Fattigpojken Gustaf Glans mästerverk

 

 

Public. i Arbetarbladet 8/2 2015.

 

Historien om Gustaf Glans är historien om ett kort men märkligt konstnärsliv. Han var en av de många fattighuspojkar i Gävle som rycktes bort av lungsoten i början av förra seklet. Men han var den ende som fick en så ståtlig begravning att den refererades på nyhetsplats i stadens tidningar. Med vid graven fanns både ordföranden och direktören för den kommunala fattigvårdsstyrelsen. Och Gävle stad stod för alla kostnader, inklusive dödsannonser, orgelmusik och blommor!

 

Under sin korta tid som konstnär blev Gustaf Glans känd och uppskattad i sin hemstad, men hans namn föll sedan snabbt i glömska. Och det var av en ren tillfällighet som hembygdsforskaren Sigurd Söderberg hittade några av hans tavlor i socialförvaltningens gömmor – nästan femtio år efter konstnärens död. Söderberg tyckte bilderna tydde på en talang utöver det vanliga och började intressera sig för den okände upphovsmannen. Efter att ha gått igenom igenom kyrkböcker och gamla protokoll från fattigvårdsstyrelsen kunde Söderberg i april 1957 berätta i Arbetarbladet om den unge artistens tragiska levnadsöde.

 

Bror Gustaf Anian Glans föddes i Gävle den 31 juli 1892. Hans far var verkstadsarbetare och familjen bodde på Norra Kopparslagargatan 24 där Gustaf var yngst av åtta syskon.

 

Båda föräldrarna var sjukliga och familjen levde under minst sagt knappa omständigheter.

 

Några veckor innan Gustaf fyllde två år dog hans far, Johan Otto Johansson-Glans. Änkan Johanna Sofia flyttade därefter till Fjärde Tvärgatan på Brynäs med sin stora barnaskara. Men bara några år senare, i februari 1898, avled även hon. Gustaf var då fem och ett halvt år gammal.

 

Gustafs äldsta syskon hade nu arbete på olika håll i staden. 20-årige Johan Petter var anställd som målare vid Gefle-Dala Jernväg medan systrarna Anna och Maria slet hela dagarna på Rettigs ökända tobaksfabrik. Ändå tyckte fattigvården att de tonåriga flickorna skulle ta ansvar för sina fyra småsyskon och stack åt dem 25 kronor i månaden att hushålla med.

 

Efter en tid skingrades syskonskaran och minstingen Gustaf fick bo hos vänner till föräldrarna. Men strax efter sin tioårsdag placerades han på Stora Källbäck vid Södertull, ett av stadens barnhem. Den späde gossen ritade och målade varje ledig stund och det dröjde inte länge förrän man upptäckte att han var en konstnärlig begåvning. Dessutom visar de betyg som bevarats att han gjorde bra ifrån sig i skolan. Fattigvårdsstyrelsens ordförande, bankdirektören Robert Nordin, intresserade sig personligen för den unge konstnären. Och genom hans försorg sattes Glans i lära hos målarmästaren Karl Sjöström.

 

Målarmästare Karl Sjöström

 

Nordin hade stora planer för sin skyddsling. Han fick gå ett par terminer på Gefle tekniska aftonskola i Berggrenska gården. Därefter var det meningen att han skulle få studera vidare utomlands på bekostnad av Robert Nordin och några andra välsituerade och inflytelserika Gävlebor.

 

Redan vid sexton års ålder ansågs Gustaf Glans vara av mästarklass, men då hade den tärande sjukdomen redan börjat sätta sina spår. På försommaren 1907 vårdades han på lasarettet för blodspottning. Och under våren 1909 bröt sjukdomen ut på allvar.

 

Till fattigvårdsstyrelsens sammanträde den 11 augusti 1909 hade stadsläkaren Rikard von Post utfärdat ett intyg där det framgick att “ynglingen Gustaf Glans från Fattigvårdens barnasyl led af lungsot i vänstra lungan och vore i behof af vård å sanatorium.”

 

En månad innan hade fattigvårdsstyrelsen låtit utackordera den sjuke pojken till modellören C J Andersson i Hagaström. Där skulle Gustaf Glans bo och arbeta medan han väntade på att få komma till Österåsens sanatorium i Ångermanland. Andersson tillverkade urnor och andra föremål av keramik och Gustafs uppgift blev nu att dekorera dessa.

 

I samband med att några tyska kommunalmän besökte Gävle ordnades också en utställning med Glans tavlor i fattigvårdsstyrelsens sammanträdesrum. Men nu var den unge konstnärens dagar räknade. Sent på hösten 1909 drabbades han av blodstörtning och efter att ha legat svårt sjuk i mer än en vecka avled han den 14 november.

 

Av fattigvårdsstyrelsens handlingar, som i dag finns på Stadsarkivet i Gävle, framgår det att Gustafs sjukvårdskostnader uppgick till någon tia per år. Och att begravningen kostade trettio kronor.

www.ulfivar.se

—-

Läs om fler som berättade om Gustaf Glans i nedanstående länk:

 

Lokföraren Thore Björk (1895- 1974) var en gävlepojke. Han älskade sin stad. Det märker man när man läser hans minnen från uppväxt- och ungdomsåren. Här framträder ett stort persongalleri, t.ex. verkstadsarbetaren Todén, Gängar-Pelle, Lång-Pelle, Lort-Olle som spelade handklaver, grosshandlare Kronberg, den snåla konsulinnan på Strandgatan, ………

 

(En bit längre ned i historien berättar Thore följande i ovanstående länk)

 

En lekkamrat, som aldrig varit med oss på våra äventyr var en liten föräldralös pojke. Hans far hade varit kopparslagare i järnvägsverkstaden. Men nu var både hans far och mor döda, de hade dött av lungtuberkulos. Han var mycket stillsam av sig och satt för det mesta i vedboden där han täljde båtar och djur av olika slag. Teckning var han även duktig på.

 

Under sommaren fick han bo hos en verkstadsförman Liljegren. Till hösten skulle han flytta till barnasylen Söder bakom fattigvården.

 

Han grät när han var in och sade adjö och vi med honom. Jag erinrar mig att han hette Gustaf Glans. Far, mor min bror och jag var till honom flera gånger. Hans fallenhet för ritning och konstnärliga anlag uppmärksammades av fattigvårdsstyrelsen och bland dem bankdirektör Robert Nordin. För egna medel försedde han Gustav med papper och pennor.

 

Robert Nordin ville ha in honom på konstakademien men som målarlärling kom han till målarmästare Sjöström. (se foto ovan)

 

Den sista gången som jag (Thore Björk)  träffade Gustav var på Centralbron, då kom han med en dragkärra lastad med målargrejor. Han insjuknade i samma sjukdom som sina föräldrar och dog strax efter. Han lämnade efter sig en hel del teckningar som nu pryder väggarna på Källbäck som barnasylen nu heter. (detta skrevs i början av 1900-talet)

 

(Undrar om dessa teckningar finns sparade någonstans? Lisse-Lotte Danielson)

—–

Publicerat 2015-02-08 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website