Släkten Rettig

 

Prolog

I mitten av 1700-talet levde i Hamburg en man vid namn Friedrich Jacob Rettig. Dennes yngste son, Steffen Cerillius Rettig, född år 1750, är stamfader till större delen av de i Sverige och sedermera i Finland förekommande medlemmarna av familjen Rettig. År 1898 adlades i Finland en gren av familjen under namnet von Rettig.

Steffen Cerillius ägnade sig tidigt åt tobaksbranschen och förvärvade med tiden en ansenlig förmögenhet. Omkring år 1791 bosatte han sig i Karlskrona och grundlade där en större tobaksfabrik. Han visade sitt allmänna intresse genom att till olika ändamål donera avsevärda belopp, i nuvarande penningvärde uppskattade till minst 300.000 kr.

En son till Steffen Cerillius Rettig var Per Christian (1788-1862). Efter slutad skolgång erhöll Per Christian av sin far en grundlig utbildning i tobaksbranschen. Enligt uppgift skulle den gamle Steffen Cerillius inte bara ha varit i besittning av många fina snusrecept utan även ha ägt kännedom om den då nya konsten att tillverka cigarrer.

Rika Rettigs

1809 var kvällen sen och det var (enligt hörsägen) kolsvart i gränderna när kapten Brelin från Gävle med raska steg återvände till Surrey Commercial Docks. Han hade varit i London förr och han hade inga problem att hitta tillbaka till sitt fartyg Union som låg förtöjd vid kajen på Themsens södra sida.

Just som han skulle gå ombord hörde han larm och skrik från en av hamnkrogarna. Carl Brelin var 36 år, stor och stark – men han tvekade kanske någon sekund innan han rusade in i lokalen. Därinne fick han se en välklädd ung man med blodig näsa och panikslagen blick, omringad av rusiga hamnbusar. När männen åter gick till attack kastade sig Brelin in i handlingen och på något sätt lyckades han rädda ynglingen ur den besvärliga situationen och han bar eller släpade honom ombord på sitt skepp.

Det visade sig att den misshandlade mannen var en 21-årig svensk som hette Pehr Christian Rettig (1788-1862)och han kom från Karlskrona där hans far ägde en tobaksfabrik. (mer om honom finns här). Pehr Christian berättade att han hade en grundlig utbildning i tobaksbranschen och att han skickats till London för att förkovra sig “i språk och världserfarenhet”. Han berättade också att han hade recept på en alldeles ny tobaksblandning som skulle slå världen med häpnad. Carl Brelin blev intresserad och kunde nu tänka sig en karriär i land. Han hade lite pengar på kistbotten och han behövde en pålitlig kompanjon som kunde spinna tobak och nu hade han hittat den mannen.

 Pehr Christian Rettig.

Den unge mannen började tobakstillverkning i staden vid den just anlagda Södra Strandgatan och det gick så bra, att han på 1820-talet byggde ett stort hus vid hörnet av Södra Strandgatan och Södra Kungsgatan. Tillverkningen av cigarrer och snus ägde rum i ett gårdshus fram till 1890-talet, då hans sonson, John Rettig, lät bygga en stor fabrik, där Stadsbibliotekets södra del är nu.

Per Christian Rettig ägnade sig även åt annan verksamhet än tobaksfabrikation. År 1831 förvärvade han Kilafors bruk och blev därmed inrangerad bland Gävleborgs läns herrar brukspatroner, vilket givetvis gav honom en aktad social ställning.

Även skeppsbyggeri och rederinäring blev föremål hans hans stora intresse. År 1837 arrenderade han i Gävle det s k Norra varvet på tio års tid för en arrendesumma av 1.000 riksdaler banko om året, vilket på den tiden var en avsevärd summa pengar. Tio år senare eller 1847 flyttade han sin skeppsbyggnadsverksamhet till den del av det södra varvet, som därefter gick under namn av Rettigska varvet. Efter 40 år nedlades rörelsen, sedan varvet härjats av en våldsam eldsvåda.

Som en kuriositet må i detta sammanhang erinras om, att det kvarter, där det nuvarande museet, vilket tillkommit genom en donation av Johan och Antonie Rettig, är beläget, benämnes Södra varvet och sålunda nära ansluter sig till familjen Rettigs traditioner.

Rettigarnas hus

Pehr Ennes bodde i ett stort och ståtligt hus vid Rådhustorget och Pehr Christian Rettig ville väl inte vara sämre, så omkring 1820 lät han bygga sig ett pampigt hus vid Södra Kungsgatan och Södra Strandgatan, som kom att kallas ”Rettigska palatset”. Rettig köpte 1812 hela det område, där huset fanns.

Huset som innehöll en massa rum byggdes på grunden av ett 1600-talshus som ägts av Petter Strömbäck och som då var en av Gävles rikaste män vid 1700-talets början. (Petter Strömbäck hette som barn Snifs och fadern var även han en mäktig man men då modern Anna Israelsdotter Bure avrättades som ”häxa” i samband med trolldomsrannsakningarna 1675, bytte han till efternamnet Strömbäck, troligen för att slippa förknippas till de sorgliga händelserna då han själv som 11-åring var ett av de vittnen bland alla barn som intygade detta. /Lisse-Lotte-Danielson Läs mer om detta här).

I sin resejournal från en resa i Gästrikland 1828 berättar Herman Gyllenhaal om ett besök hos Rettigs med ”De utsöktaste viner och den aldra delicataste kalla pounche”. Man satt 38 personer vid ett enda rakt bord, så nog fanns det utrymme.

Se även…!

1858 kom den stiliga kronprinsen, sedermera Karl XV, på besök till Rettigska palatset. Han var ju känd som en kvinnojägare av stora mått. Undrar hur det gick med det i Gävle. Kronprinsen var ”fröstark” som allmogen ute i bygderna lär ha sagt apropå de måna barn, som hans erotiska eskapader därstädes medförde.

Rettigska huset 1860.

Rettigska fontänen.

Pehr Christian Rettig.

Per Christian, som var gift två gånger, hade sex barn i vartdera giftet. Åldersskillnaden mellan äldsta barnet i första kullen och äldsta barnet i andra giftet var inte mindre än 35 år. Samhörigheten mellan halvsyskonen blev p.g.a. denna avsevärda åldersskillnad och även av andra orsaker mycket ringa.

Pehr Christian var första gången gift med  Betty Catharina Jäderholm (1783-1844), dotter till grosshandlaren Anders Jäderholm i Gävle.

Deras barn:

Pehr Cerelius Rettig, född 1811-08-14 i Gävle; flyttade på faderns uppmaning till Finland, blev finländsk medborgare och övertog ledningen av tobaksfabriken i Åbo, vilken efter hans död leddes av brorsonen Pehr Fredric von Rettig. Den utvecklades sedan till ett av Finlands mest ansedda industriföretag; † ogift och barnlös 1871 i Finland. (60 år)

Christian August Rettig, född 1813-01-12 i Gävle.

Carl Anton Rettig, född 1814; brukspatron; † 1896. Carl Anton Rettig, (son till Peter (Pehr) Christian Rettig, född 1814-07-03 i Gävle; inskrevs 1832 vid Uppsala Universitet; avlade hovrättsexamen 1835 och var 1837-38 e o elev vid Falu bergsskola; övertog 1845 ledningen av Kilafors järnbruk, där han senare blev disponent och delägare, från 1874 VD i det nybildade aktiebolaget; var den förste ordföranden i ortens hushållsgille och 1862-68 ledamot av Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott; fonderade pengar till fattiga skolbarns beklädnad och till f d anställda; ledamot av riksdagens borgarstånd 1853-54 och av FK 1867-70; landstingsman för Gävleborgs län och tillhörde styrelserna för Söderhamns järnvägsab och Dannemora-Hargs järnvägsab; † 1896-03-07 i Skogs sn. Gift 1:o 1840 med Petronella Aurora Westblad

Gustaf Bernhard Rettig, född 1816 i Gävle, † där s å.

Gustaf Thimoteus Rettig, född 1817-03-21 i Gävle, † där 1836. (19 år)

Betty Chatarina Jäderholms grav.

19-årige sonen Gustaf Timoteus grav.

Efter hennes bortgång 1844 gifte han om sig med Lovisa Charlotta Fahnehjelm, dotter till kaptenen vid Hälsinge regemente Fredrik Wilhelm Fahnehjelm.

Deras barn:

  • Per Gustaf Bernhard Rettig, född 1848; lantbrukare; † 1915.

  • Wilhelm Gotthard Rettig, född 1849; generalkonsul; † 1910.

  • Richard Walfrid Rettig, född 1852; inkasserare; † 1919.

Liksom andra rika män skaffade Pehr sig ett lantställe; det blev Persborgi Valbo. Huset finns kvar i förändrat skick. Han hade en stapelbädd på Norra varvet men den flyttade han 1847 till Södra varvet, där den brann ner 1887 och han hade också rederirörelse. 1858 hade Rettigarna största rederiet i Gävle med åtta stora skepp i oceanfart. En filial till tobaksfabriken tillkom i Åbo 1845.

Persborg – Pehr Christian Rettigs lantställe

Ett lantställe nära staden var ett måste under 1800-talet för rika grosshandlare och fabrikörer. Rettigs lantgård Persborg i Valbo finns på kartan 1832. På en tavla i Länsmuseet kan man se huset i empire, ladugård, stall, småhus och det obligatoriska lusthuset. Det nuvarande huset är betydligt större än Rettigs. Sannolikt är det om ombyggnad.

——————————————————————————————–

Av Per Christians tolv barn blev det blott den yngste sonen i första giftet, Robert Rettig, som kvarstannade i Gävle. 1862 dog Pehr Christian och efterträddes av sin sonRobert(1818-1886) som var grosshandlare, skeppsredare och konsul.

Redan tidigt företog Robert Rettig vidsträckta resor. Bl.a. besökte han Amerika, vilket på denna tid ansågs som en enastående upplevelse. Genom detta fick han rik erfarenhet inom köpmansyrket och blev vid återkomsten till Gävle år 1840 upptagen såsom delägare i faderns affär och efter dennes död övertog han rederiet och tobaksfabriken.

Robert var en av tillskyndarna och finansiärerna till Korsnäs Sågverks AB, Kopparberg, Kopp, som bildades 1855; från 1863 ledamot av stadsfullmäktige i Gävle (ordförande från 1874) och drätselkammarens ordförande 1863-74; var mycket förmögen och efterlämnade enligt sin bou 2,7 milj kr; † 1886 i Gävle. Hans intresse och verksamhetslust torde mest ha varit ägnad åt skeppsbyggeriet. Så gott som varje dag besökte han firmans skeppsvarv, där en livlig rörelse ofta skedde. Det ena ståtliga skeppet efter det andra löpte där av stapeln och han ägde på sin tid den största enskilda handelsflottan i vårt land.

Robert byggde till huset söderut och rörelsen fortsatte att blomstra. Han gifte sig 1841-12-28 i Gävle med Adelaide Ulrika Corinne Garberg, född 1821-06-01 i Gävle, † där 1892-07-04, dotter till grosshandlaren Anton Fredrik Garberg och Margareta Gustava Ennes. Medlemmarna av de rika Gävlesläkterna gifte sig ofta med varandra. Hur mycket var av kärlek och hur mycket av ekonomiska och sociala skäl? Alltnog: genom giftermålet förvärvade Robert Garbergarnas gamla fina Brynäs herrgård.

Adelaide Rettig f. Garberg

Då stadsfullmäktigeinstitutionen på 1860-talet infördes, blev Robert Rettig en av dem, som invaldes i den första uppsättningen representanter i staden. Under de tio år som han fungerade som drätselkammarens ordförande i Gävle, inträffade även den fruktansvärda brand, som år 1869 lade stora delar av staden i aska. Det nydaningsarbete, som efter branden åvilade de kommunala myndigheterna, leddes av Robert Rettig, och den gärning han därunder utförde kan icke överskattas. Av parets sju barn (5 söner och 2 döttrar) blev det den andra sonen i ordningen, John Robert, född år 1847, som skulle i Gävle upptaga sin faders fallande mantel.

Robert Rettig

Deras barn:

  • Pehr Fredric Rettig, adlad von Rettig, (son till Robert Rettig,, född 1843-01-12 i Gävle; delägare i P.C. Rettig & Co i Åbo 1867 och ensam ägare fr o m 1871; kassör i Folkupplysningssällskapets Åbofilial 1875; stadsfullmäktig i Åbo 1875-92; kassör i direktionen för folkbiblioteket i 1878, ordförande i direktionen i stads- och folkbiblioteket 1903, då han skänkte ett nytt stadsbibliotek till staden; ordförande och kassör i bestyrelsen för Åbo stads historiska museum från grundandet 1891 samt i Sällskapet för utgivande av bidrag till Åbo stads historia 1885; kommerseråd 1883; adlad 1898-04-04 och introd på finska riddarhuset s å 26/7 under nr 273; † 1914-10-17 på sin egendom Radelma i Pikis, begr i Åbo. Gift 1865-05-15 i Stockholm med Maria Sofia von Horn, född 1841-03-19 i Stockholm, † 1896-02-20 i Åbo, dotter till kommendörkaptenen Frans Axel Leopold von Horn (adlig men ej introd) och Maria Charlotta Lindberg. Sonsonen Hans von Rettig uppförde Rettigska palatseti Stockholm.

Barnen Lorentz Leopold von Horn och Maria Sofia von Horn var barnbarn till Apotekare Camins Hushållerska Maria Lindberg som hade 2 barn. Enligt obekräftade rykten var apotekare Camin far till Maria Lindbergs barn. (se Camins testamente).

Sonen Anders Lindberg (f. 1813-05-26, d. 1872-06-13) blev Hovpredikant.

Dottern Maria Charlotta Lindberg von Horn (f. 1815-04-24, d. 1849-07-25) gifte sig 1836-01-12 med Frans Axel Leopold von Horn. De fick 5 barn, 3 pojkar och 2 flickor.

1) Lorentz Leopold född 1836-11-17, gifte sig 1865-10-02 med Adelaide Rettig(1845-1920).

2) Maria Sofia född 1841-03-19, gifte sig 1865-04-20 med Pehr Fredric Rettig.

3) Johan Henning född 1842-05-09, gifte sig 1870-10-06 med Florence Charlotta Lucie Bonde.

4) Carl Edvard, född 1845-04-10, gifte sig 1872-07-30 med Mary Susannah Hebden

5) Maria Charlotta, född 1849-07-19, gift 1871-10-06 med August Wilhelm Koch.

  • Adelaide (Adéle) Rettig, född 1845-09-27 i Gävle, † 1920 på Skeppsholmen, Stockholm. Gift 1865-11-09 i Gävle med kommendörkaptenen Lorentz Leopold von Horn (adlig men ej introd), född (1836/1863?), † 1892.
  • Johan “John” Robert Rettig, född 1847; utbildades i Tyskland, Frankrike och England; arbetade 1866-70 i familjeföretaget i Åbo; blev 1872 delägare och efter faderns död 1886 ensam innehavare av firman P.C. Rettig & Co i Gävle, vars tobaksrörelse kraftigt utvecklades därefter; VD i Gävle-Ockelbo järnväg 1882-1907 och liksom fadern engagerad i Korsnäs sågverks AB; ledamot av stadsfullmäktige i Gävle, där han från 1887 – efter faderns död – var ordförande; † barnlös 1907. Gift 1872-01-30 med Antonie Wilhelmina Augusta von Eckermann, född 1846-08-09 på Edeby, Ripsa sn, † 1933 i Stockholm, dotter till Anton Ture Fredrik von Eckermann och grevinnan Ulrika Eleonora Amalia Lewenhaupt. Efter makens död blev hon ensam innehavare av P.C. Rettig & Co i Gävle, fram till 1915, då företaget gick upp i Svenska tobaksmonopolet efter att ha ärvts inom släkten i 106 år. Genom testamente 1932 donerade hon avsevärda belopp till olika institutioner i Gävle, bl a 1,4 milj kr till stiftelsen John och Antonie Rettigs museifonder till Gävle stad, något som möjliggjorde uppförandet av Gävle museum, invigt 1940. Antonie Rettig kallades “Gävles okrönta drottning”.
  • Carl Wilhelm Rettig, född 1849; godsägare.
  • Axel August Rettig, född 1851 i Gävle, † ogift och barnlös 1868 i Schweiz.
  • Gustaf Hjalmar Rettig, född 1856; vice häradshövding, kansliråd.

 

Märkligt att inte 13-åriga Lulli har registrerats!

 

Efter branden 1869 upplät hustrun Adelaide Rettig rum i Palatset och i Brynäs herrgård till de husvilla. Rettigs beredde också plats till Apoteket Nordstjernan och Eckhoffs kontor i ”Palatset” tills de hittade nya lokaler.

Rettigska barnhemmet

Makarna drabbades av en svår sorg då deras dotter Lulli dog 19/4 1873, endast 13 år gammal. Till minne av henne donerade de pengar till ”Lulli Rettigs barnhem för vanvårdade barn”, vanligen kallat Rettigska barnhemmet.

13-åriga Lulli.

Robert, Adelaide och Lullis gravstenar.

Det spökar på Brynäs.

Ursprungligen tycks tanken hos donatorerna ha varit att upprätta ett barnhem för flickor men denna plan ändrades till att endast gälla pojkar. Det byggdes på den s k Strömsborgsvreten, invigdes 1886 och användes som barnhem till 1955.

Barnhemmet ritades av Hedin och fanns från 1886 till 1960 där konserthuset är nu. Eftersom sonen Axel gick bort 1881 under en utländsk resa, endast 17 år gammal, kallades stiftelsen därefter Axel och Lulli Rettigs barnhem. Konsul Rettig skapade även ”Axel Rettigs fond” till minne av sonen.

På 1940-talet fanns 18 pojkar i hemmet. Huset var byggt i tre våningar med ett högt torn på mitten i ett slags fornnordisk stil i fråga om takkuporna och taket på en utbyggnad. Huset med sitt karakteristiska torn revs omkring 1960 för att bereda plats för badhuset. Släkten Rettig donerade mycket pengar till välgörande ändamål. Det var kutym under 1800-talet bland rika Gävlebor.

Rettigska barnhemmet.

Brynäs herrgård

I Herrgårdshagen på Brynas fanns till 1963 en stor, vacker herrgårdsbyggnad, som under 1700-talet ägts av släkten Ennes, men 1797 kom egendomen i redaren och segelduksfabrikanten Carl Anton Garbergs ägo. Hans sonson Axel ägde Brynäs till 1859, då hans svåger Robert Rettig, gift med Adelaide Garberg, löste in egendomen.

Under åren 1815-1816 hade huset byggts på med två våningar och fick samma utseende som Pehr Ennes´ Lerviks herrgård, dvs det var byggt i sengustaviansk stil. Det fanns flera hus: lusthus nära dammen där det spelades musik, ladugård, stall svingård, arrendatorns hus, kuskens hus nära Bomhusvägen osv och en sjöbod med brygga nere vid Brynäsudden. Dessutom fanns från 1825 förutom lusthuset ett ”observatorietempel” där man kunde sitta och meditera. Säkerligen var det byggt i tidens antikiserande stil. Under senare tid pumpades vatten upp till herrgården från en pump med vindkraft.

Trädgården var mycket vacker med trädalléer, statyn Flora, och damm med svanar. Det är dammen som tidigare fanns där (under forntiden brya ”vattenhåll” etc, som gett Brynäs namnet). Dammen torrlades på 1970-talet. 1998 fanns en husgrund med källare efter ett litet hus kvar, prydnadsbuskar, två alléer med lindar, almar och lönnar varav den ena går förbi Herrgårdshagen och rakt ner till Villa Rettig, där båthuset fanns jämte ett boningshus, som syns på en litografi från 1840 och som sedermera byggdes om. Liljor är ett annat minne från storhetstidens vackra trädgård. Det finns rester av ett värn eller skyttegrav från Första världskrigets tid i parken.

Det inre var magnifikt. Salongen med franska tapeter målade med landskap, långa soffor klädda i gult och blått, högt golvur, taffelpiano, stolar och taburetter i empirestil finns i Länsmuseet. Det fanns porfyrurnor och ljuskronor.

Jordbruket drevs in på 1900-talet. 1917 sålde fru Rettig herrgården till skeppsredaren Erik Brodin och ”AB Brynäs gård” köpte den av honom 1921. Från ca 1924 till 1937 bodde den engelske konsuln och köpmannen Robert Carrick i herrgården och slutligen förvärvade Gävle stad gården 1936. Från ca 1938 till 1940-talets slut hyrde en major Martin Lundvik huset. Sedan följde en lång tids förfall tills det revs 1963.

När Robert dog 1886 taxerades hans kvarlåtenskap till 2,7 miljoner, en jättesumma på den tiden.

——————————————————————————————–

Efter Roberts död tillträdde hans son John (1847-1907), som skulle bli den siste ”tobakskungen” i Gävle. Se även…

John, blev liksom fadern, ordförande i stadsfullmäktige och var spansk vicekonsul. Den stora industri- och lantbruksutställningen i Gävle år 1901 var i stort sett ett verk, som genom hans energi och organisationstalanger leddes till ett lyckligt resultat. På initiativ av John Rettig och på hans bekostnad utgavs till utställningen lektor Oskar Fyhrvalls bekanta arbete “Bidrag till Gefle stads historia“, vilket innehåller värdefulla uppgifter om stadens uppkomst och öden under gångna århundraden.

Han gifte sig med Antonie von Eckerman (f. 1846 i Ripsa i Södermanland- d.1933), men de fick inga barn. Firman nådde nu sin höjdpunkt och Johan moderniserade maskinerna i den nya fabriken.

Konsul John Rettig har gått till historien som en hård och oförsonlig kapitalist. Produktionen vid fabriken ökade oavbrutet och man lanserade ständigt nya cigarrmärken med exotiska namn. 1893 började Rettigs tillverka turkiska cigaretter och två år senare installerade man landets modernaste cigarettmaskin.

Exempel på olika cigarrmärken.

Men man betalade de lägsta lönerna inom hela den svenska tobaksindustrin och hade tyska förmän som upprätthöll disciplinen på ett sätt som väckte uppseende även på den tiden. De flesta som anställdes var barn, flickor i tolv-trettonårsåldern. Ja, ibland ännu yngre. 1898 fick en nyanställd flicka 3:60 i veckan för 59 timmars arbete, men det blev ofta ännu mindre i lönekuvertet, eftersom företaget gjorde löneavdrag för minsta förseelse. Till och med ett skratt eller ett leende kunde kosta pengar om man arbetade hos Rettig & Co.

Så här berättade en av de anställda i en hemlig rapport till tobaksarbetarnas fackförbund någon gång i slutet av 1800-talet: “Vid ett bord sitta åtta cigarettarbeterskor. Av en eller annan anledning har två av dessa kommit att skratta. Genast pliktfälldes dessa. Men icke nog härmed ty när de övriga sex inte kunde säga varför de två skrattade så pliktfälldes även dessa. En gång höll en flicka på att tappa några formar i golvet. En annan kom tillstädes och hjälpte henne så att detta icke inträffade. En tredje kom händelsevis att åse det hela och alla tre pliktfälldes.”

Samtidigt levde John Rettig och hans hustru Antonie i ofattbar lyx. I Gävle ägde de Rettigska palatset, Brynäs herrgård och den vackra Villa Rettig ute på Brynäsudden samtidigt som de hade en paradvåning i Stockholm där de ordnade påkostade tillställningar.

Liksom sin far satt John Rettig i riksdagen under många år och han var nära att bli finansminister när hans gode vän Christian Lundeberg från Forsbacka bildade regering 1905 (Läs om vännerna familjen Lundeberg). Konsul Rettig avled två år senare och på 1910-talet övertogs det hundraåriga familjeföretaget av statliga Tobaksmonopolet. Idag är makarna Rettig kanske mest ihågkomna i sin hemstad för den donation som resulterade i Länsmuseet Gävleborg.

Se även…..

Villa Rettig (Rettigska villan)

På en litografi från 1840 ser man ett mindre hus ute vid Brynäsudden. På 1890-talet lät John Rettig bygga ett hus med tre våningar, torn och spiror. Det är oklart om det är det gamla huset som byggdes om. Han ordnade stora fester där med kulmen 1901, då den stora Industriutställningen på Nynäs ägde rum.

Det fanns flera hus. Där åkermarken slutar och lövskogen tar vid i våra dagar fanns ett staket med en grind och en vaktstuga. Till vänster om den låg trädgårdsmästare Alfred Anderssons villa. Hans dotter berättade att fadern anställdes 1910 med en lön av 100 kr i månaden. I sitt testamente gav fru Rettig honom 2.000 kr och rätt att tillgodogöra sig avkastningen av trädgården. Han odlade blommor och sålde. Därför kallades han ”Asterkungen”. Han bodde kvar i sitt hus till 1937.

Det finns fortfarande en stensockel kvar på vägen mot udden där det stod en stor gjutjärnsurna med blommor i och det var en stor plantering nedanför den. Längre upp mot villan, öster om vägen, fanns kuskens hus med stall för fyra hästar och vagnslider. Han lärde upp sig till chaufför på 1910-talet.

Villan hade verandan mot sjösidan och där fanns en sandplan där det spelades musik vid konsul Rettigs fester.

John och Antonie Rettig bodde inte i Brynäs herrgård från 1890-talet utan hyrde ut den. I stället valde de villan som sitt favorittillhåll då de inte bodde i ”Palatset” nere i staden.

I villa Rettig dog John Rettig hastigt 1907 i badkaret. Det lär finnas i Länsmuseet. (Jan Sterners bok 2000 år i *Gävlebygden, sid 182).

Antonie Rettig född von Eckerman.

Fabriken

Stadsarkitekt Hedin ritade Rettigs tobaksfabrik, som uppfördes 1896 i fyra våningar med ett konstfullt format tak, som hade takkupor med överbyggnad i renässansstil. När tobaksmonopolet tog över tillverkningen blev byggnaden textilfabrik åt bröderna Bellander, som bl a tillverkade ”Björnkläder”, som var arbetskläder, till fram på 1950-talet.

Tobaksfabriken.

Efter makens död skötte Antonie firman tills Tobaksmonopolet tog över det hela 1914. 1920 flyttades tobakstillverkningen till en fabrik i Södertull och Palatset blev hyreshus med en tobaksaffär i bottenvåningen med Gävles första tobaksautomat.

När Antonie Rettig sålt tobaksfabriken till Tobaksmonopolet 1914 flyttade hon till Stockholm och bodde i en våning nära Humlegården och ibland på Sparreholm i Sörmland. Vid sina besök i Gävle bodde hon ute i Villa Rettig vid Brynäsudden.

——————–

Makarna Rettig donerade en mängd pengar till olika fonder för sociala ändamål. Fru Rettig donerade dessutom året före sin död 1933 vid 87 års ålder 1.400.000 kr till byggande av Museet, inköpsfond och förvaltningsfond, Villa Rettig och målningar, konstföremål och möbler i sin Stockholmsvåning och i Villa Rettig. Dessutom donerade hon sina tre fastigheter på det blivande museets tomt och förskrev att staden skulle förvärva två fastigheter och upplåta marken till museiområdet ”för att museibyggnaden må få ett fritt läge”. Därför revs bl a den s k ”Borgmästargården” vid Södra Strandgatan och Spinnhuset från 1600-talet. Det var 1940. Museibyggnaden var så gott som klar före 1939 års utgång.

På somrarna kom hon ända in på 1930-talet åkande i landå dragen av två hästar till Villan. (en landå är en fyrhjulig vagn med dörr på mitten och fram- och baktill suffletter, som kunde fällas upp eller ner). Om hon såg några barn på Brynäsgatan bad hon kusken stanna och hon gav dem då pengar och godis.

Vistelsen i Villan var oftast en månad lång. Det fanns fyra tjänare som bodde i det stora tornet. Gäster i Villan var t ex borgmästare Berggren, direktör Erik Kronbergsom bodde i Engeltofta samt konsul Flensburg. Varje sommar bjöd hon ut pojkarna från Rettigska barnhemmet, som låg där konserthuset är nu, till saftkalas i trädgården.

Trådgårdsmästarens dotter berättade att ”Konsulinnan” (fru Rettig) var mycket vidskeplig av sig och var övertygad om att maken gick igen, hon gjorde sig av med en silverkedja, för den förde olycka med sig osv. (Det sägs att det spökade vid Brynäs herrgård. Var det månne konsuln som gick igen?). Hon testamenterade mycket pengar till välgörande ändamål, t ex Gefle Barnkrubba men kunde vara ”småsnål”.

1917 hände något dramatiskt i Villan. Tre tjuvar gjorde inbrott men upptäcktes av trädgårdsmästaren, som larmade polisen, men innan den anlände brottades han med en av tjuvarna, som var beväpnad. När poliserna kom uppstod skottväxling. Två av tjuvarna gömde sig i villan, en av dem bakom ett skåp, men de infångades. Den tredje flydde i båten som de kommit i. Andersson fick 100 kr som belöning av fru Rettig för sitt modiga ingripande.

Ut till vattnet förde en pir och där fanns båtbrygga, båthus och badhus. 1912 var konsulinnan hygglig och lät Brynäs IF använda en äng nära villan som träningsplan för fotboll, den s k ”Villaplanen”.

Villa Rettigs interiör

Fru Rettig lät ge ut ett album med bilder av sin kära villa och gav ett exemplar till trädgårdsmästarparet.

Villan innehöll ett tiotal rum med träsnidade, praktfullt smyckade tak och på väggarna boaseringar (panel, brädfodring), tapeter av siden och gyllenläder och stora kakelugnar. Trappräcken, dörrar och dörrfoder var utsöka exempel på konsthantverk i trä.

I trapphuset hängde målningarna tätt. De flesta finns nu på Länsmuseet eller deponerade t ex på Vasaskolan.

Möblerna i lilla och stora matsalen som låg i fil var barock eller nybarock med stora barockskåp. En salong med skrivbord och konsulns rum med djurhuvuden och värjor för att markera rummets maskulina prägel var lite ”övermöblerad” i tidens smak och hade stora draperier samt på 1890-talet moderna möbler med munkstol och fransar på fåtöljerna.

————————————

1961 revs det unika huset “Rettigska palatset” som låg vid den södra delen av Stadsbiblioteket.

Rettigska huset vid rivningen 1961.

När det magnifika trähuset revs under ”Södersaneringen” år 1961 kom de massiva tunnvalven i källaren fram med metertjocka murar av natursten med rundbågade fönster och portar och barocktrappa från 1600-talet. Valven var före rivningen nästan helt intakta och oskadade frånsett någon enstaka sättningsspricka.

Läs dessutom den otroliga och otäcka historien om vad källargrunden under Rettigs hus dolde!

Här kan man konstatera att kapten Carl Brelinsom inledde denna berättelse även bodde granne med fabrikör P.C. Rettig.

—————————————————————————

Salongen, som tidigare fanns på Länsmuseet men togs bort därifrån på 1990-talet varvid möblerna magasinerades, hade en ljusare prägel än de andra rummen med gustavianska stolar, soffa och bord samt rokokobyrå. Konsulinnans sovrum hade en blandning av olika möbelstilar, mest gustavianskt. Sammantaget gav inredningen intryck av en finare herrgård. Vilken skärande kontrast till arbetarnas bostäder på Brynäs med ”fyrspisrum” och trångboddhet!

Efter fru Rettigs död förföll villan, underhölls inte och tjänade olika ändamål, den var t ex snickeriverkstad. Slutligen brändes den ner av brandkåren i slutet av 1960-talet.

Det kan ju tyckas lite märkligt, att Rettigs som gjorde Gävle så stora tjänster, fick alla sina kulturhistoriskt värdefulla hus i Gävle utplånade, ett av rummen i Länsmuseet borttaget och gravstenarna på kyrkogården dåligt underhållna, särskilt Lullis.

Konsul Rettig tycks ha gått till historien som en hård och oförsonlig kapitalist skriver Ulf I Nilsson i sin bok “Gävle på 1800-talet”, sid 118. Kanske detta är litet av förklaringen? Å andra sidan skriver Ulf i samma bok på sid 188, att John Rettig ville att arbetarna skulle få bättre bostäder. Fast detta behöver kanske inte motsäga varandra.

 

 

 

John och Antonie R

Se även Fredric von Rettig, död 1914 i Åbo.

Följande har skannats ut boken om Familjen Rettig.

 

 

Och nu var det 1940 …

Se Jubileumsutställningen 2010.

Minnen av Antonie Rettig.

Barbro Sollbes artikel om Jul i Plessenska palatser(publicerad i Gefle Dagblad 101227).

Fick en förfrågan från en besökare på denna site om jag kunde berätta vad denna medalj föreställde.

Rettigs medalj. Troligen skapad som ett hundraårsminne. Det står 1809 – 1909 på asken.

KÄLLOR:

Jan Sterners bok “Tvåtusen år i Gävlebygden”, (En oerhört intressant bok – Köp den)

samt Gefle Dagblads utmärkta “Gävle från a – ö”

Ulf Ivar Nilssons bok “GÄVLE – på 1800-talet”. (Även den en mycket, mycket bra bok, både informativ och lättläst – Köp även den).

Detta är helt opartiska rekommendationer utan några som helst vinstintressen. Vi har mycket duktiga författare här i Gävle som bör framhävas på alla sätt.

– Gävle från a – ö,

– Ur Gävle stads historia.

– Från Gästrikland 1940.

———————————————————-.Se även: VIKTIGA OCH KÄNDA GAMLA GÄVLESLÄKTER

Sammanställt och länkat av Lisse-Lotte Danielson – lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments

Leave a comment

name*

email* (not published)

website