Barnbördshuset som var Gävles första BB på N Kopparslagargatan 25 – Jan G Ljungström

Publicerat i Gefle Dagblad Fredag 1 mars 1996

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

 

 

En krona dagen på allmän sal

 

För i dagarna 90 år sedan öppnades Gävles första barnbördshus (BB) på N Kopparslagargatan 25. Barnbördshus kallades de första kvinno­klinikerna i Sverige, anstalter som öppnades för att minska mödra- och barnadödligheten bland fattiga ogifta barnafö­derskor. Barnbördshuset i Gävle, som drevs i kommunal regi och stod under hälso­vårdsnämndens tillsyn, var en relativt sen företeelse.

 

I övriga Sverige öppnades liknande förlossningshem re­dan på 1800-talet och i Stock­holm faktiskt redan 1755. Un­der 1900-talet har barnbördshusen och förlossningshemmen lagts ner och vården centraliserats till sjukhusens kvinnoklini­ker.

 

Gävle stads barnbördshus var beläget vi N Kopparslagargatan/Hantverkargatan (nordost). På tomten fanns tre gårdar av trä, vilka tidigare ägts av “Föreningen för sin­nesslöa barns vård“. När för­eningen upplöstes 1904, skänktes gårdarna till Gävle stad. Den 24 oktober samma år beslutade stadsfullmäktige att inrätta ett barnbördshus i dessa gårdar och samtidigt beviljades ett anslag på 47.000 kronor för reparation av fas­tigheterna. Reparationen på­börjades hösten 1905 och den 2 mars 1906 kunde Gävles för­sta BB invigas.

 

På 1890-talet tillsattes en gemensam kommitté av Gäv­le stad och Gävleborgs läns landsting, vilkens uppgift var att samordna sjukvårdsvä­sendet i länet. Stadens leda­möter betonade kraftigt beho­vet av ett barnbördshus i Gäv­le och att det borde placeras vid det gemensamma lasaret­tet. Detta förslag förkastades emellertid av landstinget.

 

1903 ansåg hälsovårds­nämnden att frågan om ett BB inte längre kunde skjutas på framtiden. Nämnden gav i uppdrag åt stadsläkaren att lämna förslag på en lämplig plats i centrala staden. När Föreningen för sinnesslöa barns vård skänkte sina går­dar till Gävle stad 1904, ansåg man att den platsen var det bästa alternativet.

 

Den mellersta och stör­sta gården inreddes som BB medan de två andra nyttjades som vaktmästarbostad och rum för kokerska och biträ­den. Byggnaden var i två vå­ningar och på första våningen fanns föreståndarinnans rum, läkarrummet samt tre sjuksa­lar. Två enskilda rum, ett med två sängar och ett med en säng samt ett större rum för tre till fyra sängar. Gick man den breda trappan upp, ham­nade man på den andra våningen där det fanns två enskilda rum för en respektive två sängar, en sal med fem sängar samt badrum. På samma våning fanns även förlossnings– och desinfektionsrum.

 

På båda våningarna fanns toalett och på vindsvåningen fanns ett litet rum för två sängar samt den biträdande barnmorskans rum. I förloss­ningsrummet, ett av de en­skilda rummen och i förestån­darinnans rum, fanns tvätt­ställ med både varmt och kallt vatten. Allt för att hålla så god hygien som möjligt. Persona­len vid BB bestod av åtta per­soner samt köksbiträde och gårdskarl. Chef var från star­ten överläkare Reinhold Hartelius. Han blev barnbördshuset troget tills han pensione­rades från tjänsten 1939. Vidare fanns en intendent, en föreståndarinna (examinerad barnmorska), ett barnmor­skebiträde samt vårdbiträ­den. Senare var två till tre barnmorskor anställda.

 

Chef från starten. Doktor Reinhold Hartelius stannade kvar på sin tjänst som före­ståndare för barnbördshuset fram till pensioneringen 1939.

 

När barnbördshuset öppnade fanns det plats för 14 mödrar, men ganska snart var man tvungen att utöka antalet platser till 17. Ytterst sällan var alla sängplatser upptagna samtidigt. Avgifterna, som bestämdes av stadsfullmäktige, var en krona per dag på allmän sal, halvenskilt rum två kronor och enskilt rum fyra kronor per dag. För patient som tillhörde annan kommun höjdes avgiften med 50 procent. Avgiften betalades av patienten själv, eller av fattigvården om hon saknade pengar.

 

Under det första hela verksamhetsåret, 1907, vista­des 489 barnaföderskor på BB och 471 barn föddes till värl­den. Det högsta antalet vår­dande per dag var 22 patien­ter och medellängden av vis­telsen var knappt tio dagar. Av dessa 489 kvinnor var 179 förstföderskor, 105 ogifta, 19 under 20 år och 21 över 40 år.

 

1919 kom en lag som sade att städerna skulle anställa distriktsbarnmorskor. Gävle stad hade på vissa villkor undantagits från denna dis­triktsindelning.

 

Hälsovårdsnämnden hade i stället träffat avtal med sex barnmorskor i Gävle som skulle sköta förlossningsvår­den i hemmen. Huvuddelen av förlossningarna skedde långt in på 1900-talet fortfa­rande i hemmen, men allt of­tare på det kommunala barnbördshuset. Antalet förloss­ningar i hemmen var till exempel under femårsperio­den 1933-37 mellan 52 och 77 per år inklusive aborter. På BB var antalet förlossningar under samma period mellan 422 och 546 per år.

 

1935 gav landstinget i uppdrag åt direktionen för centrallasarettet att i samråd med “lasarettskommittén” från 1931, utreda frågan om en BB-avdelning vid lasaret­tet.

 

Redan året därpå hade man bestämt sig och i september 1936 beslutade landstinget att inrätta en BB-avdelning. Av­delningen skulle innehålla 30 vårdplatser samt en gynekologisk avdelning med 14 plat­ser. Vårdplatserna ökade dock till 36 respektive 18, in­nan de togs i bruk.

 

1938 startade byggnadsar­betet och i månadsskiftet ja­nuari/februari 1939 togs de nya lokalerna vid lasarettet i bruk. Verksamheten vid barnbördshuset lades ner i mitten av februari samma år.

 

Det gamla  barnbördshuset användes sedan som ål­derdomshem en bit in på 1950-talet. På hösten 1964 be­viljades rivningslov på fastigheten , som då stod mitt i sa­neringsområdet Nordost.

 

I mitten av februari 1965 revs Gävles första BB, en byggnad där tusentals gävlebor kommit till världen.

 

JAN G LJUNGSTRÖM  

————————————————————————————-

juni 25, 2012

Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be