Jag är en riktig kaninmänniska säger Anna Nylén

  

  

Källa är Åke Nyléns tidningsurklipp

 

Publicerat i Arbetarbladet söndag 20 april 2003.

 

Min dröm är att bli barnboksteck­nare, men hur blir man det?

Det funderar Anna Nyhlén, 20 år, Gävle, på. Hon är en fantastiskt duktig tecknerska med kaniner som specialitet.

Det är just kaninteckningar hon ställer ut i samband med SM i kaninhoppning på Gävletravet un­der påsken.

 

Anna har själv fem kaniner, en hemma i lägenheten på söder, de öv­riga bor hos mamma Lena i Bomhus.

Hos henne har Anna också sin häst, Mardin, en 19-årig arab, som Anna nästan dagligen rider på. Häs­ten har hon varit fodervärd åt i många år. När hon tog studenten på Vasaskolans estetprogram i våras fick hon honom till skänks.

 

Kaniner och hästar

Hela hennes unga liv har varit kantat med hästar och kaniner, ef­tersom hennes mamma är mycket djurintresserad. Djuren har varit lika självklara för Anna som lusten att teckna.

 

Teckningsanlagen har hon ärvt från mamma, som är skicklig att rita och från farmor, som målar i olja.

 

Jag är en riktig kaninmänniska, skrattar Anna lite generat och klappar sin Molly. Jag tycker kaniner är de sötaste, snällaste och finaste djur som finns. Finare än hästar fak­tiskt…

 

När Anna var 13 år började hon tävlingshoppa med sina kaniner, men det var svårt.

 

– Alla tror att de är bara att leda fram en kanin till ett hinder, så hop­par den över, men det är mycket svå­rare än man kan tro. Jag tränade och försökte men mina kaniner kom ald­rig upp på elitnivå, berättar Anna, som slutade med tävlandet för några år sedan.

 

På publikplats

Hon tittar gärna på, när traktens framgångsrika kaninekipage tävlar om pokaler och rosetter.

 

Tecknandet, däremot, tänker hon aldrig släppa taget om.

 

– Nej, jag tycker om att rita, helst i tusch, förklarar Anna, som kämpar på med svenska och matte på Komvux i Gävle. Skoltröttheten gjorde att hon aldrig lade manken till det sis­ta året på Vasaskolan, något hon i dag måste ta igen.

 

Känsliga kaniner

För Anna är att måla och teckna ett sätt att koppla av frän skolarbetet och ett sätt att bearbeta sina känslor. Det syns tydligt pä hennes kaniner. De flesta är tecknade med värme och humor i vardagliga situationer. De är runda, goa, ulliga och gulliga som i en Disneyfilm.

 

Men det finns också ledsna och bedrövade kaniner bland hennes al­ster.

 

Över soffan paraderar en ilsket röd kanindjävul. Gissningsvis ritad efter en misslyckad matteskrivning.

 

–    Jag är helt blåst på matte. Jag försöker men det fastnar inte, suck­ar Anna, som håller tummarna för godkänt på nästa skrivning.    

–    Då blir det fest, lovar Anna, som drömmer om ett jobb, där hon får använda sin drivna tecknartalang.

—————————————————–

Anna Nyhlén  har fler konstnärer att brås på hennes pappa är den välkända Gävleprofilen Åke Nyhlén som har  dokumenterat Gävlemotiv sedan 1960-talet. På sina utställningar visar han hur miljön från 1960-talet har förändrats i dagsläget.

februari 16, 2012

 

——————————-

 

 

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments

Leave a comment

name*

email* (not published)

website