Tornet vid Brynäs herrgård – fantasi, missförstånd eller verkligt? – Barbro Sollbe

Från Åke Nyléns tidningsurklipp.

Publicerat i GEFLE DAGBLAD MÅNDAG 28 jANUARI 2002

 

 

Det ser ut som toppen på en krokan: ett fristående, runt torn med ett smalare, lika­ledes runt krön där en vimpel fladdrar på en stång. Bredvid tornet står ett vitt trevånings­hus med symmetriska och obrutna fönsterrader.

 

De två byggnaderna finns på en sluttning strax söder om fjärden, på vars vågor ett segelfartyg, med en jolle på släp, är på väg in mot ham­nen i Gävle. Enligt experten Ingvar Henricson är det en fullriggare.

 

Mellan de beskrivna bygg­naderna och staden skjuter en skogbevuxen udde fram i vattnet. Ett lägre men breda­re bostadshus står på den lilla höjden, med ett båthus nedanför. Längst bort urskil­jer man delar av staden med kyrka, rådhus och magasin.

 

Det handlar om en kolore­rad litografi – detaljerad, gra­ciös och romantisk – ur bok­verket “Sverige framstäldt i teckningar” av Gustaf Henrik Mellin. Han arbetade med detta verk 1836-1840.

 

 

Det har länge varit lönsamt att slakta såna här praktverk och sälja planscherna stycke­vis. Jag har bara sett detta enda blad, som jag föll för i ett antikvariat. Med fler av Mellins sverigeteckningar att jämföra med skulle det kanske ha varit lättare att bedöma hans tillförlitlighet.

 

Främst är det krokantornet som förbryllar. Har det fun­nits, eller är det något som han lagt till för att piffa upp bilden? Mellin måste ha kom­mit till Gävle med båt. Teck­nade han det han såg, eller gjorde han som Erik Dahl­berg på 1600-talet i “Suecia antiqua et hodierna” (Det forna och nutida Sverige): tjusade till det?

 

Gustaf Henrik Mellin föd­des 1803 i finska Revolalcs, som son till en kapellan (kaplan, hjälppräst) som sena­re blev kyrkoherde i Väster­götland. Gustaf Henrik präst­vigdes i Uppsala 1829 och tjänstgjorde sedan som ad­junkt och regementspräst i Stockholm. Samtidigt var han författare och tecknare, och enligt Svenskt konstnärs­lexikon spelade han en fram­trädande roll i huvudstadens litterära och konstnärliga kretsar. 1851 utnämndes han till kyrkoherde i Norra Vrams och Bjuvs församlingar i Skåne och verkade där till sin död 1876.

 

Han blev en av samtidens mest populära författare av historiska noveller. En speci­ellt omtyckt sådan hette “Blomman på Kinnekulle” och utkom 1829. 1840, sam­tidigt med det geografiska planschverket, gav han ut en skriven framtidsvision, “Sve­riges sista strid“. Den lär ha präglats av ryss-skräck och starkt fosterländskt patos. Vidare producerade han litte­rära kalendrar och biografis­ka och kulturhistoriska bild­verk som han själv illustrerat.

 

Mellin var också en skicklig porträttör. Nationalmuseum, Kungliga biblioteket, Nordis­ka museet och Göteborgs konstmuseum har verk av hans hand.

 

Åke Holmgren torde vara vår främsta Bomhuskännare. Han tittade på bilden av hamninloppet:

– Den höga raka byggnaden till vänster är Brynäs herr­gård. I bildmitten syns Brynäs udde. Och byggnaden där, bortom det lilla båthuset, är Rettigska villan som den såg ut före ombyggnaden vid för­ra sekelskiftet. I Rettigska villan övernattade Oscar II en gång

 

Staden verkar vara riktigt återgiven, enligt Åke.

-Från vänster urskiljer man bland annat slottet, råd­huset med sin tornhuv och Storkyrkan, det vill säga Heliga trefaldighet. Mellan kyrkan och fartyget syns en rad hamnmagasin.

 

Ja men tornet då,  till vänster i bilden?

-Det är nog fantasi, tror Åke. Konstnären har kanske påverkats av att Holmsund hade ett torn. Men det fanns mitt på huset, inte bredvid. Holmsunds herrgård låg österut längs kusten (vänste­rut, utanför bilden). Och det varv för segelfartyg som vid denna tid var i gång på Brynäs är skymt av udden.

 

 

Mannen i tornet” heter en berättelse om Stora Holmsund. skriven av Tord Anders­son och utgiven 1998, gissningsvis på initiativ av Korsnäs.  Mannen som avses hette Per Elfstrand, levde 1783-1845 och var grosshandlare och skeppsbyggmäsare i Gävle men också jordbrukareHolmsund. I början av 1800-talet hade han i Bomhus köpt flera angränsande ägor, före detta fäbodar och sedan borgarlantgårdar, och slagit hop dem – Holmsund, Nyberg och Kastet – till en enda lantegendom. Senare införlivades även Kastet.

 

Det var Per Elfstrand som omkring 1815 lät bygga den pampiga fyravåningsherrgården i trä, krönt av ett åttkantigt torn som hade fönster åt fyra väderstreck. Enligt traditionen hade han Forsbacka herrgård och rådhuset i Gävle som före­bilder.

 

I tornet på Stora Holmsund satt han, enligt Tord Anders­son, med en engelsk kikare och kollade fartygstrafiken till och från hamnen i Gävle. Nästan halva gävleflottan till­hörde Elfstrand & Companie, påpekar författaren. Och många av de egna fartygen hade han avmålade på väggarna i tornet. Per Elf­strand beskrivs som tillbaka­dragen, vänlig och gästfri men också som ytterst företagsam och yrkesskicklig. Han bör ha varit en rätt stor arbetsgivare. Enbart jord­bruket på Holmsund, som försåg hans hushåll med mat­varor, sysselsatte ett 40-tal personer. Handelshuset i staden och skeppsvarvet måste ha hållit många i arbete.

 

“Han är hjärtat i ett 1800-talsimperium av kolmilor i egna skogar, malm i egna gruvor för egna järnbruk, stångjärn skeppat på egna kölar från sina egna varv, pro­duktion och försäljning till såväl internationella kunder som svenska“, skriver Tord Andersson.

 

Stora Holmsund finns kvar (till skillnad från Brynäs herr­gård, som revs på 1960-talet) och blev med tiden represen­tationsbyggnad för Korsnäs. Men omkring 1910 togs tornet bort. Man var rädd för rasrisk och för belastningen på takåsen.

 

1833 trycktes i Gävle en guidebok, “Följeslagare på ångbåtsfärder emellan Gefle och Stockholm“. Det berättas i en liten skrift om “Holm­sunds Öhn“, producerad av Bomhus hembygdsförening och Länsmuseet Gävleborg 1999. Syftet med “följeslaga­ren” var att resenärerna inte skulle behöva “trötta Befälhafwaren med frågor om de ställen, man under resan passerar, som ock för att befria honom ifrån artig­heten att dem beswara, hwarigenom hans uppmärksam­het ofta skulle vändas till andra föremål än det enda, hwarpå den helt och hållet bör wara fästad”.

 

I denna hjälpreda för både passagerare och kapten pekas på grosshandlare Elfstrands karaktärsbyggnad “med ett derå anbragdt torn” med vid­sträckt utsikt över Järvstafjärden.

 

När tecknaren Mellin kom till Gävle, var Elfstrand en kändis i stan. Det är inte osan­nolikt att man berättade for Mellin om Elfstrands stora herrgård och det imponeran­de tornet. Kanske var det dimma över Yttre fjärden när Mellin seglade in och han fick delvis lita till andrahandsbeskrivningar av vissa bygg­nader han passerat. Han kan ha blandat ihop granngårdar­na Stora Holmsund och Brynäs herrgård och ritat en byggnad som han – litet brist­fälligt – fått den beskriven. Det bäddar for missuppfatt­ningar, ungefär som när dal­målarna skulle avbilda djur de aldrig sett, som renar, kro­kodiler och kameler.

 

Jan Sterner illustrerar sin “Tvåtusen år i Gävlebygden” (Knights Förlag 1999) med ett utsnitt ur Mellins litografi. Även han har funderat över tornet. Är det kanske Brynäs herrgårds observatorietempel eller lusthus, som båda nämns i äldre handlingar, undrar han.

 

Det verkar inte finnas någon som kan ge svar.

 

BARBRO SOLLBE

————————————–

oktober 2 – 2012

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website