Brevbärarminne från Gävle – Torbjörn Brunzell

 

För lite drygt 50 år sedan arbetade jag som brevbärare i Gävle. Det var på den tiden som postkontoret låg på Drottninggatan med lastintaget på N.Kopparslagargatan.

 

  Postkontoret låg i huset till vänster.

 

 

  Det här var ju långt före postnumrens tid, så sorteringen skedde först efter distriktsindelning. Jag vill minnas att det fanns 15 sådana. Grovsorteringen gjordes av erfarna postiljoner som kunde staden på sina fem fingrar. Där fick vi från de olika distrikten hämta breven och sortera varje gata för sig, sedan efter vilka som bodde på respektive våning. När man blev van gjordes det samtidigt. När alla var klara med sorteringen fick vi vänta på en signal, det var gemensam utgång för alla brevbärare, eller postiljoner som det hette då.

 

   Den första tiden fick jag gå som elev med Bengt Jäderström på 1 A, som hans distrikt hette. Det rörde sig från stortorget med tvärgatorna N. Skeppargatan, N. Stapeltorgsgatan, Kaplans- och Vågskrivargatan, Skomakargatan och så Drottninggatan, Nygatan och Staketgatan. Tror jag fått med alla gator.  På den här tiden så var det gamla hus, portarna var olåsta och man fick gå över torkvindar bland lakan och annan tvätt och komma ut på en annan gata. Många butiker fanns det också, deras brevlådor fanns ofta vid en bakdörr, men där butiken var öppen lämnade man breven på disken.

 

   Sedan fick jag byta och hamnade på 1C, ett bra distrikt med bara 175 hushåll och resten butiker. Distriktet låg runt kontoret så man kunde gå en sväng, fylla väskan och gå en sväng till, det blev som att arbeta i en fyrklöver. N.Kopparslagargatan Nygatan- södra sidan- Hattmakargatan,N. Centralgatan, Stora Esplanadgatan, Centralplan, Kyrkogatan, N. Strandgatan och Drottninggatan. Även här kunde man gå igenom fastigheterna, Centralpalatset t.ex, där gick man in bredvid centralbageriet i en port och kom på N.Centralgatan, nära Hildebrands guld!  Mitt favorithus var ändå Gamla Grand, ett vackert hus med många kontor, även Börshuset var speciellt.  Då det fanns många butiker på distriktet så lärde man känna en hel del människor. Vi gick ju två turer per dag, så på eftermiddagen lämnade man posten i butiken i de flesta fall. Det fanns många blomster- och tobaksaffärer, de var alltid trevliga i de butikerna.

 

  Men de skulle bara veta.. ofta fick vi reklam som skulle delas ut, för min del var det lätt, men värre för de som cyklade ut till Stigslund med över 500 hushåll! 

 

 

Jag minns då cigaretten Commerce gjorde sin entré, det kom små påsar med enkla förslutningar, s.k jungfruben, metallstift gick att böja. Dagen efter att reklamen var utdelad rökte alla Commerce, tror inte det var någon tobaksaffär som fick den reklamen!  Likadant var det med Yes, diskmedlet. Det kom i små flaskor, innehållande ca 3 dl. Undrar hur många som fick den? Att diska hemma blev nog populärt!

  

 

    I arbetet ingick också kvällstjänstgöring. Det blev en lång rast mellan sista turen och det passet, vi började kl. 16.30 eller 17.00. Då skulle brevlådorna i stora hallen tömmas och sedan frankeras, även den post som hämtats in ute på staden.om jag minns rätt. 

 

        

 

 Paket skulle också läggas i säckar eller lastas på truckar och köras ner till stationen och lastas i postkupéerna där den sorterades under natten.  Det var det roligt, men vem som helst fick inte köra de batteridrivna truckarna. De skulle nog knappast få köras på gatorna idag. Föraren stod nämligen på en lite plattform längst fram, gasade och bromsade genom att trycka ner en pedal för att gasa och släppa den för att bromsa. Styrde gjorde han med en spak med ena handen. Någon skyddsanordning fanns inte.

 

 

  Då fanns en järnvägsövergång på Nygatan mot Öster, där svängde trucken upp på perrongen och fortsatte fram till tåget.   Det blev långa dagar vid de tillfällena, jag bodde i Hamrånge och fick åka buss, tiderna stämde dåligt så det blev mycket väntan.

 

  Sedan gick min yrkesbana på andra krokiga vägar, men de sista 22 åren sysslade jag också med posthantering, om än i annan form och i en annan stad.. Men det är en annan historia

 

TORBJÖRN  BRUNZELL

Läs Torbjörns egen blogg som heter Pennfaktarn´s tyckeri

——————————–

19 januari , 2013

Sammanställt och kompletterat med bilder av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website