Ulf Ivar Nilssons bok om Gävle 1950-1999

Kultursidans artikel om en ny Gävlebok har fått författaren att reagera. Här uttrycker Ulf Ivar Nilsson sitt missnöje med mottagandet.

 

Nej, Bodil, så är det inte. Bodil Juggas får naturligtvis tycka vad hon vill om min nya bok om Gävle på 1900-talet. Välja exempel som får mitt urval att se lite konstigt ut och klaga över att den, liksom den tid den skildrar, inte lyfter fram kvinnorna tillräckligt. Det gör mig ingenting.

 

Men jag reagerar mot att hon påstår att min hållning till fakta “kan misstänkas vara en smula lättsinnig”. Och att innehållet i boken därför ska tas med en nypa salt.

 

Nej, Bodil, så är det inte. Jag vill att allt jag skriver ska vara sant, in i minsta detalj. Och törs påstå att jag lägger ner stor möda på att kolla de uppgifter och påståenden jag sprider vidare.

 

Då finns det större anledning att ta Bodil Juggas recension med en nypa salt, med tanke på de genanta slarvfel hon själv gör sig skyldig till i sin iver att misstänkliggöra mig. Som då hon påstår att jag mörkar tonsättaren Bo Lindes alkoholproblem trots att jag skriver att han “konsumerade alkohol i ohälsosamma mängder”.

 

Och när jag berättar att skogsmuseet Silvanum 1961 invigdes med ett musikstycke för träinstrument påpekar hon förnumstigt att det minsann heter trä- blåsinstrument. Ja man kan tro det, tills man tagit reda på att själva poängen med verket var alla instrument skulle vara tillverkade av trä – xylofonen, fagotten, flöjten och fiolen. Enda undantaget var ett valthorn som fick vara med för att det ansågs ha anknytning till skogen.

 

Inte ens bokrecensionens triumferande avslutning kan Bodil få mer än halvt rätt för. Det gällde var TV- reportern Alf Lundkvist och hans familj bodde innan de lämnade Gävle 1993. Jag nämner i förbigående att deras lägenhet låg vid Nynäsplan, vilket fick henne att reagera: “Jag vet från säker källa att det är fel. Jag flyttade nämligen själv in i den lägenhet som de lämnade.”

 

Det är sant att det finns en liten gräsplätt och en rondell som heter Nynäsplan några hundra meter från Nynäs idrottsplats. Men nu menade jag faktiskt idrottsplatsen som ligger alldeles intill Alf och Lena Lundkvists – och senare Bodil Juggas – bostad. Den har i alla år kallats för Nynäsplan av gamla Gävlebor. Senast på ett par ställen, i Anders Sundins och Peter Alzéns nyutkomna bok om rockmusikens historia i Gävle.

Ulf Ivar Nilsson

——

Svar direkt:

• Att skriva om lokala författares böcker är känsligt. Ulf Ivar Nilsson vill “rätta till” min artikel i lördags, som var en reflektion över hans bok “Gävle på 1900-talet”. Han har på fötterna, han micklar aldrig med fakta, försäkrar han.

 

Jag tror honom. Men en text som är oantastlig behöver inte nödvändigtvis ge en sann bild av verkligheten. Ett anekdotiskt, underhållande berättande tenderar att innehålla oexakta formuleringar som kan tolkas på olika sätt (se, vi är ju redan oense om några!).

 

Det finns problem med historieskrivande av den här typen, vilket var min poäng att uppmärksamma. Bland annat att det spektakulära vinner över det viktiga.

 

Författaren har avsagt sig ansvar genom att deklarera att boken – trots sin titel – är blott en krönika. Av honom valda uppseendeväckande händelser, inget annat.

 

Detta kallar jag en lättsinnig blick på Gävle på 1900-talet. Sorglös, lättsam! Den blicken har också sin plats. Det är som sagt en bok som är mycket trevlig att läsa. Men Gävlebilden tas lämpligen med en nypa salt.

 

Om vi ska hålla oss till fakta – det enda sakfel jag påpekade (i ett misslyckat försök att skämta) var sammanblandningen av Nynäs IP och Nynäsplan.

Bodil Juggas

—–

Public. 2014-11-12 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com

Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website