Publicerad i Gefle Dagblad 29 april 2010.
Uppsala-Gäfle Järnvägar UGJ kom, tjugofem år efter Gefle Dala Jernväg GDJ, att bli den andra järnvägen med ändstation i Gävle. Järnvägen invigdes den 14 december år 1874 och hade sin station på södra sidan av Gavleån.
De två järnvägsbolagen kom ständigt att fejdas. Efter några år med gräl förenades järnvägarna, spårmässigt, med en enkelspårig bro över Gavleån. Någon samtrafik med persontåg var inte påtänkt vid denna tid. Godsvagnar överfördes mellan Gavleåns norra och södra kajspår. GDJ var mycket noggranna med utkrävande av sin del av ”broavgifterna”!
Den enkelspåriga järnvägen över Gavleån?
Svar enligt Ingvar Henricson: Det är rätt järnväg men fel bro på fotot. Den enkelspåriga järnbron monterades ner och en ny bro med tre spår, om jag inte minns fel, kom i dess ställe ca 1898. Mittsektionen av den enkelspåriga bron finns i Furuviksparken och leder över till Furuskär.
Tio år senare, år 1884, stod den tredje av stadens järnvägar, den 38 kilometer långa Gäfle-Ockelbo Järnväg, GOJ, klar för trafik. Trafiken på denna järnväg ombesörjdes helt av UGJ.
Persontågen på 1890-talets järnvägar bestod av tvåaxliga vagnar med minimal fjädring. Rälsskarvarna kunde lätt räknas efter stötarna. Tågen stannade regelbundet vid alla stationer utefter sin järnväg. En tågresa från Gävle till Uppsala, 114 km, tog vid denna tid nästan fyra timmar i anspråk varför resenärerna kom att bli både hungriga och törstiga !
På de längre järnvägslinjer som fanns vid denna tid var ofta ett ”Måltidsuppehåll” inlagt i tidtabellen. Den ”historiska” stationen för dessa uppehåll var Storvik på Norra Stambanan, där ett järnvägshotell med restaurang byggdes år 1878. Initiativtagare och planerare var den 28-åriga ”Mamsell” Wilhelmina Wahlgren. Efter att ha startat flera järnvägshotell utefter Norra Stambanan kom hon några år senare, med efternamnet Skogh, att grunda Grand Hotel Royal i Stockholm !
Wilhelmina Skogh
I juli månad år 1897 insatte Uppsala-Gäfle Järnvägar en restaurangvagn i sina tåg på linjen Ockelbo-Gefle-Uppsala och åter. De kom att bli Sveriges första restaurangvagnar på järnväg !
Tre tvåaxliga personvagnar hade rustats upp med en passande inredning. Vagnarna var korta, varför utrymmet i restaurangavdelningen begränsades till tre bordsrader, vardera med ett bord för fyra, samt på andra sidan mittgången, ett bord för två gäster. Matsalen var elegant möblerad med vackert dukade bord.
Köket, vilket var beläget i ena vagnsänden, var mycket trångt. Det omfattade en vedeldad spis samt plats och utrymme för vad som behövdes för tillagning och servering. Vid denna tid tillagades matsedelns rätter efter beställning, det var ju gott om tid under resan. En extra godsfinka, försedd med isskåp för färskvaror, skafferiskåp för övriga köksvaror, damejeanner med färskvatten, ved till spisen m.m. var tillkopplad direkt intill restaurangvagnen.
Statens Järnvägar, SJ, satte något senare in restaurangvagnar i sina ”fjärrtåg”. Från början var de endast tillgängliga för resenärer i ”Första resp. Andra klass”! Resande i ”Tredje Klass” fick livnära sig med medhavd matsäck.
År 1938 bildades ett statligt restaurangvagnsbolag, AB Trafikrestauranger, vilka därmed fick ensamrätt för all servering på tåg och stationer i landet.
Restaurangvagnarna ändrades till att omfatta en Restaurang- och en Kaféavdelning, där alla tågresenärer, oavsett om de reste i klass 2 eller 3, var välkomna.
Mitt minne från många tågresor på 1950-talet är, en vitklädd ”Smörgåsnisse” som går i alla vagnskorridorer, slående på sin lilla cymbal samt högt och ljudligt meddelar,
”Första lunchen serveras” !
Bernt Forsberg
————————————–
Oktober 09 2012
Sammanställt och kompletterat med bilder och länkar av lisse-lotte@danielson.be
