Olof Thunman – en Gävlebo berättar!

 

 

  Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Borgarskolan

 

   Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Gefle Wapen

 

Jag började på Borgis -59, men vantrivdes så till den milda grad att jag slutade efter 1,5 termin. Då började jag arbeta i ett bageri på Gefle Wapen, som springpojke. Cykeln var tungtrampad. En gång cyklade jag till Lasarettet med en tårta, och som Ni vet var det kullerstenar på Västra Vägen. Den kvinnliga mottagaren öppnade kartongen innan jag fick gå, och tårtan var förstås platt som en pannkaka. Där blev det inge dricks inte!!

 

 

Efter några månader erbjöds jag jobb på ärevördiga Elfving & Lööf på Drottninggatan 26. Ägarna var Gösta Elfving o Lage Lööf; de bästa chefer man kunde få. Då jag sökte jobbet frågade Lage hur mycket jag tjänade på GW. “50 kr i veckan” svarade jag. “Du får 70 här” replikerade Lage med ett vänligt leende. Tiden där, drygt ett år, var bland den finaste tiden i mitt brokiga liv. Jag var springgrabb och fick även märka in nya kläder på lagret. Prissättningen satte cheferna, men jag fick även skriva en kod på prislapparna. Den koden angav inköpspriset och som endast vi personal kände till. Då kunde försäljarna se inköpspriset och hur mycket prutmån det eventuellt var till kunden.

 

   Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Elfving & Lööf

 

   Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Tjänstgöringsintyg

 

 

Jag hade ännu inte fyllt 15 och firman hade bara en vanlig cykel till mig. När jag sedan fyllt moppe köpte jag en egen och den använde jag ibland i jobbet. Emellertid bombarderade jag kontoret med broschyrer om flakmoppar! Vem ville inte ha en flakmoppe!?

 

Nåväl; en morgon när jag som vanligt anlände till firman möttes jag av Lage, som med bister min bad mig följa med ner på lagret. Jag blev skräckslagen och undrade för mig själv vad jag gjort för fel. Från lagret fanns en dörr ut till ett stort garage. Lage öppnade dörren och visade att jag skulle gå ut. Där ute stod ett enormt stort paket i presentpapper, med rosett och allt. En sprillans ny flakmoppe, en Crescent med saxmotor!! Jag kunde nästan inte hålla tårarna tillbaka. Lage gav mig en kram och önskade mig lycka till, men förmanade mig samtidigt att vara rädd om den.

 

   Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Flakmoppe

 

Efter någon månad trimmade jag den emellertid lite snyggt. Skickade efter cylinder, förgasare o drev från Mopedägarnas Inköpscentral. Det blev en mycket snabb flakmoppe! Gösta och Lage bodde i samma hus som firman, och där låg även Winzas frisersalong och Skandinaviska Banken. Varje dag före kl 15.00. fick jag en liten skinnväska av kamrer Erik och gick till banken med dagskassan. Det var förtroende det! På banken jobbade vackra Vanja som sällskapade med en man som hade en vit Jaguar E-type.

 

Herrarna Elfving och Lööf syntes ofta på gatorna alltid lika elegant klädda, och ofta styrdes kosan till CH för representation. Det gick en historia om dem: Nygatan går förbi CH, men det gör inte Elfving o Lööf. Jag slutade där sommaren -62 och började mitt liv på de sju haven, men det är en annan historia.

 

————————-

 

Jag skickar med ett foto från Borgarskolan, klass 1-3 d 1959, eftersom jag anser mitt livs egentliga resa började där. Kanske någon känner igen sig på fotot.

 

   Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

 

Det är jag (Olof Thunman) som har ett litet x ovanför skallen. Namnen jag minns är följande: Överst fr.v Bodin, Kjell  Ohlsson (polis i Gävle), Stefan, Svedberg, Nils-Erik Frisk (prästson),  Danielsson, Kurt Norbelius, Bellander, Carl-Fredrik Elson(officer). I  min rad fr.h Urban Hansson, Kjell Söderberg, Ola Leksell, Gunnar  Hammarsten, Nils Apelgård (prästson) Nästa rad fr h Renatha Löfmark  (läkardotter), Brynte. I främre raden minns jag bara andra fr h Jill  Foucard (läkardotter), samt Katja. Resten minns jag inte tyvärr.

Klassfotot

 

Jag kom från lilla Häcklinge skola i Valbo med under hundra elever, och på Borgis var det mångdubbelt fler. Bara det att ha olika lärare i ämnena var något helt nytt. De flesta av mina klasskamrater var infödda gävlebor, och tillhörde vad man skulle kunna kalla borgarklassen. Det var läkardöttrar och prästsöner och gud vet vad, så jag kände mig lite som en katt bland hermelinerna. Det var egentligen endast en jag umgicks med i klassen. Han hette Gunnar Hammarsten och bodde någonstans i Sörby.

 

Rektor hette Hartwig Hermansson och vår klassföreståndare svensklärare Britt Kallander. I engelska Bengt Duvhammar och i tyska Ulla Tornqvist. I biologi Bertil Alvenhag och i historia fru Alve’n. I religion Axelsson och i gymnastik Göran Mårtesson. Någon matsal fanns inte på Borgis, så vi åt på Nynässkolan. Maten där var inget vidare och ibland sprang vi till Normabageriet och köpte windsorkakor. Jag minns särskilt en gång då det serverades något som skulle kallas lappskojs. Det bestod mest av sås och senor och jag mår nästan illa än idag när jag tänker på det.

 

Windsorkaka

 

Lappskojs

 

 

Jag började sedan som sagt på Gefle Wapen som springpojke, och fick även hjälpa till i bageriet ibland. Ägaren hette Friberg och körde omkring i en flott Cheva. Han ägde även Sjöstrands och Sjöbergs. På Sjöstrands schasade en grabb som hette Agne Bonnevier, och torde vara ganska välkänd för många gävlebor. Varje morgon kom han till oss för att hämta tekakor, och då fick man se upp ibland. Var han stressig, svettig och arg fick man hålla sig i bakgrunden.

 

                 

  Klickbara bilder, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Sjöstrands                                                                                                Sjöbergs

 

 Jag märkte att många på olika sätt hade anknytning till Elfving & Lööf, så jag spinner vidare på det. På kontoret fanns kamrer Erik Porrvik och sekreterare Gudrun Boström. I kassan Inga-Britta Andersson och Anita. I skrädderiet Valle och Jakob, samt fru Formgren och Rut. Manliga försäljare var Berndt “Lidas” Lide’n, Endre Lindberg, HenryHenkan” Karlsson, Leif Östblom, Per-Arne Andersson och Åke Persson. Tjejerna var Siv Hjort, Lillemor Hellman, Eva, Britt och ett par jag inte minns namnen på.

 

 Många på firman var rökare och röka fick man göra i matsalen. Det stötte emellertid på patrull ibland, eftersom Gösta Elfving kunde sticka in huvudet för att kolla om någon rökte utan att ha rast. Det fanns emellertid en lösning på det också, för nere på lagret fanns en toalett. Då kom ofta någon av tjejerna ner för ett “toalettbesök”, och de gånger jag var på lagret ville de ofta ha med mig som sällskap när de tog ett bloss. Jag smårökte lite själv, så det var ju spännande. Det var lite som en tupp i en hönsgård.

 

 Vi var två som gick ärenden åt personalen. Jag skötte inköp av kaffebröd och kamrer Erik systeminköpen till helgerna. Kaffebrödet köpte jag alltid på Westerlunds hembageri i närheten. Först tog jag upp beställning av alla och fick pengar, och det blev alltid lite i dricks till mig. Fru Westerlund var en liten vänlig och fryntlig tant, och när jag hade handlat åt de andra sade jag alltid “så vill jag ha lite åt mig själv i en egen påse”. Alltid fick jag i överkant i påsen och det sista hon sade var “Välkommen åter!”

 

 Kamrer Erik kom jag särskilt nära; han blev som en storebror för mig. Han bodde i en trivsam lya i Singerhuset och där Ohlssons blomsterhandel låg på Nygatan. Hans föräldrar hade även de en lägenhet där. De ägde faktiskt hela huset och tidigare Petterssons möbler.

 

   Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Petterssons möbelaffär

 

En gång i veckan skulle vi till Murre och bada, under ledning av den despotiske gympaläraren. Pojkarna en dag och flickorna en annan. På tio minuter skulle man hinna från Borgis till Murre och vara uppställda NAKNA vid bassängkanten. Det var en skam för pojkar mellan 13 och 15 år (några var ju kvarsittare). Skulle aldrig få förekomma idag! I klassen fanns en prästson som hette Apelgård; en storväxt snäll kille. En gång på gympan skulle vi ha gymnastik på golvet. En av rörelserna var att sitta med utsträckta ben och böja sig fram så händerna tog i tårna. Apelgård var inte så vig och kunde inte utföra detta. Då tog läraren tag i nacken på honom och böjde honom framåt så det knakade i ryggen. Pojkstackarn skrek av smärta och från den dagen visste jag vem som var min största fiende.

 

   Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

 Murre

 

OLOF THUNMAN (tidigare Leksell.)

—————————————–

augusti 13, 2013

 

Gå till Startsidan.   Sammanställt och kompletterat med foton  av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments

Tomas Palm
Reply

Olof Thunbergs berättelse väcker många härliga gävleminnen. Dock fel om att en Friberg ägde Sjöbergs konditori. Den ägdes under alla år inom släkten Sjöberg

Lisse-Lotte Danielson
Reply

Ser till min stora sorg att Olov inte längre finns med oss. Desto gladare är jag att jag fick hans berättelser!!

Leave a comment

name*

email* (not published)

website