Immanuelskyrkan, Brynäsgatan 6, Öster, Alderholmen

“Gävlevandringar med Folke

av Folke Löfgren och Barbro Sollbe”

Immanuelskyrkan, Brynäsgatan 6.

ÖSTER – ALDERHOLMEN.

 

Immanuelskyrkans portar skulle kunna ha mycket att berätta om alla dem som passerat ut och in under de 80 år som kyrkan ägt bestånd. Genom dem har vandrat många ungdomar som sedan återfunnits i ledande positioner i vår stad, för att ej tala om de tusentals söndagsskolbarn som troget vandrat genom portarna till dess de kanske fick sin bibel. I den stora fostrargärningen var icke baptisterna ensamma utan i den deltog även övriga församlingar.

Allt verkar harmoniskt såväl i kyrkobyggnaden som inom baptistsamfundet, som äger kyrkan. Här syns inga sprickbildningar i templet eller inom församlingen. Kyrkoporten är unik i Gävle genom den smidda ornamenteringen och gångjärnen. Under medeltiden hade kyrkorna oftast stora träportar, försedda med ett rikt smide, så idén är inte ny. I länsmuseet finns ett par kyrkoportar från Valbo med fornnordiskt smide.

Det var stadsarkitekten E A Hedin som år 1901 fick i uppdrag att rita kyrkan. År 1903 fick man göra om ritningen. Den första våningen (som inrymde affärslokaler) blev för hög, varför den revs och byggdes om. Det vackra tornet kom genom ombyggnaden att dominera stadsbilden. 1904 stod kyrkan färdig.

Hedin var intresserad medlem i Gästriklands fornminnesförening och någon gång går det

fornhistoriska igen, som i portarna. Att baptistkyrkorna skulle ligga i ett centralt gatuhörn synes ha varit en gemensam strävan. Så byggde man sina tempel även i andra städer i landet.

Immanuelskyrkan är i dag stadskärnans äldsta i bruk varande frikyrkobyggnad. Södra bönhuset vid Södermalmstorg har ersatts med ny byggnad, så även Betlehemskapellet. De båda metodistkyrkorna S:t Petri och S:t Matteus med flera är rivna. Immanuelskyrkan har blivit en klassiker av stort kulturhistoriskt värde. Den ingår även i vår folkrörelsehistoria. Lika stilenlig som den är till det yttre är den till det inre.

 

 

Både gas och el

Gefle Dagblad skrev vid invigningen 1904: “Invändigt är kyrkan säkerligen den smakfullaste i vår stad. (—) Den sexsidiga, ljusa, i glada färger — brunt, vitt och himmelsblått — hållna salen med sina i en kupol avsmalnande väggfält, upptill förbundna med smakfulla törnrosaslingor i gips, gör genast vid inträdet ett glatt och hemtrevligt intryck. Särskilt dekorativ är en ljuskrona i svart och guld som hänger i kupolens mitt. Den är handsmidd av Richard Andersson hos konstsmidesfirman Ulrik Anderssonoch torde utgöra något nästan enastående i sitt slag i vårt land. Även i mörker kommer kyrkan att bevara sin glada karaktär genom att stråla i den klaraste belysning, försedd som den är med både gas och elektricitet.”

Den 21 februari 1904 invigdes kyrkan. Endast de som erhållit inträdesbiljett ägde tillträde. Bland de närvarande märktes landshövding Hamilton med grevinna, överste von Krusenstjerna, leda­möter av stadsfullmäktige och magistraten. Kyrkan rymde 800 personer och var fylld till sista plats.

Man beräknade kostnaden för kyrkobygget till 100 000 kronor. I en berättelse heter det dock: “Kostnaden för templet blev i runt tal 160.000 kronor. Orsaken därtill får nog sökas i den omständigheten att man uraktlåtit att lämna byggnadsarbetet på entreprenad, och i stället byggt själva, varvid lärpengarna fingo betalas. Offerviljan var emellertid stor”.

Initiativtagaren till kyrkobygget, grosshandlaren H A Mattsson, fick känna sitt särskilda ansvar och bidrog till bygget med stora belopp. Det var dock de många och små beloppen som utgjorde grundplåten.

Än i dag har kyrkan kvar det mesta av sin inre och yttre skönhet. Templet har putsats om några gånger och har nu fått igen sin ursprungliga färg — den ljusgula.

Det finns en sak från grundläggningen som vi inte kan se: ett kopparskrin överdraget med bly. Skrinet innehåller uppgift på verksamma personer år 1902, åtta tidningar, däribland Gefle Dagblad, Arbetarbladet, Norrlandsposten och Gefle Posten, en kalender och karta över Gävle, bibel, sångböcker, historik samt alla slag av gångbara svenska silver- och kopparmynt med mera. Skrinet ligger inmurat under grundstenen i östra delen av byggnaden.

Gävle första baptistförsamling, som församlingen nu heter, äger även ett lantställe på Norrlandet, Borgvik. Även det är en klenod — ett träslott med högt torn, som vårdas väl och står öppet sommartid för allmänheten. De gamla tapeterna och takmålningarna från tiden före sekelskiftet finns fortfarande kvar i en del rum.

 

En klenod i vår stad

Gefle Dagblad 3 mars 1984

 

Källa: Gävlevandringar med Folke av

Folke Löfgren och Barbro Sollbe.

 

Se mer av Folke Löfgren här!

———————————–

Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..