Edmans bageri och familj bakade i 107 år – av Ulf Kriström

Publicerat 10 augusti 2008

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

 

I bondesamhällets Sverige bakade husmödrarna sitt eget bröd av säd som husbonn fått malen i byns kvarn. I städerna fanns det en del så kallade sockerbagare, men de ha­de förmodligen ett ganska begrän­sat sortiment. I början av 1800-talet fick de därför tuff konkurrens av ut­ländska utmanare, så kallade pas­tejbagare, som öppnade schweizerier i många städer.

 

 

   Klickbar bild för att enklare kunna läsa texten.

 

Till Gävle kom en pastejbagare från Italien vid namn Christian Grischotti. Hans schweizeri låg på Alderholmen och var väl frekven­terat av Gefleborna även om friden ibland stördes av betande kor och badande pojkar.

 

Konkurrensen mellan socker­bagarna och de invandrade pastejbagarna löstes omkring 1850, och resultatet blev en ny bagerinäring med influenser från båda sidorna. Och en av de som genast drog för­del av situationen var Anton Rein­hold Fogelin, som startade bageri i hörnet Norra Rådmansgatan-Ruddammsgatan, där Karolina Själander senare skulle driva sin kända flickskola.

 

Norra Köpmangatan 13 var bagaren Anton Edmans hus. Själva bageriet låg efter Norra Köpmangatan. Det var ett tvåvånings stenhus. Dörren till bageriet stod sommartid oftast öppen mot Köpmangatan. Man kunde höra binas surrande från wienerbröden och kakorna. Välgräddade franska bröd och holländare (bruna kakor, gjorda av kaksmulor och sirap) var bageriets specialitet.

I samma kvarter låg Själanderska flickskolan. Eleverna i den skolan fick inte ha samma tidpunkt för rasterna som läroverkseleverna, för de båda könen kunde då träffas och tycke uppstå. Flickorna i flickskolan fick inte heller besöka Edmans bageri mer än en gång på dagen under en rast. Inte vet jag vilket som var mest frestande, “Bagar-Antons” bullar eller pojkarna i läroverket…”

 

 

Stadsbranden 1869 lade visserligen Fogelins bageri i aska, men företaget var nu så etablerat att det inte var några problem med att starta om i ett eget stenhus. Det låg på Nygatan 31, där Arbetsförmedlingen nume­ra håller till, och det nya bageriet öppnades 1871.

 

Vid det laget hade Fogelin lärt kanna en ung bagargesäll vid namn Axel Edman. Han kom från Lands­krona 1870 och fick genast namn om sig som “en uti finare Tysk- brödsorters bakning allmänt  kändt och erkändt skicklig Bagare”, och det tilltalade Fogelin som insåg att han skulle kunna ha nytta av skå­ningens kunskaper i sin firma.

 

Vad som sedan hände ska vi inte spekulera i. Men Fogelin hade en dotter, Lovisa Ulrika, i ungefär sam­ma ålder som Axel Edman – och ser man på, tycke uppstod mellan bagardottern och gesällen som kom till stan med nya kunskaper.

 

Han äktade Lovisa Ulrika och fick överta både fastigheten och bageriet, som snart nog också fick hans namn. Edmans Bageri blev ett varumärke med stor tyngd, och enligt vissa uppgifter var Edmans det första bageriet i Sverige som lyckades tränga utanför den lokala marknaden och skapa sig ett namn på nästan nationell basis.

 

Det låter kanske lite för bra för att vara sant, men Edmans skaffa­de sig snabbt ett mycket gott rykte, och många prisade Axels känsla för hur bröd skalle bakas.

 

Tyvärr tog hans karriär alltför snabbt slut. Han avled hastigt redan 1887, bara 42 år gammal, och bage­riet togs över av hans änka Lovisa Ulrika.

 

Som tur var visade hon sig vara en utmärkt företagsledare. Hon höll bageriet igång i tio år, tills sonen Anton blev myndig och kunde över­ta företaget. Då återgick hon till att göra det som kvinnor förväntades göra på den tiden: städa, laga mat, tvätta och…ja, kanske baka.

 

Anton tog sin uppgift på allvar. Han drev inte bara bageriet vida­re, han var också med och startade Sveriges Bageriidkareförening. Där kom han 1906 med i överstyrelsen och 1913 i centralstyrelsen. Och samtidigt skötte han familjeföre­taget oklanderligt.

 

Inte förrän 1935 lämnade han, på grund av sjukdom, ledningen för företaget. Då köptes det av Erik Nyström, son till en känd bagar­mästare i Stockholm, Rickard Ny­ström. Han drev bageriet i tolv år och sålde det sedan till GA. Anders­son, som hade varit anställd hos An­ton Edman på 20-talet men hoppat av för att studera.

 

1947 återkom han som ägare, men efterkrigstiden födde storbagerier som via Hakonbolaget och Konsum kunde konkurrera på ett nationellt plan.

 

Edmans Bageri kunde 1950 fira 100-årsminnet i stor stil med helsides­annons i Gefle Dagblad, men tider­na blev allt tuffare för ett lokalt bageri i Edmans klass, och 1957 sål­des rörelsen till Konsum Alfa, det som numera heter Konsum Gävleborg.

 

 

 

Då Edmans Bageri fyllde 100 år 1950 firade man med en helsidesannons i Gefle Dagblad.

 

Och sedan dröjde det inte länge förrän Edmans Bageri var helt utra­derat – Konsum hade redan ett ba­geri på Södra Centralgatan, och var­för konkurrera med sig själv?

 

Ulf  Kriström

 

——————————–

21 januari , 2013

Sammanställt och kompletterat med bilder av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website