Från springpojke i Gävle till LM Ericsson i Stockholm. – av Lars Bodin

 

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM – klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till berättelsen!

 

Elektriska Installationsbyrån i Gävle blev släkten Bodins födkrok under ett par generationer. Farfar Oskar Laurentius fyra söner blev alla anställda som allt från springpojkar till direktör i firman. Släkten jobbade i firman från trettiotalet fram till sent nittiotal som elektriker, lagerchef, kamrer, verkmästare och direktör. Min far Lars Oskar började som springpojke och pensionerades som direktör i slutet av 1970-talet.

 

   Elektriska Installationsbyrån

 

Dragningskraften från äventyret gjorde att jag hoppade av skolan med bara ett år kvar till realexamen och sökte och fick jobb som laboratorieassistent på driftlaboratoriet i Korsnäsverkens Karlskärfabrik i Bomhus. Jobbet bestod i att gå runt i fabriken och samla in prover för analys i labbet.

 

Jag minns att en av de värsta platserna var klordioxidanläggningen där det ofta var gasläckage och lokala bränder i utrustningen. Gubbarna som fixade läckaget fick sina blågrå långkalsonger blekta till kritvita från knäna och neråt efter att dom vadade runt i den tunga gasen med gasmask och skyddsöverdrag som släppte igenom gasen in till benen. Kiselugnarna där syratillverkningen krävde ständig skötsel av gasmätarna var också en anläggning som ofta hade störningar i form av gasläckage, en stickande lukt som gjorde att man hostade kraftigt och att ögonen rann.

 

Bland arbetskamraterna minns jag särskilt den genomsnälle musikern Yngve Eriksson som förutom labbjobbet spelade i frälsningsarmens orkester. En annan originell labbjobbare var Verner från nygårdarna som ägnade både arbetstid och fritid till att kämpa i den lokala nykterhetsrörelsen för ungdomens bästa.

 

   Yngve Eriksson

(foto: Lisse-Lotte Danielson)

 

Efter nästan två år i provtagningstjänst på massafabriken hoppade jag vidare till sjömanslivet genom att mönstra på min första båt ångbåten S/S Bele som jungman, en Sveabolagsbåt som gick med styckegods mellan Östersjöhamnar och Holland (Amsterdam) och Belgien (Antwerpen).

 

   ångbåten S/S Bele

 

Den första resan varade bara i två månader men större äventyr hägrade så nästa tur blev som kockelev på m/s Svanesund som gick med potatis från Östtyskland/Polen till Alger i Nordafrika. En del turer gick med lådvirke från Portugal till Spanska hamnar som Valencia för att fortsätta med apelsiner tillbaka till Nordsjöhamnar. Kockelevsjobbet medförde att jag skalade potatis till 32 man varje dag i nästa ett år. Mot en extra ersättning av några tior i månaden blev det också mitt jobb att hålla den koleldade spisen igång dygnet runt vilket medförde att påfyllning av kol måste göras vid 4 tiden varje morgon.

 

   m/s Svanesund

 

   Utdrag ur avräkningsbok.

 

Som synes här ovan var lönen synnerligen blygsam och skatteavdraget hutlöst även på den tiden.

 

Hur som helst så kom jag till insikt om att det inte dög med Laboratorie- och sjömansliv utan det krävdes en riktig utbildning för att få ett bra yrke som man kunde trivas med i framtiden. Jag var och är intresserad av teknik så att det skulle bli en utbildning i elteknik var givet speciellt som hela släkten Bodin jobbade inom elteknikområdet.

 

Efter avslutade studier till elektroingenjör flyttade jag från Gävle och började det riktiga arbetslivet på LM Ericssons transmissionsavdelning i Stockholm, för det var där jobben fanns i mitten på 60-talet.

 

Lars  Bodin

————————————————————–

maj 07, 2013

Sammanställt och kompletterat med extra  foton av

lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website