Mitt barndomshem var beläget i Valbo, och därifrån har jag många starka minnen. Jag skall här berätta ett av dem.
Det hela tilldrog sig en skyltsöndag i början av 50-talet och jag måste vid det tillfället ha varit 6 eller 7 år ung. För första gången i mitt unga liv fick jag förtroende att besöka en julskyltning, utan att ha mina föräldrar med mig. Jag skulle få åka med två av mina kamrater, samt deras äldre syster Anna. Det bestämdes att vi skulle träffas vid hållplatsen för att ta bussen till Gävle. Från mitt hem till busshållplatsen var det ungefär 2 kilometers väg genom granskogen. Egentligen var det meningen att pappa skulle skjutsa mig dit i bilen. Det hade tyvärr blivit något fel på den, så mamma fick skjutsa mig på spark i stället.
Det var en klar och kylig förvintersöndag och mamma bäddade ner mig i sparklådan insvept i en varm skinnfäll.
Det gick lätt för oss att åka på den nyplogade byvägen och det tog inte lång stund för oss att komma fram. Anna och hennes bröder stod redan och väntade på oss. Eftersom hon bar ansvaret så fick hon busspengar och en del förhållningsorder av mamma. Själv hade jag fått ett par kronor som jag gömt i ena tumvanten. Jag kunde då emellanåt känna med fingrarna att de fanns kvar. Bussen kom och vi reste vidare till Gävle.
Där var det enormt mycket folk ute på gatorna och jullåtar spelades från olika affärer i centrum. Tomtar och tomtenissar kunde man se lite överallt. Många barn gick omkring och blåste i glittrande papperstrumpeter, sådana som rullade ihop sig igen efter varje tutning. Anna höll mig hårt i handen och vi följde stora affärsgatan ner. Vid nästan varenda skyltfönster stannade vi till och tittade, och när vi kom till stora leksaksaffären var det tvärstopp.
Vi stod där länge och tryckte våra näsor platta mot rutan, beskådande alla de oåtkomliga drömleksakerna där inne. Vi spann in oss i våra fantasifulla julklappsdrömmar och byggde våra egna små luftslott. Inne i Konsums varuhus åsåg vi stumt gapande den mekaniska jättetomten, som ideligen nickade och vred på huvudet.
Vid Stortorget visades film och där fick vi se både Hacke Hackspett och Kalle Anka.
Vi dansade ringdans tillsammans med en massa andra barn och några tomtar, runt den stora upplysta granen mitt på torget.
Jag köpte varmkorv med bröd för 60 öre och spillde senap på rocken.
Så var det dags för oss att åka hem igen. Under vilda protester släpade Anna oss till bussen, och när vi kom fram till Valbo stod mamma och väntade på oss. Det var mörkt och bitande kallt och fullmånen spred ett trolskt skimmer över trakten. Mamma bäddade ner mig ordentligt i sparklådan. Efter att ha tagit farväl av Anna och hennes bröder, så bar det iväg hemåt.
Mamma sparkade på med långa spänstiga tag. Månen befann sig till vänster om oss och den tycktes hela tiden hålla samma takt som vi. Den liksom dansade fram bakom granskogens mörka silhuett. Jag såg upp på mamma och log. Hon tittade ner på mig och brast ut i sitt klingande skratt. Andedräkten stod likt en sky av rök runt hennes ansikte. Det sjöng i medarna och gnistrade i snön. Jag njöt av hela min själ, insvept i den mjuka pälsvärmen.
OLOF THUNMAN
————————————————-
augusti 16, 2013
Gå till Startsidan. Sammanställt och kompletterat med bilder av – lisse-lotte@danielson.be