Jultomtarna i Gävle – Ulf Ivar Nilsson

 

 

På juldagen 1874 satt några välklädda män och spelade kort i en våning på Östra Islandsgatan i Gävle. Utanför fönstren var det nästan 30 minusgrader och bara några timmar tidigare hade en man hittats ihjälfrusen i Hemlingbyskogen. Men hemma hos fabrikören var det varmt och ombonat. Elden sprakade i kakelugnarna och innehållet i glasen bidrog till att höja stämningen. Sällskapet hade just avslutat en dignande julmiddag, damerna hade dragit sig tillbaka och herrarna samlades kring spelbordet och cigarrerna.

 

Värd för kalaset var ingenjören David Runer, delägare i en av Gävles största industrier, Lindahl & Runer Mekaniska Verkstad. Företaget tillverkade ångmaskiner och sågverksutrustningar och hade över hundra anställda.

 

 

Fabrikör Runer var en betydande man i staden och hade strax före jul blivit omvald till stadsfullmäktige. Ekonomiska bekymmer skulle komma, men det var knappast något som den 6l-årige företagsledaren funderade på – eller ens visste om – när han mätt och belåten samlade sina vänner kring spelbordet denna julkväll.

 

Herrarna spelade om pengar och till slut hade potten vuxit rejält. Någon föreslog – kanske för att det var juldagen – att man skulle avstå från vinsten och istället skänka pengarna till fattiga barn.

 

Alla tyckte det var en bra idé och för att öka beloppet ytterligare ordnade man så att Runers son Manne och ytterligare en pojke under de närmaste dagarna samlade in mer pengar.

 

Året därpå skänkte de välsituerade herrarna åter några tior, samtidigt som man förmådde sina vänner att också lämna bidrag så att åtminstone några fattiga stackare skulle kunna få en dräglig jul. Men nöden var stor och för att få in mer pengar till den tredje julen fick kassören vid Runers företag, Robert Nordin, i uppdrag att organisera den fortsatta välgörenheten.

 

Han hade hört talas om Stockholms Jultomtar, en förening som bildats några år tidigare och som genom insamlingar och olika jippon dragit in en hel del pengar till fattiga barn. I god tid före julen 1876 satte Nordin in annonser i Gävletidningarna och den 11 december bildades Gefle jultomtar med omkring 100 medlemmar.

 

I stadgarna noterades att “sällskapets syftemål blir att bispringa fattiga barn, företrädesvis med kläder, och böra i främsta rummet sådana ihågkommas, hvilka utmärka sig för flit och goda seder.”

 

David Runer utsågs till ordförande och årsavgiften bestämdes till tre kronor för männen och halva beloppet för gifta kvinnor. Medan ynglingar under tjugo år och ogifta kvinnor bara behövde betala 50 öre.

 

Varje år skickade Gefle Jultomtar runt insamlingslistor till enskilda och företag. De flesta bidragsgivarna var välbärgade människor och större företag men bland välgörarna hittar man också Arbetarbladet – som gav 50 kronor vid något tillfälle – och Sportjournalisternas klubb, som under åren bidrog med åtskilliga hundralappar.

 

Sällskapets kassa stärktes också genom donationer. 1905 skänkte grosshandlare Erik Kronberg hela 10 000 kronor till Jultomtarna.

 

Varje år införskaffade Jultomtarna hundratals meter tyg som några av stadens sömmerskor sedan sydde kostymer, klänningar och andra plagg av. Det finns noterat att sylönen 1908 var fyra kronor för en klänning och en krona för ett par byxor.

 

 

Från började syddes kläderna efter enhetliga modeller i samma färg och av likadant tyg. Resultatet blev naturligtvis att många av barnen mobbades eftersom det syntes lång väg att deras föräldrar inte hade råd att hålla dem med kläder. För att undvika detta började sällskapet så småningom sy plaggen i olika modeller och färger.

 

 

Första åren ekiperade man omkring 30 barn men siffran ökades successivt och 1899 var man för första gången över 100.

 

Från början var det stadens lärare som föreslog vilka barn som skulle komma i fråga. Men det var sällskapets styrelse som slutligen bestämde vilka som skulle få allmosorna, så i december varje år kunde Gävleborna se hur grosshandlare och fabrikörer kuskade runt i fattigkvarteren med häst och släde för att med egna ögon bedöma vilka barn som var i störst behov av hjälp.

 

Det hände också att givarna ville ha ett ord med i laget när det gällde fördelningen av kostymer och klänningar. Gefle Manufaktur-Aktiebolag krävde att deras pengar endast skulle gå till barn i Strömsbro och garveridirektören Emil Matton ville veta både namn och adress på de barn som kläddes upp på hans bekostnad.

 

För gjuterifirman Skoglund & Olson noterades 1910 att deras 30 kronor skulle gå till några av deras egna arbetare. Men tydligen var man inte nöjd med arrangemanget för två år senare skänkte företaget inte ett enda öre till Jultomtarna. Ett beslut man motiverade med anteckningen: “Tycker inte om verksamheten längre.”

 

Annars verkar det ha varit en självklarhet för stadens företag och dess ägare att varje jul skänka en slant till Jultomtarna. På insamlingslistan för 1911 står det dock “vägrar” bakom namnen på tre av de tillfrågade, bland annat den rike trikåfabrikören Ferdinand Sjöberg.

 

Sista söndagen före jul varje år ordnade Gefle jultomtar en fest för alla nyekiperade barn och deras föräldrar. Det var enorma tillställningar med ibland 600 barn och uppåt 300 vuxna. Från 1910 höll man till i Stadshuset men när festsalen 1935 renoverats för dyra pengar ansåg de styrande att lokalen inte längre passade för sådana här barnkalas. I stället flyttade Gefle Jultomtar sina fester till Borgarskolans gymnastiksal där man fortsatte ända till 1959.

 

På festerna bjöds det alltid på musik, luciatåg, ringlekar och teatertablåer innan julbocken äntligen anlände och delade ut de efterlängtade påsarna med frukt och godis från stadens grossistfirmor och konfektyrfabriker.

 

Barnen skulle nu paradera fram i sina nya kläder och det var noga med att alla pojkar var nyklippta. Det berättas att en av stadens frisörer, barberare Johansson, under många år klippte fattiga grabbar på löpande band inför julfesten. Och han gjorde det alltid gratis.

 

I början av 1960-talet slutade Gefle Jultomtar att dela ut kläder och gav i stället pengar till andra organisationer som på olika sätt hjälpte barn som hade det svårt. Under sina nästan nittio år hade då Jultomtarna i Gävle skänkt kläder och skor till över 8 000 barn. 1983 upphörde verksamheten helt.

 

————-

Public 2014-12-18 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com.

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website