade han i tjugo år platsen som ordförande.

 

Politiskt intresserad var Rickard Sandler redan under studieåren. I Uppsala räknades han bland de ledande inom den radikala studentföreningen Laboremus.

 

När han 1912 tog säte i riksdagens andra kammare, där han kvarstod till 1917, var han förmodligen den till levnadsåren yngste i de 230 “farbrödernas” lika brokiga som vördnadsbjudande skara. Eftersom han tidigt gjort sig bemärkt på olika områden fanns det många som höll för mycket sannolikt att en efter svenska förhållanden lysande politisk framtid väntade den unge “samhällsomstörtaren” från Pelle Molins och de mäktiga trävarupatronernas landamären. Dessa “spåmän och tecknatydare” fick rätt i sin förmodan att unge Sandler skulle som politiker gå långt och nå höga äreställen.

 

Sin marsch mot de stora förtroendeuppdragens höjder påbörjade Sandler egentligen omkring 1917. Han var en kort tid chefredaktör för tidningen Ny Tid i Göteborg, men kallades samma år till statssekreterare i finansdepartementet, där han blev den store rikshushållaren Thorssons närmaste man. Från 1919 var hans plats i första kammaren. Som konsult och därefter som finansminister tillhörde han Brantings första ministär. I den andra Brantingska regeringen innehade han åter en post som konsultativt statsråd, och i Brantings tredje ministär var han handelsminister. När Branting på grund av sjukdom nödgades lämna regeringen 1925 blev Sandler hans eftertrådare som statsminister.

Ministären Sandler avgick 1926 efter en konflikt med riksdagsmajoriteten om arbetslöshetspolitiken. Samma år utnämndes Sandler till överdirektör och chef för Statistiska centralbyrån. I Per Albin Hanssons ministär 1932 blev han utrikesminister, och denna post behöll han till 1936, liksom ock i den sistnämnda år bildade koalitionsregeringen mellan socialdemokraterna och bondeförbundarna.

 

Som utrikesminister förde han vid flera tillfällen en påfallande aktiv politik. Bl. a. anslöt han sig till stormakternas noninterventionspolitik i Spanien och yrkade på att sanktioner skulle tillgripas mot Italien för dess överfall på Etiopien. Även om hans politik stundom mötte kritik lyckades han oftast samla partierna omkring sin linje. Livliga sympatier vann hans strävanden att knyta de nordiska staterna samman omkring ett gemensamt utrikespolitiskt handlingsprogram.

 

Omsider uppstod misshälligheter emellan Sandler och regeringens övriga ledamöter med statsminister Hansson i spetsen. Den 2 dec. 1939 begärde Sandler att få avgå från utrikesministerposten, vilken begäran blev känd först den 13 i samma månad, i samband med att samlingsregeringen bildades. Under åren närmast därefter företrädde Sandler då och då en oppositionell ståndpunkt vis àvis regeringen. Så var fallet i remissdebatten 1940, då han hävdade att regeringens utrikespolitik medfört “en värdeminskning av Sveriges internationella anseende”.

 

Vid upprepade tillfällen var Sandler svensk delegat vid Nationernas Förbunds sammanträden i Genève och 1934 fungerade han som förbundsförsamlingens president. Till historien om hans utrikespolitiska insatser hör vidare bl. a. att han tog en ledande del i den svenska frivilliga hjälpaktionen för Finland, samt att han arbetade för ett från stormakterna isolerat nordiskt statsförbund.

 

När det 1941 blev bekant att Rickard Sandler utnämnts att efterträda Sven Liibeck som landshövding i Gävle väckte denna underrättelse livlig tillfredsställelse på de flesta håll inom länet. Man var tydligen på det klara med att han ägde förutsättningar att bli en bra landshövding – och man kan nu efteråt konstatera att dessa förväntningar inte sveks. Villigt och energiskt ägnade han tid och krafter åt de mångahanda uppdrag och ärenden som numera anses böra lastas på en länschefs skuldror. Måhända kan man våga påstå att han inte var lika öppen och tillgänglig som hans närmaste företrädare. Men hans arbetsförmåga var beundransvärd och vid sidan av ämbetsmannaplikterna räckte hans tid och intresse i vidsträckt grad till för kulturlivets olika fält, kanske särskilt för hembygdsforskning, konst och musik. “Vi gläder oss åt vår utmärkta konsertförening – sade landshövdingen vid en intervju – och de talrika konstutställningarna. Det kulturella livet står på en hög standard och Gävle museum är en pärla”.

 

Det sades att inom första halvåret av sin tid i länet hade Sandler besökt mer än hälften av antalet socknar, dels längs kusten i full storm för att lära känna fiskarnas problem, dels till fots med ränsel på ryggen genom skogstrakterna. Och att “hövdingen” var känd och uppskattad, det märktes kanske framför allt vid den högtidliga uppvaktningen på hans sextioårsdag. Då sökte sig till slottet representanter och delegationer från länets samtliga städer och flertalet kommuner, från föreningar och organisationer, ideella, politiska, sociala, humanitära, militära och idrottsliga, ja, arbetslivets och fritidslivets alla grenar var representerade genom uppvaktningar med tal, sång, blommor och gåvor i många former. Kanske den mest allsidiga hyllning någon länshövding fått mottaga.

 

Och dock var egentligen landshövdingeåren endast en episod i Rickard Sandlers liv och karriär. Redan 1950 avgick han efter uppnådd pensionsålder. Men han tillhörde inte dem som slår sig till ro efter att ha “avverkat” det väsentliga av sin livsgärning. Vid Förenade Nationernas delegerademöten har han flera år varit med och ofta gjort uppmärksammade debattinlägg. Redan under landshövdingetiden var han ordförande i den parlamentariska undersökningskommissionen, som hade i uppdrag att granska den s. k. säkerhetstjänstens verksamhet under andra världskriget. Betydande insatser blev han i tillfälle att göra som ordförande i 1951 års utskott för religionsfrihetslagen. Då och då har han även de senaste åren i vissa frågor gått emot den socialdemokratiska majoriteten; sålunda vägrade han att biträda regeringsförslaget om den s. k. kvarlåtenhetsskatten.

 

Det återstår nu endast att nämna, att Sandler varit Musikaliska akademins…..preses, samt att han även framträtt som kompositör och författare. Hans redan 1911 utgivna skrift “Samhället sådant det är”, föranledde på sin tid livliga meningsutbyten. Han har till vårt språk överflyttat Karl Marxs stora arbete “Das Kapital“. Bland senare utgivna arbeten av honom lägger man märke till flera samlingar av tal och artiklar i politiska, särskilt utrikespolitiska frågor.

 

Hans portratt är målat av konstnären Bo Beskow.

 

 

Rickard Sandler.Se även Sandler – Störst på Gävle slott.

 

——————————

Länkat och sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website