OSTKUSTBANAN – Av Bernt Forsberg.

 

Publicerat i Gefle Dagblad 23 Juni 2003

Från Åke Nyléns tidningsurklipp.

 

     Bilden är klickbar för förstoring.

 

Efter 68 år och fyra järnvägar, äntligen en kunglig järnvägsinvigning i Gävle!

 

 Frågan om en järnväg utefter södra norrlandskusten, från Gäv­le i söder till Här­nösand i norr, hade under årti­onden diskute­rats i Riksdagen. Höga militä­rer motsatte sig projektet, den tänkta järnvägen skulle ju ligga allt för nära kusten och därmed bli ett första mål för ett anfall från arvfienden i öster!

 

Trots att intet formellt be­slut hade fattats i Riksdagen påbörjades, i 1920-talets bör­jan, en viss banbyggnad på sträckorna Gävle-Ljusne och Sundsvall-Njurunda. Järn­vägsbolaget Upsala-Gäfle kom, trots det vanliga mot­ståndet från Gefle-Dala Jernväg, att ingå som en stor in­tressent i den nya järnvägen. En fusion, ett vid denna tid tämligen okänt finansiellt be­grepp, Trafikförbundet Uppsala-Norrland, TUN, bildades mellan Upsala-Gäfle Järnvä­gar och Ostkustbanan.

 

 

Det stora stationsbråket i Gävle bröt därefter ut. Resulta­tet av detta var att Ostkustbananeprojektet åtskilligt kom att försenas. Trots alla kontrover­ser mellan TUN, GDJ och Gefle Stad stod den nya statio­nen, Gävle Södra, färdig år 1925 varefter en viss trafik på bansträckan Gävle-Ljusne kunde påbörjas. Ett drygt år senare var den sista sträckan av Ostkustbanan, bandelen mellan Söderhamn och Iggesund färdigställd, varvid pionjärernas dröm,

– En obruten järnväg utef­ter södra norrlandskusten, från Gävle till Härnösand – kom att bli uppfylld!

 

Ostkustbanans  invigning var den sista stora järnvägsin­vigningen i Sverige. För Gävle Stad kom den, efter åtskilliga kungliga återbud, att bli den första med kunglig närvaro. Under sent 18- och tidigt 1900-tal var en kunglig järn­vägsinvigning den största ära en medelstor svensk stad kun­de få uppleva. Kung Oscar II var ständigt närvarande vid dessa tillfällen och kom att bli känd som landets främste järnvägsinvigare. I Gävle fanns, sedan flera årtionden tillbaka, två större och två mindre järnvägar vilka alla, trots kungliga återbud, hade upptagit sin trafik.

 

Den 31 oktober år 1927, 68 år efter det att den första järnvägen hade kommit till staden, var det äntligen dags för en kunglig järnvägsinvigning i Gävle.

 

Kl 11.15 denna dag avgick det kungliga invigningståget från Sundsvall för sin 233 ki­lometer långa värd på Ost­kustbanan ned till Gävle. Tå­get drogs av två stora snäll­tågslok av typen A, vilka var kapabla för hastigheter upp emot 120 km,t. Lokförare på det första loket var John Wallén med eldare Thure Anders­son, det andra loket kördes av lokförare Karlsson med elda­re Sven Åkerlund, samtliga lokmän kom från Gävle. In­vigningståget bestod av, för­utom den kungliga salongs­vagnen, fyra förnäma förstaklassvagnar, två restaurang­vagnar samt fyra moderna boggivagnar. I tåget medfölj­de förutom kung Gustaf V med uppvaktning, statsmi­nister C.G.Ekman, ministrar­na Meurling och Hamrin, landshövdingarna Hamilton och Lübeck från respektive Västernorrlands och Gefleborgs län, banans byggnads­chef ingenjör KA. Lagergren, representanter från de, av den nya järnvägen berörda städerna samt ett flertal höga militärer.

 

Invigningståget gjorde uppehåll vid de större statio­nerna utefter banan. De hu­vudsakliga uppvaktningarna genomfördes i Hudiksvall och Söderhamn, där respekti­ve städers styrande hälsade konungen med kungssång och omständlig tal. Tåget kom därför att bli åtskilligt försenat, men lokförare Wallén på det första loket tog med stor körskicklighet, på den sista sträckan från Söder­hamn till Gävle, igen den för­lorade tiden! Säkerligen kom kungatågets hastighet att “med råge” överskrida den vid denna tid rådande max-farten för tåg, 90 km/t.!

 

Vid sen eftermiddag, da­gen började skymmas av hös­tens mörker, anlände invig­ningståget till Gävle endast fyra minuter försenat. Efter ett formellt stopp på Gävle Central, för att tillfredsställa Gefle-Dala Jernväg, kunde så lokförare Wallén dra på ång­an till sitt lok för de sista 300 metrarna av Ostkustbanan, fram till Gävle Södra Station där en näst intill oöverskådlig folkskara hade samlats för att  hälsa invigningståget och  landets konung. Perrongen i var smyckad med granrisgirlanger och sköldar med Ostkustbanans monogram samt i Gefleborgs och Västernorrlands läns vapen. Under hög­tidliga former på perrongen i mottog konungen Honnörs­vakten från Hälsinge Rege­mente samt ledamöter från Gefle Stadsfullmäktige och Magistrat. I sitt välkomsttal på perrongen hälsade Borg­mästare C.W. Berggren kon­ungen välkommen till Gävle samt avslutade med kungs­sången och kraftiga leven för konungen och den nya järn­vägen.

 

Den egentliga invigningen företogs därefter i det nya sta­tionshusets ståtliga vänthall, vars valv var dekorerade med blommor och lagerträd. Efter det att ingenjör Lagergren i ett historiskt anförande hade redogjort för järnvägens till­komst, följde högtidstal av landshövdingarna Hamilton och Lübeck varefter kung Gustav V till fanfarer från Häl­singe regementes musikkår, förklarade Ostkustbanan in­vigd.

 

 

Till tidig afton var kon­ungen med uppvaktning till­sammans med stadens och järnvägsbolagets främsta re­presentanter, inviterade till en splendid supé på Grand Hotel. Åtskilliga skålar och le­ven för den nya järnvägen kom att utbringas innan av­gångstid, kl 21.10, var inne för konungens speciella extratåg till Stockholm. Efter konung­ens avresa fortsatte festlighe­terna på Grand till långt fram emot småtimmarna.

 

Men, endast sex år efter den högtidliga invigningen var ekonomin för Ostkustbanan körd i botten. Kompanjonen i TUN. Uppsala-Gäfle Järnvä­gar, var visserligen i bättre ekonomisk kondition men det räckte inte. Den första au­gusti 1933 förstatligades de två järnvägsbolagen och nå­gra månader senare stängdes Gävle Södra station.

 

Det vackra stationshuset kom därefter att stå tomt och öde under flera år. I 1940-talets början återuppstod sta­tionen som det populära Dan­spalatset MAXIM, där mång­en vid den tiden ung Gävlebo, till takterna från “Fox Swing­ers” orkester kom att finna sin livskamrat.

 

Den järnvägssträcka som i tidigt 1930-tal gick i konkurs är idag den viktigaste förbin­delsen mellan Stockholm och Norrland. År 1986 förklarades Gävle Södra Station som Na­tionellt Byggnadsminne. Ef­ter många år i dvala har torn­klockan, till mången gävle­bo’s glädje, återuppstått. Men tyvärr, med snåla medel och höga hyreskostnader från det statliga fastighetsbolaget Jernhusen, står Gunnar Wetterlings vackra “Kungliga Vänthall” återigen tom och öde!

 

BERNT  FORSBERG

Se mer av Bernt Forsberg.

————————–

November 17  2012

  Sammanställt, kompletterat med bilder och länkat av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments

Torbjörn Brunzell
Reply

Oscar II var en riktig lok- a- like tydligen…intressant läsning f.ö.
Jag minns när jag såg ett snälltåg första gången, var väl 3-4 år, blev rädd när de for förbi stationen( Bergby) så jag gömde mej bakom stationshuset…

Leave a comment

name*

email* (not published)

website