Gävle, stad i beredskap – Bernt Forsberg

 

 

 

Publicerat i Gefle Dagblad söndag 9 augusti 2009.

Då var Gävle en stad i beredskap

 

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM – klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till nästa bild!

 

   Foto Åke Nylén.

De båda östra, något överväxta, kanonvärnen i “Farmors Backe” vid Kaserngatan och Kristinaplan.

 

Den 1 september har sjuttio (70) år gått, sedan Hitlers Tyskland inva­derade Polen och därmed startade det Andra Världskriget. Av naturli­ga skäl, jag var bara 6 år vid denna tid, förstod jag inte vad som hände, men vissa minnen finns kvar!

 

Vi bodde på Brynäsgatan 35, i det hus som har skylten BYGDT1897 på sin gavel. Vid denna tid var Brynäs­gatan en idyll. Trafiken bestod, för­utom av spårvagnarna på Röd och Grön linje, mestadels av hästdragna kärror och vagnar och ibland någon bil.

 

Brynäsgatan  (fotot tillhör stadsarkivet).

 

Vid Sjätte Tvärgatan svängde spårvagnspåret av mot höger. Efter hållplatsen utanför Simon Anders­sons Speceriaffär måste spårvagns­föraren på Grön Linje, med ett spett lägga om växeln för sin vidare färd ut till Bomhus. Föraren på en föl­jande vagn på Röd Linje måste, med samma metod, lägga tillbaka väx­eln för att via Femte Tvärgatan åter komma ut på Brynäsgatan.

 

Den svenska regeringen hade an­befallt “Mobilisering”. Min pappa var lokförare. När han ibland var hemma satt han vid radioapparaten och lyss­nade på “Dagsnyheter från TT“.

 

Dagsnyheter från TT

 

När pappa hade något ärende till lok­stallarna fick jag ibland följa med honom.

 

Lokstallarna

 

Jag minns att det stod “beväringar” med gevär på axeln och vaktade vid lokstallarna. Många år senare förstod jag varför. I det bor­tre lokstallet stod flera luftvärns­kanonvagnar, några var säkerligen försedda med skarp ammunition!

 

Hösten 1940 började jag i skolan, “Första Små”, på Brynässkolan. Vår “Fröken” hette Ruth Ljunggren. Hon kom från Skåne och pratade, för våra öron, “lite konstigt”. Trots detta lärde hon oss barn att läsa och att skriva. På rasterna lekte vi på vår skolgård.

 

Lilla Vita på Brynäs

 

Allt var väl fram till en kall vin­terdag år 1941, då brunklädda mili­tärer tog över vår skola och skol­gård. Vi skolbarn blev förflyttade till olika platser på Brynäs. Min klass hamnade på en kall vind i ett hus någonstans på Lysgatan eller Vegagatan. Alla husen står kvar idag men jag minns inte till vilket hus vi kom. Där satt vi barn på den kalla vinden, med mössorna ner­dragna över öronen och tumvantar på, och försökte lyssna till vår frö­ken. Efter någon, måhända några, veckor på den där kalla vinden fick vi småskolebarn komma tillbaka till vår varma skola.

 

På rasterna fick vi se upp för mili­tärerna i “Brynäskompaniet” vilka, med gevär på axlarna, hade sin dag­liga exercis på vår skolgård.

 

Det rådde mörkläggning i staden. De flesta gaslyktor utefter Brynäsgatan och Tvärgatorna var helt släckta. Några enstaka lyktor var försedda med mörkblå glas och lyste svagt. Spårvagnarna hade sin frontlykta avskärmad till en smal strimla och var helt mörklagda insides.

 

Jag minns att vi hade “mörkläggningsgardiner“, vilka bestod av ett kraftigt mörkt papper, för våra föns­ter. Pappa var sällan hemma, han måste köra “tysktåg” på nätterna.

 

Mörkläggningsgardiner

 

En kväll ringde det på vår dörr. Det var en Hemvärnare som på­pekade att det “lyste ut” från ett av våra fönster! Mamma måste därför skyndsamt täta till någon gardinspringa.

 

Vid denna tid bestod belysningen i ett normalstort rum av en, (1), 60- eller 75-wattslampa.

 

 

Kanonvärnen vid Kaserngatan.

Min farfar och farmor bodde i ett litet hus vilket var beläget ungefär där höghuset vid Kristinaplan står idag. Bortom nuvarande Södertulls sjukhus, vilket vid denna tid gick under benämningen “Fattis“, över­gick den asfalterade Kaserngatan till en smal och grusad “bondväg” bort emot Skogmurs Missionshus och Ramna kiosk, trakter vilka i vår “världsåskådning” vid denna tid låg bortom “världens ände”.

 

Skogmurs missionshus Ramens backe, Skogmursvägen 1903-1978

 

I min barndoms lekskog, “Far­mors Backe”, vid övre Kaserngatan byggdes åren 1939-40 fyra “Luftvärnskanonvärn” med huvudsaklig skottriktning österut. De båda östra värnen var högt byggda men hade insides olika höjd på värnsidorna. De båda andra värnen, vilka var be­lägna cirka 60-80 meter västerut var större och helt nedgrävda.

 

Trots stränga förmaningar från farmor att vi inte fick leka i vär­nen råkade min lillasyster, vid en balansgång runt värnkanten, att ramla ner! Hon klarade sig med en mindre bula i huvudet.

 

Många år senare, efter 15 måna­ders värnplikt vid Lv 5 i Sundsvall åren 1953-54, förstod jag kanonvär­nens betydelse. De två höga kanon­värnen var vardera avsedda för en 20 millimeters Lvakan  (Luftvärns­automatkanon). De nedgrävda vär­nen var vardera avsedda för en 40 millimeters Lvakan. Några kanoner kom aldrig till värnen. Av de fyra kanonvärnen finns idag, förutom två gatunamn i området, Artilleri- resp. Batterigatan, intet spår.

 

För en tidigare artikel i GD, 13 juni 2005, sökte jag bilder av värnen. Några foton fanns inte arkiverade, vare sig i Militär- eller Stadsarkiv. Det är därför något av en sensation, att för denna artikel presentera ett foto av de båda östra värnen. Många år har gått sedan beredskapstiden, höga träd har vuxit upp i skottriktningen mot öster.

 

Bernt  Forsberg

———————————-

maj 18, 2013

Gå till Startsida Sammanställt och kompletterat med bilder av lisse-lotte@danielson.be

 

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..