TT – Sjukvården skriker efter mer personal
Sverige – Det har aldrig funnits så många läkare och sjuksköterskor som nu. Trots det ropar sjukvården efter personal. Framför allt är det specialistläkare och sjuksköterskor som saknas.
Den höga personalomsättningen tros vara en orsak.
Läkaren Anders Hedman och hans kollegor på kardiologen på Södersjukhuset i Stockholm brottas ständigt med personalbristen. Framför allt bland sjuksköterskor.
-Nu till helgen är vi tvungna att dra ner tolv platser av 72 på grund av sjuksköterskebrist. Det är ett ständigt problem, säger han.
Anders Hedman är inte ensam. En ny rapport från Socialstyrelsen visar på fortsatt ökat behov av vårdpersonal i landstingen. Framför allt är det specialistläkare och sjuksköterskor som saknas.
Detta trots att det aldrig funnits så många läkare, sjuksköterskor och barnmorskor som arbetar inom vården som nu.
Mellan 2007 och 2012 ökade tillgången på barnmorskor och sjuksköterskor med fyra procent, i förhållande till befolkningen. Läkarna blev hela tio procent fler.
Det innebär att läkartätheten i Sverige är den fjärde högsta inom EU/EES- området. För sjuksköterskor ligger vi på femte plats.
Ändå denna ständiga brist, som får Anders Hedman och hans kollegor att gå på knäna. Exakt vad den ökade efterfrågan beror på kan Socialstyrelsen inte svara på. För det är inte alls säkert att orsaken är att vårdbehovet ökar.
-Det kan bero på en mängd saker. Fler alternativa karriärvägar, framför allt för sjuksköterskor jämfört med tidigare, eller att man inte utbildar där behoven finns. Man utbildar ju alltid efter gårdagens behov, säger Magnus Göransson, utredare på Socialstyrelsen.
En annan förklaring är den höga personalomsättningen, framför allt på de stora akutsjukhusen.
-Vi måste ofta dra ner på antalet vårdplatser för att vi inte får tag på tillräckligt många sjuksköterskor. Det blir en ond spiral. De som börjar här orkar inte vara kvar, eftersom arbetssituationen är så tuff. Lönen är en viktig förklaring. Landstinget måste göra en rejäl lönesatsning och lyfta sjuksköterskornas löner. Som det är i dag tjänar de mer på att jobba i kassan på ICA, säger Anders Hedman.
Janerik Henriksson/TT
—–
Public. i Arbetarbladet 21/2 2015.
Insändare – Vad händer med Tullbomsgården?
Vilka partier eller kommunpolitiker i Gävle kommun har föreslagit att flytta gårdens verksamhet? Har samhällsförvaltningen hos länsstyrelsen begärt permutation av donationen? En donation kom 1967 och donatorn ansåg att kommunens handikappade borde få en gemensam samlingslokal. 1968 beslutade stadsfullmäktige att acceptera donationen med de villkor som fanns angivna i donationsbrevet. Donatorn krävde att Gävle stad skulle ställa en tomt till förfogande och dessutom lämna bidrag till framtida driftskostnader. Läs mer i Folkrörelsearkivet.
På initiativ av dåvarande chefsläkaren Gunnar Nilsson vid Gävle sjukhus bildades 1968 Stiftelsen De Handikappades Hus. Fru Hjalmarsson blev ordförande i stiftelsen. Man sökte bidrag till byggkostnaderna. Solstickan bidrog till inventarierna. En byggfirma bidrog med vissa underhållskostnader. Hissen har byggts om för att passa el- rullstolar.
Gården och kommunen har således i flera år fått viss ekonomiskt hjälp till underhållet.
I nuläget är det cirka 30 föreningar, med tusentals medlemmar, som har sin dagliga verksamhet. HSO är samlingsorganet. Har de accepterat en förändring?
Det pågår således ständigt dagliga aktiviteter på gården med möten och rörelseaktiv verksamhet för handikappgrupperna.
Hur ska de framtida lokalkostnaderna för verksamheten finansieras om nuvarande lokaler försvinner eller förändras?
Om vi hade en stadsarkitekt direkt underställd kommunstyrelsen tror jag inte gården skulle förändras!
HRF-medlem sedan 1948
——–
Public. i GD 21/2 2015.
KRÖNIKA – När trevligheten blir farlig
Positiv pepp eller rak samhällsinformation till medborgarna, både uppgiften och storleken på kommunernas kommunikationsavdelningar har förändrats radikalt på senare år – varumärkesbyggande har blivit en mångmiljonkostnad för skattebetalarna.
GD har i veckan granskat Gävle kommun, som årligen lägger över 40 miljoner kronor på kommunikation.
“Vår strategi för att stärka bilden av Gävle är enkel. Berätta det som är bra och sprida det i våra egna kanaler i flera olika format”, är beskrivningen av kommunikationsuppdraget i Gävle när avdelningen rekryterar ny personal.
Men är det kommunens uppgift? Om uppdraget är att berätta det som är bra, riskerar man inte lämna det dåliga då? Och hur rimmar det med medborgarnas förväntan på sin kommun?
Jag går in på www.gavle.se och gör ett stickprov för skojs skull. Hur ser det ut? Gävle kommuns hemsida toppas med fem positiva nyheter:
– Följ Gävle på Instagram (trevliga bilder på en trevlig stad)
– Gävle nominerat till årets stadskärna (mycket trevlig nyhet)
– Vinnaren utsedd i arkitekttävlingen (ännu trevligare)
– Möt våra gävleambassadörer (en trevlighetsuppgift)
– Påverka ditt Gävle (en riktig trevlig ‘ grej, där man genom att gå en stadsvandring och träffa gävlerepresentant kan få delge synpunkter)
Min högst ovetenskapliga bedömning grundad på över 20 år inom den oberoende journalistiken, är att detta är höggradigt trevliga nyheter, så kallade rundisar. Inget fel i rundisar, även journalister berättar massor med positiva, harmlösa nyheter dagligen, och det är också något som gäller för Gefle Dagblad – men för mycket av det goda blir i längden hälsovådligt och skadligt för medborgarna.
Hur ser det då ut hos den granskande nyhetsförmedlaren?
Samtidigt som kommunen lyfter runda trivselnyheter rapporterar Gefle Dagblad om att pelarekarna nu har fällts, att svenskt näringslivs vd oroar sig för det dåliga företagsklimatet i Gävle, om grävarbeten i trafikmiljön som ställt till problem, att ett företag säger upp 20-talet anställda, att Gävle kommun har svårt att hitta lärarvikarier, att oppositionen vill bjuda in Amnesty för att lära kommunledningen om bristen på mänskliga rättigheter i Kina, och att det är vanligt att kommunens tjänstemän och politiker får gratisbiljetter, något som ifrågasätts.
Alltsammans är, trots olika dignitet, relevanta nyheter för Gävles invånare.
Forskaren Dalia Mukhtar-Landgren säger till GD:s reporter att den marknadsförande kommunikationen med syfte att sätta kommunen på kartan har ökat:
-Avsikten är att skapa en positiv bild och tillväxt, men det kan bli en krock om medborgarna tycker att lokalpolitikerna är blinda och inte ser problem som arbetslöshet och social utslagning, säger Dalia Mukhtar-Landgren.
Slutsatsen är allvarlig. Medborgarnas informationsbehov tillgodogörs knappast av kommunal information endast. Vårt jobb är viktigare än någonsin. GD fortsätter granska kommunen, och berätta alla slags nyheter – positiva som negativa.
Anna Gullberg
——
INSÄNDARE – Inga blomlådor, men…
Publ. i GD 21/2 2015.
I Gävle tillåts man inte sätta ut blomsterlådor utanför sin blomsterbutik (på Söder). Man får heller inte sätta ut ett eller flera bord med stolar utanför sina butiker/serveringsställen utan tillstånd från myndigheten.
Men att fattiga människor sover utomhus på torget, det går myndigheten med på!
Sätt press på myndigheterna i respektive land så att de tar hand om sina medborgare och ger dessa ett drägligt liv. Länderna är medlemmar i EU vilket gör att Sverige med flera kan sätta press på respektive land.
Lennart Palm
———
Public. 21/2 2015 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com.
