Gamla Folkets hus i Bomhus revs olagligt

Jag har inga kunskaper om nedanstående argument och vill inte alls blanda mig i någon politisk debatt. De som rev huset hade väl sina skäl hur sorgligt det än är men en sak har jag svårt att förlåta. Varför tog man inte ett FOTO först innan man rev det? Nu kan vi inte ens se hur det såg ut!

Lisse-Lotte Danielson

————————————-

Från Åke Nyléns tidningsurklipp.

Publicerat i ARBETARBLADET Måndag 30 juli 1990

“FOLKETS HUS REVS OLAGLIGT” Gunilla de Maré (m)

Folkets hus i Bomhus har varit ett stående debattämne i Gävle sedan slutet av 1970-talet. Nu har från “rörelsens” sida gjorts ett försök att för alltid tysta debatten – det gamla folkets hus har rivits – utan rivningslov, utan utredning om det kulturhistoriska värdet, utan plan för hur tomten skall användas!

Efter att ha efterlyst denna bild i Gävles FACEBOOKGRUPP “Du vet att du är från Gävle om…” visade det sig att Pernilla Högberg-Liljeholm hade en bild i sitt fotoalbum. Så här såg alltså Bomhus Gamla Folkets Hus ut innan det revs.

”Gräv där Du står” hette för några år sedan arbetarrörelsen och ABF:s stora kultursatsning – nu tycks mottot i stället vara ”Riv och Glöm“.

Folkets husföreningen resonerar uppenbarligen mycket pragmatiskt “Om vi river gamla Folkets hus blir det naturligtvis först en massa bråk och skriverier – men vadå! När huset väl är borta glöms det snart!

De äldre Folkets husbyggnaderna i Bomhus finns relativt väl dokumenterade i skrift. I bl a Boken om Bomhus – från fäbodbygd till industrisamhälle – står att läsa om den byggnad som nu rivits; “Den 27 januari 1933 ägde invigningen rum – stor dag i Bomhusarbetarnas historia”. Hade inte denna byggnad varit värd en kulturhistorisk värdering – en ordentlig dokumentation i stället för en eventuellt olaglig rivning! En ful plump har satts och kommer alltid att finnas i historieskrivningarna om Folkets husbyggnaderna i Bomhus.

Motivet för rivningen är uppenbarligen krasst ekonomiskt! Folkets husföreningen säljer tomten till Gävle kommuns fastighetskontor, men enligt avtal skall försäljningen ske i avrivet skick.

Föreningen är i skriande behov av pengar – månne det nya Folkets hus kosta mer än det smakar! Lokalhyrorna är höga – så höga att flertalet föreningar väljer andra lokaler för sina aktiviteter – bl a har valet i hög grad hittills fallit just på gamla Folkets hus. Den valmöjligheten måste alltså förhindras. Föreningslivet måste hänvisas till den nya byggnaden – annars mister den ju sitt berättigande. (Valmöjligheter och alternativ har aldrig stått särskilt högt i kurs hos socialdemokrater och deras organisationer.) Hyresgäster – bl a SPIAF – har redan flyttat till nya lokaler. Kostnaderna ökar

– inkomsterna minskar. Tomtförsäljningen kan naturligtvis tillfälligt räta upp den ekonomiska ställningen men hur länge.

Ytterligare en fråga som bör intressera alla Gävlebor. Vad är slutkostnaden för det nya Folkets husbygget? Någon slutredovisning har ännu inte lämnats vare sig till kommunstyrelse eller till kommunfullmäktige. Att det föreligger ett stort kostnadsöverskridande är säkert – men hur stort?

I ett debattinlägg förra året varnade jag för att det nya FH-bygget i Bomhus kunde bli en grandios felsatsning och ansåg också att rörelsen visat en storartad egoism genom att till varje pris och mot allt sunt förnuft genomdriva detta. Nu tvingas jag konstatera att FH-föreningen med hjälp av kommunalrådet Stig Källgren dessutom handlar olagligt. Egoism, ekonomiskt lättsinne och nu eventuella olagligheter – blir det minnesmärkena över NYA Folkets hus i Bomhus.

Felsatsning? Ja med FACIT i hand….

Nya Folkets Hus i Bomhus som var konkurshotad. Tur att Ungdomsgården räddade upp det hela!

GUNILLA DE MARÉ (m)

———–

PRAKTISK RIVNING? – Barbro Sollbe

I “samhällsbyggarstaden” Gävle hade byggnadsnämndens ordförande så bråttom att riva gamla Folkets hus i Bomhus, att han hårddrog de kommunalpolitiska spelreglerna – med hänvisning till att det var “praktiskt”. Vi i Hembygdsföreningen Gävle Gille har med sorg upplevt den hänsynslösa rivningsvågen på 1960- och 1970-talen. Men vi trodde inte något sådant skulle behöva hända 1990, och vi tar avstånd från förfarandet.

Ett samhälle och dess bebyggelse måste kunna växa och förändras. Det inser även en hembygdsförening med lokalhistoria, kulturvård och besvarandefrågor som sin hjärtesak. Men det måste finnas en sans och en balans i förnyelsen – plus en vilja att lämna kvar något av stadens alla årsringar. (Om man till exempel river en hel stadsdel, vilket skedde med Brynäs, är inte den viljan så utpräglad.)

Den ena staden (eller stadsdelen) skiljer sig från den andra bland annat genom sina karaktärsbyggnader. I storstäder kan det handla om skyskrapor som utropstecken mot horisonten, glober eller katedraler. Sjömanskyrkan, många gånger rivningshotad och ännu inte slutgiltigt “räddad”, är en mindre anspråksfull motsvarighet: en del av det som gör Gävle till just Gävle.

I Bomhus har en ny karaktärsbyggnad, ett 90-talets Folkets hus, ersatt en nästan 60-årig föregångare som var uppförd i funkisstil. Gamla Folkets hus fungerade fortfarande – som tillfälliga skollokaler och vid lokalt mycket uppskattade danstillställningar.

Bomhus är en utbredd stadsdel. I Gävle Gille tror vi att gamla Folkets hus skulle kunnat fungera som en lokal samlingspunkt. Dess kulturhistoriska värde, omvittnat av både länsmuseets och stadsarkitektkontorets expertis, skulle motiverat att denna möjlighet undersökts innan beslutet om byggnadens vara eller icke vara hade fattats.

Nu hann det inte ske. Man hann inte ens inventera och fotografera den. Till och med byggnadsnämndens ledamöter togs på sängen, när grävskoporna satte igång medan ärendet var under utredning. Saken hade dessutom inte behandlats i kulturnämnden.

Ska Gävle riva sina rötter, sin samhörighet med det historiska och ideologiska arvet – i detta fall den lokala arbetarrörelsens – så bör det åtminstone ske under demokratiska former. Det är det absolut minsta man kan begära.

För Hembygdsföreningen Gävle Gille

BARBRO SOLLBE

Folkets hus i Bomhus, aningslöst att riva detta?