DEBATT – Idrotten bortglömd på idrottens gata – Ulf Kriström

 

Varför uppmärksam­mas inte Gävles idrottshistoria? frågar sig Ulf Kriström i en debattartikel som kritiserar projektet kring offentlig konst vid Gavlevallen.

 

Gefle IF är Sveriges äldsta idrottsförening om man bortser från någon enstaka specialgrensförening.

 

Gefle IF hade Sveriges bästa fotbollslag i slutet av 1890- och början av 1900-talet.

 

Brynäs IF är den enda för­ening som utan avbrott spe­lat i ishockeyns högsta serie sedan 1960.

 

Gefle IF har under alla ti­der varit en av Sveriges främsta friidrottsföreningar med en osannolik topp på 1940-talet då klubbens medeldistansare till och med var bäst i världen.

 

 

Se där några exempel på Gävles ledande roll i den svenska idrottshistorien.

 

Det finns många fler. Gästrikland har alltid varit ett ledande bandydistrikt, och Gävle hade länge två elitklubbar: Huge och Forsbacka.

 

Längre tillbaka hade vi konståkare av världsklass, och Gävle har varit bra i brottning, boxning, isracing och en massa annat. Jämn­stora städer har alltid sneg­lat avundsjukt på oss.

 

Ändå har Gävle sällan haft idrottsplatser och arenor som kunna mäta sig med de finaste och mest ändamåls­enliga. GIF:s fotbollslag ha­de till exempel ingen hem­maplan när de utklassade Djurgården och AIK på Ro­bert Carricks tid.

 

 

Nu har vi fått en arenastad som tål en jämförelse med det mesta i landet. Och än­nu bättre blir det när den nya multisportarenan snart står klar.

 

Då kommer tre mäktiga arenor att stå på parad längs den gata som tidigare hette Idrottsvägen och nu Gavlehovsvägen. Ishockey, fot­boll, multisport (främst innebandy och friidrott).

 

 

När det byggs nya offentli­ga hus finns det en regel som säger att pengar till ett värde av en procent av den totala byggkostnaden ska avsättas för utsmyckning.

 

I Gävle har Konstcentrum ansvaret för att välja ut rätt objekt till detta.

 

Konstcentrum är den in­stitution som tidigare för­sett oss med verk som Priapos trädgård vid den västra utfarten (vid Teknikparken) och den ungefär lika rosa­färgade skulpturen intill Max vid Norrtull.

 

Det naturliga skulle ju här ha varit att man då funderar över vad byggnaderna ska användas till och i första hand försöka hitta objekt med anknytning till verk­samheten.

 

Det naturliga skulle ha va­rit att gräva i historien och upptäcka att det hade varit självklart att binda ihop Gävles stolta idrottshistoria med morgondagens idrotts­liga aktiviteter i det nya om­rådet.

 

Kanske en serie skulptu­rer över stadens främsta idrottsledare eller aktiva.

 

Kanske informationstav­lor inne i anläggningarna för att påminna och hedra.

 

Det naturliga skulle inte ha varit att hitta en konstnär någonstans i Europa som in­te har en aning om Gävles idrottshistoria och kanske inte om idrott över huvud taget.

 

Men det var vad Konst­centrum gjorde. Vad detta kommer att utmynna i ver­kar ingen veta något om, vi får sväva i ovisshet, knäppa händerna och be ödmjukt om att det i alla fall inte blir något som går i rosa.

 

Jag hade hoppats att den nya politiska ledningen skulle ta tag i den här frå­gan. Att alliansen skulle ta Konstcentrum i kragen, bry­ta kontraktet med den upp­handlade konstnären och försöka rädda situationen för att göra Gävleborna gla­da.

 

Väljarna alltså.

 

Jag har personligen jobbat för att få fram pengar på an­nat sätt för att kompensera för Konstcentrums brist på kreativitet men har bara delvis lyckats. GDJ-fonden har välvilligt ställt upp men är uppbunden av andra åta­ganden och har för tillfället inte de resurser som behövs för att fullfölja mina ambi­tioner.

 

Nu hoppas jag på detta sista försök att väcka politi­kerna.

Ulf Kriström

 

 

 

Det här gjorde mig heligt förbannad

Jag borde inte bry mig.

 

Om någon vill göra en utställning med informationsskyltar om Brynäs IF:s historia, fine. Om någon vill ställa friidrot­tarnas medaljer i en monter, fine.

 

Jag kan till och med tycka att ett idrottsmu­seum på Gavlehov vore en god idé.

 

Men skulpturer av Tord Lundström och Wille Löfqvist utanför Gavlerinken? Den som kräver något dylikt, bör reflektera över vad hen ger ut­tryck för.

 

Jag borde inte bry mig. Men jag blir bestört när en debattör i Gefle Dagblad, på en helsida under avdelningen kultur (26/4), har haft för bråttom för att tänka.

 

Debattörens åsikt: det är för lite idrott på idrottsvägen.

 

Åhå. Få se, en, två, tre idrottsbyggnader har just tillkommit. Förutom de tre som redan fanns.

 

Men debattören tycker att det är skandal att inte också den konstnärliga gestaltningen som ska göras får idrottsanknytning.

 

Segrarna skriver historien, det är sant. Idrotten har all anledning att vilja ma­nifestera sina landvinningar i Gävle. Man har kapat åt sig budgetpengar och ockuperat ett helt stadsdelsområde. Så klart man också vill sätta upp sina hjältar i brons, likt makten gör när den låter gjuta statyer av krigs­herrar och kungar.

 

Om en sponsor vill betala för ett monument, må så vara.

 

Men den konstnärliga gestaltningen ska inte gå någons ärenden. Vi ska vara djupt tacksamma för att den inte behöver göra det i Gävle, i Sverige.

 

I det här fallet har dessutom uttalats en strävan att förena – såväl olika fri­tidsintressen som klasser och kultu­rer. Konstnären vill få människor att mötas – just genom den konstnärliga gestaltningen (som upplysningsvis rå­kar vara inspirerad av Gefle IF:s fot­bollsfilosofi).

 

Debattören är öppet ute efter att provocera och elda på det gamla vanliga hatet mot offentlig konst inom Sveri­gedemokraterna och hos vissa mode­rater. Vi borde inte bry oss.

 

Men vi måste bry oss.

 

När debattartikeln även misstänkliggör den person som fått uppdraget att utföra Gavlehovs konstnärliga gestaltning.

 

Debattören tar upp att konstnären är ut­ländsk och kvinna. Det antyds att konstnären är olämplig på grund av sitt kön och sin här­komst. Vad vet en sån som hon om Brynäs stor­het, underförstått. Och ve och fasa, tänk om det färdiga konstverket blir rosa. Som “Priapos trädgård” och “Det femte elementet”. Tjejfärg på Gavlehov. Värsta tänkbara. Oss grabbar emellan, fnissa gubbar.

 

Jag blir heligt förbannad.

 

Det vore mycket ledsamt om det där praktfullt inskränkta debattinlägget som publicera­des (helt okommenterat) på Gefle Dagblads kultursida skulle spegla något av idrottsstaden Gävles själ.

 

Inte skulle väl Gävle kunna vara så präglat av både okunskap om konst och av fördomar? I så fall behöver kommunens ny- utnämnda genusexpert och kommunikations­chef Johan Adolfsson verkligen rycka ut.

 

Bodil Juggas

 


Public. 27/4 2016 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com

Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website