Publicerat i Gefle Dagblad lördag 20 oktober 1984
Från Åke Nyléns tidningsurklipp.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM – Klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till texten.
Stenfastigheten V Islandsgatan 8 är en främmande fågel i Gamla Gefles sammanhängande trähusbebyggelse. På 1660-talet levde här en man som hette Erik Uhrwäder. Efter honom gick gården i arv i flera fiskarsläkter för att år 1799 övergå till Christina Bäckman och Mårten Själander som bildat hjonelag.
Mårten kom från Själevad och tog sig namnet Själander från sin födelsesocken. Gården gick inom den Själanderska släkten till 1878, då nya ägare köpte den. På 1850-talet rev man den gamla gården. Det nuvarande huset ritades av stadsingenjör J H Rosenbaum, som försedde det med de då så tidstypiska gesimserna under takfoten och de vackra listerna över fönsterna på andra våningen. Huset hade från början två portar, en mot Västra Islandsgatan och en i det avskurna hörnet mot Islandsgatan och Islandskällan.
I gården bodde fabrikören Erik Martin Själander med sin fru. Där fostrades i “kristelig anda och bön” som det heter i en historik deras sex söner och dottern Karolina. Karolina föddes 1841 under föräldrarnas fiskefärd till Ångermanland.
Hon skulle komma att gå till historien som grundare av Högre Flickskolan i Gävle. För egna medel lät hon uppföra den vackra skolbyggnaden på Norra Rådmansgatan 14. Karolina Själander avled den 8 december 1925. Till minne av hennes gärning restes en byst av henne i Rådhusesplanaden 1942.
Islandsgatan 8 ansågs på sin tid vara en representativ byggnad. Då den stora stadsbranden inträffade 1869, flyttade familjen tillfälligt från sitt hem på Islandsgatan för att bereda stadsläkare C R Sandberg bostad och praktik i huset. Doktor Sandberg, som bodde norr om ån hade fått såväl sin praktik som sin bostad eldhärjad. Man trodde att de mänskliga skadorna efter branden skulle bli mycket stora, men som tur var besannades inte detta. Karolina flyttade till den Backska gården på Glasmästargränd 4, då Sandberg disponerade familjen Själanders lägenhet.
En snickarmästare A F Abrahamsson kom senare att äga gården och han hyrde ut åt en som man då ansåg, så farlig hyresgäst som Gävle Arbetarkommun. Fastigheten blev med andra ord stadens första Folkets hus fram till 1918. Arbetarbladet fick 1902 sina första redaktionslokaler i huset.
Fastigheten har under årens lopp förändrats mycket till det inre. En stor samlingssal har byggts ihop med huset. I gården har nu lottakåren sina lokaler. Till det yttre är gården sig rätt lik från byggnadsåret.
Islandsgatan 8 har ett fritt och vackert läge mot den gamla Islandskällan. Denna är nu igenfylld men markerad med vit stenläggning vid sidan av Christian Bergs vackra brunnskar.
Då brunnen upptäcktes och grävdes upp igen hämtade Johnny Mattsson och Chrispin Cederqvist en stege och gick ned i brunnen och tog sig en varsin klunk friskt vatten. En av dem gick till hälsovårdsnämnden och ville ha ett vattenprov gratis, men avvisades av någon som sa “Du är dum Du — brunnen är så djup så vattnet är nog förorenat från ån”. Brunnen lades sedan igen.
Gamla Gefle har ett eget vårdträd. Almen vid brunnen som är mellan två hundra och tre hundra år gammal. Den har fått uppleva den riktiga Islandskällan som var en samlingspunkt för människorna på söder. Vid brunnen fanns ett anslag att det var förbjudet enligt stadslagen att rensa fisk och tvätta kläder vid densamma. På gatan ligger även två 1700-talsgårdar, Johnny Mattsongården med sitt lilla museum samt Rektorsgården.
Våren på Islandsgatan var något särskilt.
Då började almen att grönska. Ottoboni, som bodde i närheten av källan, var av sydländskt ursprung, hängde sin krimskramslåda på magen, blåste upp sina färggranna ballonger och fyllde lådan med halsband och ringar av så kallade “ädla” metaller och sålde på stan.
Den ryske glassgubben i den vita rocken och vegamössan som bodde i samma fastighet som Ottoboni, Islandsgatan 11, sålde glass på gatan och i staden.
Rosa Palma som senare ägde gården fullföljde traditionerna med glassförsäljningen. Vi gamla gävlebor minns henne med saknad. Hon var ett inslag som hörde till stadsbilden och torget. I Johnny Mattssongården tog Johnny fram sitt dragspel och sjöng en lovsång till Gävle, våren och måsarna vid vid Gammelbron.
Nu har man lagt locket på “Islandsfontänen”. Till våren tar man av det och fontänen i brunnen kommer att kasta sina strålar mot skyn igen.
FOLKE LÖFGREN
—————————————
mars 08, 2013
Gå till Startsidan Sammanställt och kompletterat med bilder av – lisse-lotte@danielson
