GÄSTRIKLANDS HISTORIA berättad av Lennart Ödeen – Del 6 Vikingatiden

 

Publicerat i Gefle Dagblad ? 1985.

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

 

Glödpannan i Åbyn-rövarbyte från Bagdad?
Glödpannan i Åbyn-rövarbyte från Bagdad?

 

 

Glödpannan i Åbyn rövarbyte från sagornas Bagdad

   

I mars 1943 meddelade doktor Phili­bert Humbla i en skrivelse till Statens Historiska Museum i Stock­holm, att ett märkligt fynd, ett slags glödpanna av brons hade förvärvats for Gävle museum.

 

Fyndet hade gjorts på Åbyns mark mellan Åbyn och Häckelsäng i Hamrange socken norr om Gävle. Det var två pojkar som hittat fem föremål i en skreva mellan två flyttblock en kilometer öster om Hamrånge kyrka.

 

Det förnämsta föremålet var glödpan­nan. Den analyserades i en uppsats i Fran Gästrikland 1943 av professor Ture Arne.

 

 Glödpannan är 33 centimeter hög och täcks av ett lock i form av en välvd kupol. Kupolen kröns av en sju-uddig stjärna med runda knoppar i ändarna. Glodpannan har fötter som imiterar djurtassar och ett fyrkantigt skaft i änden prytt med ett slags kapitäl.

 

Pannans sidor är prydda med ett rikt slingerverk av yppiga palmetter ( ”Pal­mett” är enligt Svensk uppslagsbok ett stiliserat växtmotiv i ornamentiken, utgö­rande ett knippe mer eller mindre tillspet­sade ovala blad, utgående solfjäderformigt från en bas.”)

 

Vad har glödpannan använts till? När och var tillverkades den? Hur kom den till Gästrikland?

 

Professor Arne tror att pannan fyllts med glödande kol, vilkas aska fallit ned mellan de genombrutna hålen. Den kan ha tjänat till att värma händerna.

 

Genom att jämföra glödpannan med andra kända fynd av liknande slag är det möjligt att fixera tid och plats till omkring år 800 och till kalifen Harun ar Rashids Bag­dad, skådeplatsen för många av berättelserna i Tusen och en natt.

 

Förmodligen har glödpannan trans­porterats genom det ryska flodsy­stemet innan den hamnat i Hamrånge.  De svenska vikingarna hade som bekant livliga förbindelser med araberna via de rvska floderna.

 

Hur har den förvärvats, genom köp eller stöld? Frågan belyser en viktig problematik i vikingaforskningen. Var vikingarna köpmän eller rövare – eller bådadera på en gång?

 

Uppfattningarna har skiftat. Länge uppfattades vikingarna som blodtörstiga pirater. Föreställningen gick tillbaka till uppteckningar av präster och munkar.  De betraktade av naturliga skäl de hedniska nordborna med fasa. Det var ju framörallt kyrkor och kloster som plundrats. 

 

Arkeologiska utgrävningar på 1960-talet i bland annat York och Dublin skapade en ny bild av vikingatiden. Vikingarna uppfattades inte längre som enbart rövare och plundrare utan också som jordbrukare och köpmän. Vikingarna började framställas som ekonomiska, politiska och kulturella innovatörer.

 

För ett par år sedan svängde pendeln på nytt. Den amerikanske historieprofes­sorn F. Donald Logan betecknade i “The Vikings in History” vikingarna som rö­vare, dråpare och plundrare. Deras fram­fart i England på 900- och 1 000-talen karakteriserades av Logan som imperia­listisk utsugning av närmast 1800-tals snitt.

 

Även P.H. Sawyer, tidigare professor i Leeds, numera bosatt i Göteborg, är inne på samma linje som Logan. I “Kungar och vikingar (1985)” skriver han att “det råder inget tvivel om åttahund­ratalets vikingar vållade enorm förödelse, särskilt på kyrkor och i rika religiösa samfund, som självfallet var primär­mål. . .”

 

Påståendet att vikingarna var innovatörer tillbakavisades av Sawyer.

 

“De nordbor som erövrade och koloni­serade England och Normandie var inte några nyskapare, och samma sak gällde dem som slog sig ner på öarna i norr liksom på Hebriderna och Isle of Man på åttahundratalet.

 

Även i österled uppträdde vi­kingarna som rövare, menar Sa­wyer. De många fynden i Sverige, framför allt silverskatterna, men också konstförmål som glödpan­nan i Hamrånge, är inte resultatet av en omfattande handel mellan svenskar och araber längs de ryska floderna. Sawyer hävdar att det orientaliska silvret “vunnits genom våld, genom plundring el­ler som utgrävd skatt.”.

 

Glödpannan i Hamrånge är alltså förmodligen — om manfår tro den senaste vikingaforskningen — stöld­gods. Men den är ju vacker att se på för den skull. Och dessutom kan man ju lite njuta av kunskapen att vi svenskar, som nu kläms mellan supermakternas kärnva­pensköldar, för tusen år sedan bredde ut oss — även om det var som rövare — tämligen obehindrat över stora delar av det dåtida Europa.

 

LENNART ÖDEEN

 

————————————————————————————-

juni 26, 2012

 

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..