Kafélivet i centrum – av Helena C Hägg

Publicerat i Arbetarbladet Fredag 9 december 1994

Från Åke Nyléns tidningsurklipp.

 

Klickbara bilder.

 

– Sigurd inventerar en Gävleepok som försvunnit

 

Innan televisionsappara­ten gjorde sitt intåg i de svenska hemmen bruka­de människor faktiskt umgås med varandra. En naturlig mötesplats var stamkaféet. Under åren 1900-1950 fanns det närmare 40 olika kaféer i Gävle. Det vet Sigurd Hedlund som gjort en sammanställning över de kaféer som fanns då på uppdrag av Annemarie BjörkGävle Museum.

 

De flesta av kaféerna finns inte kvar längre, många av dem har till och med rivits.

– Det enda som finns kvar är väl Centralkafét men det är ju inget renodlat kafé längre, de säljer ju mat också, säger Si­gurd Hedlund.

 

Ett riktigt kafé enligt hans mått är ett ställe där det serve­ras kaffe eller te med tilltugg som bullar, kakor, wienerbröd samt någon enstaka bakelse.

 

–  Nu för tiden serverar de både pizza, kebab och öl, säger Sigurd Hedlund uppgivet.

 

 Han minns med nostalgi hur det var i början på 1930-talet.

– Var det så att jag hade 2.50 över bjöd jag tjejen på kafé. På den tiden räckte den slanten till en var sin kopp kaffe med dopp.

– Skulle jag slå på stort kun­de jag bjuda på ett wienerbröd, berättar Sigurd Hedlund.

 

Hans stamkafé hette Röda Lyktan och låg på Nygatan 49(På samma plats har även funnits en cigarraffär och Arne Karlssons affärsrörelse Korv-Arne./ Lisse-Lotte Danielson).

 

  Källa: Karl-Einar Johannessons Häfte Varmkorvgubbarna i Gävle, sid 46.

 

–   Det var lite finare där, sä­ger Sigurd Hedlund.

 

Alla har en historia

 

 

Kafé Linnéa som låg på Nygatan 36 fanns det en dis­kussionsklubb som Fabian Månsson var med och startade, Kafét finns inte kvar men dis­kussionsklubben lever vidare. I dag heter den “De erfarnas klubb” och håller till i en lokal i gamla Gävle.

 

– Jag minns att det gick en historia om Kafé Lilla Lugnet i Strömsbro. Kafét var inrymt i en mycket låg byggnad och en dag hade två rackarungar klättrat upp på taket.

 

Ägarinnan till kafét kallade på polisen för att få ner pojkar­na från taket.

 

När polis Nygren kom dit frågade han pojkarna vad de gjorde på taket.

 

– Jag snubblade på tröskeln och trillade upp på taket, sa den ene.

– Min läkare har ordinerat mig hög luft, sa den andre.

 

Innan polis Nygren hade ta git sig upp på taket för att köra ner pojkarna så hade de hoppa ner och försvunnit för länge sen, berättar Sigurd Hedlund.

 

Väggmålning

 

Centralkafét som ligger mitt emot järnvägsstationen var  känt i hela landskapet för sin väggmålning. Den finns fortfa­rande kvar.

 

– Till Centralkafét gick de som väntade på tåget för att dricka kaffe. Och på den tiden då jag körde taxi så bjöd ägar­innan fru Pettersson alla taxi­chaufförer på fina smörgåsar varje jul. Hon kom ut till bilar­na med en korg full, berättar Sigurd Hedlund.

 

 

Även Kafé NordenNorra Köpmangatan 10 var känt för sina smörgåsar.

 

–  Gick man till Verners Idyll i Hagaström kunde man få lyssna på wienermusik. Verner själv var kapellmästare och på kvällarna spelade de under de kulörta lyktorna, säger Sigurd Hedlund.

 

Det finns många minnen och historier om kaféerna och dess besökare.

 

För många var kaféerna den sociala samlingspunkten där man spelade kort, schack eller diskuterade.

 

Sedan 1950-talet har antalet kaféer i Gävle minskat avse­värt men de kaféer som finns idag är nog så betydelsefulla.

 

Alla har vi väl någon gång stämt träff med gamla klass­kamrater, en god vän eller en släkting på något kafé.

 

Visst har de kvar en del av den sociala funktionen som de hade innan televisionens intåg men det blir aldrig riktigt som förr.

 

HELENA  C  HÄGG

———————————–

Oktober 23  2012

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website