FRAM tobaksfabrik – Kooperativ Cigarr- och Tobaksproduktion- Nygatan 3

 

Publicerat i Arbetarbladet Fredag 1 nov 1985
Ur Åke Nyléns tidningsurklipp
 

Ingen vet när den här bilden togs på tobaksfabriken Fram eller ens vem som tog den, men den bör härröra från något av de första, mycket framgångsrika, åren.

 

I februari 1901 drar Karl Marx in på Nygatan 3. Inte socialistledaren, utan cigarren  Karl Marx är ett av de många märken som saluförs av Kooperativa Cigarr- och Tobaks- produktionsföreningen Fram, Sveriges enda kooperativa tobaks­fabrik någonsin.  

 

Fram växer ur den sto­ra strejken vid Rettigs to­baksfabriker, men tankar­na på en egen fabrik hade funnits länge i Tobaks­arbetareförbundet. Det var heller inte särskilt ovanligt att verkmästaren på de stora tobaks­fabrikerna bildade eget.   Den 4 september 1900 vädjar cigarrarbetaren Karl Karlsson på ett strejk­möte i Gävle om att 1 kro­na i veckan ska avsättas av varje arbetare för att på det sättet få ihop Frams startkapital. Redan några dagar därefter läser den blivande kassören i Frams styrelse upp ett stadge­förslag för produktions­föreningen och den 12 sep­tember skickar de strej­kande Rettigarbetarna en uppmaning “att tillställas samtliga Sveriges fackför­bund” om en “Kopperatif cigarr- och tobaksfabrik i Gefle“.

 

Varumärke som vann respekt
Varumärke som vann respekt

 

Andelsteckningen un­der hösten blir fram­gångsrik. 400 personer tecknar 688 andelar å 10 kr stycket. Ytterligare 180 personer betalar till­sammans 795 kr och 10 öre och Fram får ett start­kapital på 7 675 kr.   En blygsam summa, kanske, också med tidens mått mätt, men en summa som väl räcker för att hy­ra “en stor och rymlig” lo­kal i handelsbolaget A & NG Wahlmans prakthus på Nygatan 3. Med ingång från Vågskrivargatan öpp­nar Fram undan för undan sin verksamhet.  

 

Vid det konstituerande mötet luciadagen 1900 väljs snickaren C G Östman till ordförande i produktionsföreningen, förre Rettigarbetaren Ernst W Andersson till sekreterare och ombudsmannen i arbetare­kommunen, Anders Lam­berg, till kasssör. 21 perso­ner kandiderar till de åtta styrelseposterna.. Lam­berg och Andersson får 43 röster var på det väl­besökta mötet.

Ernst W Andersson
Ernst W Andersson

I Gävle är intresset på topp för Fram, men också från andra delar av landet kommer andelstecknare. En konsumtionsförening bistår med klistring och tar 13 kr 26 öre för rullning.   Under första halvåret tillverkas 1 493 575 cigar­rer och cigarrcigarretter. Första årets vinst blir 9 500 kr.   Tidigt hyr Fram ytter­ligare lokaler av handels­bolaget. Två grannlägenheter till fabriken med rejäla fuktningsmaskiner och från Motala verkstad skic­kades  stöd med 300 kr.   Råvaror tar fabriken från Tyskland och Hol­land.  

 

Efter bara några måna­der har Fram 48 anställda. Ernst W Andersson träder in som verkmästare med en årslön på 1 500 kr. Ar­betarna får 9 kr 12 öre i veckan för stripning, 10 kr 92 öre för sortering och torkutrymmen på vinden tas i bruk. Fram blir ett viktigt och dominerande inslag i livet på Nygatan 3.   Strejkande arbetare från Rettigs gör oavlönat arbete för att hjälpa den nya fabriken igång. Den är en gammal socialist­dröm på väg att förverk­ligas. Kooperationen hade klarat distribution och konsumtion, men aldrig riktigt vågat sig på pro­duktion, trots att “det just är på produktionen, som de nuvarande samhällena vilar”, som det heter i det upprop om Fram som interimsstyrelsen skickade Sverige runt.  

 

I Frams omfattande re­klam är anknytningen till arbetarrörelsen hela tiden tydlig. Cigarrerna heter  förutom Karl Marx, Soli­daritet, Libertad,  och Strand­rosen.   De ekonomiska pro­blemen är stora. T o m i reklamen berättar Fram om bekymren. Så här står det t ex apropå Rettigs sto­ra fester:   “Föreningen har inga genom underbetalning av arbetarna eller på annat sätt samlade kapital­tillgångar; som tillåter dem att inbjuda gäster och andra gynnare till fi­nare fester och middagar, men hoppas att ett gott arbete och de utsöktaste råvaror i förening med redbart bemötande skall kunna tillfredsställa ärade förbrukare.”   Revisorerna påpekar i en av sina berättelser:   “Ledningen af till­verkningen synes ligga i goda händer, lagret är väl vårdat och ordningen inom fabriken i öfrigt mönstergill. Granskning­en har dock tyvärr gifvit vid handen att en viss slapphet gjort sig gäl­lande med afseende på bokföringen, och att för­eningens räkenskaps­förare ej motsvarat de för­utsättningar, som är nödvändiga för ett dylik åliggande.”  

 

Fram blir jämngammal med strejken vid Rettigs. Tobaksindustriarbetarförbundets blockad mot Rettigs kvarstår till 1913. Då har Fram börjat tappa mark. Trustbildningarna 1912 knäcker fabriken. 1914 inställes driften un­der en tid för att så många av dess arbetare kallas in i samband med mobili­seringen.   1912 ligger försäljning­en på 67 205 kr. 1913 har den sjunkit under 50 000 kr.   När Tobaksmonopolet föds sommaren 1915, dör Fram.   Som mest har fabriken omsatt närmare 100 000 kr under ett år. Det var 1907. Fram blir ändå aldrig det avbräck för Rettigs som arbetarna hade hoppats. Stödet från det egna fack­förbundet är också vack­lande.   Det hjälper inte ens att skräddarmäster själv, August Palm, skjuter till ett handlån på 245 kr, mot­svarande nästan 25 ande­lar, och sedan efter­skänker det. Fram dör, men inte drömmen om so­cialismen.

————–

Detta materiel är framställt av: Arbetarbladets reportrar Ulf Jönsson och Ulf Nilsson som har skrivit materialet. Välvillig hjälp har även lämnats av Väinö Helgesson från Gävle kommuns Centralarkiv, Barbro Eriksson från Folkrörelsernas arkiv i Gävleborg samt Göran Hedlund från Länsmuséet.

maj 27, 2012

Sammanställt och kompletterat med foton av lisse-lotte@danielson.be 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments

Leave a comment

name*

email* (not published)

website