Immanuel Nobel – lasarettskirurg i Gävle

 

Detta materiel kommer från Åke Nyléns privata Tidningsurklipp.

Alfred Nobel

Alfred Immanuel Nobel d.y. Alfred Nobels far

Högädle Herr Borgmästare så ock Ädle och Högagtade Herrar Rådmän!

Till den efter Assessorn, Chirurgiae Magistern och Stadsläkaren Herr Per Hägerstrand (1751-1808) Ledigvarande Stads Läkare Sysslan, får jag ödmjukast anmäla mig som sökande hos den Ädle Magistraten i det hopp, att jag, som under en tid av nära 10 år (…bott…) inom Gefle stad därunder blivit känd både till uppförande och lefnadssätt, hvilket jag tror varit oförvitligt.

Uti 30 år ha jag utöfvat såväl den medicinska som den Chirurgiska vettenskapen, i 13 år har jag haft allmänna förtroendes befattningar, hwaröfver bevis skola meddelas om så erfordras, 2:ne krigs- och en Sjöexpedition har jag medvarit, och 9 år har jag begagnat de allmänna undervisningarna vid Uppsala Academi, samt ett Prae- mium har jag av Konungen erhållit.

Då jag för närvarande är Sjukhusläkare här och ej får resa från Stället, kan jag ej försända min Merite Liste, men om den befalles ska jag draga försorg om att den, så fort ske kan, blifwer inlämnad, och lefver emedlertid i väntan att vara hugkommen.

Med oaflåtlig vördnad har äran framhärda

Högädle Herr Borgmästarens samt

Den ädla Magistratens ödmjukaste tjenare Immanuel Nobel

Sundsvall, d.3. november 1808

—————————————-

Alfred Nobel och hans rötter

Dessa goda praktiska och dygdiga meriter fann dock de ädla herrarna i Sundsvall inte tillräckliga för en fast anställning. Hans ansökan lämnades utan avseende och Immanuel Nobel återvände till sin tidigare verksamhet som lasarettskirurg och biträdande provinsialläkare i Gävle.

Immanuels far, Olof Nobelius, var ritmästare vid Uppsala universitet och son till häradshövdingen Petter Nobelius och Vendela, dotter till Olaus Rudbeck dä. Immanuel var bara två år när fadern gick bort och hans uppväxt präglades av fattigdom och stora svårigheter. Efter Katedralskolan i Uppsala skrevs han in i studentmatrikeln 1779 vid medicinska fakulteten. Vid denna tid krävdes filosofiska och teologiska studier före de medicinska, som i sin tur beräknades kunna avslutas först efter 18-20 år. Det låg därför närmare till hands för Immanuel att välja kirurgbanan, som hade en kortare studietid.

Nu följde en orolig tid med studier i Uppsala, militär utbildning och tjänstgöring vid marinen (Örlogsskeppet Prins Fredrik Adolph i Karlskrona) och i armén (Upplands regemente).

Familjenamnet Nobelius var troligen för långt för militär sed och förkortades till Nobell i rullorna, från 1786 till Nobel. Samtidigt ville han själv inte ha “ett ljus (-ius) i änden” och skrev sig själv Nobel enligt en muntlig släkttradition.

Immanuel gifte sig med Anna Kristina Roseli från Karlstad. De bosatte sig i Uppsala, men de fortsatta medicinska studierna avbröts av finska kriget (1789-1790). Som underläkare och gesäll deltog han där i flera drabbningar och när hans skepp bordades av ryssarna vid Svensksund räddade han sig i en liten båt och rodde åtta mil till en säker strand. Immanuel fick Chirurgiska Societetens fullmakt som gesäll och därmed rätt att kalla sig Chirurgiae studiosus. Slutligen kommenderas han som lasarettskirurg till Svarthoms fästning i Lovisabukten utanför den finska sydkusten.

Hemkommen till Uppsala återupptog Immanuel sina avbrutna medicinska studier för professorerna Acrel och Afzelius och hedrades med kungligt stipendium. Efter att i sammanlagt nio år ha följt den akademiska undervisningen, begärde han sluttentamen och kunde 1794 inrätta sig som Lazaretts-Chirurg i Vänersborg och Borås. Hans hustru gick bort vid 35 års ålder och endast ett av tre barn nådde vuxen ålder. Härav följde en förändring i Immanuels liv. Han ville återförenas med sin äldre broder Olof Nobelius, som var garvare i Gävle och K. Collegium Medicum förordnade honom att vara “Provinc. Medici Medhjelpare i Gestrikland” år 1800.

I GÄVLE inrättade sig Immanuel Nobel tillsammans med dottern Anna Charlotta, sju år, i egen gård nr 121 fjärde kvarteret vid östra Lillån, ungefär i hörnet av nuvarande Nygatan och Stora Esplanadgatan.

År 1800 gifte han om sig med Brita Catharina Ahlberg, 30 år, dotter till Coopverdie Captenen (sjökaptenen) Berndt Joseph Messman från Gävle.

I Gävle tjänstgjorde Immanuel inte bara som praktisk provinsialläkare, han vidareutvecklade sina talanger som kirurg på stadens sjukhus och biträdde under finska kriget 1808-1809 vid FältHospitalerna i Gävle. Några av hans ämbetsberättelser till K. Collegium Medicum belönades två gånger med 50 Riksdaler

Banco för “Vaccinations befordran” och trycktes i Läkaren och Naturforskaren, den tidens medicinska tidskrift i Sverige.

Vad Immanuel kan ha uträttat i de finska krigen är ofullständigt dokumenterat, av militära rullor och avlöningslistor framgår egentligen endast tjänsteställning och kommenderingar. I fredstid däremot kan ovan nämnda ämbetsberättelser ge vissa besked. Barn med scarlatina och mässling beskrivs med klassiska hudutslag, behandling gavs med “cremor tartari” respektive blymedel, men var inte alltid framgångsrik, dödsfall inträffade. Under 1802 påbörjade Immanuel sina vaccinationer mot smittkoppor, utan kännbart motstånd från allmänheten, sedan ståndspersoner och präster föregått med gott exempel. 206 barn vaccinerades detta år, varav tre fick flera koppor på kroppen och hos en gick “glandula sub axillaris” till bulning. “Nu ha de naturliga kopporna börjat visa sig här, hvarföre Vaccination med begärlighet sökes.”

Ingående beskrives en mindre epidemi i Fernebo socken, “hvarest en RötFeber hela året varit gångbar… Jag fann sjukdomen uti Sixbo by, hvarest 9 stycken lågo, vara med följande symtomer: Hos några långsam puls, torr och mörk tunga, utan törst, svag hörsel, ordentlig öppning; med tjock och mörkbrun urin. Hos de andra häftig puls til 120 slag i minuten, huvudvärk, torr och gul tunga, törst, yrsel, andedräckten stinkande, uppdriven Abdomen med stinkande Excreta. Den 19 Augusti då jag var där, voro uti hela socknen endast 15 sjuke, och om ej den förderfliga seden, at ligga uti samma rum, och ofta i samma säng der en nyss utburen död legat, vore rådande, jämte nyfikenheten att se och tala med den sjuke; hade ej sjukdomen så vidt utbredt sig. Sålunda en klassisk diarrésjukdom med kontaktsmitta, stark uttorkning och undermålig hygien. Behandling utgjordes av Tartr. antimonialis upplöst i vatten med litet Syr. Antisepticus eller Rhabarberina med något Opiat”.

Om Immanuels verksamhet på sjukhuset finns ingenting med säkerhet dokumenterat. Samtida press lämnar dock “Uppgift från Gefle Lazarett och Curhus för år 1838″ med 18 kvarliggande från förlidna året, 150 intagna under året, varav utskrivna friska 99, förbättrade 21, obotade 13, döde 17 och 15 kvarliggande till nästa år.

Äldste sonen Immanuel var mera praktisk än läsbegåvad. Som sexåring såg han fadern använda ett förstoringsglas för att med solens hjälp antända ett papper. En lustig lek, som sonen upprepade med en isbit som prisma. Han samlade solens strålar med isprismat och lyckades därmed till sin stora förtjusning tända faderns pipa. Skolans lärdomar övergavs snart och han gick tidigt till sjöss, men efter arkitektutbildning vid Konstakademin i Stockholm blev han känd som uppfinnare och fader till donatorn Alfred Nobel.

Dottern Betty gifte sig i Stockholm med fänrik AG Mancke och senare med fabriksidkaren PP Elde. Yngsta dottern Amalia bildade familj med viktualiehandlaren och lantbrukaren Carl Wretling på Mörkö utanför Stockholm.

Familjelivet synes ha varit harmoniskt, men hustrun Rita Catharina avled 53 år gammal i en tärande sjukdom. Hon var en rikt begåvad kvinna och skrev i sitt testamente… har jag i samråd med alla mina barn velat, såsom ett skyldigt och tacksamt wedermäle för all den kärlek och outtröttliga omwårdnad, min man Immanuel Nobel, alltid för mig hyst, hwarigenom jag äfwen högtidligt förklarar wårt ägtenskap warit ett ibland de aldra lyckligaste, med sundt förnuft och af fri wilja, härigenom förorda at,…”

Sin levnads afton tillbringade Immanuel Nobel d.ä. ensam med sin dotter från första äktenskapet, Anna Charlott, som efter hans död tog hand om kvarlåtenskap och bouppteckning. Nobelparken på Söder vid Kålhagsgatan och Södra Slottsgatan påminner oss i dag om familjen Nobels öden i Gävle.

 

LARS-GÖSTA WIMAN

 

Mer info: Vem var Immanuel Nobel i Gävle?

 

Nya rön: Se detta!

——————————————————-

  Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson – lisse-lotte@danielson.be

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scroll to Top